Namn: Lösen:

Recension "VATTENBILDER"

(Läst 2379 gånger)

Stäng »

Du måste vara inloggad för att skicka mail!
Anmäl detta inlägg till våra moderatorer
Fullständig titel: "Vattenbilder – en bok om att fotografera i vatten"

Författare: Inge Lennmark & Tomas Jangvik, 1985

Fakta: 144 sidor, 195x241x17 mm, ISBN 91-1-854202-6

Omslag på boken:

http://www.dykarna.nu/photos/2010/499420101101172425.jpg



Allmänt:

Boken är en handbok för undervattensfotografering, och målgruppen är fotograferande sportdykare som vill utvecklas och ta bättre vattenbilder eller de ännu inte kommit igång med uv-foto. Boken är skriven för att användas för självstudier, men är inte en kursbok med övningar eller anpassad till någon speciell kurs. Idag så är dock boken föråldrad, så tekniska avsnitt om kameran är av låg relevans för dagens fotografer, men avsnitten om hur man som fotograf skapar bra bilder är fortfarande relevanta och boken har därför fortfarande sin roll att fylla genom att få andra alternativ finns på svenska.

Huvudförfattaren Inge Lennmark är passionerad dykare, fotograf och biolog, han tog sitt första dykcertifikat 1966 och utbildade både inom biologi och fotografi. Han har haft flera uppdrag inom Svenska Sportdykarförbundet (SSDF), bland annat blev han instruktör 1968, ledare för Utbildningssektion 1969-1971 och ledare för Vetenskapliga Kommitté 1980-82 och fått SSDF’s förtjänsttecken i guld redan 1979 samt SSDF’s Miljöpris 1993. Han har även förärats med SSI Platinum Pro 5000 Diver 1998 och utmärkelsen "Årets Naturfotograf" av Naturvårdsverkets 2003. Sedan 1983 är han en medarbetare till tidningen DYK och översätter en stor del av det utländska materialet i boken. Han har även arbetat som dykguide i Röda Havet under mitten av 70-talet och haft diverse biologiska uppdrag (exempelvis vegetationskartering) både i Sverige och i utlandet. Inge har även skrivit böckerna "Kusthav" (1983), "Sjö&Älv" (1993) och "Innanhav" (2010), samt även skrivit artiklar för både tidningen DYK och Sportdykaren.

Författaren Tomas Jangvik började dyka 1977 och arbetat på SSDF mellan 1984-1991 som kanslichef och utbildningskonsulent, han har även varit dykinstruktör och är fortfarande aktiv undervattensfotograf. I denna bok har han bland annat bidragit till avsnitten om Nikonos-systemen. Han har även själv skrivit boken "Börja Fridyka" (1983) och är medförfattare till SSDF’s tidigare dykmanual "Dykning - lärobok i modern dykning" (1990).


Innehållet:

Boken inleds med grunderna för undervattensfotografen och förklarar grundbegrepp inom fotografering, så som exempelvis brännvidd, exponering och slutartid, men även hur fotografering under vatten skiljer sig från fotografering i luft avseende partiklar i vattnet, ljusförhållanden, färger, brytning, mm.

Därefter går boken in på utrustningen. Ett avsnitt som idag känns ganska föråldrat genom att den enbart tar upp analog teknik, eftersom den skrevs före den digitala teknikens genombrott – dock så tar den då både upp enklare amfibiekameror och avancerade systemkameror, samt både hemmabyggda undervattenshus och professionellt tillverkade hus. Lite extra uppmärksamhet ges till Nikonos-systemen II, III, IVa och V, där man jämför både tidigare mekaniska och de senare elektroniska kamerorna. Man går även in på Nikonos-tillbehören lite extra. Hemmabyggen av uv-hus får några egna avsnitt med en del tips till hemmafixare. Även blixtar och filmtyper tas upp. Hela avsnittet är ganska irrelevant eftersom tekniken har sprungit iväg avseende både kameror, film och blixtar.

Kapitlet "Fototeknik" innehåller förvisso också vissa föråldrade inslag som sökramar som är mer sälsynt idag när digitalkameror har bildskärm som visar vad som finns framför linsen. I stora delar är avsnittet dock fortfarande relevant med saker som exempelvis hur man jobbar med blixt för att få rätt ljus och effekt, hur utandningsluft kan användas för att få dynamik i bilderna, hur skärpa kan användas för att fånga motivet eller visa rörelse, ljusbalans och att fotografera andra dykare. Även ett avsnitt om att fotografera vid fridykning finns med.

Därefter går boken in på motiven, vilket är ett avsnitt som i högsta grad fortfarande är aktuellt. Där kan läsaren få tips och råd kring hur man arbetar med djup i bilden, hur olika vinklar kan skapa nya bilder, hur man kan jobba med vidvinkel och närbild, hur man kan belysa ett motiv från olika håll, mm. Ett avsnitt handlar bara om att fotografera vrak, några avsnitt handlar om att fotografera andra dykare och en omfattande tonvikt läggs på att fotografera fiskar och andra djur, dessutom med flera tips på hur man skall bete sig för att få de bildar man vill ha (exmpelvis fiskmatning) och en del om hur de beter sig.

Kapitlet "Bilden" diskuterar om hur man kan resonera och se på bilder, hur man gör dem mer intressanta för ögat och hur man kan beskära och spegla bilder för att göra dem mer intressanta. Här gås det även in på hur man hanterar dåtidens diabilder och negativ för att förbättra färger, kopiera och fysiskt hantera – avsnitt som idag nog anses som irrelevanta för de flesta läsare, men sitter man på en samling äldre bilder så kan här finnas matnyttiga tips.

Bokens sista kapitel är också bokens kortaste och handlar om vård och skötsel. Saker som i stora drag fortfarande är aktuella, även om den del tips rörande rensköljning av helt mekaniska kameror som nödåtgärd inte längre är helt tillämpliga på dagens digitala teknik, vilket dock tips och råd avseende O-ringar och genomföringar är.

Sist i boken återfinns en del teknisk information om bilderna i boken, litteraturhänvisningar, tack till personer som hjälpt till med boken, samt registret.

Tittar man på bilderna i boken, så finns det en del saker som vi idag kan väcka debatt, så som fiskmatning, att stå på rev och hålla fast i en sköldpadda – åter igen ett tecken på att boken skrevs under tid då saker inte var som idag.


Ingående kapitel:

Inledning
Grundbegreppen
Vattnet
Utrustningen
Fototekniken
Motiven
Bilderna
Skötsel Och Vård


Smakprov ur boken:

Utdrag från kapitel "Utrustning" och avsnittet "Hembyggen – Konstruera Och Bygga" om tips för gör det självare avseende uv-hus för kameror, s 38:
"Hållfasthetsberäkningar kan göras till skön ingenjörskonst, eller också tar man till så att man vet att det räcker. För en burk, som ska innehålla en vanlig småbildkamera, räcker en PVC-cylinder med 10 mm tjocka väggar och med 20 mm tjocka gavlar av akrylplast. Det är egentligen i överkant, men då är tjockleken också tillräcklig för att alla genomföringar till axlar och kablar ska få tillräckligt stöd i infästningen.
En fyrkantig låda i akrylplast till samma kamera bör ha 20 mm väggtjocklek runt om, men det går också att klara med 10 mm, om visst utrymme lämnas för att väggarna deformeras av trycket. Plasten är segstark.
Mycket av tjusningen med hembyggen är just att tänka och konstruera själv. Att under många timmar grubbla vid ritbordet eller diskutera med kompisarna innan själva bygget startar. Därför ska här inte lämnas något patentrecept. I stället går vi direkt över på några principer.
"

Utdrag från kapitel "Utrustningen" och avsnittet "Film – Filmtyper" om hur man får rätt exponering på film, något som inte är så aktuellt för de flesta läsare idag och därmed exempel på avsnitt som är föråldrade, s 46:
"Färgnegativ blir tätare, dvs består av mera färgämne, ju mer de exponeras. Lätt överexponerade färgnegativ ger faktiskt kort med klarare färger än normalexponerade. Med den moderna emulsionstekniken 'tål' negfärgfilm upp till fem stegs överexponering utan att negativen 'gror igen' och blir så täta, att de inte kan kopieras. Med underexponering blir negativen tunna, dvs de består av lite färgämne. De ger då färgkort med smutsiga, brunaktiga, blaskiga färger. Negativ färgfilm har alltså sin 'slarvmarginal' åt överexponeringshållet. Med diafilm är det tvärtom."

Utdrag från kapitel "Fototekniken" och avsnittet "Exponering – Ljusbalans" om hur man kan arbeta med blixt för att få rätt ljus, s 66:
"Blixtljus i bilder ska helst inte synas. Det är en målsättning, som inte alltid går att uppfylla, men som alltid är värd att sträva efter. Idealet är uppnått när det naturliga ljuset och blixtljuset kompletterar varandra, så att det inte syns var den ena ljuskällan fyller ut skuggorna från den andra. Ljuskällorna befinner sig i balans.
Balansen är ofta omöjlig att uppnå. Det kan helt enkelt vara för mörkt i vattnet. Eller vid närbildstagningar, när stort skärpedjup är en nödvändighet. Då samverkar liten bländare och stark blixt för att utestänga det naturliga ljuset i vattnet. Blixten blir den enda ljuskälla, som exponerar filmen. Det här uppslaget ska i fortsättningen handla om de ganska många situationer, när det är möjligt att blanda de två ljuskällorna till balans i bilden.
Paradoxalt nog behöver man stark blixt nära ytan, just därför att det är så ljust där, medan man klarar sig med en svagare blixt ju längre ner mot djupet och mörkret man kommer. Automatblixt är en god hjälp, men inte en nödvändig förutsättning. Det finns många knep att ta till.
"

Utdrag från kapitel "Motiven" och avsnittet "Miljö – Perspektiv Och Kameravinklar" om hur vinklar kan skapa helt olika intryck av samma motiv, s 78-79:
"Det finns flera sätt att undvika 'nattbilder'. Ett är att använda lång slutartid. På en del kameror med exponeringsautomatik stannar slutaren öppen tills filmen fått tillräckligt med ljus, till exempel Nikonos IVa. Men tiden vill gärna bli längre än fotografen klarar av att hälla kameran stilla, kanske flera sekunder. Ett enklare satt är att välja en ännu lägre kameraposition och ta bilden med kameran riktad snett uppåt, sa att den ljusa vattenytan exponerar bildens bakgrund. På land kallas det för markperspektiv, i vatten kanske namnet 'bottenperspektiv' är bättre.
Vi dyker oftast längs sluttande botten, där det är ganska enkelt att komma nedanför motivet och fotografera uppåt. Motivets skuggsida är då vänd mot kameran. Blixten kan fylla på med precis lagom ljus för att visa motivet i dess rätta färger, medan det naturliga blå, gröna eller gula ljuset i bakgrunden ger känslan av att verkligen befinna sig i vatten. Genom ett enkelt val av kameraposition och kameravinkel har fotografen skapat en illusion av att bilden visar motivet precis som han upplevde det där nere i djupet.
"

Utdrag från kapitel "Motiven" och avsnittet "Människor – Fotografera Tillsammans" och ett praktiskt tips för bättre bilder, s 115:
"Porträttbilder tagna i vatten har ofta det felet att modellens ansikte skyms av skuggor från cyklopögats gummikant, eller av reflexer i cyklopögeglaset. Om någon vill bli avporträtterad i undervattensmiljön, eller verkligen är beredd att ställa upp som fotomodell, finns det ett knep att ta till. Skuggorna och reflexerna beror nämligen på ljusbrytningen i cyklopglaset, eftersom cyklopögat är fyllt med luft. Botemedlet är helt enkelt att vattenfylla cyklopögat! Det gäller nog att placera modellen i perfekt position, och ge all nödvändig regi, innan cyklopet fylls med vatten, för sedan ser modellen inte särskilt bra…
Men vad allt för egendomligheter kan vi inte hitta på när vi fotograferar i vatten, för att bilderna ska bli bra!
"

Utdrag från kapitel "Bilderna" och avsnittet "Komposition – Hjärnan Och Bilden" om hur man bygger upp en intressant bild, s 119:
"Landskapsbilder ser ofta ganska 'platta' ut. Men del finns medel att avhjälpa det. När bilderna är indelade i förgrund, mellanparti och bakgrund, ger de ett intryck av djup, en illusion av en tredje dimension, som hjälper betraktaren att tolka bilden. S 80-81 handlar om att åstadkomma den illusionen, antingen så eller genom att utnyttja färgperspektivet.
En dykare på bilden är en mänsklig gestalt att identifiera sig med, eller att jämföra storleken på föremål i del okända landskapet med. Om dykare inplacerade som staffagefigurer i landskapsbilder handlar det på s 112-113.
En bild kan vara 'bra' om den är lättläst. Ännu bättre blir den, om den har ett innehåll av spänning och dramatik, som ger handling åt bilden. Antingen genom att bilden berättar en historia, eller genom att det finns en historia att berätta om den. Mer att läsa om bilder med 'action' i finns på s 106-107.
"

Utdrag från kapitel "Vård Och Skötsel" och avsnittet "Höljen – Täta Burkar Och Lådor" om praktiska tips på hur man hanterar läckage, s 137:
"Skulle det mot förmodan finnas vattendroppar i kameran, torka bort dem med topz. Blås inte med tryckluft och riskera att blåsa in saltkristaller ännu längre in.
På höljet måste läckan lokaliseras och tätas. Täthetstest görs lämpligen utan kamera, med blyvikter som ballast. Om läckan är knepig att hitta, fyll då hela höljet med löst packat toapapper. Fuktfläckarna på papperet visar var läckan sitter. Ibland räcker det inte att hänga ner höljet på lina, utan en dykare måste följa med ner och ruska på alla genomföringar. Om läckan sitter i en sådan, kanske den inte avslöjar sig förrän då.
"


Kommentarer:

Språket i boken är utpräglat svensk, och många engelska uttryck som idag ofta används istället för dess svenska motsvarighet saknas i boken (exempelvis ESR används istället för det engelska SLR som ofta används till vardags idag). Boken får nog anses vara lättläst, och förutsätter inga större förkunskaper i fototermer för att kunna läsas.

Boken är mycket välillustrerad med bilder på varje uppslag förutom de tre sista som omfattar litteraturreferenser och register. Alla bilder är färgbilder och tagna av bokens författare. Utöver fotografierna, så finns även några tekniska skisser, även de i färg.

Boken har både en innehållsförteckning som ger en ganska bra översikt över boken (även om vissa smärre fel förekommer) och ett register som omfattar drygt 300 sökbegrepp (omfattande exempelvis motiv som olika fiskarter, personer, dyktermer, dykutrustning, kameradelar, fototermer) – så det är relativt enkelt att hitta avsnitt som är relevanta för det man söker. Även bildtexten är faktiskt indexerad i registret, dock verkar det vara manuellt uppbyggt eftersom inte alla förekomster av de i registret listade begreppen är upptagna som sidhänvisningar.

Boken återfinns idag enbart på antikvariat och bibliotek.


Betyg: tre av fem, för att den är mycket välgjord och full av matnyttiga tips, både kring teknik och fotografering, men tyvärr i vissa avsnitt är hopplöst föråldrad, vilket drar ner betyget rejält. Dock en fullträff för den som vill kunna läsa en manual om uv-foto på svenska och är mer intresserad av hur man tar bilder är kamerateknik, eller för den som vill läsa om hur analogt uv-foto gick till förr i tiden. Skulle man av någon anledning skaffa sig en Nikonos amfibiekamera och börja fota analogt, så måste boken vara en riktig fullträff och säkert värt hela fem poäng.


Relaterade länkar:
Boken nämns kort i tråd på Utsidan.se:
http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=20237
Om boken på bokrecension.se:
http://www.bokrecension.se/9118542026
Författaren Inge Lennmarks webbsida:
http://www.lennmark.se
Företaget Dyk Och Bild som Tomas Jangvik driver idag:
http://www.dykbild.se
Recension av Inge Lennmarks bok "Innanhav":
http://www.dykarna.nu/forum/recension-innanhav-330689/
Recension av Inge Lennmarks bok "Sjö&Älv":
http://www.dykarna.nu/forum/recension-sjo-alv-239829/
Recension av Inge Lennmarks bok "Kusthav":
http://www.dykarna.nu/forum/recension-kusthav-220014/



Pär Ahlgren
Pär Ahlgren
2010-11-01 17:26:28
2 606 postningar

mail 
Stäng »

Du måste vara inloggad för att skicka mail!

 Visa alla svar

Huvudinlägg Recension "VATTENBILDER" Pär Ahlgren 2010-11-01 17:26
svara Komplett innehållsförteckningPär Ahlgren2010-11-01 17:27

«TILLBAKA

Svara på detta inlägg
Vi ber dig följa de riktlinjer som beskrivs under Netiquette. Rubrik:

Svar: