Slaget vid El Alamein(OBS, innehåller reklam)

Colona Dive Center i Egypten planerar att genomföra en expedition för att leta efter krigsskådeplatsen för El Alamein. Vid expeditionen kommer vi att söka efter de ca 40 st vraken efter krigsskepp, u-båtar och flygplan som ska finnas där. Sökningen kommer bla att genomföras med sidesonar. Expeditionen kommer att utföras från en båt av riktigt hög klass.

Är du intresserad av att följa med eller få mer information??
Kontakta: niklas.funk@colona.com så återkommer vi med mer information!


Slaget om El Alamein

Slaget om El Alamein, utkämpat i öknen i Nordafrika, var ett av de avgörande slagen under andra världskriget. Slaget är även känt för att det var en kraftmätning mellan två av de briljanta generalerna under kriget: Bernard Law Montgomery, som efterträdde den avsatte Auchinleck, och Erwin Rommel. Den allierade segern vid El Alamein ledde slutligen till Afrika Korps reträtt och till tyskarnas kapitulation i Nordafrika i maj 1943.

Bakgrund

El Alamein är beläget i Western Dessert omkring 200 km väst om Kairo. Under sommaren 1942, stod Tyskland med allierade på höjden av sin makt. Operation Barbarossa - hade pressat tillbaka Röda armén, ubåtar hade svårt skadat Storbritannien under Slaget om Atlanten och Västeuropa verkade vara under fullständig tysk kontroll.
Därför var striderna i Nordafrika livsviktiga för de allierade. Om Suezkanalen skulle falla, skulle de allierades försörjningssituation förvärras dramatiskt. Det enda alternativet skulle i sådana fall vara att segla runt Afrika - vilket inte endast var mycket längre, utan även mycket farligare på grund av det nyckfulla väderförhållanden som råder runt Godahoppsudden och i södra Atlanten och Indska Oceanen. Dessutom skulle den psykologiska effekten av att förlora Suezkanalen, med oljefälten i Mellanöstern öppna för tyskarna, att vara omöjlig att förutse.
El Alamein var ett sista försvar för de allierade i Nordafrika. Norr om denna obetydliga stad ligger medelhavet och söderut ligger Qattarasänkan. Detta gjorde El Alamein till en flaskhals som hindrade Rommel att använda sin favoritanfallstaktik, att kringgå fienden och att slå in i hans rygg. Rommel var dessutom en fruktad och respekterad general bland de allierade soldaterna. Den allierade befälhavarn, Claude Auchinleck - hade själv inte als lika stor respekt. Auchinleck såg sig därför tvungen att att skicka ett PM till sina underbefälhavare med order om att göra allt för att ändra på detta:
"…(you must) dispel by all possible means the idea that Rommel represents anything other than the ordinary German general……….PS, I'm not jealous of Rommel." Auchinleck

Första slaget om El Alamein

Efter nederlaget i slaget vid Gazala i juni 1942 hade brittiska 8:e armén dragit sig tillbaka från Mersa Matruh till Alamein-linjen i Egypten, en 60 km bred öppning mellan El Alamein vid medelhavskusten och Qattarasänkan i öknen.
Den 1 juli anföll Afrikakorps. Den allierade linjen var hårt ansatt hela dagen, men först på kvällen kunde tyskarna bryta igenom. Detta uppehåll bromsade tyskarnas avancemang avsevärt. Följande dag koncentrerade Rommel sina styrkor på det norra avsnittet för att bryta igenom runt El Alamein. Auchinleck satte igång ett motanfall vid axelmakternas center, men detta anfall misslyckades. De allierade anföll även i söder och var mer lyckosamma mot de italienare som stred där. På grund av de allierades seghet beslöt sig Rommel för att omgruppera trupperna och försvara den nådda linjen.
Auchinleck anföll igen 10 juli vid Tel el Tisa i norr och lyckades med ett mindre inbrott ta 1000 krigsfångar. Stärkt av framgången anföll Auchinleck återigen centern vid bergskammen Ruweisat vilket resulterade i två slag (första och andra Ruweisat, 14.7 och 21.7). Ingendera slaget var speciellt lyckat för de allierade och speciellt pansartruppernas problem att ta sig fram till infanteriet i tid ledde till onödiga förluster, sammanlagt 700 man. Trots dessa motgångar sattes två nya nafall igång 27 juli. Det norra, vid Tel el Tisa ledde ingenstans medan det södra vid Miteiriya var direkt katastrofalt. Orsaken var att man inte rensat de tyska minfälten ordentligt och detta i sin tur ledde till att infanteriet saknade pansarunderstöd vid det följande tyska motanfallet.
8:e armén var nu totalt utmattad och 31 juli beordrade Auchinleck ett slut på offensiva operationer och en förstärkning av linjen i väntan på en betydande motoffensiv.

Mellanspel

I augusti 1942, var Winston Churchill desperat efter en seger, då han befarade att moralen i Storbritannien höll på att kollapsa. Churchill, trots sin popularitet bland befolkningen, låg i farozonen för ett misstroendevotum i underhuset om ingen seger såg ut att vara förestående. Churchill bestämde sig därför att gripa tjuren vid hornen: han avskedade Auchinleck och ersatte honom med Bernard Montgomery då han insåg att de allierade trupperna respekterade "Monty". Han beskrevs som "as quick as a ferret and about as likeable." Efter utnämningen började Montgomery göra allt för att höja stridsdugligheten hos sina soldater. Han satte stor vikt vid organisation och moral, han talade med soldaterna för att gjuta nytt mod i dem, men framför allt: Han förstod att han måste hålla El Alamein med till varje pris.
Rommel planerade att slå till mot de allierade i söder. Montgomery gissade att detta var Rommels drag, då Rommel hade gjort detta tidigare. Han hade dessutom stor hjälp av underrättelsetjänsten vid Bletchley Park som lyckats få dag på Rommels anfallsplan ocg dechifrerat det. Därför viste Monty inte bara var Rommels anfall skulle komma, utan även var hans försörjningslinjer gick. I augusti 1942 kom endast 33% av det underhåll Rommel behövde fram till honom. Rommel var även smärtsamt medveten om att medan han levde på ytterst små ransoner kom enorma mängder till de allierade som fortfarande kontrollerade Suezkanalen och även behärskade östra Medelhavet. För att lösa problemet, som bara kunde bli svårare, bestämde sig Rommel för att anfalla även om han inte var så välutrustad som han velat.

Slaget vid Alam Halfa

I slutet på augusti 1942,var Montgomery sljälv redo för aktion. Han visste att Rommel hade ytterst lite bensin och att tyskarna inte kunde överleva en utdragen kampanj. Det berättas att när Rommel anföll låg Montgomery och sov. När han blev väckt och fick veta vad som hände lär han bara ha svarat "Exellent, excellent!" och lagt sig på nytt.
De allierade hade lagt en enorm mängd landminor söder om El Alamein vid Alam Halfa. Det tyska pansaret fick rejält med stryk av dessa, och de som fastnat inne i minfältet utan att slås ut bleb enkla mål för de allierades jaktflyg som kunde slå ut vagnarna en efter en. Rommels anfall började dåligt och det såg ut som om Afrikakorps skulle bli utplånat. Därför beordrade han sitt pansar norrut och fick även en hel del hjälp av naturkrafterna. En plötslig sandstorm blåste upp och gav behövligt skydd för stridsvagnarna mot de härjande jaktplanen. När stormen bedarrat blev tyskarna dock återigen måltavlor när allierat bombflyg började att täckbomba området där det tyska stridsvagnarna befann sig. Rommel hade inget alternativ, han måste retirera. Han antog även att Montys 8:e armé skulle förfölja honom då detta är standardbeteende inom alla arméer. Monty gjorde dock inte detta då han inte var beredd på en offensiv. Han beordrade i stället sina män att stanna och gräva ner sig i en ny, förstärkt försvarslinje.
Orsaken till detta var att Montgomery väntade på något som soldaterna endast fick tala om som "svalor". Detta var Sherman-stridsvagnar, 300 stycken, som kom för att understöda de allierade. Deras 75 mm kanon sköt en 3 kg tung granat som kunde slå igenom en Panzer på 2000 meters avstånd. Montys 300 svalor skulle komma att bli ovärderliga.

Andra slaget om El Alamein

Att möta Montgomerys anfall hade Rommel 110,000 man och 500 stridsvagnar. En del av dessa var dåliga italienska vagnar som inte var något motstånd för de nya Shermanvagnarna. Dessutom led tyskarna stor brist på drivmedel. De allierade hade mer än 200,000 man och 1000 stridsvagnar. De var dessutom beväpnade med 6-pundare, direktartilleripjäser som var synnerligen effektiva på korta avstånd upp till 1500 meter. Mellan dessa två arméer låg "Devil's Garden". Detta var ett minfält lagt av tyskarna som var 8 km brett och bestående av en fruktansvärd mängd pansar- och personminor. Att ta sig genom ett sådant försvar skulle vara en mardröm för de allierade.

Förberedelser inför slaget

Under Operation Lightfoot, slagets inledande skede hoppades Montgomery på att bana två korridorer genom minfälten i norr. Därefter skulle pansartrupper bryta igenom och slå fiendens pansar. Avledande attacker skulle samtidigt hindra förstärkningar att röra sig norrut. Montogomery räknade med ett avgörande slag i tre faser som skulle ta 12 dagar att genomföra: "The break-in, the dog-fight and the final break of the enemy."
Styrkorna från samväldet höll under månaderna för anfallet på med avledningar på flera olika sätt, för att förvilla och lura fienden och för att hindra honom från att veta var och när anfallet skulle komma. Denna operation, med kodnamnet Operation Bertram, var en av de mest omfattande under hela kriget. Man byggde t.ex. en falsk oljepipeline, steg för steg, vilket ledde axelmakterna att tro att anfallet skulle komma mycket senare än vad det lorde, och mycket längre söderut. För att dra illusionen ännu längre byggde man stridsvagnsattrapper av plywood som placerades över jeepar i söder. På samma sätt gömde man de riktiga stridsvagnarna genom att placera ett plywoodskal på dem så att de såg ut som försörjningslastbilar från luften.
Rommels trupper hade grävt ner sig i två linjer, som av de allierade kallades the Oxalic Line och the Pierson Line. De hade dessutom förstärkt Devil's Garden-fältet så att det vid tiden för anfallet innehöll över en halv miljon minor.

Slaget

Vid starten för det riktiga slaget skickade Montgomery ett meddelande till alla soldater i 8:e armén.:
"Everyone must be imbued with the desire to kill Germans, even the padres - one for weekdays and two on Sundays."
Det allierade anfallet på Rommels armékår hade kodnamnet"Operation Lightfoot". Orsaken var att en avledande attack i söder skulle dra till sig 50% av tyskarna. Huvudanfallet i norr skulle, enligt Montgomery, vara över på en natt. Detta ledde till att infanteriet måste anfalla först då de kunde springa över pansarminorna som inte var inställda på så lätta mål. Därav kodnamnet. Medan infanteriet anföll fick pionjärerna i uppgift att röja stigar, 24 fot breda eller precis så breda att en stridsvagn kunde köra igenom dem, genom minfältet. Pionjärerna skulle röja en 8 km lång gata på en natt, en enorm uppgigt, som även misslyckades. Monty hade ett enkelt meddelande till trupperna kvällen före anfallet:
"All that is necessary is that each and every officer and men should enter this battle with the determination to see it through, to fight and kill, and finally to win. If we do this, there can be only one result - together, we will hit the enemy for six out of Africa."
Anfallet mot tyskarnas linjer började med att över 800 kanoner satte igång med eldförberedelse mot de tyska linjerna. Enligt legenden var oljudet så högt att kanonjärernas öron blödde. Medan granaterna slog ner bland tyskarna satte infanteriet in sitt anfall. Samtidigt började röjarna sin uppgift. Uppgiften var dessutom extra farlig då tyskarna kopplat ihop flera minor med kablar, så att om en mina exploderade flög även flera andra i luften samtidigt. Röjningsstigen för stridsvagnarna visade sig vara Monthomerys akilleshäl. En enda stillastående stridsvagn kom nämligen att blockera vägen för alla bakom den. Stockningarna som uppstod i trafiken var även ett smörgåsbord för det tyska 88:orna. Planen om att få stridsvagnarna igenom på en natt misslyckades och inte heller infanteriet hade avancerat så långt som planerat.
Anfallet följande natt var även det misslyckat. Monty skyllde detta på sin stridsvagnschef, Lumsden. Lumsden fick ett enkelt ultimatum - framåt eller foten. Men utnötningen av trupperna började göra sig märkt och slutligen var det Montgomery, inte Lumsden, som avslutade pansaranfallet. När Churchill fick höra detta blev han rasande då han trodde att Montogomery höll på att låta segern rinna honom ur händerna.
Rommel och Afrikakorps hade dock också lidit förluster. Han hade endast 370 stridsvagnar kvar mot över 900 för de allierade. Montys följande drag var att avancera mot Medelhavet. Australiensiska 9:e divisionen satte igång en serie anfall mot tyskarna vid Medelhavet och Rommel blev tvungen att föra över sina stridsvagnar dit. Australiensarna led svåra förluster, men deras anfall kom att ändra slagets förlopp.
Rommel blev övertygad om att Montgomerys huvudanfall skulle komma vid Medelhavet och flyttade över en stor del av Afrikakorps dit. Australiensarna kämpade med sådant ursinne att till och med Rommel kommenterade på de floder av blod som flöt i området, men det viktiga var att de hade givit Montgomery manöverutrymme.
Därmed startade han "Operation Supercharge". Detta var operationens huvudanfall och bestod av en infanteriattack av brittiska och Nya Zeeländska trupper söder om det område där australiensarna band stora delar av tyskarna. 123 stridsvagnar ur 9th Armoured Brigade anföll tyskarna, som återigen blev räddade av en sandstorm. Många av stridsvagnarna kom bort och blev lätta mål för Rommels 88:or. 75% av brigadens stridsvagnar slogs ut, men den enorma överlägsenheten i nummer gjorde att förlusterna kunde fyllas, och det var dessa stridsvagnar som slutligen tippade vågen till de allierades fördel. Rommel kunde möta de allierade stridsvagn mot stridsvagn, men hans infanterister var hopplöst underlägsna.
Den 2 november, visste Rommel att han hade förlorat. Hitler beordrade Afrikakorps att strida till sista man, men Rommel vägrade att följa ordern. Den 4 november satte Rommel igång sin reträtt. 25,000 tyskar och italienare hade stupat eller skadats, tillsammans med 13,000 allierade soldater ur 8:e armén.
Churchill summerade upp slaget med ett av sina mest berömda citat: "Now this is not the end, it is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning."

Christian Balousa Andersson 2005-06-14 17:52:01
1 182 postningar

mail 

Du måste vara inloggad för att skicka mail!

 Visa alla svar

Slaget vid El Alamein(OBS, innehåller reklam)	Christian Balousa Andersson	2005-06-14 17:52
Sv: Slaget vid El Alamein(OBS, innehåller reklam)	Claes Dahlgren	2005-06-14 19:23
Sv: Slaget vid El Alamein(OBS, innehåller reklam)	Peter Ekhagen	2005-06-14 20:23
Sv: Slaget vid El Alamein(OBS, innehåller reklam)	Niklas Funk	2005-06-14 20:41
Sv: Slaget vid El Alamein(OBS, innehåller reklam)	Michael Klevbrant	2005-06-15 07:22
Sv: Slaget vid El Alamein(OBS, innehåller reklam)	Mattias Björnell	2005-06-15 23:16
Sv: Sv: Slaget vid El Alamein(OBS, innehåller reklam)	Christian Balousa Andersson	2005-06-16 08:11

«TILLBAKA

Svara på detta inlägg
Vi ber dig följa de riktlinjer som beskrivs under Netiquette. Rubrik:

Svar:
DU MÅSTE VARA INLOGGAD FÖR ATT DELTA I DISKUSSIONEN.