Namn: Lösen:

Kom ihåg mig

Recension "INNANHAV"

(Läst 4 528 gånger.)

Fullständig titel: "Innanhav – en bok om djur och växter i brackvatten"

Författare: Inge Lennmark, 2010, första upplagan

Fakta: 320 sidor, 255x296x21 mm, ISBN 978-91-633-2697-4

Omslag på boken:
https://www.dykarna.nu/fotoalbum/1471/277747.html

Allmänt:

Boken är författarens senaste om marinbiologi i och runt Sverige och är avsedd att berätta om det underskattade livet i Östersjön. Boken erbjuda en lättsam men faktaspäckad läsning inriktad mot dagens moderna läsare som vill ha korta och lättlästa texter med mycket bilder.
Boken är inte framtagen för att vara en vetenskaplig bok och inte heller med målet att användas som lärobok vid ett läroverk, utan målgruppen är den stora allmänheten och då kanske mer i form av en kaffebordsbok. Något som dock inte förhindrar att boken faktiskt används som ett komplement i marinbiologisk utbildning eller som uppslagsverk.

Författaren Inge Lennmark är passionerad dykare, fotograf och biolog, han tog sitt första dykcertifikat 1966 och utbildade till både biolog och fotograf. Han har flera uppdrag inom Svenska Sportdykarförbundet (SSDF), bland annat blev han instruktör 1968, ledare för Utbildningssektion 1969-1971 och ledare för Vetenskapliga Kommitté 1980-82 och fått SSDF’s förtjänsttecken i guld redan 1979 samt SSDF’s Miljöpris 1993. Han har även förärats med SSI Platinum Pro 5000 Diver 1998 och utmärkelsen "Årets Naturfotograf" av Naturvårdsverkets 2003. Sedan 1983 är han en medarbetare till tidningen DYK och översätter en stor del av det utländska materialet i boken. Han har även arbetat som dykguide i Röda Havet under mitten av 70-talet och haft diverse biologiska uppdrag (exempelvis vegetationskartering) både i Sverige och i utlandet. Inge har tidigare skrivit böckerna "Kusthav" (1983), "Vattenbilder" (1985) och "Sjö&Älv" (1993), samt även skrivit artiklar för både tidningen DYK och Sportdykaren.


Innehållet:

Boken skildrar vattenlivet i svenska Östersjön mellan Kullaberg och Haparanda och fokuserar på det som man kan se i vatten på dykbart djup utan att behöva använda dekompression eller blandgaser och som man dessutom kan nå från land eller med liten båt. Boken utesluter fåglar, däggdjur och mikroskopiskt liv, samt vattnets fysikaliska egenskaper. Alla bilder är dessutom tagna på sommarhalvåret, varför inte heller vintertiden återges i boken.

Författaren har låtit bilderna i boken vara i fokus, och låter löptexten komplettera bilderna, istället för som vanligt tvärtom. Boken är alltså inte skriven för faktasökande sträckläsare, utan upplägget är tänkt ungefär som Internet-surfande, det vill säga: att man skall kunna bläddra runt i boken och läsa de sidor som man finner intressanta baserat på vilka bilder man fastnar för.
Boken är dock även avsedd att kunna användas som uppslagsverk för att söka på uppgifter som man är intresserad av och är för det syftet väl underbygd med sökord och andra referenser.

Genom att bilderna i boken fått skapa kapitlen och texten sedan fyllts på efter bilderna, så blir varje avsnitt en liten informationssamling kring ett tema som exempelvis en viss bottentyp, kusttypen i ett geografiskt område, en grupp djur, mm. Avsnitten är som regel ett uppslag, men några på bara en sida, och några som är flera sidor långa. Man skulle kunna likna de olika avsnitten i boken som olika godispåsar bestående av bilder med kompletterande text, där varje avsnitt innehåller en massa godis, men alla är olika genom olika teman ungefär som om en påse är påskgodis, en är saltgodis, en är julgodis, mm.
Det okonventionella upplägget i boken gör det möjligtvis svårare att använda boken i utbildningssyfte, eftersom man antagligen tvingas slå ihop olika kapitel för att få en mer heltäckande bild av hur det exempelvis ser ut i Kalmar sund eller för att läsa om vissa arter. Den gör det även svårare för de som vill använda boken för att identifiera växt- och djurarter man har sett, genom att det inte finns en logisk ordning som det oftast gör i en fauna eller flora.

Boken försöker att använda svenska namn på arter som förekommer i boken, i vissa fall saknas dock svenska namn och då används vetenskapliga (latinska) namn istället. Vetenskapliga namn på förekommande arter finns dock listade i slutet av boken för att kunna användas för att söka efter information baserat på vetenskapligt namn.

Boken är skriven i en personlig stil där författaren ofta återkopplar till sig själv och sina upplevelser, men det är också en bok som är klart inspirerande och även kan förmå inbitna vrakdykare att titta lite extra på livet i havet om man bara bemödar sig att börja läsa lite i boken.
Det är helt klart en boken skriven med en passion för marinbiologi och med hjärtat på det rätta stället avseende att dela med sig.


Ingående kapitel:

Bokens innehållsförteckning och avsnittsrubricering är en aning rörig med en (ofta) vitsig löptextrubrik och en (mer beskrivande) indexrubrik för varje avsnitt, dessutom så är rubricering inte helt konsekvent och skiljer sig mellan bokens innehållsförteckning och vad som verkligen står återgivet på aktuell sida, så nedan listas indexrubrikerna (och ej löptextrubrikerna) enligt boken för enklare översikt.

Inledning
Undervattensnatur Och Dykplatser
- Öresund och sydkusten
- Egentliga Östersjön
- Stockholms skärgård
- Uppland
- Södra Bottenhavet
- Höga Kusten
- Bottenviken
Naturtyper I Brackvatten
- Stränder
- Bottnar med rik växtlighet
- Hårdbottnar med sparsam växtlighet
- Mjukbottnar med sparsam växtlighet
- Öppet hav
Släktskap Och Utbredning
- Växter
- Fiskar
- Spongier, nässeldjur
- Maskar och iglar
- Bryozoer
- Blötdjur
- Leddjur, insekter
Miljöval Och Levnadsvanor
- Smaltång
- Fiskar
- Klubbpolyp
- Blåmussla
- Östersjömussla
- Båtsnäcka
- Havstulpan
- Tånglus
- Skorv
- Pungräkor
Mänsklig Miljöpåverkan
- Fiske
- Anläggningar och vrak
- Nedskräpning
- Påväxt och skuggning
- Överslamning
- Övergödning och syrebrist
- Havsförsurning
- Båttrafik och stranderosion
- Främmande arter
Mänskligt Engagemang
- Skåne
- Öland
- Gotland
- Norra Midsjöbanken
- Askö
- Stockholms skärgård
- Uppland
- Dykarskolor, dykcentra
Dykning Och Fotografering
- Dykning
- Fotografering
- Bildbehandling


Smakprov ur boken:

Utdrag av hela avsnittet "Mellan hav och sjö" (Södra Bottenhavet) om hur havet byter karaktär när salthalten minskar i södra Bottenhavet (både löptext och bildtext) sida 66-67:
"Norr om Gävlebukten smalnar skärgården. Delar av kuststräckan Gävle-Hudiksvall består av tippen kust. Fastlandet gränsar direkt mot öppet hav med bara en gles kedja av öar emellan. Det är ganska långgrunt. Längs stora delar av kusten blir det 20 meter djupt först flera kilometer från land – med ett fåtal undantag. Där tränger naturliga djuprännor nästan ända intill fastlandet.
I Saltarsfjärden vid Norrsundet och i Enångersfjärden på vägen mot Våtnäset finns det rasbranter direkt frän fastlandet ner till 23 respektive 15 meters djup. Branten vid Borkbo i Enångersfjärden vetter mot söder och solsidan. Den vid Skatudden i Saltarsfjärden ligger på skuggsidan mot norr.
Vid Hornslandet utanför Hudiksvall byter kusten karaktär. Kustlinjen blir 'flikig'med djupa fjordliknande vikar och långt utskjutande uddar. Sjökortets 'blå zon' utanför strandkonturen blir mycket smal. Djupkurvorna ner till 10 meter går så nära varandra att de nästan sammanfaller. De brant sluttande bottnarna blir en försmak av Höga Kusten ännu längre norrut.
Salthalten är låg – grovt räknat en sjundedel av världshavens. Ända bär rasbranterna vid djuprännorna tydlig prägel av havsmiljö. Kenspolade av sjögången och frodigt beväxta med tång, rödalger, havstulpaner – och näckmossa! Grundområdena i den södra delen har i stället mera karaktär av sjö än av hav. Mellan hav och sjö bjuder Bottenhavet utsötat hav och lättsaltade vikar.
[bild] 1: HÖLICK 070807-0216
På stenblockets topp är djupet ungefär 3 meter. Där växer smaltång blandat med tofsalger. Smaltången har inte flytblåsor som blåstången, så plantorna lyfts inte upp mot ljuset. De ligger ner mot underlaget om inte deras styvhet räcker för ett upprätt växtsätt. Blockets vertikalsida och de fria delarna av undersidan på 5 meters djup bär täta kolonier av havstulpaner. Nedanför bilden går en nästan lodrät rasbrant med stora stenblock ner till 30 meters djup. Platsen är alltså renspolad. Branten vetter mot söder.
[bild] 2: HÖLICK 070807-0121
Storspigg har mycket olika utseende längs olika delar av kusten. Färgen kan bero på miljön där en viss individ har växt upp. Silvergrå i den grå och dammiga omgivningen i en grumlig vik. Färggrann i den brokiga tångskogen.
[bild] 3: BORKBO 070809-0232
Ungefär från Dalälvens utlopp och norrut har blåstången sällskap även nyupptäckt art – smaltång. Nedan syns smaltång till vänster och blåstång till höger.
[bild] 4: LÅNGVIND 060814-0330
Tarmalger kräver mycket ljus. Därför växer de oftast nära ytan. Dessutom är den 'tarmformade' algbålen ofta fylld med gasblåsor. Blåsorna lyfter de mjuka algerna mot ljuset. Tarmalger behöver hårt underlag att fästa på – här i vattenbrynet vid mynningen av en vik. Å andra sidan tål de stora variationer i salthalten.
[bild] 5: LÅNGVIND 060814-0221
Några kransalger kämpar för sitt liv på en svavelvätebotten som bubblar av sumpgas.
[bild] 6: SKATUDDEN 070721-0404
Mindre havsnål finns längs hela ostkusten ända upp i Bottenviken. Släktingen större havsnål med sina karakteristiska ljusblå tvärränder lever på Västkusten. Den arten har sin utbredning som mest till de sydligaste delarna av Östersjön.
[bild] 7: SKATUDDEN 070802-0127
Norr om Dalälven har tången också sällskap med näckmossa. Mossor har inga rötter. Istället kan de liksom algerna fästa sig på hårt underlag – trä, sten eller fast berg. Mossan syns i bildens förgrund.
[bild] 8: HARKSKÄRSFJÄBDEN 070801-0134
Havsnajas utanför stranden i en stilla och skyddad vik."

Utdrag av hela avsnittet "Havets slätter" (Mjukbottnar med sparsam växlighet) om livet på mjuka havsbottnar (både löptext och bildtext) sida 152-153:
"Dykande amatörbiologer får ett helt annat intryck av havets djupa mjukbottnar än vad yrkesbiologer får från båt på ytan. För naturintresserade dykare förefaller havets vidsträckta slätter med platt sand- eller slambotten vara enformiga, livlösa, ode och tomma. Kanske syns någon enstaka plattfisk eller skorv. Inget mer. Ända kryllar det av liv – nere i bottnen!
Riktigt uppmärksamma dykare kan få syn på djurens spår uppe på bottnen. Inte sparstämplar som på land, men gropar, mystiska hal, uppstickande sifoner, högar av bajskorvar… Vem bor där nere i slammet? Att ta fram, dykarkniven och försöka gräva upp djuren hjälper inte! Resultatet blir bara ett enormt slammoln med nollsikt. Djupa mjukbottnar är alldeles tillräckligt svårdykta utan att man fördärvar sikten genom att riva upp slammet.
Yrkesbiologen sitter i stället i sin båt och skickar ner en bottenprovtagare av lämplig utformning. Upp kommer en skopa bottenmaterial. Det läggs i en stapel med såll – grovmaskiga överst och finmaskiga nederst. Man spolar vatten genom sållen. De största djuren hamnar överst och de minsta i det understa sållet. Själva bottenmaterialet (sand, lera, slam) går rakt igenom. Sedan är det bara att artbestämma djuren och räkna dem. Lätt som en plätt!
Paradoxalt nog är alltså havets osynligaste djur de enklaste att undersöka och räkna statistik på. Med undantag för fiskar är de följaktligen de mest omsorgsfullt utforskade. De kan ju inte fly från provtagningsredskapen. Men de finns inte på bild i den här boken! Inte ens vitmärlan. Den uppges vara det allra vanligaste djuret i bottenslammet från norra Östersjön och norrut. Märlorna sitter i slammets ytskikt. Trots idogt granskande gick det ändå inte att få syn på (än mindre fotografera) en enda vitmärla.
Hårdbottnar har sin zonering – uppsättningen växt- och djurarter ändrar sig med djupet. Vid en jämförelse är mjukbottnar ganska enhetliga oavsett djup. Bottenmaterialets grovlek snarare än djupet avgör vilka arter som lever i det. Det allmänna mönstret är grovt material på grunt vatten (klappersten, grus, grov sand) och finare på större djup (fin sand, lera, gyttja, dy). På det sättet får mjukbottnarna viss djupzonering. Men undantagen är många. Exempelvis är det vanligt med dybottnar i grunda, vindskyddade och lugna vikar. Vindexponerade havsområden med härd sjögång och starka strömmar kan å andra sidan ha grov grusbotten ner till stora djup.
Grävande djur är oerhört viktiga för bottnens syresättning. Deras ständiga bökande och borrande hjälper till att föra ner friskt syrerikt vatten i bottenmaterialet. Grävande musslor har andningssifoner upp ur bottnen for att dra ner friskt vatten med syre. Därför är det ödesdigert för hela havet när mjukbottnarnas djur dör av syrebrist. Det inleder en ond cirkel.
[bild] 1: RAMNÖ 060728-0109
Sandbottnen nedan ligger gömd under ett flera decimeter tjockt täcke av fluffiga lösliggande tråd- och tofsformiga alger. Spridda stenar på sanden sticker upp som bergstoppar ur ett molntäcke. Har algerna slitits loss från strandzonen och bara ligger här och vissnar och förmultnar? Har de börjat växa som flytande tussar uppe i fria vattnet och sjunkit till bottnen? Är fenomenet helt nytt eller har det alltid funnits? Är de alglurviga sand- och lerbottnarna resultat av havets övergödning? Leder förmultningen till syrebrist på bottnarna? Frågorna hopar sig. Ingen tycks kunna ge säkra svar. Algtäckena är relativt nyupptäckta och ännu så länge ofullständigt utforskade.
[bild] 2: HELSINGBORG 890904-0126
I delar av Öresund täcker blåmusslor i oräkneliga miljoner sundets släta bottnar. Musslorna har alltså erövrat vidsträckta sandslätter från några meters djup och neråt – trots att de egentligen anses vara hårdbottensdjur. Läs mera om hur erövringen gick till på nästa uppslag.
[bild] 3: HANÖBUKTEN 900617-0417
Plattfiskarna är perfekt anpassade för ett liv på de platta bottnarnas vidsträckta slätter.
[bild] 4: SANDHAMMAREN 900615-0114
Till synes oändliga sandslätter får bottnarna utanför Sandhammaren på sydkusten att sannerligen göra skäl för namnet. Ända nere på 15 meters djup är bottnen randig av gigantiska vågslagsmärken. De avslöjar att grov sjögång på ytan rumsterar om på bottnen ända här nere. Vågslagsmärkena liknar sanddyner i en öken. Liksom dynerna flyttar sig märkena vid varje oväder. Sanden omlagras hela tiden. Den ligger stilla bara när havet är lugnt. Ändå är likheten med en öken bedräglig. Visst ser bottnen öde ut. Men nere i sanden lever massvis av grävande djur. En skorv är på tillfälligt besök uppe på sanden."


Kommentarer:

Språket i boken är enkelt, och författaren har avsiktligt försökt hålla borta facktermer, men för den som inte är insatt i marinbiologi, så kommer det likväl säkert uppkomma en del frågetecken kring en del ord. Genom sina korta avsnitt och stora andelen bildtext, så blir boken mycket lättläst och man kan lätt välja ut intressanta avsnitt och läsa dessa oberoende av övriga avsnitt.

För att skapa boken har författaren själv tagit över 13000 bilder från 1968 och framåt (huvuddelen dock efter 1990), och sedan valt ut cirka 1200 bilder (alla i färg och endast två icke tagna i naturlig miljö). Alla bilder är indexerade, så man kan se var bilden är tagen och när, och på varje uppslag finns även en liten karta som visar var bilderna på uppslaget är tagna.
Längst bak i boken finns även ett bildindex, där man kan söka efter bilder baserat på geografisk plats, för att den vägen kunna försöka skapa sig en uppfattning om hur det ser ut inom ett visst område.

Boken finns främst att köpa direkt genom författaren själv, som själv fått finansiera och driva bokprojektet för att rå det i hamn på det sätt som han har velat ha det, men går att få tag på via vissa bokhandlare som kan ta hem den på beställning.

Boken har både innehållsförteckning och register. Innehållsförteckningen är dock en aning rörig för ögat genom en blandning av typsnitt, teckenstorlek, versaler/gemener och stor förskjutning i tabuleringarna – som dessutom inte är konsekvent – men man kan hitta alla avsnitt i boken genom att söka genom innehållsförteckningen. Registret sträcker sig över åtta sidor och omfattar över 1800 sökord (däribland även vetenskapliga namn på förekommande arter) och är till god hjälp för den som vill söka efter uppgifter i boken.


Betyg: fem av fem, en suverän bok skriven med passion om livet i Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken med mycket vackra bilder och intressant lättläst text, som alla ambitiösa östersjödykare borde ha för att låta sig inspireras inom ämnet marinbiologi.


Relaterade länkar:
Författarens egen webbsida:
http://www.lennmark.se
Titta på prover från en del uppslag i boken:
http://www.lennmark.se/Bocker/IH_Uppslag/Frameset_se.htm
Ladda ner boken avsnit för avsnitt i PDF-format gratis:
http://www.lennmark.se/Bocker/Inneh_o_nedladdn/Frameset_se.htm
Karta över alla dykplatser där bilderna till boken är tagna:
http://www.lennmark.se/Bocker/Bonusmtrl/Frameset_se.htm
Läs om författaren på dykarna.nu:
https://www.dykarna.nu/veckans_medlem/inge_lennmark_54.html
Diskussioner på dykarna.nu om boken:
https://www.dykarna.nu/forum/boktips-innanhav-av-inge-lennmark-329717
https://www.dykarna.nu/forum/innanhav-315378
https://www.dykarna.nu/forum/innanhav-bara-jag-som-vill-ha-i-handen-312478
Sida om boken på Vårensböcker:
http://www.vårensböcker.se/book-9789163326974
Bokus sida om boken:
http://www.bokus.com/b/9789163326974.html?pt=search_result&search_term=Inge%20Lennmark
Boken recenseras av Sebastian Bjurbom:
http://www.husmansbloggen.se/bloggar/dykning/683-boken-qinnanhavq-en-kaerleksfoerklaring-till-oestersjoen.html
Recensioner av två av författarens tidigare böcker "Sjö&Älv" och "Kusthav":
https://www.dykarna.nu/forum/recension-sjo-alv-239829
https://www.dykarna.nu/forum/recension-kusthav-220014

INFORMATION OM DYKARNA.NU
Om dykarna.nu
Vanliga frågor och svar
Medlemsvillkor & Cookies
Kontakta oss

ANNONSERING | SAMARBETE
Annonsera
Länka till oss

---

Copyright © 1999-2024 dykarna punkt nu AB | Sajten om dykning, av dykare, för dykare.