Recension "NOAA DIVING MANUAL"
(Läst 5 827 gånger.)Du måste vara inloggad för att skicka mail!
Fullständig titel: "NOAA Diving Manual – Diving For Science And Technology"
Författare: James T. Joiner (editor), 2001, 4:e utgåvan
Fakta: 670 sidor, 223x287x42 mm, ISBN 0-941332-70-5
Omslag på boken:
https://www.dykarna.nu/photoAlbum/showPhoto.asp?albumId=1471&photoId=188690
Allmänt:
Om Du har ett trasigt ben på sängen som behöver pallar upp, behöver ett bojsänke till båten, ett skottsäkert föremål att skydda dig med eller ett tungt föremål att dräpa någon med – då är det här den dryga 2,5 kg tegelsten du skall skaffa – om du samtidigt vill ha lite dykfakta på köpet. Boken är allt annat än lämplig som lågvikts lättläst reselitteratur, här pratar vi en välfylld massiv referensbok i stort och tungt format, som får både bibeln och lagboken att likna pocketlitteratur.
Boken är den manual som ger regler, riktlinjer och tips för hur dykning skall ske inom den amerikanska myndigheten NOAA, och avser då främst dykning för forskning, men innehåller även en hel del material som är till gagn för både militära dykare och såväl privata som kommersiella civila dykare.
Boken behandlar dykprocedurer, dykplanering, träning, dykgaser, dykhistorik, dykning från undervattens habitat, tungdykning, dykmedicin, mm och innehåller bland annat dyktabeller och tabeller för behandling av dykarsjuka.
Detta är den fjärde utgåvan, och är en total genomarbetning med nya delar som tagit tre år att göra för att uppdatera från utgåva 3 (1991). Fokus i uppdateringen har varit att få med den senaste informationen kring blandgasdykning och säkerhetsrutiner.
I boken så har man involverat 201 personer och 46 olika organisationer för att sammanställa och granska innehåller i boken.
National Oceanic & Atmospheric Administration, NOAA, är en amerikansk myndighet med ansvar för att övervaka jordens miljö. I detta ingår att övervaka oceanerna och kusterna runt USA, samt de stora sjöarna mellan USA och Kanada. Organisationen har en mycket bred verksamhet där man använder allt från satelliter till dykare för att lösa uppdraget – dykning är alltså bara en av arbetsmetoderna. NOAA skapades 1970 och är underordnat Secretary of Commerce. Inom organisationen har man 300 dykare, och är därmed den nästa största dykande myndigheten i USA, endast överträffad amerikanska försvarsmakten (US Navy). En av underorganisationerna inom NOAA är NURP, National Undersea Research Group, som stöttar forskare med dykning och andra undervattenstjänster.
NOAA var en av de första som började med blandgasdykning, och en av få organisationer i världen som sysslar med undervattenshabitat (UV-bostäder).
Innehållet:
Att boken är skriven av så många människor som är experter på sina respektive områden gör att boken innehåller många små detaljinformationer som annars inte återfinns i andra böcker, samt att texten inte är skriven av någon som endast läst till sig informationen i en annan bok, utan texten är skriven av någon som faktiskt förstår ämnet till fullo. Detta gör att boken är mycket lämplig för dem som vill fördjupa sig i något av ämnena i boken (exempelvis dykfysiologi) och söka mer detaljerad information än vad som finns i andra böcker. Dock så täcker boken stora ämnesområden och allt kan inte få plats, därför blir vissa avsnitt mer av översiktskaraktär än manual. Självklart bidrager även de många textförfattarna till den ojämna kvalitén (djuplodning/översikt, vetskapligt/allmännt) mellan de olika kapitlen, samt att vissa ämnen tas upp på flera ställen (överlappande kapitel).
Huvudkapitlen är oberoende av varandra och kan läsas i valfri ordning eller fristående. Underavsnitten är relativt kort (ofta runt ½-2 sidor), medan lägsta rubriknivå i kapitlet ofta endast är ett kortare stycke (del av kolumn, upp till några kolumnet).
Boken begränsar sig inte till någon sorts dykning, så även om fokus ligger på apparatdykning med öppna system, så behandlas fridykning likväl som återandningsapparater, tungdykning och mättnadsdykning, samt att både luft- och blandgasdykning avhandlas.
Avseende dykhistoria och dykfysik så utgör boken ingen speciellt märkvärdig källa, men avseende dykfysiologi så kommer det fram en hel del detaljer som inte finns samlad i annan dyklitteratur. Dessutom finns omfattande avsnitt med medicinsk koppling, bland annat hur man hanterar skador orsakade av marint liv, åkommor dykare kan råka ut för, hur man medicinsk behandlar olika åkommor, hur man förbereder och hanterar skadesituationer, hur man genomför fältneurologisk undersökning, samt behandlingsscheman för tryckkammarbehandling.
Boken innehåller flera tips för hur man exempelvis genomför bärgning, provtagning, mätningar, igång från båt, dyker under is, och en rad andra dykföreteelser. De är dock sällan kompletta manualer för området, utan mer en grov översikt med vissa tips, och det finnas skäl att misstänka att vissa avsnitt är arv från de tidigaste utgåvorna av boken då de inte känns helt tidsenliga (exempelvis som tipset att gamla tiders regulatorer med dubbla slangar är mindre frysbenägna och därför mer lämpande för vinterdykning).
Avseende blandgasdykning så har NOAA’s arbete länge legat till grund för den tekniska dykning inom sportdykningen, och boken var man när den gavs ut 2001 uppdaterad för att bland annat just ta med de senaste rönen kring blandgasdykning, men eftersom utvecklingen går fort på det området så skall man inte räkna med att man hittar allt som finns att veta inom området i en bok som är flera år gammal.
Flera av avsnitten i boken är av ringa relevans för hobbydykare, men kan vara nog så intressanta för den som jobbar med dykning, exempelvis tungdykning, tråldykning, fiskmärkning, geologiska undersökningar, tryckkammare, dykning i förorenat vatten, undervattenshabitat, mättnadsdykning, etc. De kan dock självfallet vara intressanta även för hobbydykare som kuriosa eller allmänbildning.
Avseende bokens uppgift som ”manual”, så är den helt klart bristfällig när det kommer till dykprocedurer, framförallt för att inte alla detaljer finns beskrivna, samt att det borde ha funnits många fler förklarande bilder.
Tabellmässigt så finns US Navy’s tabeller (3, 4 & 5) för dykning både med och utan dekompression, NOAA’s egen dyktabell för luft utan dekompression, NOAA’s egen dyktabell för nitrox 32% & 36% både med och utan dekompression, behandlingstabeller för tryckkammare (1A, 2A, 3, 4, 5, 6, 6A, 7, 8 & 9), vind & sjötabell för våghöjd/etc, amerikansk renlighetsstandards för andningsluft, sprängmedelstabell, tabell över fisknarkosmedel, syrgasexponeringstabeller, konverteringstabell för nitrox (28-40%) till EAD, partialtryckstabell för nitrox (28-40%), nitroxblandningstabeller (i PSI), mättnadsdykningstabeller, mättnadsbehandlingstabeller (5, 6 & 6A), tabeller för dykning från habitat på ner till 30 m (dykturer djupare/grundare och dekompression), samt tabeller för konvertering vid höghöjddykning och tryckskillnader (exempelvis flygning) före och efter dykning.
Boken gör dessutom en grundlig genomgång av användandet av US Navy Dive Table för den som är intresserad av tabellen.
Kort sammanfattat finns det gott om nyttomaterial som kan vara till gagn för de flesta dykare, men även en hel del för potentiella galningar som exempelvis vill försöka sig på egen tryckkammarbehandling eller luftdykning till 91m djup i upp till 3 timmar.
Ingående huvudkapitel:
Foreword
Preface
Contributors And Reviewers
Acknowledgements
Technical Information
1 – History Of Diving And NOAA Contributions
2 – Physics Of Diving
3 – Diving Physiology
4 – Air Diving And Decompression
5 – Diver And Diving Support Equipment
6 – Surface-Supplied Diving
7 – Diver And Support Personnel Training
8 – Dive Planning
9 – Procedures For Scientific Dives
10 – Procedures For Working Dives
11 – Underwater Support Systems
12 – Diving Under Special Conditions
13 – Polluted-Water Diving
14 – Rebreathers
15 – Nitrox Diving
16 – Mixed-Gas And Oxygen Diving
17 – Diving From Seafloor Habitats
18 – Hyperbaric Chambers And Support Equipment
19 – Hazardous Aquatic Animals
20 – Emergency Medical Care
21 – Diving Accident Management And Emergency Procedures
Appendix I – Dive Planning
Appendix II – Field Neurological Assessment
Appendix III – No-Decompression Air Dive Table
Appendix IV – U.S. Navy Dive Table
Appendix V – Flow Charts And Treatment Tables
Appendix VI – Saturation Treatment Tables
Appendix VII – Nitrox Dive Tables
Appendix VIII – Diving Glossary
Appendix IX – References
Appendix X - Index
Smakprov ut boken:
Utdrag från kapitel 3 “Diving Physiology”, och underavsnitten 3.3 “Effects Of Preassure”, 3.3.2 “Direct Effects Of Preassure During Ascent” och hela avsnittet 3.3.2.7 “Contact Lenses” om tryckets direkta inverkan vid användandet av kontaktlinser under dykning, sida 3-19 till 3-20:
”Bubbles have been found in the precorneal film of tears beneath hard contact lenses after ascent. Affected divers experienced soreness, decreased visual acuity, and the appearance of halos around light for about two hours after ascent. Divers who wear contact lenses should use either soft lenses or hard fenestrated lenses (hard lenses with a special hole drilled). Consult with an ophtalmologist.”
Utdrag från kapitel 4 “Air Diving And Decompression”, och underavsnitten 4.6 “Building Additional Safety Factors Into Dive Table Usage”, 4.6.3 “Taking Advantage Of The Dive Table’s Inherent Margin Of Safety On Multi-Level Dives” och hela avsnittet 4.6.3.1 “Reverse Profile Dives” om dykprofiler som avslutas med den djupa delen av dyket sist, sida 4-29:
“A reverse profile can refer to a series of repetitive dives during which the deepest dive is not the first in the series, or to a single multi-level dive during which the diver goes deeper after completing a shallower phase.
There is no convincing evidence that reverse dive profiles within the no-decompression limits subject a diver to a measurable increase in the risk of DCS.
Reverse profile dives should be conducted within the following parameters:
- No-decompression dives in less than 130 fsw (40 msw)
- Depth differentials of less than 40 fsw (12 msw)
Regardless of the dive profile, it is safest to be in the shallowest phase in the dive when air supplies are low.”
Utdrag från kapitel 5 “Diver And Diving Support Equipment”, och underavsnitten 5.2 “Thermal Protection”, 5.2.3“Dry Suits” och del ur avsnittet 5.2.3.5 “Dry-Suit Underwear”, som förklarar lite om olika material i underställ, sida 5-6:
”Thinsulate® is made from polyolefin microfibers. The most important feature of Thinsulate® is that it is water resistant and maintains most of its insulating capacities even when it is wet. Undergarments made of Thinsulate® have more bulk than most other types of dry-suit underwear. They also do not stretch or breathe and are not as comfortable to wear as some other types of undergarments.”
Utdrag från kapitel 12 “Diving Under Special Conditions”, och del ur underavsnittet 12.11 ”Diving Under Ice” med speciella regler för isdykning, s 12-23:
“If there is a failure in an ice diver’s primary breathing system, the diver should switch to the backup system, notifying the buddy diver, and proceed immediately to the surface with the buddy diver. Because buddy breathing is difficult on cold water, all divers should practice buddy breathing before making excursions under the ice. Octopus regulators should not be used in cold water as substitutes for buddy breathing because the first stage of these regulators may freeze up. Special cylinder, valve, and regulator options are readily available and provide alternate buddy breathing options. Refer to Section 12.10 for additional tips on limited-access diving techniques.”
Utdrag från kapitel 14 ”Rebreathers”, avsnittet 14.6 ”Risks Associated With Rebreather Diving”, och del ur underavsnittet 14.6.2 ”Oxygen Toxicity”, om risken med syrgasförgiftning vid halvslutna system, s 14-8:
”For example, with a semiclosed-circuit system using premixed gas, if the diver is working hard and his oxygen uptake is high, it is possible to exceed the maximum operating depth (MOD) for the mix without getting a high oxygen alarm. However, once the diver rests or vents the system, the oxygen level will climb rapidly and the diver could be exposed to a PO2 high enough to cause oxygen toxicity.”
Kommentarer:
Eftersom boken täcker så skilda områden, så finns det nog ingen läsare som till fullo förstår den sammantagna kombinationen av alla facktermer från dykfysiken, dykfysiologin, tungdykning, marina djur, verktyg, mm. Språket är dock inte svårt generellt sett, men kan ibland bli lite invecklat när saker skall förklaras utan bild. Dessa två faktorer kan göra boken aningen svårläst, men inte värre än att den som tidigare läst andra böcker utan problem kan läsa denna bok med hjälp av viss stöttning för enstaka ord som kanske måste slås upp. Boken kan nog lätt uppfattas som tungläst av många, då det är en faktabok och inte kan uppfattas som lättsam och underhållande.
James T. Joiner har varit bokens editor för att sammanställa materialet från alla 201 textbidragare.
Boken använder tyvärr framförallt de engelska måttenheterna fot, Fahrenheit, pounds etc, men metriska måttenheter förekommer ibland parallellt, och vid vissa tillfällen även exklusivt.
I slutet av boken finns en omfattande ordlista, som listar inte mindre än dryga 730 begrepp, samt en kompletterande prefix/suffixlista med 21 begrepp och förkortningslista med ytterligare 163 begrepp. Ordlistan innehåller både dyktekniska begrepp såväl som medicinska, kemiska och fysikaliska begrepp, samt även vissa andra stavningsmässigt snarlika begrepp som inte är relevanta för boken, men som finns med för att reda ut missförstånd. Trots det rika omfånget, så täcker den dock inte alla begrepp som används i boken.
Boken har både innehållsförteckning och ett 16-sidigt register för den som söker specifik information i boken. Bokens huvudinnehållsförteckning begränsar sig dock till huvudkapitlens rubriker, och underrubrikerna får man sedan läsa i kapitlenas separata innehållsförteckningar, vilket kan göra det lite bökigare att hitta avsnitt som man söker (se dock separat inlägg i tråden nedan för komplett innehållsförteckning). Texten i boken är på sina ställen nedbruten till fyra nivåer av underrubriker från huvudkapitelnivå.
Bokens sidnumrering bygger på kapitelnumren, och sidnumren börjar om i varje kapitel, varför första sidan i första kapitlet skrivs 1-1 och första sidan i femte kapitlet skrivs 5-1. Något som gör det lite svårare att leta efter specifika sidor i boken.
Även om boken är rikligt illustrerad i både färg och svart-vit, med både teckningar och fotografier, så kunde man många gånger ha önskat mer förklarande illustrationer, varför boken illustrationsmässigt kan anses vara bristfällig.
För den som vill läsa mer, så finns i slutet en referenslista med drygt 400 titlar.
De olika årgångarna för utgåvorna av NOAA Diving Manual är följande: 1977, 1979, 1991 och 2001.
Boken finns även utgiven som CD-ROM.
Betyg: fem av fem, för att det är en omfattande faktabok med bra uppgifter om många områden som kan vara till nytta för både hobby- och yrkesdykare, samtidigt som den dock är aningen ojämn i sin kvalité, tungläst och har brister i illustrationerna. Ur ett rent nyttoperspektiv för sportdykar, så skulle boken dock bara få en fyra, eftersom det är så mycket som inte berör hobbydykaren.
Relaterade länkar:
NOAA’s egen sida om boken:
http://www.ndc.noaa.gov/rp_manual.html
Amazons sida om boken (inkl möjlighet att titta i boken):
http://www.amazon.com/NOAA-Diving-Manual-Science-Technology/dp/0941332705
Amazons sida om CR-ROM-versionen:
http://www.amazon.com/Diving-Manual-Fourth-James-Joiner/dp/1930536232
National Technical Information Service (NTIS) sida om boken/CR.ROM:en:
http://www.ntis.gov/products/bestsellers/noaadive.asp
Inlägg på dykarna.nu om boken:
https://www.dykarna.nu/forum/response.asp?id=82861&main_Id=82861&catId=0
Visa alla svar
 Recension "NOAA DIVING MANUAL"
|
Pär Ahlgren | 2008-02-15 09:09 |
  Fullständig innehållsförteckning (lång....) | Pär Ahlgren | 2008-02-15 09:15 |
«TILLBAKA
Svara på detta inlägg
Vi ber dig följa de riktlinjer som beskrivs under Netiquette. Rubrik:
Svar:
