Recension "DYKNING OCH DYKARE" (1957)
(Läst 4 368 gånger.)Du måste vara inloggad för att skicka mail!
Fullständig titel: "Dykning Och Dykare - Från Alexander den store till Cousteau"
Författare: Bo Cassel, 1957
Fakta: 131 sidor, 138x196x7 mm, ISBN saknas
Omslag på boken:
https://www.dykarna.nu/fotoalbum/1471/284417.html
Allmänt:
Boke är inte en dykmanual eller egna upplevelser, utan är avsedd för att sprida kunskap om det faschinerande ämnet dykning till en bredare publik. Som författaren själv skrev när boken gavs ut 1957: "Denna bok ger ett kortfattat tvärsnitt av utvecklingen på dykningens område. Den gör på intet vis anspråk på att vara fullständig. Ämnet är rikt och fängslande, och det skulle förtjäna att bli utförligare behandlat. Det är emellertid författarens förhoppning att boken skall sprida ökat intresse för den okända världen i havets djup liksom för de män och redskap, med vars hjälp man börjat utforska och erövra denna värld."
Idag så erbjuder dock lite av intresse för allmänheten i form av dykning, men har istället blivit en intressant historisk tillbakablick till en tid då apparatdykning för privatpersoner bara var ett ungefär tio år gammalt fenomen, och andra världskrigets grodmän, fortfarande var nytt och fascinerande.
Författaren Bo Cassel var vid skrivandet av boken löjtnant i Marinen och knuten till marinstabens dykeridetalj. Han var en av drivkrafterna bakom att bilda Svensk Dykerihistorisk Förening (SDHF) och har även skrivit boken "Havet, dykaren, fynden under 2000 år" (1967), samt bidragit till andra skrifter och böcker kopplade till dykning. Bo Cassel gick bort 2004.
Innehållet:
Bokens inleds men en historisk tillbakablick på dykningen i människors drömmar och den historiska utvecklingen, varefter den jämför med dykande djur i naturen.
Under avsnittet om dykutrustning, så tas verkliga och teoretiska lösningar genom historien upp, exempelvis Leonardo da Vincis skisser på snorklar och andningssäck och Frédéric Driebergs Triton-utrustning anno 1811. Avsnittet om utrustning avslutas med den år 1957 moderna tungdykaren, som för oss idag, även det blir en historisk tillbakablick.
Efter att ha diskuterat dykarna och deras utrustning, så går boken in på dykarklockor och 1900-talets moderniteter i form av batysfären, enatmosfärsdräkter, observationskammare och batyskaper.
Ett kort avsnitt ägnas åt dykfysiologi, och ger exempelvis en tabell för maxtider för dyk på luft utan risk för dykarsjuka (exempelvis ett dyk till 55-60 m i upp till 9 minuter), men även dykning med helium (och vätgas) tas upp.
Därefter kommer boken in på dåtidens frisimmande dykare, och den spännande utvecklingen som då skedde – exempelvis så tas Aquapeden (undervattenscykeln) upp, vilket vi idag vet inte blev någon storsäljare, eftersom de flesta av dagens dykare inte ens sett en bild på en sådan, samt även en del andra dåtida lösningar som trippelflaskor och dåtidens AGA Divator.
Ett kort avsnitt vigs åt dåtidens utveckling inom undervattenskameror.
Ett av bokens större avsnitt handlar om grodmännen under andra världskriget och deras operationer mot mål som hamnarna Gibraltar, Alexandria, La Spezia och Antwerpen, samt räderna mot det tyska slagskeppet Tirpitz, den japanska kryssaren Takao och en del andra intressanta uppdrag
Räddning från ubåt med räddningsklocka och fri uppstigning ges ett eget kort kapitel i boken.
Bärgning av föremål från Vasa (när boken skrevs var vraket ännu inte bärgat), med början på 1600-talet, fram till 1950-tal.
Dykarskrönor får ett helt eget kapitel i boken, med berättelser som kanske har ursprung i sanning, men kanske lika gärna är vandringssägner – hur som haver bjuder det på rolig läsning om spöken och undervattensbarer.
För den som är intresserad av dykerihistoria, så är boken en liten guldgruva med många uppgifter som inte återfinns på andra ställen. Och det är också endast i ett dykerihistoriskt perspektiv som boken har något användbart att erbjuda läsare – utöver det så erbjuder den endast underhållande historier och berättelser.
Ingående kapitel:
Inledning
Dykning och dykare under antiken
Naturens egna dykare
- Vattenspindeln
- Slamflugan
- Valar
- Sälar
- Uttern
- Dykänder
Dykarutrustningar förr och nu
Dykarklockor
- Pansardräkter
Observationskammaren för stora djup
Dykningens inverkan på den mänskliga organismen
- Olika andningsgaser vid dykning
Utvecklingen av de lätta dykutrustningarna
- Något om sportdykning
- Några råd för amatörer
- Syrgas- och blandgasapparater
Något om undervattensfotografering och undervattens television
- Undervattenstelevision
Grodmännen – det nya sjökrigsvapnet
- Ett nytt vapen kommer till
- Utvecklingen i England
- Det första anfallet
- Dvärgutbåtar
- Grodmän i krigets slutskede
- Utvecklingen i Tyskland
- Utvecklingen efter kriget
Räddningen från en sjunken ubåt
Försöken att bärga Vasen
Några dykarhistorier
- Dykaren som jagades av spöken
- Upp och ned i vattnet under fem timmar
- Jägaren jagas själv
- Undervattensbaren
- Jättebläckfisken
Slutord
Smakprov ur boken:
Utdrag från kapitlet "Dykning och dykare under antiken" med en liten rolig historia, s 11:
"Dykarna från Främre Orienten sysslade inte bara med bärgning. Plutarchos berättar hur Antonius omkring år 35 f.Kr. ville göra intryck på den sköna Cleopatra genom att visa sin skicklighet som sportfiskare. Det blev till en början dåligt med fångsten, och för att bättra på sitt anseende som fiskare hyrde Antonius en Rhodosdykare. Mot hederlig vedergällning skulle dykaren med jämna mellanrum fästa fiskar på kroken. Knepet lyckades och Antonius framstod inför Cleopatra som den skicklige fiskaren ända tills det en dag kom upp en saltad torrfisk! En rival hade upptäckt knepet och i sin tur hyrt en dykare."
Utdrag från kapitlet "Dykningens inverkan på den mänskliga organismen" och underavsnittet "Olika gaser vid dykning" om dykning med helium och vätgas, s 51:
"Den svenska metoden utarbetades av framlidne ingenjören Arne Zetterström och byggde på en syntesgas med 72 procent väte, 24 procent kväve och 4 procent syre. Den ringa syrehalten gjorde att gasen inte kunde användas vid atmosfärstryck utan först vid ca 40 meters djup, där syrets deltryck i gasen kom upp i ungefär samma storleksordning som trycket av syre i luft vid ytan. Dykningen utfördes först med vanlig luftandning. Vid ca 40 meters djup skiftade man över till syntesgas, sedan dykarens dräkt vädrats ur för att undvika risken av knallgasbildning. Med endast 4 procent syre i en gasblandning, där väte ingår, är risken för knallgasbildning utesluten; vädringen avsåg att spola bort större mängder syre och utfördes med 96 procent kväve och 4 procent syre."
Utdrag från kapitel "Något om undervattensfotografering och undervattens television", om den första undervattenskameran, s 69:
"Boutans undervattenskamera var en enkel, vattentät låda där kameran placerades. Lådan stod genom en slang i förbindelse med en uppblåst gummiballong, och när trycket ökade pressades luften från ballongen in i kameralådan. Trycket i lådan blev därigenom samma som omgivande vattentryck, och något vatten kom inte in i till kameran, trots att lådan inte var tryckfast. Den första bilden togs i Medelhavet år 1898 och är ett självporträtt av uppfinnaren."
(Notera: Författarens uppgift är felaktig, i dubbel bemärkelse genom att Boutan tog bilden 1892 och att han även föregicks av William Thompson som tog en undervattensbild 1856, som dock tog en UV-bild av tämligen obrukbar kvalité)
Utdrag från kapitlet "Grodmännen – det nya sjökrigsvapnet" och avsnittet "Ett nytt vapen kommer till" om de första attackdykarnas insats mot hamnen i Gibraltar, s 76-77:
"På lämpligt avstånd från målet fylldes ballasttankarna, och på kompasskurs gick farkosten i undervattensläge, tills den befann sig under botten på målet. Där stoppades motorn, ballasttankarna blåstes med tryckluft och farkosten steg upp under fartygsbotten. De båda grodmännen fäste klammar på fartygets slingerkölar, först på ena, sen på andra sidan. Till klammarna satt vajrar, som bar upp sprängladdningen. Den losstagbara förkonen avlägsnades och blev hängande i vajrar någon meter under fartygsbottnen."
Kommentarer:
Boken är mycket lättläst, även om det förekommer en del ålderdomliga uttryck i boken.
Det är sparsamt med illustrationer och endast de mest vitala bilderna finns med – dock fullt tillräckligt – och allt i svart-vit.
Boken kan idag endast återfinnas på antikvariat.
För den som vill försöka hitta uppgifter i boken, så är det enklaste svaret att läsa boken från pärm till pärm. Innehållsförteckningen ger förvisso hintar om var man kan hitta uppgifter, men register saknas helt.
Betyg: fyra av fem, för att det är en intressant och spännande skildring av dykerihistoria för tiden innan dagens sportdykning blev stor, med många detaljer som inte återges på andra ställen – dock helt utan relevant information för dagens dykning.
Relaterade länkar:
Bibliotek.se listar på vilka bibliotek man kan låna boken:
http://www.bibliotek.se/session/performsearch?search=%22Dykning+Och+Dykare%22+bo+cassel&form=simple&queryType=and&SEARCH_ME=&sortOrder=1&nbrOfPosts=10&x=19&y=9
«TILLBAKA
Svara på detta inlägg
Vi ber dig följa de riktlinjer som beskrivs under Netiquette. Rubrik:
Svar:
