Recension "LOST ON THE OCEAN FLOOR"
(Läst 3 245 gånger.)Du måste vara inloggad för att skicka mail!
Fullständig titel: "Lost on the Ocean Floor – Diving the World’s Ghost Ships"
Författare: John Christopher Fine, 2005
Fakta: 288 sidor, 160x235x21 mm, ISBN 1-59114-275-X
Omslag på boken:
https://www.dykarna.nu/fotoalbum/1471/280526.html
Allmänt:
Syftet med boken kan svårligen beskrivas som något annat än ett försök att återge författarens egen fascination över vrak och andra lämningar, eller kanske snarare de fynd som kan göras på dem och deras historia. Bokens undertitel gör att man lätt tror att det är en bok om dykning, men faktum är att boken snarare handlar om fartyg och vrak, än om dykning.
Målgruppen för boken bör vara människor som är intresserade av vrak och deras historia, kanske med ett arkeologiskt, historiskt eller dykeribaserat intresse.
Författaren John Christopher Fine är amerikansk advokat och expert på marina frågor, och har sysslat mycket med juridik kring bärgning, han är även utbildad marinbiolog och dykinstruktör. Fine har tidigare skrivit artiklar till dyk- och andra havsrelaterade tidningar, och även skrivit flera böcker med fokus kring hav, miljö och undervattensarkeologi. Han har även vunnit pris för sina UV-foton. Han har utöver denna bok skrivit följande böcker: "Exploring the Sea: an Introduction to Marine Biology and Ocean Science" (1982), "Sunken Ships & Treasure" (1986), "Exploring Underwater Photography" (1986), "Oceans in Peril" (1987), "The Hunger Road" (1988), "Creatures of the Sea" (1989), "Racket Squad" (1993), "Free Spirits in the Sky" (1994), "The Tested Man" (1994), "Big Stuff in the Ocean" (1998), "Diving for Treasure" (2000), "Diving with Sharks" (2000), "Lost on the Ocean Floor - Diving the World's Ghost Ships" (2005), och "Treasures of the Spanish Main : shipwrecked galleons in the New World" (2006), han är även medförfattare till "The Boy and the Dolphin" (1990), "Macmillan/McGraw-Hill Science" (1995), "Seeing the Circle" (1999), och "Making a Difference in the World" (2000).
Därtill har han dessutom varit delaktig i två videoproduktioner från 1985 och 1989 som båda heter "Dive to the Coral Reefs".
Innehållet:
Bokens innehåll handlar om olika vrak samt en del andra fynd på havets botten, en del har författaren själv upplevt, en del är intervjuer, annat är bara återberättat från andras upplevelser. Flera av vraken som tas upp är relativt spektakulära och välkända, exempelvis Titanic eller arkeologiskt välkända vrak, andra är mer lokalt kända och andra är helt oidentifierade eller inte ens återfunna. Avsnitten om varje vrak är som regel ganska korta på några rader eller max ett par sidor, och det ges som regel inga djupare beskrivningar av vraken. Dock så varvas vraken ofta med lokalhistoria och/eller fartygshistoria, och en del utsvävningar har egentligen inte med vraken att göra, utan är mest till för att placera vraken som nämns i ett historiskt sammanhang.
Det är dock inte enbart vrak och förlisningar som tas upp, utan man får även läsa om kringliggande historier, så som den franska ubåten Casabiancas flykt undan tyskarna i Toulon, den amerikanska ubåten Boyds räder i Stilla Havet, olika piraters eskapader (ex Blackbeard), den karibiska klippan som engelsmännen gav namnet HMS Diamond Rock, amerikanska räder mot England under amerikanska frihetskriget, sydstaternas rädfartygs verksamhet mot unionens sjöfart under amerikanska inbördeskriget, Coloumbus utforskning av den nya världen, mm.
För den som söker uppgifter om vrak så är boken inte rätt källa, eftersom vrakinformationen är relativt sparsam och fragmentarisk, dock så kan de ge en hel del om lokalhistorian för de som skall besöka vissa platser som beskrivs i boken och kan hjälpa till att placera ett vrak man är intresserad av i dess historiska sammanhang.
Ingående kapitel:
Introduction
1. Spain’s Lost Tierra Firme Fleet
2. The Shipwrecks of Anegada
3. The Terrible Republic: Privateers and Pirate Ships
4. Legendary Liners
- The Titanic
- The Andrea Doria
- The Lusitania
5. Volcanic Apocalypse
- HMS Diamond Rock
6. Ancient Shipwrecks
- Spanish Wrecks
- Antikythera
- The Cape Gelidonya Wreck
- Agde
7. The Holocaust of War
- Truk Lagoon
- Pearl Harbor: The Arizona
- Submarines: The Bowfin and the Bluegill
- The Alose
- Yap and Palau
8. Scapa Flow: Graveyard of the North
- HMS Royal Oak
- Other Ghost Ships in Scapa Flow
9. Bermuda: Cemetery of Sunken Ships
10. Ships Lost to Time
- Villefranche
- Lepanto
- Columbus’s Ships
- Lord Nelson in Egypt
- The Ships around Cape Horn
- The Gallant Ladies of New York Harbor
- The Monitor
- Graveyard of the Atlantic
- The Henrietta Marie
- Thailand's Shipwrecks: Ancient Pottery Recovered From the Sea
11. Sabordage: Death of the French Fleet at Toulon
12. The Scilly Isles: Sunken Ships and Sea History
Bibliography
Index
Smakprov ur boken:
Utdrag från kapitel 1 "Spains Lost Tierra Firme Fleet" om hur man upptäcker varför Mel Fischera eftersökningar efter Nuestra Señora de Atocha dittills varit resultatlösa, s 9:
"Matecumbe Key was, of course, discredited. It was the last key in the Marquesas that Cadereita was describing, but east? Mel Fisher has expended hundreds of thousands of dollars and hadn’t turned up the wreck. Then Dr. Lyon discovered the problem. The old manuscript, written on both sides of the page with ink long since bled through and faint, was misread by an earlier researcher. In the Old Spanish, west was written 'veste' or 'ueste,' and east 'leste.' What Dr. Lyon saw under his magnifying class was not an l at all but something that looked like a v or u. There it was, west of the last key of the Marquesas. But where exactly?"
Utdrag från kapitel 4 "Legendary Liners" och avsnittet "The Lusitania" om när man lyckas lokalisera vraket efter passagerarfartyget som fick USA att gå in i första världskriget, s 62:
"Many years later a young American diver resolved to locate the Lusitania and answer the question of whether the luxury liner was in fact armed as had been reported by the jailed German witness. It was July 1960, and by this time fathometers and other more sophisticated inventions could confirm the shipwreck’s location. John Light found the Lusitania and had accomplished thirty-eight dives on the hulk, spotting what he thought resembled a ship’s cannon. The shipwreck was deep at 270 feet. Diving in 1962 with another American, Palmer Williams, Light hoped to film the gun. The divers would only have ten minutes to explore the Lusitania before having to spend long minutes underwater waiting at various shallower depths until the nitrogen saturated in their blood and tissues was breathed out."
(Not: 270 engelska fot = 82 m)
Utdrag från 6 "Ancient Shipwrecks" och avsnittet "Antikythera" om ett fantastiskt statyfynd i Grekland i början av förra seklet, s 84:
"But Elias Stadiatis did not stay down five minutes. The diver vented the valves on his helmet and shot to the surface. According to reports of those on board the ship, Stadiatis was gasping out incomprehensible phrases about women with syphilis and death and nakedness in a city. Captain Kondos donned the helmet and diving suit and went over the side to investigate. When Captain Kondos surfaced a few minutes later, an amazing odyssey began that made the name Antikythera synonymous with classical art treasures. Kondos brought up a bronze arm from one of the statues he saw on the bottom."
Utdrag från 7 "The Holocaust of War" och avsnittet "Truk Lagoon" om en personlig koppling för en dykare som besöker ett vrak där en vän gått förlorad, s 90-91:
"As the young man watched, wave after wave attacked the Japanese ships riding at anchor in the lagoon. Kimiuo saw his friends ship, the Aikoku Maru, being attacked. 'They were diving, three bombers and two torpedo planes. They went for the Aikoku, the torpedo planes coming in just above the water. It looked like they all hit at once. There was smoke and a tremendous explosion as the ammunition went off. One American plane went up with the exploding ship—it happened so fast. There was nothing left. By the time the smoke was gone there was just nothing. Nobody had any time to get out. My friend Uchita was trapped in the ship. I went down to the hospital in Dublon later to try and see if there were any survivors. A small boat picked up three survivors and the bodies of seven dead. I asked about Uchita. A survivor from the Aikoku told me that she sank immediately. There was no chance,' Kimiuo recounted.
Many years later diver Kimiuo Aisek returned to the Aikoku Maru. The wreckage sits upright on the bottom at about 170 feet to its deck. The bow section aft for about 200 feet is destroyed. As Kimiuo pushed in at a compartment hatch, bones of dead sailors began to tumble out. The macabre spectacle reminded him of the remnants in a corned beef factory."
(Not: 170 fot = 52 m, 200 fot = 61 m)
Utdrag från 10 "Ships Lost to Time" och avsnittet "Columbus’s Ships" om eftersökningarna efter de fartyg som Chrisoffer Columbus förlorade i den nya världen, s 189:
" 'The search began with reprints of Columbus's journals. The original journals had been lost, and I don’t believe ever located, though there had been some transcripts made of them by some early Spanish historians as well as Columbus's son. Fred Dixon had examined those and had studied other historical accounts around the middle sixties. He decided that we would go down and make a preliminary search of the area,' Kitchen related. The two explorers set off in Kitchens airplane intending to overfly the offshore reefs and take pictures, using infrared photography so that anomalies would show up on the film. 'We went to Cap Haitien and got permission from the Haitian government. There we met a pilot who flew for a missionary located in the interior of Haiti. He said, 'I've been flying over those reefs for quite a number of years, and I keep seeing something out there which looks very strange on the reef.' Outside Cap Haitien there are a number of reefs; there is one long one about fourteen to seventeen miles long and it is about seven miles out of the town of Cap Haitien. We flew over that reef, and, sure enough, looking down on it from seven, eight hundred feet, on this bare narrow sand reef was a boat-shaped obstacle, and we could see immediately that it was a small coral growth, closer to the inside of the sandy reef than to the outside. We knew that coral had to start on a hard surface, not from sand, therefore something had to be there for the coral to start on and that could easily be an old boat or ship,' Kitchen said, going on to describe the account of the loss of the Santa Maria."
(Not: 17 miles = 27 km, 700-800 fot = 213-244 m)
Kommentarer:
Bokens inledning har egen sidnumrering, samt att det finns 20 onumrerade sidor med bilder, så angivet sidantal i boken kan variera mellan olika källor. Den sista numrerade sidan i löptexten är 255, men totalt omfattar boken 288 sidor.
Boken har en mycket enkel innehållsförteckning som bara listar de olika kapitlen i boken, men dock ett 15-sidigt register med över 1 000 sökord i form av begrepp, företag, personer, platser, fartyg och självklart vrak som är uppenbar hjälp för den som söker efter information i boken – dock så är registret behäftat med många fel, dels så saknas exempelvis många vrak/fartyg som nämns i boken, flera namn är felstavade i registret och vissa sidhänvisningar har blivit fel (+/- 1 sida), varför den inte kan anses vara heltäckande eller ens särskilt bra.
Boken har 20 sidor med totalt 32 svartvita bilder som anknyter till texterna i boken.
Språket i boken fullt av olika uttryck som kanske inte är så vanligt förekommande, varför de som inte är så vana vid att läsa på engelska nog kommer ha nytta av ett lexikon för att slå upp mindre vanliga ord som förekommer i texten.
För den som vill läsa mer så har bibliografin tips om ytterligare 66 böcker och andra skrifter på temat för den som vill läsa mer.
Betyg: tre av fem, för att det är en underhållande läsning för den som är intresserad av vrak, men dock med låg relevans för praktisk dykning, vrakforskning, utbildning och inte ens specifikt kopplat till vrak – gillar man dock fartyg/vrak blandat med historia och enbart är ute efter trevlig vrakrelaterad läsning utan krav på koppling till dykning så kunde boken få ett lite bättre betyg.
Relaterade länkar:
Amazon’s (USA) sida om boken med positiv och negativ kritik:
http://www.amazon.com/Lost-Ocean-Floor-Diving-Worlds/dp/159114275X
Amazon’s (UK) sida om boken:
http://www.amazon.co.uk/Lost-Ocean-Floor-Diving-Worlds/dp/159114275X
Google Books sida om boken:
http://books.google.se/books?id=aRCkHPCp614C&pg=PP1&dq=Lost+on+the+Ocean+Floor#v=onepage&q=&f=false
Bokrecension.se sida om boken:
http://www.bokrecension.se/159114275X
Wikipedia om författaren:
http://en.wikipedia.org/wiki/John_Christopher_Fine
Visa alla svar
 Recension "LOST ON THE OCEAN FLOOR"
|
Pär Ahlgren | 2010-07-18 14:31 |
  I boken förekommande vrak och förlisningar: | Pär Ahlgren | 2010-07-18 14:32 |
«TILLBAKA
Svara på detta inlägg
Vi ber dig följa de riktlinjer som beskrivs under Netiquette. Rubrik:
Svar:
