Årets lyft

2006-01-04 Jag är på jobbet (sprängarbetsledare) och borrar i berg när jag hör på radio om att en snöskoter har gått genom Storsjöns is ( det är bara bra med dom 2 på skotern ). En stund senare ringer telefonen, det är "Hulle" som arbetar med Vinterstaden Östersund. Han frågar om jag kan ta på mig att bärga skotern. Jag funderar lite och efter att jag ställt några frågor blir svaret ja.


Lite fakta om mig. Jag är tvåbarnsfar med fru och hus driver en markentreprenadsfirma med sprängningar som huvudsyssla. Jag är även vice ordförande i en förening som heter TEAM FX. I föreningen gör vi allt möjligt, bland annat så är vi några som dyker. Själv började jag dyka 1979.

Åter till skotern. Vi fick reda på att det var svag is och att skotern låg 150-200 m från land och att djupet max 20 m. I verkligheten var det ett 3 meters stup vid stranden ner till isen. Det var 3-5 cm is och skotern låg 600 m från land på 35 m djup. Det var en ny skoter som kostar 122 000: - kronor. Den hade 35 km på mätaren och en kälke sitter på skotern plus några verktyg. Jag åker dit och tittar och bildar mig en bild av det hela.

2006-01-05 Förmiddag, tät dimma med en sikt ca 40 m. Vi är 5 personer på land och ska märka ut platsen. Tre går ut men vänder åter då isen är för osäker. På med torrdräkter; ut igen och hittar platsen. Vi tar en blyvikt och knackar hål på isen. När vi lodar blir djupet cirka 35 meter. Vi går i land och diskuterar olika alternativ och kommer fram till att isen måste bli bättre, att vi måste ha andra dykare och mera utrustning.

Jag ringer runt lite och får tag på dykarna Lars Strandberg och Johan Utas. Jag pratar även med Tomas på Frösö Dyksport och Jonas Grinde, pilot hos JÄMTLANDS FLYG. Nu har jag nyckelpersonerna klara. Vi ska dyka på söndag om isen håller och vädret är bra.

Fördelar ut uppgifter för utrustning, råddning, såga vak, vattna isen, film och foto samt pilot för helikoptern. Totalt ca 14 pers och 250 kg utrustning.

2006-01-06 -15 grader Perfekt kyla för att förstärka isen. Vi går ut sätter upp avspärrningar, sågar upp vaken och skottar upp vatten på isen för att förstärka den. Det tar några timmar.

2006-01-07 -12 grader Ut på isen, knackar hål på vaken och upp med mera vatten. Det är cirka 8 cm is runt vaken. Vi kommer överens om att flytta fram dyket någon dag.

2006-01-08 -15 grader Tar med två hinkar grus, nedstigningsrep, sågar upp vaken som den ska vara, firar ner en grushink som ankare, förankrar repet i isen och på med mer vatten på isen.

2006-01-09 -20 grader Mer vatten på isen, kör dit en barack, gör i ordning lyfttunnor och rep. Jag ser till att det finns utrustning och folk - för i morgon ska vi dyka.
Sen åker jag och tittar på en liknande skoter för att se efter vart vi ska fästa lyftstropparna.

2006-01-10 -6 grader Klockan 0900: Lars Strandberg, Johan Utas och Crister Berg är på plats och vi åker och tar en fika. Under fikat diskuterar vi funderingar och justerar dykplanen så att alla vet vad som ska göras och att vi pratar samma språk även ifall det skulle bli en kris någon gång. Efter det åker vi ner till baracken där alla som ska jobba har kommit.
Vi börjar med utrustningen och skickar råddarna med första lasset. Både TV och tidningar kommer från massmedia för att intervjua oss Lars får sköta den biten. Johan och Crister fortsätter med utrustningen. När alt är ut fraktat så går vi ut. Väl ute börjar Lars och Johan skruva ihop prylarna medan Crister har genomgång med alla andra på isen; inte bara personal. Nu vet de flesta vad som gäller och alla börjar jobba. Flaskor fästes på tunnorna och de vattenfylls, dyklinan görs i ordning och firas ned samt lamporna kontrolleras.

Lars och Johan kliver i vattnet som är + 4 grader. Jag sköter livlinan och linan till tunnorna. När de passerat 8 meter syns inte lamporna längre. De stannar på 28 meter och Johan fäster linrullen och simmar ut cirka 5 m. Där ser han en reflex på skotern. Lars ger tecken att han vill ha tunnorna. Det bubblar mycket vid hålet och om ett par minuter måste de vända. Johan fortsätter ner till skotern som står med fronten nersjunken i dyn. Han övergår till plan B och sätter ihop skoter och kälke. Sedan fäster han linan från lyfttunnorna bak på skotern. Lars ger tecken för uppstigning. Det är grumligt och dåligt med tid men de följer linrullelinan som är fastsatt i skotern tillbaka till nerstigningslinan. De är på väg upp. De gör två säkerhetsstopp vid dom nerhängda dk flaskorna (inte dk-stopp). Vi gör fast luftpaketerna i linor och sänker dem för att de inte ska frysa.
En av reportrarna vill att vi ska fortsätta så att dom kan göra klart skopet - Vad svarar man?
Sedan går vi iland och påbörjar ytintervallet och fikar lite. Lars ska på med torrdräkten då halstätningen spricker. Vi ringer Tomas som kommer med en ny dräkt.

DYK 2: Johans dräktventil krånglar lite men med varmvatten fixar vi det. De dyker men Johan kommer upp igen då en lampa har slocknat. Jag tar fram en ny lampa. Varje dykare har minst två fungerande tända lampor. De försvinner ner i mörkret.
Lars simmar till skotern för en koll och ändrar några saker men kommer för nära botten. Sikten minskar till runt tio centimeter. När han ska tillbaka trasslar han in sig i linrullelinan. Ett moln av slam och kväveberusningen hos bägge dykarna gör det inte lättare. Jag får otydliga signaler i linan och talar om det för min andreman på isen. Vi beslutar att vänta ett par minuter och är det inte bra då så ska jag gå i och han ska ringa 112 Efter nervpirrande 1,30 får vi en tydlig signal. De börjar fylla tunnorna med luft men tunnorna blir bara halvfulla innan det är slut på tid. Dykarna kommer upp. Nya tag i morgon.

2006-01-11 +3 grader I natt har vi fyllt luft, torkat och servat utrustningen. Vi har ett morgonmöte där vi gör om lite i planeringen. Ytterligare en lyfttunna ska sättas på ca 15 m djup. Det blir Lars som ska fästa den. Jag pratar med råddarna som bär ut prylarna på isen. Isen blir tunnare igen och det blir mer och mer vatten på den. Det kommer troligen inte ut några andra personer i dag. Väl ute sätter vi på prylarna och i med den tredje tunnan.
Allt har fungerat bra. Lars fäster tunnan och börjar fylla luft. Då han håller i kranen för länge fryser handsken fast. 8 minuter av hans 10 är slut. Rådslag på isen. Nu kommer tecknet för att dra in linan till skotern. Fem man drar skotern men den sitter fast. När sju personer drar börjar den röra på sig och när den släpper från botten slutar vi att dra. Allt kommer sakta uppåt. Även dykarna som påbörjar sin uppstigning. Lars har stängt kranen och kommit loss.
Första tunnan är under isen. Dykarna kommer upp och de simmar åt sidan och vi dra upp första tunnan. Sedan fortsätter vi att dra upp de två andra tunnorna tills snöskotern med kälke skymtar. Vi tar dit dykarna och skickar ner helikopterstropparna för att fästa dem. Dykarna kan äntligen komma upp på isen. Isen börjar spricka med så mycket utrustning på den. Vi sågar upp det sista av isvaken och inväntar helikoptern. När den kommer lyfter den upp snöskotern och kälken på isen där vi kopplar av kälke och tunnor. Helikoptern kommer tillbaka flyger den till land. Efter några dagar på verkstad är skotern i drift igen.