Namn: Lösen:

Recension "SJUNKET FÖRFLUTET"

(Läst 4 158 gånger.)


Du måste vara inloggad för att skicka mail!

Fullständig titel: "Sjunket Förflutet – Arkeologiska möjligheter under vatten"

Författare: Johan Rönnby, 2001

Fakta: 85 sidor, 170x242x6 mm, ISBN 91-974166-1-4

Bild på omslaget:
(omslaget är grönspräckligt, varför färgerna kan se konstiga ut)

https://www.dykarna.nu/photos/2008/499420080516082619.jpg



Allmänt:

Boken är, precis som den fullständiga titeln anger, en beskrivning av vilka möjligheter som finns med undervattensarkeologi. Boken är inte en metodbeskrivning eller en handledning i att tolka material, utan en redovisning med exempel på vad undervattenslämningarna kan lära oss om historien genom att ge praktiska exempel från svenska lämningar.
Delar av boken bygger på författarens tidigare skrifter.

Författaren Johan Rönnby är docent i arkeologi och marinarkeologi, och arbetar som lektor vid Södertörns Högskola sedan 1997. Han har över två och halvt decenniers erfarenhet av dykning, och har lett flera marinarkeologiska undersökningar. Han har även skrivit och medverkat till böckerna "Östersjöns Sjunkna Skepp" (1994), "Furstens Fartyg" (1996), "Östersjöns Skatter" (2001), "Tomtningar I Utskärgården Från Yngre Järnåldern" (2002), "By the Water" (2003) och flera olika marinarkeologiska rapporter, samt även bidragit med artiklar till flera olika tidskrifterna och granskar artiklar till tidskriften Maritime Archaeology.


Innehållet:

Boken inleds med en historisk tillbakablick på dykningen som företeelse och på undervattensarkeologins utveckling. Därefter så behandlas vilka möjligheter och problem som undervattenslämningar medför. De sista två tredjedelarna av boken beskriver olika typer av lämningar med exempel, så som hansatidens koggar, Östersjöns handelsfartyg, Vänerns blockskutor, pålspärrar, Vätterns och Östersjöns tippning, fasta fiskeanläggningar, offerplatser, koppling mellan lokala sägner och lämningar, gamla boplatser, lämningar i hamnar och städer, med mera, samt vilken historik som kan ligga bakom, problem med det arkeologiska arbetet, möjligheter som de erbjuder när man vill lära sig om historien.

Bland de specifika exempel som återfinns i boken, så hittar man bland annat: vraket efter "Jungfru Katarina" alias "Ringaren" (Nyköping), vraket vid franska stenarna kallat "Furstens fartyg" (Stockholms skärgård), pålspärren vid Foteviken (Skåne), pålarna i vattnet utanför Björkö/Birka (Mälaren), spärren vid Gripsholms slott (Södermanland), bulverket i Tingstäde Träsk (Gotland), Huskvarnavikens dränkning och lämningar (Småland), offerplatserna Nydam (Jylland), Skedemossen (Öland) och Käringsjön (Halland), Östen Gudfastssons bro till Frösön (Jämtland), Skeppsholmsbron (Stockholm), och många flera. Även om de endast förekommer i boken som exempel för att belysa saker inom ämnet, så kan de ge en del intressant information om platsen och historiken för den som är intresserad av den aktuella lämningen.

Innehållet är främst skrivet för den som vill lära sig mer om ämnet marinarkeologi, och inte för att berätta om de olika lämningarna som tas upp. Boken innehåller inte heller metodbeskrivningar av arkeologiskt arbete, utan fokuserar helt på vilka möjligheter att få ut kunskap om historien som finns i de olika sorterna av undervattenslämningar, samt hur undervattensfynd kan skilja sig från och komplettera landarkeologi. I viss mån så finns även en historisk tillbakablick på hur det marinarkeologiska arbetet har bedrivits.


Ingående kapitel:

- Inledning
- En arkeologisk dykhistoria
- Arkeologiskt källmaterial under vatten
- Skeppsvrak
- Spärrar och försvarsverk
- Sjunkna boplatser, offer och sjöbyggnader
- Hamnar, broar och ankringsplatser
- Referenser


Smakprov ut boken:

Utdrag från kapitlet "Arkeologiskt källmaterial under vatten" och avsnittet "Vad bevaras?", som handlar om vattnets säregna bevarande förmåga, s 20:
"De allmänt goda bevaringsförhållandena under vatten gör vidare att förutsättningarna för stratigrafiska studier ofta är mycket goda. Även enskilda händelser, till exempel någon som vässat en pinne eller slagit ned en påle i botten, går att ”utläsa” i bottenlagren."

Utdrag från kapitlet "Skeppsvrak" och avsnittet "En flygande holländare" som handlar om hur fartyget Jungfru Katarina förliste på Fårö, men sedan hamnade på vid Enköping, s 26:
"Bärgningsarbetet kom dock aldrig att slutföras. Plötsligt var skeppet borta. Kanske vände vinden under natten och skeppet gled iväg från stranden för att ge sig av på en sista ensam resa över Östersjön.
Efter några dygn siktades det herrelösa skeppet ett kort ögonblick utanför Hävringe båk som var under byggnad dessa år. Vind för våg med seglen i trasor måste hon sedan drivit vidare norrut längs Sörmlandskusten mot Högskär.
"

Utdrag från kapitlet "Skeppsvrak" och avsnittet "En annan historia?" som behandlar hur arkeologiska undersökningar kan lägga fram andra uppgifter än den skriva historien vill göra gällande, s 34:
"När arkeologiskt och historiskt källmaterial jämförs framträder annars osynliga mönster och motsägelser fram. De syften och intentioner som präglat historieskrivningen blir tydligare. En arkeologisk studie av ett historiskt skeppsvrak kan därför vara ett effektivt redskap för att granska etablerade historiska mytbilder."

Utdrag från kapitlet "Spärrar och försvarsverk" och avsnittet "Adam och Olaus" som tar upp uppgifter i gamla källor om spärranordningar i Norden, s 39-40:
"När Adam av Bremen på 1070-talet skriver om den vikingatida staden Birka omnämner även han försvarsanordningar i vattnet. Enligt den tyske krönikören hade invånarna på denna plats lagt ut hinder i form av osynliga stenmassor längs en sträcka på hundra stadier (Adam av Bremen I:60). Om den tyske prelaten helt enkelt syftar på den svårnavigerade Mälar- och ostkustskärgården eller om det verkligen byggdes stenanläggningar i vattnet längs farlederna in mot Björkö vet vi inte. Mitt ute i Björköfjärden finns dock ett stort grundparti som kallas för Byggnadsgrundet. Enligt dykare som besökt platsen så är stenpartiet misstänkt regelbundet (se Enström 1985)."

Utdrag från kapitlet "Sjunkna boplatser, offer och sjöbyggnader" och avsnittet "Gamla skallar" som visar hur gamla källor kan visa på var det finns gamla lämningar, s 49:
"Sanda socken upphörde att finnas till 1556 genom ett påbud från Gustav Vasa. Förmodligen övergavs kyrkan i samband med detta. Sedan denna tidpunkt så har ett stigande vattenstånd gjort att platsen för kyrkan hamnar ute i Vättern. Även om den exakta platsen idag hittills inte säkert återfunnits så finns det flera källor förutom Almqvist som under 1700- 1800- och början på 1900-talet omnämner den dränkta kyrkan (Nordström & Rönnby 1997:10)."


Kommentarer:

Boken är inte allt för tungläst, så man behöver inte vara bokmal och väldigt arkeologiintresserad för att tycka att den är intressant. Eftersom texten hela tiden baserar sig på praktiska exempel med undervattensobjekt som vi som dykare kan se och deras intressanta historia och öde, så kan nog de flesta dykare relatera till vad som står i boken. Dock så bör man åtminstone vara lite intresserad av marinarkeologi, för att ge sig i kast med boken, och många som läser boken kommer nog få ett ökat intresse för ämnet marinarkeologi.

Boken är relativt rikt illustrerad med svartvita teckningar på ungefär var femte sida. En del är moderna illustrationer av lämningar, men många är gamla bilder som används för att återge hur det såg ut förr (exempelvis en illustration över Stockholm som visar förekomsten av pålspärrar vid Helgeandsholmen).

På vetenskapligt manér, så anges överallt i boken referenser för olika uppgifter, undersökningar och slutsatser. I slutet av boken finns sedan en lista där man alla referenserna är listade, vilket omfattar allt från gamla tidningsartiklar, böcker och uppsatser för de som vill försöka återfinna uppgifterna och fördjupa sig.

Boken saknar register och har en bristfällig innehållsförteckning (inga underrubriker), vilket gör det svårt för den som vill söka information i den att hitta det man söker.

Boken används som en del av kurslitteraturen för marinarkeologi på Södertörns Högskola.


Betyg: tre av fem, för att det är en informativ och intresseväckande bok om marinarkeologi, som dock inte blir någon fängslande läsning.


Relaterade länkar:
Södertörns Högskolas sida om författaren:
http://webappo.sh.se/C1256D4900311879/0/41650683C8AA90CBC1256D980047392C
Google Books sida om boken:
http://books.google.se/books?id=Z2HKAAAACAAJ&dq=sjunket+f%C3%B6rflutet




Pär Ahlgren
Pär Ahlgren 2008-05-16 08:31:21
2 606 postningar

mail 


Du måste vara inloggad för att skicka mail!

Det finns inga svar på detta meddelande
«TILLBAKA

Svara på detta inlägg
Vi ber dig följa de riktlinjer som beskrivs under Netiquette. Rubrik:

Svar: