Namn: Lösen:

Kom ihåg mig

Recension "PÅ GRUND - FÖRLIST"

(Läst 6 207 gånger.)

Fullständig titel: "På Grund – Förlist"

Författare: Maria Landin, Folke Sjögren & Björn Öberg, 2009

Fakta: 471 sidor, 263x215x32 mm, ISBN 978-91-85385-26-3

Omslag på boken:
https://www.dykarna.nu/fotoalbum/1471/267479.html

Allmänt:

Syftet med boken är att ge en bild av lotsverksamheten och kulturhistorian runt Landsort, och beskriver både miljö, arbetet, utveckling och olika sjöolyckor (både med och utan lotsarnas inblandning).
Målgruppen för boken är skärgårdsentusiaster, sportdykare och historiskt intresserade, och boken kan utöver att ge intressant lokalhistoria i Stockholms södra skärgård både ge insikt i lotsverksamheten och en hel del information om sjöolyckor och vrak. Eftersom boken ger en hel del insikt kring sjöolyckor (exempelvis statistik, dramatik, förfaranden, mm), och även ger tips på källor för uppgifter, så kan boken mycket väl vara intressant för dykare och vrakletare även på andra håll än i Stockholms södra skärgård.

Björn Öberg är lots i fjortonde generationen bosatt på Landsort och har framförallt bidragit till boken genom arkivforskning.
Folke Sjögren är fyrvaktarson från Landsort och Måsknuv och har framförallt bidragit till boken med illustrationer.
Maria Landin har sammanställt materialet till bokform.


Innehållet:

Boken är uppdelad i olika avsnitt med helt olika innehåll och karaktär.

Boken inleds med flera avsnitt som beskriver arbetet som lots, omgivningen runt Landsort:
- Lotsplatser: Oxelösund, Hävringe, Sävösund, Hartsö Enskär, Lacka och Mälaren.
- Bebodda öar: Grönsö, Karta, Askö, Fifång, Kråkskär, Revskär, Leskär, Ulfskär, Krokskär, Öja (Landsort), Järflotta, Mällsten, Måsknuv, Bedarö, Älvsnabben, Dalarö och Huvudskär.
- Annat: Herrhamra hamn
Boken går sedan vidare med att beskriva hur lotsning gick till, hur den var organiserad, hur lotsar rekryterades, mm, och fortsätter sedan med att titta på statistik över olyckor, lotsar och lotsningar, mm.

Under avsnittet "Dramatik och historik" så tas ett antal olika händelser upp och läsaren får ta del av historier om förlisningar, bärgningar, grundstötningar och lyckosamma räddningar ur lotsarnas arbete, men även del andra händelser som inte involverat lotsarnas verksamhet.
Bland annat så får man läsa om när vraken Alma, Argo, Betty, Dagmar, Fisk-Lasses sump, Gaud, Glan, Göthe, Hanna, Hebe, Heimdal, Herrman, Hertha, Ingrid Horn, Iris, Jürgen Fritzen, Katinka, Margretha, Nicke, Oleg Koshevoi, Paula Faulbaums, Rebecka, TV4 "Miranda", Wandringsmannen och Örnen kom till, varav en del idag är populära dykmål. Men det finns även en del andra händelser som inte lett till vrak, exempelvis kan man läsa om fartygen Aura som räddades ur isens grepp, fartygen Bernhardine, Bråbo och Chrysanthi som alla förliste men senare bärgades, samt den engelska eskadern 1860 och den tyska eskadern 1905 som båda fick grundkänningar vid respektive flottbesök och fick grund uppkallade efter sig i Stockholms skärgård.
Varje händelse får här några sidor, och oftast finns relevanta illustrationer.

Under avsnittet "Dagbok" så återfinns en sammanställning på 177 sidor med olika förlisningar och sjöolyckor av olika grader från ett område avgränsat av Hartsö, Södertälje, Landsort och Dalarö (samt några händelser utanför området, exempelvis på öppet hav) under tidsperioden 1490-1987 i kronologisk ordning – dock utelämnandes i huvudsak fritidsbåtar och även en del militära incidenter. Det som återges är sammandrag av tidningsartiklar, lotsrapporter, rättegångsprotokoll, mm och ger en kort och sällan fullständig beskrivning av vad som hänt. Avsnittet måste nog beskrivas som en guldgruva för vrakletare i området då avsnittet är färdigsummerade arkivsökningar, dock inte alltid sjöolyckor som genererat vrak då även drunkningstillbud, grundkänningar och fartygsbrand finns med bland incidenterna, och i huvuddelen av fallen så har fartygens faktiskt klarat sig från att bli vrak (något som kan vara nog så relevant att veta för den som försöker följa upp uppgifter om möjliga vrak, precis som uppgifter om att vrak har blivit bärgade).
Varje sida innehåller här flera olika incidenter, och varje incident får bara några kortfattade rader med högst varierande grad av detaljrikedom. Oftast finns dock datum och fartygets namn med, likväl som någon form av position som dock i många fall är väldigt grov.
Tyvärr så täcker boken inte händelser efter 1987, vilket nog får ses som en brist för de som är intresserade av förlisningsuppgifter, eftersom det är 22 års glapp mellan senaste förlisningsuppgift och bokens utgivning.

Sist i boken så kommer förteckningar över orter (hemmahamnar för fartyg med utländsk härkomst som nämns i boken), källor (över uppgifter som förekommer i boken), förkortningar (framförallt som används för källhänvisningar), ord (begreppsförklaringar över termer som används i boken) och fotnoter (förklaringar till fotnoter som gjorts i boken).

Även om boken i många avseenden är fantastisk och intressant för den som är intresserad av innehållet, så måste en viss kritik också riktas mot bokens korrekturläsning, på flera ställen i Dagbok-avsnittet så finns uppenbara fel (exempelvis felstavningar av namn, skrivfel på årtal, mm) som blir uppenbara förläsaren utan att göra någon källkontroll genom att det avviker mot andra uppgifter i boken, vilket även kan väcka frågor kring andra felaktigheter jämfört mot källdata. Vidare så anges bland begreppsförklaringarna att ett fartygs tonnage anges i registerton, en enhet som började fasas ut 1982, och är så gott som helt utfasad sedan 1994 (numera ersatt av dräktighet) – alltså ännu ett exempel på att underlaget till boken är en aning föråldrat.


Ingående kapitel:

Förord
Inledning
Landsorts lotsplats verksamhetsområde
Lotsplatsema och de bebodda öarna
Lotsning
Varför sker olyckor med lots ombord?
Vilken typ av olyckor händer?
Hur allvarliga var olyckorna?
Var sker olyckorna?
Okända grund
Olämpligt tonnage för farleden
Hur ofta har miljöolyckor skett?
Hur ofta har dödsolyckor skett?
Hur ofta har totalförlisning skett?
Bärgningsprinciper och bärgningsföretag
Befälhavarens åligganden i samband med sjöolyckor
Dramatik och historik
- Galeasen Wandringsmannen
- Briggen Aura
- Ångfartyget Herrman
- Ångfartyget Dagmar
- Briggen Margretha
- Skonerten Betty
- Tyska eskadern
- Ångfartyget Göthe
- Fisk-Lasse och hans sump
- Ångfartygen Ingrid Horn och Bergvik
- Ångfartyget Hertha
- Skonerten Hanna
- Ångfartyget Gaud
- Ångfartyget Bråbo
- Jakten Bernhardine
- Galeasen Argo
- Tullkryssaren Miranda
- Motorseglaren Rebecka
- Bogserbåten Örnen
- Ångfartyget Chrysanthi
- Ångfartyget Jürgen Fritzen
- Motorgaleasen Alma
- Ångfartyget Paula Faulbaums
- Ångfartyget Nicke
- Motortankern Glan
- HMS Hebe- "G.G."
- Motorfartyget Oleg Koshevoi
- Motorseglaren Iris
- Ångfartyget Heimdal
- Trålaren Katinka
Dagbok
Orterna
Källor
Förkortningar
Ordförklaringar
Noter


Smakprov ur boken:

Utdrag från kapitel "Lotsplatserna och de bebodda öarna" och hela avsnittet "Fifång" om ön längs farleden mot Södertälje, s 22:
"Fifång har haft fast befolkning sedan 1551. Ön är relativt stor och förutsättningarna för åkerbruk har varit bättre än på många andra öar. Här finns cirka 8 tunnland öppen mark som brukades ända in på 1950-talet. På Fifång finns två skyddade hamnar som flitigt användes av mindre fartyg. Här, liksom på Kråkskär, kunde man skaffa förnödenheter som fisk, mjölk, potatis och bröd.
Enligt traditionen brändes inte Fifång av ryssarna 1719 och den gamla parstugan stod kvar fram till 1935, då den revs för att ge plats åt det nya bostadshuset.
På Sörvikens västsida, innanför Körgårdsudden, ligger en gammal begravningsplats, som kallades 'kolerakyrkogården'. Troligen är det en begravningsplats för sjömän, som dött på sjön, och för s.k. sjölik som påträffats av öns innevånare.
Ön saknar tillgång till färskvatten. Tidigare fick man ro till Askö för att hämta dricksvatten.
Fifång är naturreservat och delar av ön arrenderas sedan 1960-talet av Södertälje båtsällskap.
Den första fyren på Fifång byggdes och tändes 1928."

Utdrag från kapitel "Lotsning" och del av avsnittet "Hur Lotsning Bedrevs" om utvecklingen inom lotsningen, s 46-47:
"På segelfartygens tid behövde man ofta kryssa för att kunna ta sig fram i farlederna. Lotsarna måste därför ha goda kunskaper om större vattenområden och ett bredare farledsstråk än vad som var nödvändigt efter ångfartygens och maskinfartygens tillkomst.
När maskindrivna fartyg blev dominerande krympte farledsbredderna betydligt, en utveckling som accentuerades när systemet med farledsfyrar byggdes ut, i detta område efter år 1870.
Innan farledsfyrarna byggdes var fartygen under den mörka årstiden hänvisade till att ankra under mörker. Var ankring inte möjlig sökte man sig ut till sjöss på öppet vatten, där risken för grundstötning inte var så stor, för att åter söka sig in i skärgården vid dagningen."

Utdrag från kapitel "Dramatik Och Historik" och del av avsnittet "Ångfartyget Hertha" om när fartyget togs av isen på Mysingen, s 164:
"Nästa morgon upptäcktes nattens dramatiska händelse. Jag stod på bryggan vid dagningen, snöfallet hade upphört och vinden mojnat. Jag märkte att någonting förändrats sedan föregående kväll. Då hade det legat 19 fartyg i närheten nu syntes bara 18. Jag påtalade detta för styrmannen, som plockar fram en kikare. ']ag ser en tom livbåt på isen', sa han.
När sedan Isbrytare II närmade sig från dalaröhållet blåste en flaggsignal ut från Rosafred, som meddelade: 'Jag har en skeppsbesättning från ett havererat fartyg ombord.'"

Utdrag från kapitel "Dramatik Och Historik" och del av avsnittet "Bogserbåten Örnen" om förlisningen utanför Österhamn på Landsort, s 213:
"Två timmar senare, klockan 06.30, hade vattnet i maskinrummet ökat så mycket att det var risk för att maskin skulle stoppa. Mudderverket bordades och hjälp att pumpa begärdes. Örnens besättning hade själva handpumpat i mer än åtta timmar. Slangar drogs till mudderverkets länspump, efter två timmar tycktes vattnet i maskinrummet ha minskat något.
Örnens befälhavare Carl Larsson beslöt därför att gå före släpet upp emot Landsort för att fortare komma i lä. Efter en halvtimmes gång hade vattnet ökade oroväckande, man beslöt därför att återvända till mudderverket.
Åter kopplades slangar till mudderverkets länspump och länsning påbörjades. Kort därpå stoppade Örnens huvudmaskin och därmed maskinlänspumpen. Länsningen fortsattes nu med hjälp av pytsar och mudderverkets pump."

Utdrag från kapitel "Dagbok" och hela stycket "1762-07-02" som exempel på oklara uppgifter och äldre stavning, s 282:
"1762-07-02 Jakt, namn okänt, på resa från Nyköping till Stockholm med last av järnmalm. Skeppare Anders Ekblom. 'Väster om Krokskär, Härhambra. Denna jakt blev vid strandningen så illa skadad i botten at den genast sjönk. Endast tacklaget bergat.'
- KRA, Amiralitetskollegium, Lotskontoret, Dykerihandlingar, serie E VI, 1745-1766. s. 1429-1430."
(Härhambra = Herrhamra)

Utdrag från kapitel "Dagbok" och hela stycket "1897-11-15" om det populära dykmålet Victor vid Björkö utanför Dalarö, s 316:
"1897-11-15 sjönk skonaren Victor, efter det att ankarkättingarna sprungit och fartyget drivit i land på Björkö, väster om Ornö på norra Mysingen i farleden Landsort – Dalarö. Victor var på ballastresa mellan Wissmar och hemorten, när hon på norra Mysingen kom ur kurs i tät dimma. Fartyget ankrade i närheten av land. På natten blåste en sydlig storm upp, bägge ankarkättingarna sprang varvid Victor drev i land. Besättningen räddades. Delar av inredningen bärgades. Vid sekelskiftet syntes ännu masterna över vattnet, vraket anses därefter ha glidit ut på större vattendjup. Hemmahamn var Västra Edsviksby på Häverö, Victors dräktighet 235 rt, signalbokstäver HNTK, byggd 1852 i Häverö, huvudredare A. F. Andersson.
- SSI 1898.
- Cederlund, C. O. 1983.
- Norrtälje Tidning 1897-11-27.
- Aftonbladet 1897-11-24.
- Dagens Nyheter 1897-11-24.
- Svenska Dagbladet 1897-11-24."

Utdrag från kapitel "Dagbok" och hela stycket "1966-10-04" om en fartygskollision utanför Oaxen, s 428:
"1966-10-04. Klockan 23.36 påseglade norska motorfartyget Gracia, hemort Oslo, och med mälarlots ombord, det svenska motorfartyget Irevik, strax söder om Oaxen i farleden Landsort – Södertälje. Gracia hade passerat kajerna vid Oaxen, med reducerad fart, och man hade precis slagit full fart i maskin, när man i skenet av lanternorna upptäckte ett föremål tätt om styrbord. Full back slogs i maskin, men kollisionen var ett faktum. Irevik låg med släckta lanternor och maskin i gång tvärs i farleden. Gracia blev läck i förpiken medan Irevik fick ett stort hål i ettans lastrum på babordssidan. Då man från Gracia efter kollisionen inte kunde upptäcka någon mänsklig aktivitet ombord i Irevik gick man ombord i henne. Ireviks tre man starka besättning var redlöst berusade och hjälptes ombord i Gracia. Då man befarade att Irevik skulle sjunka togs hon under bogsering för att sätta henne på grund.
Bärgningsfartyg och polis tillkallades. Klockan 00.30 övertog Neptunbolagets bärgningsfartyg Achilles bärgningen av Irevik, vilken ankrades upp syd Oaxen. Polisen omhändertog Ireviks besättning. Gracia återvände till Södertälje för besiktning av skadorna. Gracia var på resa från Köping till Ventspils i ballast medan Irevik var på resa från Karlshamn med last av raps. Gracias dödvikt var 2 345 ton, Ireviks 400 ton, hemort Kappelshamn.
- SSA, LdM, EI:138,1966. Inkommande dnr 40:31."


Kommentarer:

Boken är relativtlättläst om man finner innehållet intressant, men en del avsnitt kan säkert upplevas som "sega" och det förekommer en hel del sjötermer som kan göra det lite besvärligare förstå allt för de som inte är vana vid uttrycken (hjälp finns dock att få i ordförklaringen i slutet av boken).

Boken är rikt illustrerad med både fotografier, kartor och tecknade illustrationer, det mesta i svart-vit men en del även i färg.

Register saknas tyvärr helt, vilket gör det svårt att söka uppgifter i boken, men det finns dock en förenklad innehållsförteckning där man kan hitta huvudavsnitten. Dock så är det helt omöjligt att söka uppgifter i avsnittet "Dagbok" annat än att leta efter datum då alla händelser är lagda i kronologisk ordning.

Då boken innehåller många gamla uppgifter (framförallt i avsnittet "Dagbok") så återges många uppgifter i måtten fot, famn och läst, vilket gör det svårare för läsaren att förstå – dock finns förklaringar under ordlistan på sidorna 464-470. Vidare så försvåras tolkning av uppgifterna av att gamla stavningar på namn förekommer, även så förekommer försvunna (bortglömda) namn som idag inte alls kan återkopplas – i gengäld så får en del namn på sjökorten sin förklaring i texten, exempelvis Aqvilagrund (sydost Stenskär) och Revengegrund (sydost Sandhamn), precis som man kan hitta namn på grund som inte finns namngivna på sjökort, exempelvis Thyragrund (mellan Kråkskär-Vattklubben).

Boken är utgiven med stöd av Stiftelsen Konung Gustaf VI fond för svensk kultur, Kungliga Patriotiska Sällskapet, Stiftelsen Längmanska kulturfonden, Sjöhistoriska samfundet och Sune Örtendahls stiftelse.
Boken ingår i Forum Navales skriftserie som nr 30.

Betyg: fyra av fem, en bok som både återger lokalhistoria, skildringar av förlisningar, uppgifter om vrak och sjöolyckor som borde intressera vrakdykare och vrakletare i södra Stockholms skärgård, men som även kan erbjuda insikt kring vrak och sjöolyckor för vrakletare i övriga delar av landet.


Relaterade länkar:
Förlagets egen sida om webbsidan:
http://www.axplock.se/Pa%20grund%20forlist.htm
Förlagets webbsida:
www.axplock.se
Bokrecension.se om boken:
http://www.bokrecension.se/9185385263

INFORMATION OM DYKARNA.NU
Om dykarna.nu
Vanliga frågor och svar
Medlemsvillkor & Cookies
Kontakta oss

ANNONSERING | SAMARBETE
Annonsera
Länka till oss

---

Copyright © 1999-2023 dykarna punkt nu AB | Sajten om dykning, av dykare, för dykare.