Recension: "ULTIMATE WRECK DIVING GUIDE"
(Läst 5 188 gånger.)Du måste vara inloggad för att skicka mail!
Fullständig titel: "Ultimate Wreck Diving Guide"
Författare: Gary Gentile, 1992
Fakta: 152 sidor, 152x228x9 mm, ISBN 0-9621453-4-3
Bild på omslaget: https://www.dykarna.nu/photoAlbum/showPhoto.asp?albumId=1471&photoId=142937
Allmänt:
Boken är den andra i en svit med tre likartade böcker (”Advanced Wreck Diving Guide”: 1988, ” Ultimate Wreck-Diving Guide”: 1992, samt ” Primary Wreck-Diving Guide”: 1994) om vrakdykning av samma författare. Boken är en uppenbar uppföljning/förnyelse av föregångaren ” Advanced Wreck Diving Guide”, klart mer omfattande och med ännu fler lösningar som vi idag kan uppfatta som udda, den är dock lika hopplöst föråldrad idag som sin föregångare.
Boken är också direkt föregångare till den senare utgåvan "The Technical Diving Handbook" som bygger på ” Ultimate Wreck-Diving Guide” men är betydligt mer omfattande och publicerades första gången 1998.
Författaren är en av de legendariska dykarna i nordöstra USA, och har omnämnts i flera böcker från området, bland annat ”The Last Dive” och ”Shadow Divers”, då han bland annat gjort otaliga dyk på det ökända vraket ”Andrea Doria”.
Utöver att dyka, så ger Gary också ut sina egna böcker (över 40 titlar hittills), och säljer även undervattensbilder (över 3.000 fotografier publicerade). Bland de böcker han har gett ut, så återfinns en hel serie dykguider, dykmanualer och historiska böcker. Han har också gjort sig känd genom att via rättsprocesser erhålla rätten, som första privatperson, att dyka på vraket efter den berömda ”Monitor” som idag är ett skyddat vrak. Utöver dykrelaterad verksamhet så är han också en friluftsmänniska och gillar vandring, klättring och att paddla kanot, samt att han även skriver romaner utan dykanknytning.
Som fler exempel på de titlar han har skrivit kan nämnas: ”Track of the Gray Wolf: U-Boat Warfare on the U.S. Eastern Seaboard, 1942-1945” (1989), ”U.S.S. San Diego: The Last Armored Cruiser” (1989), “Andrea Doria: Dive to an Era” (1989), “The Nautical Cyclopedia” (1995), “The Technical Diving Handbook” (1998), ”The Peking Papers” (1992).
Innehållet:
Innehållet är aningen skilt från föregångaren ”Advanced Wreck Diving Guide” genom att den delvis tar upp nya ämnen och utvecklingen hade hunnit längre än vid skrivandet av första boken, och fokuset ligger mycket mer på dykning, och mindre på bärgning – varför den har mycket mer att erbjuda för läsaren. Tyvärr så går den märkbart in på områden där författaren själv saknar större erfarenhet, varför det blir mer allmänt skrivet och i mindre utsträckning personliga tips – dock så är personliga tips fortfarande en stor del av boken. Precis som i föregångaren så handlar det om den sorts vrakdykning som präglat nord-östra USA.
Boken är full av praktiska tips, delvis rörande dåtidens utrustningskonfiguration (som inte är helt lik dagens), några exempel på författarens mer personliga praktiska tips är att fylla en plasttub (liknande tandkrämstub) med mjukost för att ha med sig mat på dekostoppet (s 36), och hur man använder en UV-moped för att leta föremål i bottensediment (s 57) och självklart med tanke på tidseran och platsen så är bilderna i boken fulla av vad vi idag skulle beteckna som udda utrustningslösningar med slangskogar, kranburar på flaskorna, D-ringar på udda platser, dekoflaskor i stål, Jersey-rullar, och mycket mycket annat som vi inte är vana vid att se här i Sverige idag.
Boken har inga större fördjupningar i beräkningar, utan den enda uträkning som finns med är formeln för framräkning av EAD (i fot) på nitrox, inte ens formeln för MOD eller gasförbrukning finns med. Den enda tabell som finns med är för övrigt en tabell för nitrox 32 där man kan utläsa vilket djup i US Navy Dive Table (luft) man skall använda för ett givet verkligt djup.
Precis som i föregångaren så finns det gott om personliga anekdoter i boken, kanske mer än vad som uppfattas som givande, men många gånger underhållande. En del intressanta episoder finns verkligen att finna – även om vi idag ofta ser lite annorlunda på dykningen än man gjorde då boken skrevs. Men precis som mycket annat i boken, så kan man se det som ett tidsdokument. Till skillnad från föregångaren så beskrivs exempelvis författarens egna dykningar med trimix i boken.
För den som är intresserad av amerikanska dykmål, så kan nämnas att det i boken finns bilder på det tyska slagskeppet “Ostfriesland” minuterarna innan den sänktes utanför Virginia, samt side scan sonar-bilder (om än i liten storlek) på vraken ”Willim H. McAllister”, ”Vineyard Sound” och ett oidentifierat liberty-skepp utanför Nova Scotia.
Bokens stora behållning ligger inte att man kan läsa sig till hur man kan göra, utan snarare för att ta del av författarens erfarenheter (misstag och praktiska tips) och se resten som intressant dykerihistoria.
Ingående kapitel:
Introduction
1 – To Dive Alone
(Författaren försöker rättfärdiga sitt egen beslut att dyka solo)
2 – Cave Diving Transfusion
(Grottdykningens inverkan på utrustningen hos vrakdykare: flaskvolymer, kranar, val mellan pony/manifold,/deko/stage, kranskydd, slangdragning, avvängningsutrustning, helmask, lampor, Gatto Gaiters, linrullar, samt blöjor/uridomer)
3 – Underwater Communications
(Tecken, skrivskivor, kommunikationsutrustning – dock inga konkreta tips på tecken)
4 – Diver Propulsion Vehicles
(Fokus på Aquazepp, kompletterat med lite strötips)
5 – Decompression Computers
(Historisk tillbakablick, lite dekompressionteori, samt hur tips om hur man dekodyker på dator)
6 – Nitrox: Beyond Air
(Lite kort om nitrox i allmänhet, samt EAD-formeln)
7 – Accelerated Air Decompression
(Allmänt, lite olika sätt att lösa det på, samt praktiska tips)
8 – Mixed Gas: Alternative Breathing Media
(Kort om trimix och heliox, samt exempel om dykningar på det tyska slagskeppet Ostfriesland)
9 – Rebreathers: Exotic Breathing Equipment
(Kort och allmänt om återandningsapparater, inte alls heltäckande och ingen teknik)
10 – Under Extended Pressure: Portable Recompressions Chambers and Decompression Habitats
(Kommenteras kort vad det är, samt att författaren äger en egen)
11 – Wreck Hunting: Metal Detectors, Magnetometers, and Side-Scan Sonar
(Allmänt om metalldetektor, magnetometer och side-scan-sonar)
12 – Remotely Operated Vehicles
(Kort om fjärrstyrda UV-farkoster)
Post Script
(Några av författarens egna reflektioner om hans inställning till dekompressionsteori)
Addresses
(Adresser rörande försäkringar, utbildning, tillverkare, mm)
Glossary
(Lista med ord- och förkortningsförklaringar)
Bibliography
(Tips på andra böcker)
Books by the Author
(Tips på några av de böcker författaren gett ut, även icke dykrelaterat)
Smakprov ut boken:
Utdrag från kapitel 5 ”Decompression Computers” sida 66-67 om användandet av de första dykdatorerna:
”The first time I used the Deco-Brain scared the hell out of me. I tested it on the wreck of the San Diego, an armoured cruiser sunk in 110 feet of water off the south shore of Long Island. Because it rose off the bottom to a depth of 65 feet, the fudge factor I employed with the Navy Tables was to use the 110-foot maximum depth as per instructions, knowing that most of my bottom time would be spent at depths between 80 and 100 feet. On the first dive the Deco-Brain held me down ten minutes longer than the Tables: hang time that seemed to be excessive and wasteful. But on the second dive it told me to come up fifteen minutes earlier than the Tables: a frightening prospect for one who yet lacked faith in the system.
My heart fluttered as I slowly broke the surface, kicked back to the boat, and climbed on board. I sat fully dressed for half an hour, ready at the first twinge of pain or notice of numbness to jump back in and do a missed-stop decompression. My legs started itching with what I finally determined was a reaction to my longjohns. Finally, after feeling nothing but psychosomatic tingles creeping up my spine, I accepted the validity of computer diving. A new age had arrived.”
(80 fot = 24 m, 100 fot = 30 m, 110 fot = 33 m)
Utdrag från kapitel 9 ”Mixed Gas: Alternative Breathing Media” sida 105-106 om ett dyk författaren gjort på vraket ”Ostfriesland”:
”The oxygen was left in the storage bottles and remained topside; we used fifty-foot hoses to feed second stage regulators hanging in the water. Single tanks were filled with nitrox-36, which had to be carried down the anchor line by stalwart support divers and tied in at the appropriate depth. All this just to put three divers in the bottom for a quarter of an hour.
Hamilton generated five decompression schedules, for bottom times up to 25 minutes. For economy of hang time we planned a 16-minute exploratory dive, of which five minutes was descent time. Since the wreck rose up to 320 fsw, when we switched from travel mix to bottom mix we touched the wreck with a full set of doubles. Some people go through heliox faster than air because of an involuntary increase in respiration. Gas management requires constant attention.
My greatest fear, however, was that the boat might break away from the wreck while Ken, Pete, and I were off exploring. No boat meant no decompression gases. We did not have a schedule for decompression on heliox, and, even if we had, were not carrying enough gas to carry it out; the required decompression time on bottom mix would have been double the two-and-a-quarter-hour hang time our accelerated schedule called for.
We had two contingency plans for the eventuality of getting swept off the wreck by the current or the boat breaking free. We each carried a wreck reel and liftbag. By inflating the liftbag and holding onto the reeled-off line, we could have done a floating decompression. A liftbag popping to the surface would serve not only as a signal to an emergency situation, but would act as visual reference marker so the boat could come and get us and redeploy our decompression gases. But to ensure that neither predicament presented a problem, Pete tied his line to the grapnel and unreeled it as we dropped over the side of the wreck toward the dark, sandy bottom. This way, if the grapnel slipped when it was out of sight he would know immediately, could let Ken and me know what had occurred, and we could follow the reel line back to the grapnel, wherever it might be.
Imagine my horror when shortly after leaving the grapnel I heard the awful, grating sound of chain links slipping across steel. It was my nightmare come true. I shot back to the grapnel so fast that the suction dragged Pete after me. He reeled in the line while I inspected the grapnel; only one tine held it precariously in place. While I was deciding whether or not to terminate the dive, Pete took the bull by the horns (or the grapnel by the tines) and pulled the grapnel free. I had no choice but to help him drag it to a better place; we reset the grapnel where we were sure it could not pull out. ”
(320 fot = 98 m)
Kommentarer:
Språket i boken är inte allt för svårt, och det är ganska lättläst, och rikt illustrerad i färg, varför den inte är allt för tung att ta sig igenom. Dock så skriver författaren antagligen som han pratar, varför det blir en hel del onödig utfyllnad i textmassan som gör att det kan bli lite segt att läsa ibland.
Boken har ungefär lika många sidor som föregångaren ”Advanced Wreck Diving Guide”, men innehåller betydligt mer textmassa genom den använder mindre teckenstorlek i texten.
För den som redan läst författarens senare bok "The Technical Diving Handbook" så har "Ultimate Wreck Diving Guide" inget nytt att erbjuda, då textmassan till stora delar är överförd (och kompletterad) till efterföljaren.
Boken innehåller även en ordlista där det förklaras en rad förkortningar som finns (och i vissa fall fanns) inom dykningen. Dock så saknar boken register, varför det är svårt att söka efter information i boken.
Betyg: två av fem – för att den är föråldrad och inte särskilt fördjupande, men trots allt utgör ett intressant tidsdokument och har en del praktiska tips som är användbara. Som tidsdokument för någon som specifikt vill läsa om hur andra generationens dykpionjärer gjorde skulle boken kunna få ett större betyg.
Relaterade länkar:
Författarens egen sida:
http://www.ggentile.com
Amazon´s sidor om de tre böckerna i sviten:
Advanced Wreck Diving Guide (1988)
http://www.amazon.com/gp/product/0870333801
Ultimate Wreck-Diving Guide (1992)
http://www.amazon.com/gp/product/0962145343
Primary Wreck-Diving Guide (1994)
http://www.amazon.com/gp/product/0962145394
Aquaexplorers sida om författarens böcker:
http://www.aquaexplorers.com/garygentilebooks.htm
Kommentarer på TheDecoStop.com om boken (se svar 14, 44, 73 & 81):
http://thedecostop.com/forums/showthread.php?t=12058&highlight=salvage
Recension av föregångaren Advanced Wreck Diving Guide:
https://www.dykarna.nu/forum/response.asp?id=200458&main_Id=200458&catId=0
«TILLBAKA
Svara på detta inlägg
Vi ber dig följa de riktlinjer som beskrivs under Netiquette. Rubrik:
Svar:
