Recension "UNDERWATER ARCHAEOLOGY" (J-Y Blot)
(Läst 3 739 gånger.)Du måste vara inloggad för att skicka mail!
Fullständig titel: "Underwater Archaeology – Exploring the World Beneath the Sea"
Författare: Jean-Yves Blot, 1995
Förlag: Thames and Hudson (i Skandinavien: Platypus Förlag)
Fakta: 176 sidor, 124x177x11 mm, ISBN-13 978-0-500-30068-2
Omslag på boken:
https://www.dykarna.nu/fotoalbum/1471/314253.html
Allmänt:
Boken är skriven som en översikt över området marinarkeologi och utvecklingen av densamma, dock utan att gå in på djupet och bli allt för fackmannamässig, varför boken främst lämpar sig för personer som vill få en översiktlig och historisk introduktion i ämnet.
Boken lilla format, korta avsnitt och lättsamma text gör att den även lämpar sig som reselitteratur på semester eller när man jobbpendlar.
Författaren Jean-Yves Blot har deltagit i flera arkeologiska projekt och skrivit flera böcker om ämnet på franska: "La Meduse, chronique d'un naufrage ordinaire" (1982), "Les Chausseurs de trésors du Gulf Stream" (1986), "Archéologie sous-marine" (1988) och "L'Histoire engloutie ou L'Archéologie sous-marine" (1995) – där den sista är den franska förlagan till aktuell bok.
Innehållet:
Boken är en liten i lagom fickstorlek. Tyvärr så medför det lilla formatet självklart konsekvenser på innehållet, som blir kortfattat och ganska ytligt. Dessutom har boken flera år på nacken och har ett stort fokus på marinarkeologi runt Medelhavet, med inslag av globala perspektiv (dock med flera exempel från Skandinavien rörande exempelvis Vasa och vikingaskepp). De korta (vanligtvis 1-2 sidor) och relativt fristående avsnitten gör dock att boken kan passa mycket bra att läsa uppdelat på olika tillfällen, att läsa avsnitten i valfri ordning eller välja bort avsnitt som inte är intressanta.
Läsaren kan grovt beskrivet ta del av utvecklingen av det vetenskapliga ämnet och om utvecklingen av metoderna, likväl som en hel del om synen på det maritima kulturarvet. Boken fördjupar sig dock inte några speciella projekt eller tekniker, och återger inte heller särskilt många anekdoter.
Läsaren får följa med genom historiens gång och läsa om hur svampdykare i Medelhavet hittade gamla vrak, hur anställda tungdykare användes och vilken inverkan den lätta dykutrustningen fick när den kom, och senare även miniubåtar och ROV:er. Man får läsa om hur fokus på lasten, och synen på skrovet som "skräp" förändrades, och arkeologernas ändrade attityd till att vilja bärga skrov, och hur konserveringsproblem senare leder till att man försöker bevara vraken på botten, och vilka åtgärder som kan vidtas för det. Man får även följa utvecklingen av undersökningsmetoderna och om hur saker som vi idag uppfattar som självklara utvecklades av pionjärerna. Även arkeologiska misstag finns med bland berättelserna, exempelvis hur antaganden som tidigare gjorts fått revideras när man fått mer kunskap.
Boken berör allt från antika hamnar, gamla bosättningar vid bergsjöar, och vrak från antiken fram till 1800-talet, vrak är dock den lämningstyp som får störst fokus i boken.
Boken bjuder även insikt i olika angränsande områden, som skeppsbyggnadsteknik, amforors utveckling, fartygsbeväpning och vraks nedbrytning.
I boken finns flera olika intressanta historier, exempelvis om hur arkeologer vid en utgrävning i Medelhavet var förundrade över att amfororna i vrakets last verkade komma från två skilda tidsepoker med flera hundra år emellan – och man först långt senare verkligen insåg att det handlade om två vrak som låg ovanpå varandra. Man kan även läsa om hur engelsmännen 1949 sänkte ett 150 år gammalt linjeskepp som man erövrade från fransmännen 1805 för att man fann det ointressant. Hur man i Italien bärgade två unika romerska galärer i Nemisjön, som sedan brändes av tyskarna under andra världskrigets slutskede.
Bland alla exempel det berättas om i boken nämns även kort en del svenska exempel som Jerker Lundells faktainsamling på västkusten på 1950-talet, Harald Åkerlunds utgrävning av Kamlars hamn 1933-1934, Olof Hasslöfs arbete med att identifiera olika byggtekniker och Anders Franzéns lokalisering av Vasa.
Boken avslutas med 48 sidor som återger ett antal artiklar av andra författare: Nicholas Flemming, Aimé Bocquet, Peter Throckmorton, George F. Bass, Colin Renfrew, Paul Bahn, Luc Long, J-C Négrel, Nick Rule, Anna Marguerite McCann, Alexander McKee, Yvonne Rebeyrol, Jean-Yves Blot, Max Guérout, W.F. Searle, Paul Mardikian, Noël Lacoudre och Philip L. Armitage – vilka handlar om olika utgrävningar, om hur man återskapar ett vraks sista resa genom dess last, miniubåtars inverkan på djup marinarkeologi, modern arkeologi och juridiska aspekter.
Boken är inte en handbok i hur man praktiskt utför marinarkeologi, utan en samling som främst beskriver utveckling inom marinarkeologin och försöker ge en översiktlig förståelse om ämnet.
För den som vill läsa mer om det som står i boken finns en boklista med 41 titlar som författaren rekommenderar.
Ingående kapitel:
1 - Early Exploration
2 - Walking On the Sea Floor
3 - Where Are the Archaeologists?
4 - A New Look At Old Ships
5 - The Laws of Sinking
6 - Luck or Persistence
7 - Excavation, Conservation and Protection
Documents
Smakprov ur boken:
Utdrag från kapitel 3 "Where Are the Archaeologists? " och hela avsnittet "The Duce's pumps", sida 38-39:
"The Italian dictator Benito Mussolini shared with the Roman emperors a taste for theatrical enactments of history, which he drew on for a propaganda campaign. The emperors of the 1st century AD had on several occasions staged great aquatic spectacles in which vast artificial ponds were filled and emptied to persuade the public of the supernatural powers of the supreme head of state. Mussolini confined himself to draining Lake Nemi in 1928 using powerful German-built pumps in order to expose the Roman craft known to lie there. Two immense and lavishly decorated wooden ships were discovered for the first time, having defied the efforts of Alberti, Demarchi and Fusconi in the preceding centuries.
The Lake Nemi finds immediately elucidated features only half-glimpsed elsewhere. The planks of the two great ships had been fixed together with wooden tongues or tenons slotted into corresponding cavities or mortises – a widespread practice in classical times, further illustrated by ancient wrecks discovered afterwards in the Mediterranean. Two anchors in a good state of preservation were also found: one wooden and 5.5 metres (18 feet) long with a fixed lead stock, the other of iron cased in wood, 3.5 metres (11 feet) long with a movable lead stock. For the more chauvinistic Fascist Italy the discovery of the latter discredited the 19th-century British 'invention' of the 'Admiralty' anchor (an iron anchor with a movable stock).
The main contribution of the Lake Nemi vessels, although constructed for lake use, was that they revealed, in depth and at a stroke, the Roman methods of building ships, seagoing or otherwise. The partial drainage of the lake in 1928 led to the discovery in 1931 of two new wrecks (one 5 metres long – 16 feet – long, the other 9 metres – 30 feet), for a long time the only known examples of small craft from classical times."
Utdrag från kapitel 5 "The Laws of Sinking" och hela avsnittet "It is easier to establish the date of the sinking than the date of the ship itself", sida 69:
"Modern statistics show a Strong relationship between aged vessels and accidents at sea. It may be that the entire history of the merchant navy, including the vessels of antiquity, was affected by a similar phenomenon. The age of a sailing vessel can sometimes be determined from the coin that shipwrights, observing an old custom, used to put near the cavity of the mast step. In such cases it is necessary to discover whether the coin, which can be accurately dated thanks to a vast accumulated body of numismatic knowledge, was already an antique when the vessel was built.
Modern methods of dating have contributed additional tools, of varying precision, to help establish the age of a vessel. Developed at the end of the Second World War, carbon-14 dating allows the age of organic materials at an archaeological site to be determined. However, in addition to its initial inaccuracy – a margin of several decades in antiquity, much more for the last moments of the wooden sailing vessels – when applied to wood from a ship the carbon-l4 technique is necessarily dealing with a material that was already old when the tree was chopped down and the vessel was built.
Dendrochronology, based on analysis of the annual rings of trees, whose thickness alters according to the climatic variations of the particular region, makes it possible to date the felling of a tree to the nearest year, provided that its outer layers have been preserved.
The technique does, however, require some knowledge of the woods origin – rarely available in the case of an unidentified maritime shipwreck."
Utdrag från kapitel 5 "The Laws of Sinking" och en bildtext till avsnittet "Stone remains silent", sida 75:
"At the end of the 1930s Os [Robert Braidwood undertook a survey at Tabbat el-Hammam on the Syrian coast opposite the islet of Machroud, the Southern limit of the shelter created by the line of reefs at Arwad. By dating the layers of occupation of the tells – mounds formed on land by accumulated ruins – Braidwood was able to date the great stone jetty of Tabbat el-Hammam (below), built in the 9th century BC. It replaced the port of Machroud whose structures were slowly sinking into the sea."
Utdrag från kapitel "Documents" och del av artikeln "The Ulu Burun shipwreck" (George F Bass, 1987) som exempel på de artiklar som återges i slutet av boken, sida 139:
"Long experience has taught us that the best sources of information about ancient shipwrecks are the divers on Turkey's sponge boats. For search purposes the divers are far more valuable than the most sophisticated sonar and magnetometers in existence. Cemal [Pulak, assistant excavation director] and Don [Frey, president of the Institute of Nautical Archaeology] recently calculated that in a single four-month summer season the divers on twenty-five boats spend a combined total of about 20,000 hours roaming the seabed in the quest for sponges. The figure works out to the equivalent of about two years’ underwater search by one marine archaeologist – without coming up for air!
As a result we have come to know the sponge divers well, and during the winter Don and his Turkish colleagues give slide-show pictures in the divers' villages to teach them what to look for in the way of ancient wrecks...."
Kommentarer:
Boken är ursprungligen utgiven på franska med titeln "L'histoire sous-marine ou L'archéologie sous-marine" ISBN 2-070-53311-5, men finns i olika utgåvor på engelska: ISBN 0-500-30068-2 (engelsk utgåva) eller ISBN 0-810-92859-0 (amerikansk utgåva). Boken skall inte förväxlas med andra böcker med motsvarande titel, exempelvis av författarna Carol V. Ruppe & Janet F. Barstad (2002), Amanda Bowens (2008) som alla har samma huvudtitlar (om än andra undertitlar).
Boken är mycket välillustrerad med där alla sidor är tryckta i färg (förutom artiklarna i slutet av boken som är helt i svartvit), och har minst en bild per uppslag, ofta minst tre bilder per uppslag och vissa sidor som är rena helsidebilder.
Den som tidigare har läst böcker på engelska behöver inte tveka att läsa boken, då språket i boken är relativt enkelt, dock självklart med undantag för en del marinarkeologiska och skeppsbyggnadstermer som inte tillhör vardaglig engelska.
I den engelska utgåvan är det metriska måttsystemet som används, med engelska måttenheter (exempelvis fot) parallellt angivet inom parentes efter det metriska värdet, vilket gör det lätt för läsare med olika bakgrund att förstå värden som anges. I artiklarna i slutet av boken är det ursprunglig måttenhet i artikeln som använda, med mått i den andra enheten inom parentes.
Boken har en enkel innehållsförteckning som visar huvudkapitlen i boken och ett register som innehåller dryga 270 sökbegrepp i form av platser, vrak, personnamn och tekniska termer. Boken har även en bildförteckning i slutet som kommenterar alla bilder i boken.
Betyg: tre av fem, för läsare som söker en lättsam bok (exempelvis reselitteratur) med anknytning marinarkeologi eller personer som söker en introduktionsbok till ämnet marinarkeologi, medan läsare med mer insikt i marinarkeologi eller med större ambitioner på kunskapsinhämtning alternativt ett praktiskt intresse sannolikt ger boken ett klart lägre betyg.
Relaterade länkar:
Amazon's (US) sida om boken
http://www.amazon.com/exec/obidos/tg/detail/-/0810928590/002-2761604-4883213
Amazon's (UK) sida om den engelska versionen:
http://www.amazon.co.uk/exec/obidos/ASIN/0500300682
Amazon's (UK) sida om den amerikanska versionen:
http://www.amazon.co.uk/exec/obidos/ASIN/0810928590
Brittiska Amazon's (UK) sida om den franska versionen:
http://www.amazon.fr/exec/obidos/ASIN/2070533115
Svenska Adlibris sida om boken:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0500300682
Google Books sida om boken:
http://books.google.se/books?id=h8kPAQAAIAAJ
Bokrecension.se om bokens brittiska utgåva:
http://www.bokrecension.se/0500300682
Bokrecension.se om bokens amerikanska utgåva:
http://www.bokrecension.se/0810928590
Per Åkesson berättar om sitt deltagande i ett av författarens projekt:
http://www.abc.se/~m10354/mar/spa-sve.htm
Visa alla svar
 Recension "UNDERWATER ARCHAEOLOGY" (J-Y Blot)
|
Pär Ahlgren | 2012-09-07 16:55 |
  Fullständig innehållförteckning | Pär Ahlgren | 2012-09-07 16:56 |
| I boken förekommande vrak & lämningar | Pär Ahlgren | 2012-09-07 16:58 |
«TILLBAKA
Svara på detta inlägg
Vi ber dig följa de riktlinjer som beskrivs under Netiquette. Rubrik:
Svar:
