Namn: Lösen:

Recension "KOMPENDIUM I HYPERBAR MEDICIN"

(Läst 3472 gånger)

Stäng »

Du måste vara inloggad för att skicka mail!
Anmäl detta inlägg till våra moderatorer
Fullständig titel: "Kompendium i Hyperbar Medicin"

Författare: Hans Örnhagen, 1993, andra tryckningen (1996)

Fakta: 104 sidor, 165x241x9 mm, ISBN 91-630-2170-6

Omslag på boken:
http://www.dykarna.nu/fotoalbum/1471/275851.html

http://www.dykarna.nu/photos/2010/499420100514222345.jpg



Allmänt:

Boken är avsedd att användas i utbildning av dykeriläkare till svenska marinen, men har funnits tillgänglig för var och en som ville köpa den. Syftet har varit att lyfta upp hela hyperbarmedicinen och inte specifikt dykerimedicin, så det finns mycket i boken som inte rör dykare, och även om det finns en hel del som kan vara intressant för dykare, så är det medicinsk personal som stått i fokus för boken. Det finns dock en hel del som man kan lära sig om tryckkammarbehandling i boken, för den som allmänt intresserad, men även en hel del om hur människan påverkas av förhöjt tryck.

Boken går inte längre att beställa ny, utan är idag en antikvarisk bok.

Hans Örnhagen tog sitt tvåstjärniga CMAS-dykcert 1971 och är en av Sveriges mer kända dykprofiler och dykläkare, hans yrkeskarriär före pensionen dominerades av hans tid vid FOA Navalmedicin mellan åren 1981 och 2004, men han har även varit förbundsläkare för SSDF, konsult år PADI, SSI och NAUI, utbildad dykeriläkare för svenska marinen, samt skrivit tre böcker och flera vetenskapliga artiklar. Han sitter även i styrelsen för Svensk Dykerihistorisk Förening (SDHF) och har drivit en gratistelefonlinje för dykmedicinska frågor för sportdykare. 1998 fick han DAN Europes pris för enastående insatser för dykerisäkerhet och dykerimedicin och samma år även pris från utbildningsorganisationen SSI "Platinum Pro 5000 Diver". Han har även gett ut böckerna "Hyperbar fysiologi och dykerimedicin" (1987) och "Oxygenbehandling vid dykeriolycksfall" (1996).


Innehållet:

Boken inleds med en hel historik och teoretiska grunder för fysiken bakom tryckkammare. Den går sedan in på vilka möjligheter och aspekter som finns med tryckkammarbehandling, för att avslutas med tekniska krav på utrustning och krav på personer som arbetar i tryckkammare. Sist i boken finns referensförtecking för den som vill läsa mer.

Boken innehåller mycket fakta för den som vill lära sig mer om hur gaser under tryck påverkar kroppen och hur behandling i tryckkammare går till. Den innehåller även enklare beskrivningar över olika typer av tryckkammare, samt en del historiska tillbakablickar.

Det finns även en hel del kuriosa i form av diverse olika fakta: man kan exempelvis läsa om att Ryssland är (eller åtminstone var när boken skrevs) det land i världen som har flest antal tryckkammare per capita, att åsikterna om behandling skiljer sig åt i olika länder, att regelverket kring tryckkammare i Sverige inte är (eller möjligtvis var) heltäckande, att amerikansk statistik visar att 0,05% av behandlingarna får avbrytas på grund av klaustrofobi, feber ökar risken för oxygenkramp, och att det kan vara klurigt att ge dropp under tryckkammarbehandling.

För dykare så kan kanske de avsnitt som beskriver fysiologi vara intressantare, och även om de inte är skrivna specifikt för dykning så finns det mycket som är intressant även för dykning, exempelvis hur syrgas under tryck påverkar kroppen eller dekompressionsjuka.

Läsare som blir allt för paranoida efter att ha läst boken, så kommer inte vilja dyka med en parkamrat som tar anabola steroider och använder ren oxygen som dekogas. Läsare som är snabba att dra egna slutsatser kanske börjar förespråka att personer med MS (multipel skleros) börjar dyka, eller att tjejer skall dyka när de har mens bara för att de skall bli trevligare. Kort sagt så finns det mycket fakta i boken, men för att till fullo kunna tillgodogöra sig hela innehållet så skall man nog vara fackman inom medicin. Vidare så framgår att det finns fler skäl till att man kan hamna i tryckkammaren efter en dykdag, exempelvis när man tappat flaskan på foten, skurit sig på dykkniven, ställt den läckande oxygenflaskan för nära grillen, dykt med såriga fingrar i smutsigt vatten, eller i vredesmod eldat upp den läckande torrdräkten – varför förklaras i boken (om än inte med just de exemplen).

Boken är inte en manual för någon specifik tryckkammare och innehåller inte heller några behandlingstabeller.

För den vanlige sportdykaren, så ska man nog välja en annan bok när man vill veta mer dykmedicin och dykfysiologi. Dock så finns det en hel del för de läsare som är specifikt intresserade av tryckkammare och hur tryck påverkar våran kropp.

Noteras skall att boken nu har flera år på nacken och att uppgifterna i den inte är de mest aktuella.


Ingående kapitel:

Innehållsförteckning
1 – Historik
2 – Teoretisk bakgrund
3 – Indikationer / kontraindikationer
4 – Omvårdnadsaspekter vid HBO
5 – Kammarsystem och tekniska krav
6 – Tekniska hjälpmedel
7 – Krav på personal
8 – Brandrisker och brandsäkerhet
Referenser
Litteraturförteckning för vidareläsning
Index

(Se separat inlägg nedan för fullständig innehållsförteckning.)


Smakprov ur boken:

Utdrag från kapitel 2 "Teoretisk bakgrund", avsnittet "Oxygeninnehåll i blod" och underavsnitt "Oxygendiffusion" som exempel på användadet av fackspråk i boken, s 19:
"Diffusion av gas i vätska är beroende av partialtrycket. Ju högre partialtrycksgradient dess mer gas diffunderar. Om partialtrycket för oxygen stiger i en kapillär betyder detta att oxygenet kan 'nå' längre ut från kapillären och färre kapillärer kan försörja en viss volym vävnad utan att hypoxi uppkommer. Man säger att oxygenförsörjningen via kollateralkärl förbättras. Att detta är en fördel när vissa kapillärer är blockerade av embolier såsom vid dykarsjuka, eller dissiminerad intravasal koagulation (DIC) är inte svårt att förstå."

Utdrag från kapitel 3 "Indikationer / Kontraindikationer", avsnittet "Akuta indikationer för HBO" och underavsnittet "Akuthjärnödem" som exempel på andra användningsområden för tryckkammar behandling, s 38:
"Hjärnan är ett exempel på en vävnad där även ett minimalt ödem kan leda till allvarlig funktionsstörning genom att den är inkapslad i skallen. Den enda möjligheten till volymexpansion utan tryckökning är genom resorption av cerebrospinalvätska. Hjärnans kärl är känsliga för koldioxidnivåer och om man sänker PCO2 i artärblod genom hyperventilation får man en vasokonstriktion, och därigenom en minskning av ett eventuellt hjärnödem, vilket leder till en sänkning av det intrakraniella trycket. Även höga oxygenpartialtryck ger en vasokonstriktion och HBO kan således vara till hjälp i vissa fall av hjärnödem."
(PCO2 = partialtryck koldioxid, HBO = hyperbaroxygenbehandling)

Utdrag från kapitel 4 "Omvårdnadsaspekter vid HBO" och inledningen på avsnittet "Lungtoxicitet" som exempel på avsnitt med relevans för dykare, s 51-52:
"Oxygen vid förhöjt tryck är toxiskt för lungvävnad (Clark, Lambertsen 1971). Man räknar med att redan efter 24 tim vid 100 kPa, dvs ren oxygen vid normalt atmosfärstryck, så föreligger en reversibel förändring av alveolarmembranets ytspänning, vilket leder till reduktion av vitalkapaciteten. Mycket talar för att det är syntesen av surfactant (den ytspänningsnedsättande substansen) i pneumocyter typ II som rubbas vid de höga oxygenpartialtrycken. Detta leder till att ytspänningen stiger, vilket leder till ett lägre vävnadstryck i interstitiet. Detta i sin tur leder till en ändrad filtrations/ reabsorption (Starling-ekvilibrium) i lungkapillärerna, dvs vätskeutträde och ödembildning. Många patienter upplever toxiciteten som rethosta, retrostemal smärta eller smärta vid djupandning. Det finns anledning att följa vitalkapaciteten på patienter som genomgår långa serier HBO. Vid de tider och partialtryck som används i de flesta fall av klinisk HBO är dock oxygendosen så låg att lungskada inte är något problem. Om man inte har möjlighet att mäta och följa vitalkapaciteten kan graden av lungskada skattas genom beräkning av sk CPTD dvs cumulative pulmonary toxic dose. Biverkan kan undvikas genom att oxygenexpositionen görs intermittent och att patienten ombedes göra djupandningar i pauserna. Om detta verkar enbart genom att resorptionsatelektaser försvinner vid djupandning eller om även den tillfälliga sänkningen av oxygenpartialtrycket har en effekt är oklart."

Utdrag från kapitel 6 "Tekniska hjälpmedel" och hela avsnittet "Belysning" som exempel på texter avseende tekniska aspekter för tryckkammare, s 72-73:
"Belysningen i rekompressionskammare bör vara bländfri, ha rätt färgtemperatur för bedömning av cyanos och andra hudfärgsförändringar, samt vara reglerbar vad avser intensitet. Många kammare är försedda med sk Canty lights dvs ljusledare av plexiglas som för in ljuset från en lampa som sitter på kammarens utsida. Detta innebär att man inte behöver ha varma glödlampor inne i kammaren. Om belysningen till kammarens insida förs genom ett fönster måste man tänka på att med ljus kommer ofta värme, vilket försämrar fönstrets hållfasthet. Ett IR-filter som kyls med fläkt löser detta problem. Två olika alternativ till belysning visas i figuren VI:2.
Om ljuskällan måste vara placerad i kammaren kan man välja vätskekyld armatur enligt figur VI:3 som ger hög intensitet och låg yttemperatur. Om man väljer 'lågspänningslysrör' (12 eller 24 V) bör man tänka på att höga spänningar förekommer i elektronikdelen och att denna därför bör vara kapslad och trycksaker. Trycksaker och tät armatur som innehåller gas bör förses med säkerhetsventil så att inte armaturen sprängs när man dekomprimerar om det läckt eller diffunderat in gas under vistelsen på tryck.
"


Kommentarer:

Boken är bara utgiven i en utgåva, dock omtryckt 1996.

Illustrationerna i boken är enkla, och består av 33 tecknade svart-vita bilder och grafer.

Språket i boken är fullt av fackuttryck, varför den inte kan betecknas som lättläst om man inte möjligtvis redan är insatt i ämnet, en fördel mot många andra böcker på området är dock självklart att boken är på svenska.
För alla lekmän så saknar boken tyvärr en begrepps- och förkortningsförklaring, vilket framförallt kan göra det knepigt när förkortningar inte alltid förklaras i texten.

Boken har ett heltäckande innehållsförteckning med rubriker i tre nivåer och ett register med 166 sökord, vilket nog kan betecknas som få för en så teknisk bok som denna.

Boken använder enheterna ATA och kPa för att ange tryck, där:
1 ATA (absolut tryck) = 1.013 bar och utgår från att 1 ATA råder vid havsytan
1 kPa = 0,01 bar
1 bar = 100 kPa = 0,9869 ATA


Betyg: två av fem, ur ett dykarperspektiv för att det är en informativ bok om i hyperbarmedicin, dock med låg relevans för dykare som inte är specifikt intresserade av just tryckkammarbehandling – för de som är specifikt intresserade av tryckkammarbehandling i ett vidare perspektiv än dykning så får boken säkerligen ett bättre betyg.


Relaterade länkar:
Författarens egen webbsida:
http://www.ornhagen.se
Dykopedia om Hans Örnhagen:
http://lmdyk.se/mediawiki/index.php5?title=Hans_%C3%96rnhagen
Recension av författarens bok "Hyperbar Fysiologi & Dykerimedicin":
http://www.dykarna.nu/forum/bokrec-hyperbar-fysiologi-dykerimedicin-170268
Recension av författarens bok "Oxygen vid Dykeriolycksfall":
http://www.dykarna.nu/forum/bokrecension-oxygen-vid-dykeriolycksfall-149095
Recension.se sida om boken:
http://www.bokrecension.se/9163021706



Pär Ahlgren
Pär Ahlgren
2010-05-14 22:39:17
2 606 postningar

mail 
Stäng »

Du måste vara inloggad för att skicka mail!

 Visa alla svar

Huvudinlägg Recension "KOMPENDIUM I HYPERBAR MEDICIN" Pär Ahlgren 2010-05-14 22:39
svara Fullständig innehållsförteckning för intresseradePär Ahlgren2010-05-14 22:41

«TILLBAKA

Svara på detta inlägg
Vi ber dig följa de riktlinjer som beskrivs under Netiquette. Rubrik:

Svar: