Namn: Lösen:


Bland isflak och vrak i Halifax habour


2002-02-21
Av: Andy Olsson
Läst: 4 165 gånger.

Hela detta lilla äventyr började som ett stort misstag, jag är student på Lunds universitet och fick en chans att studera utomlands, själv hade jag ställt in mig på Glasgow i Skottland, men hamnade i Halifax, provinshuvudstad i Nova Scotia, Canada.


Det första jag gjorde när jag fått reda på att jag blivit antagen på universitetet, var att spendera en halv dag online och börja leta dykskolor, information om området och allt annat som jag kunde hitta på sökordet Halifax (som tex att jag hade ett 30 pubbar på mindre än 15 min gångavstånd från där jag bodde).
När dagen till slut kom då jag stod i Halifax hade jag så mycket saker jag ville hitta på att jag knappt hade tid att kolla upp mina kurser på universitetet.
Jag köpte en karta över staden och gick ut på min egna lilla skattjakt, att hitta alla dykcenter i området. Det kändes ganska hopplöst när jag väl hittat det första stället, van vid svenska dykcentra blev jag inte alltför imponerad när detta ställe var en kombinerad butik för dykning och modelljärnvägar (med tungvikt på modelljärnvägarna).
Efter en mycket lång promenad hamnade jag till slut i en dykbutik som låg lite utanför själva stadskärnan, Splash Watersports.

Väl inne i affären möttes jag av ett nästan lite skrämmande överpositivt affärsbiträde, Sam, han berättade med stor glädje och inlevelse om alla vraken och djurlivet i området. Hade han fått som han velat hade vi nog åkt iväg och börjat dyka direkt, det enda problemet var att man inte kunde hyra torrdräkt på stället, så jag fick gå hem och skicka efter hela min utrustning och drömma om alla oupptäckta vrak och alla stundande äventyr.
När min utrustning väl kommit över, bar det äntligen iväg.

Första dykstället hette New Habour, jag fick åka ut med ett gäng från dykcentrat där alla kände alla, men gjorde allt för att jag skulle känna mig välkommen. Själva dykplatsen var en gammal ”whalingstation” och ingen av oss hade dykt där innan, huvudattraktionen var några gamla valskalla som låg på botten.
Efter en kort beskrivning av några från den lokala befolkningen visste vi var vi skulle leta, och efter cirka 15min hade vi hittat skallarna, en imponerande syn. Förutom gamla valben fanns det givetvis ett mycket rikt djurliv, även om det vid denna tiden på året tunnats ut något eftersom vattentemperaturen börjat gå ned mot noll. Att efter dyket kunna står i sitt underställ och nästan vara för varm kändes helt otroligt, med tanke på att vi var inne i december månad.
Detta dyket var bara det första av ett 30tal dyk jag gjorde med ”The Splash Crew”, vi dök alltifrån vrak till letade gamla ölflaskor vid ”the arm” (ett promenadstråk varifrån flaskor kastats ut i vattnet sedan början av 1900talet).

I januari till mars var jag ute på dykturer minst en gång mitt i veckan samt varje lördag när det var klubbdyk. På dessa dyk dök det alltid upp en massa dykare, trots att det hade fallit en avsevärd mäng snö och luft temperaturen gick ned till –30 kallaste dagarna, vattnet höll omkring –2, -3 grader. Hade man ingen bil själv var det en självklarhet att man blev upphämtad vid dörren hemma och lämnad på samma ställe efter dyket. Halifax med omnejd bjöd på en mängd bra landdykningsställen, många vrak, ofta inte sönderdykta som så ofta här i Sverige.

Jag har aldrig förr mötts av en sådan vänlighet och öppenhet som jag möttes av i Canada, och det kändes inte sämre av den suveräna avskedsfesten som hölls hemma hos Terry, dykcentrats ägare, dagen innan jag med sorg i hjärtat lämnade Halifax och Canada


tipsa Tipsa en vän   facebook Posta på facebook    Direktlänk   Translate Oversæt denne artikel til dansk Oversett denne artikkelen til norsk Käännä tämä artikkeli on suomi translate this article into english

« Tillbaka