Recension "VRAKET VID JUTHOLMEN"
(Läst 6 645 gånger.)Du måste vara inloggad för att skicka mail!
Fullständig titel: "Vraket vid Jutholmen – fartygets byggnad (SSHM rapport 16)"
Författare: Carl Olof Cederlund, 1982,
Fakta: 125 sidor, 210x267x7 mm, ISBN 91-85268-11-9
&
Fullständig titel: "Vraket vid Jutholmen – last och utrustning (SSHM rapport 17)"
Författare: Ingrid Kaijser, 1983,
Fakta: 104 sidor, 210x267x6 mm, ISBN 91-85268-12-7
Bild på omslagen:
https://www.dykarna.nu/fotoalbum/1471/335117.html
Allmänt:
De två böckerna utgör tillsammans redovisningen av de undersökningar som gjordes av det hittills oidentifierade 1600-talsvraket vid Jutholmen utanför Dalarö i Stockholms skärgård (oftast kallat "Jutholmsvraket") mellan 1970 och 1974, och som var en del av projektet "Undervattensarkeologisk Dokumentationsteknik" där man undersökte hur man skulle gå till väga för att dokumentera vrak under vattnet och leddes av Carl Olof Cederlund. I projektet ingick även undersökningarna på vraket Concordia vid Älvsnabben som finns redovisat i två egna rapporter (nr 13 och 14) av samma författare.
Böckerna tar upp de fynd man gjort på Jutholmsvraket och de slutsatser som man kunnat dra från detta arbete. Böckerna är egentligen avsedda att visa på hur man skall arbeta med undersökning av vrak under ytan, men kan för den vrakintresserade dykaren erbjuda en hel del insikt i hur man skall se på vrak på botten och vilka slutsatser man kan dra av det man ser.
Del 16 "Vraket vid Juthomen – fartygets byggnad" fokuserar på skrovet och de fynd man gjort därav, vilka slutsatser man kunnat dra från konstruktionen rörande ursprung, användning och ålder.
Del 17 "Vraket vid Juthomen – last och utrustning" fokuserar på de fynd av last och lös utrustning som man gjort, och vilka slutsatser man kan dra av dessa, dels rörande fartygets ålder och ursprung, men även kring livet ombord på skeppet.
Carl Olof Cederlund började sin karriär inom marinarkeologin som filosofie kandidat i etnografi vid Stockholms Högskola 1961, gick sedan via utgrävningen av Wasa, Wasamuseet, Stockholms Universitet och slutade som första professor i marinarkeologi vid Södertörns Högskola innan han gick i pension. Carl Olof har skrivit flera böcker, "Ett fartyg byggt med syteknik" (1978), "Folket som byggde Wasa" (1978), "Båtar i 1600-talets Stockholm - om sex båtfynd i kv Hästen" (1980), "Vraket vid Älvsnabben – fartygets byggnad" (1981), "Vraket vid Juthomen – fartygets byggnad" (1982), "Post-mediaeval Boat and Ship Archaeology" (1985), "Old Wrecks of the Baltic Sea" (1983), "Nationalism eller vetenskap? " (1997), och "Vasa I" (2006), och medverkat i flera andra: "Sjöhistorisk årsbok 1961-1962" (1963), "Sjöhistorisk årsbok 1965-1966" (1967), "Sjöhistorisk årsbok 1967-1968" (1969), "Sjöhistorisk årsbok 1975-1976" (1977), "Arkeologi under vatten – metoder, resultat, problem" (1969), "Sjöhistoriska museet 50 år" (1988), "The Årby Boat" (1993) och "Dalaröleden" (1998), samt även skrivit artiklar för "Nationalencyklopedin".
Ingrid Kaijser var vid tidpunkten för boken förste intendent och etnolog på Statens maritima museer, med trettio års erfarenhet av de sjöhistoriska ämnena. Ingrid har skrivit flera böcker "Vraket vid Älvsnabben – last och utrustning" (1981), "Vraket vid Juthomen – last och utrustning" (1983), "Vackra båtar seglar väl" (2002) och "Kvinnliga sjömän – finns dom" (2005), men även medverkat i flera andra: "Sjöhistorisk årsbok 1975-1976" (1977), "Ur sjömannens kista och tunna - personliga tillhörigheter på Wasa" (1982), "Regalskeppet Kronan" (1985), "Sjöhistoriska museet 50 år" (1988), "Människor och båtar i Norden" (1998) och "Sjömansliv - berättelser från två sekel" (2000).
Innehållet:
I "Vraket vid Juthomen – fartygets byggnad" (rapportseriens del 16) tittar man på de olika detaljer man funnit och jämför dessa med ritningar och andra fynd (framförallt Vasa) för att kunna göra slutsatser om det mycket brandskadade vraket, och sedan försökt visa hur det bör ha sett ut innan förlisningen.
I "Vraket vid Juthomen – last och utrustning" (rapportseriens del 17) delar man upp fynden i grupper baserat på material och tittar sedan på vilka jämförelser man kan göra med andra fynd, känd tillverkning och import, för att dra slutsatser kring vrakets förlisningstidpunkt, trafikerade rutter, personerna ombord, livet ombord, livet i Sverige vid tiden för förlisningen. Boken går även in på de olika fyndens utveckling över tiden före och efter förlisningen för att visa på hur de utvecklades och hur det bidrar till möjligheterna att analysera fynden och vraket som helhet.
Den sista halvan av böckerna är den så kallade "katalogen" som listar upplockade fynd och i del 17 finns även bilder från vraket på botten, vilka alla kommenteras och redovisas. Dock finns endast de mer intressanta fynden med på bild. "Katalogen" används även som hänvisning i den tidigare textmassan, där man ibland hänvisar till katalogen, istället för att lägga in aktuell bild i texten.
För den som är intresserad av vraket, eller trävrak i största allmänhet, så kan man bland annat i del 16 hitta bild på hur vrakresterna av skrovet jämförs mot en tecknad bild på hur den sett ut innan skeppet förliste, men även se bilder på modeller av vraket och vrakplatsen (vilket kan vara mycket intressant för den som i framtiden har möjlighet att dyka på vraket). Det finns även många bilder i både del 16 och 17 som kan vara intressant för dykare, då man kanske vill försöka tolka de delar/föremål man ser på ett vrak. Det finns helt klart en möjlighet att använda böckerna som referens när man skall försöka åldersbestämma andra vrak som hittas.
Ingående kapitel:
Kapitelindelningen i böckerna är lite olika upplagda enligt nedan.
Del 16 "Vraket vid Juthomen – fartygets byggnad"
Inledning
I – Utvärdering av undersökningen
II – Vraket vid Jutholmen
III – Undervattensarkeologiska undersökningar
IV – Fartygets ålder
V – Fartygets ursprung
VI – Fartygets byggnad och typ
VII – Den sjöhistoriska bakgrunden
VIII – Beskrivning av fartyget med ritningar och fotografier
Källförteckning
Planscher
Katalog över bärgade delar
- Kategori I: Delar av skrovets byggnad
- Kategori II: Delar av akterkastellet och inre arrangemang samt riggen
- Kategori III: Delar vars ursprungliga placering inte bestämts
- Kategori IV: Oidentifierbara fragment
Del 17 "Vraket vid Juthomen – last och utrustning"
Inledning
Glas
Lergods
Stengods
Fajans
Kritpipor
Summary
Källförteckning
Katalog
- Trä
- Keramik
- Glas
- Metaller
- Textil
- Läder
- Ben
- Sten
- Övrigt
Smakprov ur boken:
Utdrag från Del 17 "Vraket vid Juthomen – fartygets byggnad" kapitlet "VI – Fartygets byggnad och typ" avsnitt "Fartygets typ" på sida 34:
"Att döma av dessa uppgifter ligger de uppmätta och framräknade siffrorna rörande dimensioner och längd-breddförhållande för fartyget vid Jutholmen väl inom de för flöjter tillämpliga. Skall man bedöma dess storlek i förhållande till de citerade uppgifterna kan man konstatera att det tillhört de mindre fartygen inom denna stora grupp.
Diskussionen ovan om den byggnadsteknik med vilken fartyget byggts visade bl a en överensstämmelse mellan formen i tvärsektion av skrovet för fartyg vid Jutholmen och motsvarande för flöjter (fig 11).
Avbildningen av två holländska flöjter på 1650-talet visar t v en frontvy av en Ooster-vaerder (en Östersjöfarare) och t h en Noorts-vaerder (en nordsjöfarare). Fartygen saknar utbyggd galjon. Inget av dem har lånringsgalleri på akterkastellet. Östersjöfararen har tre kanonportar på var sida i aktern. De har bägge en rigg typisk för flöjten (se ovan) (fig 12)."
Utdrag från Del 17 "Vraket vid Juthomen – last och utrustning" kapitlet "Stengods" avsnitt "Krus" på sida 32:
"De s k Bartmannskrusen är vanligt förekommande fynd både på land och i fartygsvrak från tidigt 1700-tal. Kruset har fått sitt tyska namn efter det skäggiga mansansikte som förekommer på kärlhalsen och buken. I detta fall är det frågan om ett ca 2 dm högt krus med trindhänkel och två drejade vulster under mynningen. Mitt fram på buken finns en medaljong med en blomma (fig 55). Bartmannansiktet är i huvudsak koncentrerat till halsen. Detta är vanligt på 1600-talskursen medan däremot 1500-talskrusens Bartmann ofta täcker halsen och halva buken. Jutholmsvrakets Bartmannkrus har sin parallell på Kunstgewerbemuseum i Köln, både när det gäller form och Bartmann. Kölnerkruset anses ha en Bartmann, typisk för Frechentillverkningen i början på 1600-talet (Reineking-von Bock 1976 s 228). Det var i Köln och Frechen som Bartmannkrusen tillverkades. De signerades inte och är svåra att skilja från varandra eftersom många Kölnerkrukmakare flyttade till Frechen medan Köln i stor utsträckning fortsatte att distribuera godset (Lutteman 1975 s 4). Den brunspräckliga glasyren är dock typisk för Frechengodset, åtminstone vad beträffar 1600-talskrusen."
Kommentarer:
Eftersom böckerna är vetenskapliga rapporter, har man även lagt in parallell engelsk text utöver den svenska. Den engelska texten är ofta mer kortfattad än den svenska, men det förekommer enstaka information i den engelska texten som inte finns i den svenska texten, även om motsatsen är det vanligaste. Textmassan återges på engelska efter varje kapitel, medan bildtexter återges med både engelska och svenska vid aktuell bild.
Den suddiga svarta fläcken på framsidan av boken är konturerna av vrakets för sedd framifrån, säkert något som inte alla läsare har reflekterat över.
Jutholmsvraket är ett handelsfartyg som sjönk i början på 1700-talet strax utanför Dalarö i Stockholms Skärgård (O18°24'60, N59°07'50), och upptäcktes 1965. Det var ett flöjtskepp med minst två, troligen tre, master och en skrovlängd på 23 m. Vraket är brandskadat, och endast skrovet under ursprunglig vattenlinje kvarstår, under utgrävningarna på början av 1970-talet installerades stöttor för att förhindra att skrovet skulle kollapsa. Vraket kallas felaktigt "Jutholmsvraket", efter ön Jutholmen, men vraket ligger egentligen vid den mindre ön vid Liljeholmen, en liten men bosatt stenholme, som numera har fast landförbindelse med den mycket närbelägna och större Jutholmen efter att sundet däremellan blivit utfyllt.
Jutholmsvraket ingår idag i Dalarö Skeppsvraksområde och det tidigare dykförbudet är numera ersatt med tillståndspliktig dykning under ledning av utbildad dykguide.
Efter att böckerna skrevs har vraket åter igen blivit undersökta under senare delen av 00-talet och en ny rapport publicerades 2010 efter att ytterligare information har framkommit.
Betyg: tre av fem, för att de kan ge den marinarkeologiintresserade, eller dykare intresserade av trävrak, en hel del insikt i hur man skall se på vraket och vilka slutsatser man faktiskt kan dra (i ett rent dykperspektiv så får den dock betyg 1, medan för arkeologistudenten så blir betyget snarare en femma då den ger en bra insikt i analysarbetet).
Relaterade länkar:
Läs Sjöhistoriska Museets sida om vraket:
http://www.sjohistoriska.se/sv/Kusten-runt/Marinarkeologi/Vrak-i-Ostersjon/Jutholmsvraket/
Ladda ner den senare rapporten om Jutholmsvraket (rapport nr 2010:1) "Jutholmsvraket - ett handelsfartyg från sent 1600-tal" av
Läs Wikipedia om vraket:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Jutholmsvraket
«TILLBAKA
Svara på detta inlägg
Vi ber dig följa de riktlinjer som beskrivs under Netiquette. Rubrik:
Svar:
