Truk o Yap.
Du måste vara inloggad för att skicka mail!
Hej Forumet.
Peter B frågade om jag kunde skriva lite om Truk och Yap så jag började knåpa på ett email till honom om det men så kom jag på att det kanske en ruggig dag som denna kunde var kul för fler att läsa om lite varmare breddgrader.
Jag var i micronesien 97 i samband med ett "sabbats-år" som jag tog tillsammans med en polare. Vi var på dykluffen I asien I 9 månader och detta är lite kort om Truk, vidare till Yap och sen Palau. En par ganska minnesvärda veckor så jag skriver om dem i uppsatsform.
Storyn;
Jag lämnade Puerto Galera i Fillipinerna tidigt på morgonen. Magnus hade varit i sverige i samband med jobb så han hade kommit till Manila igår och var hos våra goda vänner Björn och Katarina i "Casa Welmer".
Jag fick hjälp av vakten att släpa över ryggsäckarna (Mange hade lämnat kvar sin), med kläder och dykutrustning, samt väskan med videoprylar till Sabang ferry. Överfarten tog ca 1,5 timme och väl i Batangas så blev det en lokal buss upp till Manila (detta funkar ganska bra, det finns luftkonditinerade och alltid trevliga människor att prata med.)
Väl framme vid bussterminalen vid korsningen South super higway/ Edsa är det enkelt att ta en taxi för vidare färd till Welmers. Det blev en sen kväll i Manila med lite barhopping på de "usual places" (har bott här i två år så man hittar) och sen upp i ottan för att ta flyget över till Guam.
Manila's NAIA airport var som vanligt effektiv och det var inga problem att med lite skämt och flirt med de trevliga flickorna i check-indisken få med sig de 40 kg övervikt vi hade med oss i form av videokameror och dykutrustning. Platserna blev fattigmans business (vid nödutgången i ekonomi så man har bra benutrymme.) och vi landade på sen eftermiddag i Guam eftersom det ligger några timmar före PH. Nästa flyg till Truk gick inte förräns dagen därpå så det blev till att hitta ett hotell och sen ge sig ut på stan för några pilsner.
Guam är ganska kul. Det är värsta shopping paradiset för kinerser och japaner samtidigt som det är ett amerikanskt protektorat. Du får alltså en amerikansk stämpel i passet när du går in. Detta hade inte vi fattat ch det var väl tur att man är svensk så man kan gå in på "Visa-vaiver".
En annan mindre kul grej med Guam är att detta är amerikas textil industri centrum och alla era fina "Made in USA" märkeskläder görs här i kinesiska sweatshopps där kvinnpor jobbar 14-16 timmar om dygnet under förhållanden som mest liknar livegenskap.
Amerikansk territorium = made in USA. enkelt va ? kanske något att tänka på nästa gång man handlar den där GAP eller Hilfiger tröjan.
Hursomhelst så är stan trevlig att vara ute i. En kul blandning mellan Singapore och San Fransisko med inslag av Macau på spelfronten kan man säga
Vi landade senare på kvällen med lite "dåligt" sällskap och fick se den sidan av stans kultur också. Ganska amerikanskt så för en härdad svensk så var det ganska oskyldigt :-)
Det blev några timmars sömn och sen bar det iväg med flyget till TRUK. Continental micronesia är det som flyger och de tar svängen Guam-Truk-Yap-Palau så det är åt det hållet i cirkeln man ska åka.
Flyget är rejält försenat och vi satt på flygplaten och kom väl inte iväg förräns till efter lunch. Väl framme så hade det redan börjat skymma och vår vana trogen hade vi inte fixat något i förväg. (detta är början på november så turistsäsonmgen har inte kommit igång än)
Vi stod och snackade lite med olika tourguides tills en kille kom och resolut slängde up våra ryggsäckar på en bil och sade att självklart skulle vi bo på Truk Intercontinental. En snabb prisförhandling senare så tyckte vi också det.
Strandrum, luftkonditionering och sattelit TV för 20 dollar natten var helt Ok. men utan frukost.
Man ska ha klart för sig att Truk är litet. Väldigt litet.... och det är helt beroende av import för at få in något. Allt sker i dollar och det är DYRT här. (hela micronesien är dyrt om man jämför med Ph och Thailand tex)
Här bor vi nu på intercon som ligger längst ner på huvud-ön Veno. Detta är ett bra läge då man har som närmast ner till vraken. Vi snackade lite med en bunt trevliga Austreliensare i baren och då de hade varit där en 6 gånger och dök med Blue lagoon diveshop så vi såg inte någon anledning att ändra på det. Och det skulle vi inte ångra.
Nästa morgon kom ägaren för Blue lagoon förbi och kollade av och nåra minuter senare kom det tre båtar och plockade upp oss. Blue lagoon har en bra organisation (de har flyttat till nya lokaler bredvid Hotellet, förut låg de i "stan") med erfarna DM's.
Första dagen fick vi dyka med en annan grupp som precis kommit och det blev gentligen bara utanför vraken. De ville helt enkelt kolla upp nivåerna på dykarna. På eftermiddagen så kom en av DM'.na över och sa att om det var Ok med oss så kunde vi ta honom själv resten av veckan, då han tyckte att det verkade som att vi hade lite mer koll än resten av gänget.
Resten av veckan gick i penetrations-meckans tecken. Det kan låta lite lustigt med pentrationer med endast en enkel flaska på ryggen men den här typen av vrakdykning är mer att jämföras med "cavern" dykning. man har egentligen hela tiden till gång till en utgång. Skeppen är så uppbygda att däcken var gjorda av trä som nu givetvis käkats upp. De flesta av dem är även sönderbombade så de är ganska trasiga.
Vraken och vattnet här är helt otroligt. 40-50 meters sikt, inga till svaga tidvattenströmmar pga att man är inne i en lagun, orörda vrak i värdsklass, det blir inte mycket bättre än så här.
Jag skulle kunna skriva spaltmeter om Ubåten, Betty bomber, Zero-planen i lastrummet på Fujikawa Maru, Stridsvagnarna och lstbilarna på San-Fransisko Maru, allvaret på krigsgraven Aikoku Maru och mycket mycket mer.
Det bästa är att köpa boken ; "hailstorm over Truk lagoon" av Klaus Lindemann, ISBN 981-00-2968-3.
Ytuppehållen sker på hörnet av en ö som heter Eton. På denna ö sprände man bort halva berget och buggde en landningsbana vilket gör att hela ön liknar ett stort hangarfartyg i formen.
Truk är en håla och det finns inte ett vettigt ställe att gå till. det blir till att snacka dykning i Hotell-baren, vilket inte är fel. En kväll så landade vi i all fall på en lokalfest på ett hotell vilket var kul med traditionell dans ett band och lite annat. Som någon slags konstig mix av polynesisk party och amerikansk barbeque med hus-band.
Truk känns ganska amerikansk. Jag antar att då ön med sitt strategiska läge som ett hangar fartyg mitt ute i Stilla havet alltid i modern tid varit occkuperat av utländska stridskrafter så har man förlorat mycket av de gamla traditionerna. Undomar lämnar och ön avfolkas. Det finns egentlöigen bara två näringar, fiske och kokosnötsodling. Jänkarna har en helikopterbas där och (misstänker jag) en kommunikationsbas för sattelit, ubåtar, samt signalspaning.
Dykmässigt är det nog hugget som stucket att köra live-aboard eller från Intercon Hotel i truk. Man kanske kan klämma in ett dyk till om dan med en liveabord men i praktiken är avstånden så korta att det inte spelar någon roll. Dessutom är två till tre rejäla dyk om dagen fullt tillräckligt för att ändå hålla kväveuppladdningen på en hög nivå.
Sista dagens dykning så avslutade vi med att snorkla på en gammal parullbåt. Här märkte man verkligen hur mycket det gör att dyka rejält som vi vid detta laget hade gjort i 4 månader. Vilken uthållighet man hade på snorklingen. Ett andetag räckte hur länge som helst, och att ta sig ner och titta på detaljer på 10-15 meters djup var inga problem. läckert!
Men när vi simmade genom ett "galleri" och filmade så s
Visa alla svar
 Truk o Yap.
|
Esbjörn Nordesjö | 2001-12-09 16:51 |
  SVAR: Truk o Yap. | Per Lundström | 2001-12-13 00:21 |
| SVAR: SVAR: Truk o Yap. | Marie Olsson | 2001-12-13 15:20 |
| SVAR: SVAR: SVAR: Truk o Yap. | Esbjörn Nordesjö | 2001-12-13 23:24 |
«TILLBAKA
Svara på detta inlägg
Vi ber dig följa de riktlinjer som beskrivs under Netiquette. Rubrik:
Svar:
