Recension "OXYGEN AND THE DIVER"

(Läst 3 556 gånger.)


Du måste vara inloggad för att skicka mail!

Fullständig titel: "Oxygen and the Diver"

Författare: Kenneth Donald, 1992

Förlag: SPA Ltd

Fakta: 237 sidor, 160x240x24 mm, ISBN 1-85421-176-5

Omslag på boken:

https://www.dykarna.nu/photos/2013/499420130222232350.jpg

https://www.dykarna.nu/fotoalbum/1471/319111.html


Allmänt:

Syftet med boken är att sammanställa de rön kring syrgasens effekt på dykare för att ge en så bra helhetsbild som möjligt när boken skrevs i början på 1990-talet, med författarens egna ord "…provide a useful, accurate and critical account of previous studies of oxygen poisining in relation to diving", och boken blev också ett populärt referensverk som haft stor betydelse för utvecklingen av bland annat blandgasdykning.
Målgruppen för boken är inte sportdykare, utan främst andra forskare och andra tekniker som sysslar med dykning eller hyperbarfysiologi, och är inte heller så lättläst i alla avseenden. För den som dock vill lära sig mer om syrgasens effekt på människan under tryck, exempelvis tekniska dykare med intresse för fysiologin, är boken en bra källa för kunskap, även om de senaste 20 årens rön inte finns med i boken.
Boken är den första boken som fokuserar helt på syrgasens effekter på dykare och är skriven av en av pionjärforskarna inom området som sammanställt rön från olika forskningsprojekt under ett halvt sekel, bland annat egna arbeten, till en överskådlig sammanställning.

Författaren Kenneth Donald är professor emeritus i medicin som började sin karriär som flottiljläkare i brittiska flottan. Han blev senare inblandad i studier kring syrgasens effekt på människan under andra världskriget när brittiska flottan behövde lära sig mer om dykning med helslutna återandningsapparater och dess effekt på de människor man skulle skicka ut på uppdrag i kriget. Författaren har inte skrivit andra några böcker.


Innehållet:

Boken är uppdelad i olika avsnitt som beskriver olika saker och olika forskningsrön, med en viss kronologisk struktur. Delar av innehållet är mycket intressant skrivet, även om man inte intresserar sig speciellt för själva forskningen i boken, och andra är ganska tunglästa om man inte har ett väldigt speciellt intresse i frågeställningen.
Första kapitlet är en av författarens egna rapporter från arbetet under andra världskriget och kapitel två beskriver hur arbetet under kriget gick till.
Kapitel tre granskar andra forskares arbete från efterkrigstiden till 1980-talet.
Fjärde kapitlet tittar på andra effekter än syrgasförgiftning vid dykning, främst lungoxidering, och femte kapitlet tittar på det som vi idag kallar nitrox.
Sjätte kapitlet tittar på koloxiden och dykning.
Kapitel sju tittar på studier där man försökt avgöra om dykare är annorlunda än andra och därmed har anpassat till dykningen (främst avseende andning).

Inledningsvis fokuserar boken på just syrgasens inverkan på dykaren genom akut syrgasförgiftning vid högt syrgastryck (Paul Bert-effekten) och nedsatt ventilationsförmåga på lungorna (lugn oxidering) vid långvarig exponering (Lorrain Smith-effekten), men tittar sedan även på indirekt inverkan, som exempelvis hur ökat syrgastryck kan påverka dykarens reaktion på koloxid, hur olika prover genomförts med olika resultat, om dykare andas annorlunda än icke-dykare, med mera.

Stilen i boken varierande och kan ibland vara underhållande och andra gånger mycket teknisk. I boken återges också resultaten från många forskningsförsök i tabellform, där läsaren kan ta del av utgången från olika experiment och själv skapa sig en bild över hur olika syrgasen kan påverka individen.

Boken saknar idag de senaste rönen som gjort sedan boken skrev för 20 år sedan, men har trots det mycket information som är relevant fortfarande idag. Informationen är dock många gånger inte av den karaktären att dykare direkt kan tillgodogöra sig nya kunskaper som de kan tillämpa för att förändra sin dykning, dock finns det många avsnitt som förklarar varför man idag utbildar dykare på det sätt man gör vid användning av syrgas och blandgaser. Boken kanske därför har ett större intresse för personer som utbildar i teknisk dykning, snarare än den vanliga tekniska dykaren (eller nitroxdykaren).


Ingående kapitel:

1 – Adverse Effects of Oxygen at Increased Pressures
(En rapport som författaren själv skrivit som ett resultat av arbetet under andra världskriget och hur dessa brutala experiment genomfördes, rön som senare delvis reviderats)
2 – Oxygen Poisoning Studies 1942-5
(Ett avsnitt som beskriver arbetet inom den brittiska flottan under krigsåren när man desperat behövde lära sig mer om syrgasförgiftning vid dykning)
3 – Further Studies of Oxygen Poisoning 1946 to the Present
(En genomgång av andra forskningsrapporter från US Navy som också tittar på syrgasens effekt vid dykning)
4 – Further Considerations of Oxygen Poisoning. Pulmonary Oxygen Toxicity. Underwater Decompression Breathing Oxygen.
(Lungskador till följd av långvarit hyperbaroxygenexponering diskuteras tillsammans med accelererad dekompression med hjälp av syrgas)
5 – The Development and Use of Oxygen-Nitrogen Mixtures in Diving
(Det vi idag kallar för nitrox och dess bruk i olika andningsapparater diskuteras)
6 – Carbon Dioxide and Hyperbaric Oxygen
(Koloxidens inverkan på dykning diskuteras, med ett extra fokus på frågeställningar kring dykning med nitrox)
7 – Are Divers Really Different?
(En genomgång av olika studier där man försöker jämföra dykare med icke-dykare för att se om fysiologin är påverkad av dykning)
APPENDIX 1 – The Admiralty Experimental Diving Unit
(Författarens egna upplevelser under tiden som läkare och forskare i Royal Navy)
APPENDIX 2
(En sammanställning över olika tabeller som inte kommit med i den löpande texten)
APPENDIX 3 – Symbols
(En kort förklaring över olika begrepp som förekommer i boken, ej heltäckande)

(Se separate inlägg nedan för fullständig innehållsförteckning)


Smakprov ur boken:

Utdrag från kapitel 1 "Adverse Effects of Oxygen at Increased Pressures" som exempel på de extrema tester som beskrivs i boken, s 22:
"Case & Haldane (1941, (ii)) reported that about half of the subjects in these experiments stated that they could taste oxygen at 5 to 7 ATA. The taste was both acid and sweet "like dilute ginger beer." Professor Haldane, Chief Petty Officer Derrick, and the present author (unpublished data 1942), breathed oxygen for 25 to 30 seconds at 300 fsw (10 ATA). The two latter subjects could only taste what they considered to be the "rubber in the circuit." It was, in our view, the same 'taste' experienced when breathing oxygen from the circuit at 70 fsw (3.1 ATA) or at atmospheric pressure. Professor Haldane thought he could taste the oxygen at 300 fsw but was less certain than in his previous exposures. The main reason for reporting this experiment is that this is the highest pressure, known to the author, at which oxygen has been breathed by human subjects."
(Notering: Den Haldane som här refereras till är inte dyktabellens fader John Scott Haldane, utan hans son John Burdon Sanderson Haldane som också sysslade med forskning kring dykning)

Utdrag från kapitel 2 "Oxygen Poisoning Studies 1942-5" som beskriver de banbrytande rön som gjordes under krigsåren när man desperate behövde lära sig mer om dykfysiologi och gör upptäckter som omkullkastar de tidigare teorierna, s 39-40:
"It thus appears that, when oxygen is breathed under water, the period of time before toxic symptoms occur is markedly less than that which would obtain breathing oxygen in compressed air at the same pressure further demonstrated with large groups later in this presentation.
The enormous importance of this finding in relation to free oxygen diving need hardly be pointed out. The degree of impairment of tolerance in the wet as compared with that in the dry is certainly far from being fully explained by the slight dilution by nitrogen of the oxygen breathed in the dry experiments (DO2 of the order of 56 fsw in 60 fsw exposures and of 84 fsw in the 90 fsw exposures). In the Royal Navy oxygen has only been breathed in compressed air during decompression from deep air dives (1932) when the diver enters a submerged decompression chamber and breathes oxygen to accelerate nitrogen elimination from his body. The greatest depth at which oxygen is thus breathed is at 60 fsw in the dry and then only for short periods. Thus the new use of oxygen for free covert operational diving in the Royal Navy (1942) requires urgent definition of the unexpected dangers of breathing oxygen under water.
"
(Notering: tidigare hade man genomfört tester och dekompression med syrgas i torr miljö, och nu insåg man att andning av syrgas under vattenyta gav helt skilda resultat, varför alla tidigare tabeller fick förkastas)

Utdrag från kapitel 2 "Oxygen Poisoning Studies 1942-5" som beskriver hur bokensförfattare kritiskt granskar andra forskares arbete och slutsatser, s 71:
"It appears that nausea and vertigo increase in frequency, if the subject is exercising. The most interesting finding, however, was that twitching of the muscles being exercised was not encountered in the whole series. These divers were carrying a very large and efficient absorbent canister and as already suggested, the symptoms described by Bornstein may have been due to added carbon dioxide poisoning. A series of experiments carried out to investigate the effect of work on oxygen tolerance in the dry were marred by inadequate carbon dioxide absorption and are not reported here."

Utdrag från kapitel 2 "Oxygen Poisoning Studies 1942-5" där författaren drar en slutsats baserat på granskad data i olika studier, s 78:
"The variation of tolerance between individuals, the variation of tolerance of each individual, the impairment of tolerance with work and under water, all make diving on pure oxygen below 25 feet of sea water a hazardous gamble."

Utdrag från kapitel 3 "Further Studies of Oxygen Poisoning 1946 to the Present" som exempel på hur teknisk vissa delar av texten kan vara, s 87:
"However in the case of the swimmer convulsing after 82 minutes at a D02 of 4.5 fsw and of the two divers with facial twitching at a 002 of 11.5 and 13 fsw, errors in gas collection (glass tonometers and mercury) or analysis (Van Slyke volumetric) are most likely. The purported FIO2 of the diver convulsing at a DO2 of 4.5 fsw was reported to be as low as 0.513 after 82 minutes swimming."

Utdrag från kapitel 4 "Further Considerations of Oxygen Poisoning. Pulmonary Oxygen Toxicity. Underwater Decompression Breathing Oxygen." som behandlar lungoxidering (Lorrain Smith-effekten) vid långvarig exponering för höga partialtryck på syre, s 111:
"Lambertson (1955) and others have shown that relatively brief normoxic intervals markedly increase the total duration of tolerable pulmonary exposure. This procedure was first suggested by Lorrain Smith (1899) and has long been used in high level oxygen therapy at one atmosphere (Boothby et al, 1939). Hall (1967), Widell et al (1974) and Hendricks et al (1977) have shown that short periods of normoxic intermissions of the order of 5 minutes alternating with 20 minute exposure to 2 ATA allow more than double the tolerable period of oxygen breathing at that pressure.These intermissions are of the same order as those at or near the surface which were developed and used by the Royal Navy in the second World War (Donald, 1944) to avoid acute oxygen toxicity in deep covert operational dives to 50 to 70 fsw (2.5 to 3.1 ATA)."

Utdrag från kapitel 5 "The Development and Use of Oxygen-Nitrogen Mixtures in Diving" som exempel på hsitoriska uppgifter man kan finna i boken, s 119-120:
"In 1923 J.S. Haldane (père) recommended a wider range of flow and oxygen fraction of the mixture allowing dives up to 150 fsw (Davis, 1951). As far as I know, these mixtures were neither tested nor used. Air diving was simpler and cheaper and even the first Davis-Hill suit was not generally adopted.
In 1919 Elihu Thompson proposed the use of helium-oxygen mixtures for diving on the assumption that the lower molecular weight and great diffusibility of this gas would decrease the dangers of decompression sickness. United States Navy trials in 1924 were disappointing and the project was abandoned.
During the Admiralty Deep Air Diving Trials in 1930-33 up to 320 fsw. Disabling retardation, mood changes and loss of judgement were encountered in large groups of men for the first time (Damant, 1930). It was not until 1935 that Behnke et al first proposed that these changes were due to nitrogen narcosis. They suggested that this could be remedied by using a rapidly diffusible, sparingly soluble gas with a low fat/water partition coefficient. Strangely, they did not specify helium.
"

Utdrag från kapitel 6 "Carbon Dioxide and Hyperbaric Oxygen" där man beskriver upptäckten av SWBO (Shallow Water Black-Out) som sedan startar sökandet efter orsaken, s 141-142:
"A number of unexplained cases of loss or marked disturbance of consciousness were encountered in underwater oxygen swimmers when diving at shallow depths (0 to 20 fsw). The series of events varied, but not greatly. These underwater swimmers (frogmen) described how they "were going away", "became muzzy" or "hazy", "everything went in waves were confused" and so on. Some individuals reported that the sensation was "quite pleasant". A few divers also reported some respiratory distress but this was more the exception than the rule. No convulsions or any other signs or symptoms of oxygen poisoning were reported or seen. No apprehension was experienced. Some divers lost consciousness underwater while swimming and others surfaced and were hauled inboard in a highly dissociated condition. Recovery was rapid and normality regained in a few minutes. A number complained of nausea and severe headache after the event. The syndrome was somewhat similar to the early stages of induced general anaesthesia. The only important difference was a marked tremor during the first few minutes of recovery."

Utdrag från appendix 1 "The Admiralty Experimental Diving Unit" där författaren själv berättar om hur experimenten kunde genomföras under krigets hårda press på nya rön och förståelse för teknik och fysiologi, s 193:
"It was a strange scene as divers were lowered into the 'wet pot', particularly as a considerable number were hauled out unconscious after convulsing. On occasions, the next diver stepped over the last casualty to take his turn. There was an air of extreme urgency as the planning and method of attack on enemy harbours and the proper defence of our own, depended on a full knowledge of how deep these oxygen divers, friendly or hostile, could go with reasonable safety. The grand mal types of convulsion occurring made it absolutely clear that we were encountering acute and severe oxygen poisoning at depths and in times then considered quite safe by all authorities."


Kommentarer:

Boken gavs ut första gången 1992 med en omtryckning 1993. Boken finns idag endast att köpa begagnad (exempelvis via Amazon) och är svår att få tag på.

Språket i boken är delvis mycket tekniskt och innehåller många facktermer. Den kan därför bli tung och svårläst för läsare som är ovana vid det engelska språket, och ganska tungläst även för många andra läsare.

De måttenheter som används i boken är främst engelska som fot och tum för längd, mmHg, fsw och ATA/ATS för tryck, även om metriska enheter förekommer (främst när texten refererar till text skriven av andra författare som använt dessa enheter). Bruket av engelska måttenheter kan göra innehållet mer svårttolkat för läsare som inte är vana vid dessa enheter.

Boken har ganska få illustrationer, och då alltid i svartvit, oftast gamla bilder från de brittiska experimenten under andra världskriget.

Boken en mycket kort innehållsförteckning som enbart visar huvudkapitlen i boken. Register där man kan söka på begrepp saknas helt. Att söka information i boken blir därför ganska svårt för den som söker specifika uppgifter.


Betyg: fyra av fem, en bok som när den var ny förtjänade fem av fem i betyg, men som idag saknar 20 år av viktiga forskningsrön kring syrgas och dykning, men likväl kan erbjuda på många relevanta och intressanta kunskaper inom ämnet, och stundvis väldigt intressant läsning för personer med intresse i berörda frågor.


Relaterade länkar:
Google Books sida om boken med möjlighet att göra sökning på vissa delar av innehållet:
https://books.google.se/books?id=QI4XAQAAIAAJ
Bokrecension.se om boken:
https://www.bokrecension.se/1854211765
Amazon (UK) om boken:
https://www.amazon.co.uk/Oxygen-Diver-Kenneth-Donald/dp/1854211765
Amazon (US) om boken:
https://www.amazon.com/Oxygen-Diver-Kenneth-Donald/dp/1854211765
Boken kommenteras på dykarna.nu:
https://www.dykarna.nu/forum/bok-om-syrgasforgiftning-17521/17522.html
Läs Appendix 1 här återskapad som en PDF-fil:
https://www.frogkick.nl/files/oxygen_and_the_diver.pdf




Pär Ahlgren
Pär Ahlgren 2013-02-22 23:34:03
2 606 postningar

mail 


Du måste vara inloggad för att skicka mail!

 Visa alla svar

Huvudinlägg Recension "OXYGEN AND THE DIVER" Pär Ahlgren 2013-02-22 23:34
svara Fullständig innehållförteckningPär Ahlgren2013-02-22 23:42

«TILLBAKA

Svara på detta inlägg
Vi ber dig följa de riktlinjer som beskrivs under Netiquette. Rubrik:

Svar: