Namn: Lösen:

Recension "FURSTENS FARTYG"

(Läst 2880 gånger)

Stäng »

Du måste vara inloggad för att skicka mail!
Anmäl detta inlägg till våra moderatorer
Fullständig titel:"Furstens Fartyg – Marinarkeologiska Undersökningar Av En Renässanskravell"

Författare:Jonathan "Jon" Adams & Johan Rönnby, 1996

Fakta:117 sidor, 175x230x11 mm, ISBN 91-85268-65-8.

Omslag på boken:
http://www.dykarna.nu/fotoalbum/1471/286097.html

http://www.dykarna.nu/photos/2010/499420101002125620.jpg



Allmänt:

Boken är en del av Statens Sjöhistoriska Museum’s rapportserie (del 32). Boken handlar om undersökningen av den kravell från 1500-talet lastad med kanoner från Gustav Wasa’s tid som regent som ligger vid Franska Stenarna i Stockholms skärgård. Arbetet utfördes under 1994 med dykarklockor, welterdykare och gaser som heliox och nitrox.
Målgrupp för boken bör vara vrakdykare och marinarkeologiskt intresserade, samt i viss mån även historiskt intresserade. Boken kan dock svårligen användas för att planera dykning, eftersom vraket i fråga är belagt med dykförbud.

Johan Rönnby född 1962 disputerade vid Stockholms universitet 1995, förste antikvarie/marinarkeolog vid Riksantikvarieämbetet 1994-1997, lärare och forskare vid Södertörns högskola sedan 1997, docent i arkeologi vid Stockholms universitet år 2000, docent i marinarkeologi vid Helsingfors universitet 2008, professor i arkeologi med marinarkeologisk inriktning vid Södertörns högskola 2009 och sedan 2010 ansvarig för forskningsinstitutet MARIS på Södertörns högskola. Han har lett ett flertal marinarkeologiska undersökningar både i Sverige och i utlandet. Han har dessutom skrivit cirka 150 publicerade arbeten om vrak, sjunkna förhistoriska landskap och skärgårdsarkeologi, samt även flera populärvetenskapliga och pedagogiska produktioner, bland annat "Bålverket – om samhällsförändring och motstånd med utgångspunkt från det tidigmedeltida Bulverket i Tingstäde träsk på Gotland" (1995), "Sjunket Förflutet" (2001) och "Östersjöns sjunkna skepp (1994) tillsammans med Jonathan Adams.
Jonathan Adams är brittisk marinarkeolog vid University of Southampton med inriktning på tidiga vrak och det marina landskapet i Storbritannien och Sverige. Han ingick i ledning vid utgrävningen av det brittiska vraket Mary Rose och har gjort flera undersökningar i Sverige. Jon har skrivit flera texter till andra verk och artiklar till marinarkeologiska tidskrifter, men även skrivit boken "Ships, Innovation and Social Change" (2003), han har även skrivit "Östersjöns sjunkna skepp" (1994) tillsammans med Johan Rönnby.


Innehållet:

Kapitlen är inte särskilt djuplodande, utan den är ganska anpassad till en bred publik som inte är allt för insatt i arkeologiska termer. Allt i boken är dessutom förklarat, exempelvis så som dykmetoder och svensk historia – allt som är nödvändigt för att man skall förstå allt som finns beskrivet. Läsaren får bland annat läsa om vraken och dess status på botten, det troliga förlisningsförloppet, om metoder och förberedelser vid undersökningarna, skeppsbyggnadsteknik, sjöstridsutvecklingen under 1400- och 1500-talet, svensk historia under 1500-talet och även en del om männen som skrev den tidens historia.
Dock så ger den kanske inte den djupare kunskap om vraken som kanske någon som verkligen är arkeologiintresserad skulle tycka var intressant – eftersom den inte bryter ner alla fynden i detalj, utan endast tittar närmare på några, och istället ägnas huvuddelen av boken till att placera vraket i dess historiska roll. Boken handlar därför lika mycket om historia som om vraket.

I boken så berörs även andra vrak lite i förbifarten, bland annat undersökta vrak som engelska Mary Rose och det svenska vrak som kallas Ringaren, men även olokaliserade vrak så som Lybske Svan.

I boken så får läsaren bland annat bekanta sig med historiska personer som biskop Brask, Sören Norrby, Gustav Eriksson (Wasa), Kristian II av Danmark, Berend von Melen, och med skeppstyper som kogg, karack och kravell, men även läsa om 1500-talsvapen som stenbössor, halva slang, fogelle, skerpentiner och hakar.

Boken är rikt illustrerad med både målningen från tidsepoken, bilder och teckningar från undersökningarna, vrakskisser, detaljskisser, översiktskartor, mm. Bland annat så finns välgjorda skisser från John Adams med. Dessutom så finns en översiktsskiss på Ringaren (Gryts skärgård) och en delskiss på Elefanten (Kalmar).

Sida 84-110 är en engelsk sammanfattning av den övriga texten, inklusive bildtexterna, varför man inte behöver vara svensktalande för att ha utdelning av boken. För den som dessutom har lite djupare intresse i vissa fakta i boken, så kan det faktiskt vara värt att läsa den engelska delen för motsvarande avsnitt också – eftersom det inte enbart är en sammanfattning, utan i vissa fall även finns vissa uppgifter som inte finns i den svenska texten.


Ingående kapitel:

1 – Marinarkeologisk historia
2 – På Nämndöfjärdens botten
3 – Karacker och Kraffweller
4 – Förskräckliga Förstar
5 – English Summary


Smakprov ur boken:

Utdrag från kapitel 2 "På Nämdefjärdens Botten" och avsnittet "Ljus I Mörkret" om arbetet med att mäta in vraket, s 27:
"Alla måtten matades sedan in i ett datorprogram som kallas ’Web for Windows”. Detta program specialutformades för undersökningarna av engelska 1500-tals skeppet Mary Rose. När tillräckligt många mått tagits och knappats in blir resultatet en tredimensionell 'spindelväv', där varje mätpunks position är bestämd.
Att känna till den exakta positionen för fixpunkterna har flera syften. För det första väljs punkternas placering inte godtyckligt. De placeras på platser som bedöms som viktiga för rekonstruktionsarbetet. Skall till exempel en mast dokumenteras så är självklart väsentligt att framförallt fastställa positionen för dess båda ändar. På samma sätt kan skrovformen framträda genom att mätpunkterna placeras längs relingen.
"

Utdrag från kapitel 2 "På Nämdefjärdens Botten" och avsnittet "Lästetal" om bedömningar av vraket, s 38:
"Sammanfattningsvis så pekar de hittills utförda skeppsarkeologiska undersökningarna på att vraket vid Franska stenarna var ett för den tiden modernt örlogsskepp. Man kan dock samtidigt konstatera att skeppet inte var särskilt stort. Kölens längd är som tidigare nämnts uppskattad till knappt 20 meter. Kravelns bredd bör med hänvisning till de uppmätta tvärbalkarna inte ha överstigit sju meter.
Fartyg byggda för örlog hade förmodligen en smäckrare skrovform än lastdragare. Längd-bredd förhållandet på vraket vid Franska stenarna bör varit knappt 3:1 vilket i så fall just tyder på ett fartyg vars konstruktörer prioriterat snabbsegling och inte lastförmåga. Djupet i rummet bör med tanke på övriga mått ha varit ungefär tre meter.
"

Utdrag från kapitel 3 "Karacker Och Kraffweller" och avsnittet "Ett Nytt Skepp" om fartygstyper vid den aktuella tidpunkten, s 46:
"Skapandet av de stora skeppen i slutet av medeltiden var en omvälvande materiell förändring. Under en100-årsperiod ersattes medeltidens små enmastade skutor med stora flermastade skepp. Byggnadstekniskt brukar särskilt övergången från klink- till kravellbygge framhävas som en viktig förklaring till att detta var möjligt.
Detaljgranskar man det arkeologiska källmaterialet så framstår den tekniska förändringen från från klink till kravell emellertid som en relativt utdragen process.
I Nordeuropa existerade fartyg med bordläggning lagd kant i kant långt innan nyare tiden. Det bästa exemplet är den medeltida koggen vars botten var lagd på kravell redan på 1200-talet. Det som brukar ses som den avgörande nyheten var emellertid att den nya kravelltekniken i slutet av medeltiden också skall ha inneburit en övergång från skalbyggnad till skelettbyggnad. Vid den förstnämnda byggs skrovet upp på frihand planka för planka. Vid skelettbyggnad däremot reses spanten först och kläds sedan med bordplankor. Det nya byggsättet gör det enklare att bygga stora skrov.
"
(Upprepningen av "från" i andra stycket är enligt boken.)

Utdrag från kapitel 3 "Karacker Och Kraffweller" och avsnittet "En Av Hans Majestäts Bästa Kravlar" om historiska uppgifter som kan tala om vilket vraket är, s 62:
"En som verkar ha varit betydligt mer insatt i ämnet är sjökrigaren Clements Rentzel. Rentzel var en av Gustav Vasa kaparkaptener och han deltog själv i gotlandsexpeditionen 1524 mot Sören Norby. Enligt en redogörelse Rentzel skrev ned på 1530-talet så skall Lybska Svanen på hösten 1524 i hårt väder tvingats vända mellan Gotland och Stockholm. För att rädda sina liv och det dyra 'skyttet' skall Staffan Sasse som förde befälet ha tvingats stranda skeppet på norra Öland.
Rentzel berättar sedan om ytterliggare ett skepp som går till botten. Detta fartyg skall på hösten 1525 varit på hemväg från Kalmar till Stockholm. Mellan Dalarö och Djurhamn gick det på en grynna och sjönk sedan på drygt 30 meters djup. Både plats och djupangivelse stämmer bra med vraket vid Franska Stenarna.
"

Utdrag från kapitel 4 "Förskräckliga Furstar" och avsnittet "Herremän" som beskriver det politiska läget vid tidpunkten för förlisningen, s 68-69:
"Men år 1520 såg det ljust ut både för unionskungen och de män som följde honom. Sören Norby var vid denna tid den störste länsinnehavaren vid Östersjön. Han var näst kungen den mäktigaste mannen i Norden.
Inspirerade av de spanska och portugisiska sjöfararnas geografiska upptäckter och erövringar smiddes det djärva planer i det skandinaviska riket. Ett projekt var att Norby med sin flotta skulle ge sig iväg västerut och bland annat uppsöka Grönland. Sören Norby hade tidigare varit länsherre på Island och kunde förmodligen farvattnen. Enligt rykten som cirkulerade fanns på Grönland nordiska bosättningar. Dessa antogs kunna bli ett avstamp för vidare koloniseringsplaner västerut. Resan och de storstilade upptäckarplanerna fick dock inställas. Orsaken var Gustav Vasas uppror som började bli allt mer oroande. Sören Norby behövdes på hemmaplan.
"

Utdrag från kapitel "English Summary: The Prince’s Ship", avsnittet "Carracks And Carvels" och underavsnittet "One Of His Majesty’s Best Carvels" som är det engelska sammandraget av samma avsnitt som återges ovan från sida sextiotvå, s 98:
"A person who seems more confident is Clement Renzel, a Baltic German nobleman who was another privateer captain who joined Vasa’s fleet. He writes in the 1530s that the Lybska Swan was wrecked in 1524 on the way from Gotland to Stockholm. Staffan Sasse the captain had to turn back in bad weather and beach the ship on Öland to save her. Renzel then writes of another ship, lost on the way from Kalmar to Stockholm in the autumn of 1525, sinking between Djurhamn and Dalarö in 25 fathoms. Both the depth and the location fit very well with the wreck we have been investigating."


Kommentarer:

Eftersom det är en vetenskaplig skrift, så finns det gott om referenshänvisningar i boken, samt även en förteckning av SSHM’s rapportserie (fram till och med nr 32), man har dock lyckats hålla texten på en lättförstålig nivå så att en bred publik kan läsa den.
Till bokens nackdelar hör den bristfälliga innehållförteckningen och den totala avsaknaden av register för att lättare kunna söka uppgifter i boken.

Boken är väl illustrerad med foton både över och under vattnet, samt med målningar, kartor, vrakskisser och teckningar – allt relaterat och med förklarande bildtext och blir tillsammans 58 illustrationer. Bland annat så innehåller boken Jonathan Adams snygga vrakskisser på både vraket vid Franska Stenarna (s 64-65) och Ringaren i Gryts skärgård (s 56)

Boken har bara en mycket enkel innehållsförteckning och saknar helt register, varför det är ganska svårt för den som söker efter specifik information i boken.

Det finns flera fotnotsmarkeringar i boken, vilka redovisas i bokens slut, före referenserna.


Betyg: tre av fem, för att det är en enkel men intressant och välgjord bok om ett historiskt intressant vrak, dock utan värde för de som vill dyka på vraket då det är belagt med dykförbud.


Relaterade länkar:
SMM’s mycket korta sida om boken:
http://www.maritima.se/sv/Verksamheten/Publikationer/Furstens-fartyg/
Libris sida över biblioteksexemplar:
http://libris.kb.se/bib/7747432
Recension.se om boken:
http://www.bokrecension.se/9185268658
Wikipedia om vraket:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kravellen_vid_Franska_Stenarna
Fornsök om vraket:
http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html?objektid=18000000050216&tab=3
Södertörns Högskolas sida om författaren Johan Rönnby:
http://webappo.sh.se/C1256E5A004C5377/0/350512CB849EF1B5C125755C0042A3CD
University of Southamptons om författaren Jonathan Adams:
http://www.southampton.ac.uk/archaeology/profiles/adams.html
Recension av Johan Rönnbys bok "Sjunker Förslutet":
http://www.dykarna.nu/forum/recension-sjunket-forflutet-262260
Recension av boken "Östersjöns Skatter" som Johan Rönnby bidragit till:
http://www.dykarna.nu/forum/bokrecension-ostersjons-skatter-135416



Pär Ahlgren
Pär Ahlgren
2010-10-02 12:59:45
2 606 postningar

mail 
Stäng »

Du måste vara inloggad för att skicka mail!

 Visa alla svar

Huvudinlägg Recension "FURSTENS FARTYG" Pär Ahlgren 2010-10-02 12:59
svara Fullständig innehållförteckningPär Ahlgren2010-10-04 21:19

«TILLBAKA

Svara på detta inlägg
Vi ber dig följa de riktlinjer som beskrivs under Netiquette. Rubrik:

Svar: