Namn: Lösen:



Akvariekänslan finns där hela tiden


Hemma hos Herr och Fru anemonfisk
(Amphiprion bicictus)


Tandgarnityret på en Större Barrakuda
(Sphyraena barracuda)


Ocean Whitetip (Charcarinus longimanus)
svepte förbi


Mr Napolen (Chelilinus undulatus) är knappast
en av de fegaste på reven. Dock en av de största


En padda (Chelonias mydas) piggar upp tillvaron
för buddyn (Homo sapiens)


Shisha-rökning (vattenpipa)



Deep South, Egypten


2008-03-02
Av: William Hemberg
Läst: 6 002 gånger.

Tidigt en kulen och kylslagen novembermorgon åkte sex beslutsamma små dykare ut till Arlanda för att ställa sig i kön till incheckningsdisken till Hurghada. Inte för att de längtade så mycket just till Hurghada, men väl för att där bli upphämtade och bussade ner till Marsa Galib där en bekväm dykbåt låg och väntade på att få ta dem ut på sex dagars intensiv dykning i den södra delen av Egyptens Röda havsvatten. Med andra ord hade det blivit dags för en resa till ’Deep South’.

Resan blev lång och det tog hela dagen innan vi, ganska möra, kom fram till båten ”MY Emperor Asmaa” nere i Marsa Galib. Där fann vi oss dock snabbt tillrätta och innan middagen serverades hade vi hunnit packat upp alla våra dyksaker och satt ihop paketen för att allt skulle vara klart för nästa dags dykning.
Totalt var vi 14 dykare med på turen: elva svenskar, en tysk och två holländare. Besättningen bestod av tio personer, inklusive de två dykguiderna Hany & Jules.

Genomgående var det rätt blåsigt och efter en bitvis gungig färd kom vi fram till platsen för vårt check-out dyk på ett av Abu Dahabs yttre rev. Blotta åsynen av vattnet gjorde det svårt att inte hoppa i så snart båten lagt till. Man såg ju hela vägen ner till botten i det blågröna vattnet! Inte ens den mest perfekta dag i Östersjön kan ju slå det. Inte blev det sämre av att det var runt 27 grader i vattnet heller. Känslan av att dyka i ett jätteakvarium infann sig direkt. Massor av fisk i alla de färger och former vart man än vände blicken. Här fanns t.o.m. ett litet vrak, en dykbåt som fattat eld och sjunkit 2001. Trots att det bara var 5 år sedan var det mesta av båten redan borta och fiskar och koraller hade börjat ta över. Efter att ha testat av vår utrustning och vikter tuffade vi vidare söderut på vår odyssé mot nya dykmål.

Dagsrytmen på vår live-aboard var intensiv och började strax före gryningen med en lätt knackning på hyttdörren innan en kopp kaffe/te med tillhörande kaka levererades. Ett mycket uppskattat sätt att börja dagen på. Det gav oss en lugn stund att kvickna till på innan vi, fortfarande lite sömndruckna, samlades på soldäck för dagens första dykgenomgång. Medan solen kröp upp ur havet krängde vi sedan på oss utrustningen (i den mån man nu hann göra det själv för det fanns ständigt någon ur besättningen som var redo med en hjälpande hand) och hoppade i för dagens första dyk. Uppe ur vattnet igen hann vi knappt med en snabbdusch innan skeppsklockan ringde = dags för en rejäl frukost. Där bjöds allt från korv och ägg i valfri form till nyrostat bröd med diverse pålägg, yoghurt och några dagar t.o.m. nystekta pannkakor. Allt intogs med frisk aptit medan båten tuffade vidare mot nästa dykplats. Efter frukosten var det dags att slöa lite i solen, logga dyket och kolla igenom bilderna. Men det dröjde inte länge innan klockan ljöd igen och det var dags för dagens andra dyk. Genomgång, på med dräkt och ner i vattnet igen för ännu ett njutningsfullt dyk följt av dusch, lunch och mer slöande i solen. Efter dagens tredje dyk serverades kaka, och de flesta av dagarna hann vi också med ett nattdyk innan middagen serverades. Hur kocken lyckades att laga all denna mat på det friskt gungande havet är inte helt lätt att förstå, men han gjorde det med bravur och det var definitivt ingen som behövde gå hungrig. Efter lite kvällsprat var det så dags att krypa till kojs för några timmars sömn, för att vara redo inför nästa lika fullspäckade dag.

För det mesta låg båten still i skydd av något rev på nätterna och då var det inte svårt att sova en tung och rofylld sömn. Men eftersom vi reste långt var det ett par nätter som vi var under gång och då blev både vaggning och motorljud lite väl intensiva för att man skulle kunna sova gott. Inte för att det var hela världen, det fanns ju gott om tid att ta igen det med en och annan tupplur på soldäck mellan
dyken.

Egentligen var det största problemet vi hade att hålla reda på om det var dags för nästa dyk eller nästa måltid när skeppsklockan klämtade. Tricket var att komma ihåg vad man hade gjort senast, ätit eller dykt. Livet är i sådana lägen rätt okomplicerat och behagligt m a o var det dagliga arbetet där hemmavid inte riktigt det man funderade mest på.

Dykens igång/uppgång var beroende av väder och vind och båtens ankringsplats. Vissa dyk gjorde vi direkt från dykdäck medan andra gjordes från gummibåt. Att ta sig mellan dykdäck och gummibåt kunde vara riktigt spännande när vågorna gick höga. Det gällde att ta klivet i rätt ögonblick och se till att inte få några vitala kroppsdelar i kläm!

Dag lades till dag och det som skiljde sig mest åt mellan dagarna var de olika dykplatserna.
På den här resan hann vi med att prova en mängd olika typer av dyk. Från grundare korallträdgårdar med fiskar i alla former till väggar som störtade ner i djupet hundratals meter. På väggarna nöjde vi oss förvisso med att stanna på 30-40 meters djup och där leta efter högsjöfiskar som t ex haj. Efter en stund nere på djupet var det sedan dags att långsamt fortsätta uppåt längst väggens myller av mjukkoraller, solfjäderskoraller, smått och stort djurliv för att avsluta dyket i solglittret uppe på revkanten. Det är ju där som alla de tropiska fiskarnas och korallernas färger till fullo kommer till sin rätt och njutningen av att simma runt i detta färg- och formmyller är något som, i alla fall jag, aldrig tröttnar på.

En dag släpptes vi ner i ett magnifikt hårdkorallslandskap. Där fanns korallpelare som var 20 meter höga och ett berg-och-dal-landskap med en oändlig variation av olika korallformationer. Vi simmade omkring ibland alla upptänkliga skapelser och bara förundrades över vad naturen kan få till.

Förutom koralldyk fick vi också prova på grottorna nere vid St Johns rev. Det är egentligen inte riktiga grottor utan mer eller mindre hopvuxna korallformationer som bildar en labyrint av gångar, hallar och trånga passager. Eftersom taket inte är helt slutet silar dagsljuset hela tiden ner och skapar ett väldigt stämningsfullt, nästan sakralt, ljus. Slipper man bara dela utrymmet med för många andra dykare, som sparkar upp sanden och förstör sikten, är det en fantastisk upplevelse att glida runt därinne.
Inte blev dyket heller sämre av att fyra nyfikna Napoleonfiskar samlats under dykbåten för att närgånget cirkla runt oss när det var dags att avsluta dyket. Kanske var de där för att tigga mat, men efter att ett antal Napoleonfiskar dött av mat från båtarna är fiskmatning inte längre något som uppmuntras. Vi nöjde oss därför med att enbart njuta av den magnifika åsynen.

Nattdyk på korallrev är alltid spännande och vi mötte här ett nytt beteende hos drakfiskar som vi inte sett tidigare (sannolikt inlärt av oss dykare). Så fort en drakfisk fick syn på en dyklampa kom den snabbt simmande mot det för att man skulle lysa upp små bytesfiskar som den blixt-snabbt kunde suga i sig. Kul första gången men det kändes snart lite för makabert att välja fiskar till de hungriga små monstren. Man fick se upp med vad man hade omkring sig och vara försiktig när man tog sina foton. Lyste man för länge på något spännande fotoobjekt lockade det snabbt till sig några hungriga drakfiskar som det gällde att passa sig för.

På några av dyken fick vi också möjlighet till hajstudier. Förutom en Vitfenad rev haj på långt håll, såg vi Grå revhaj vid ett par tillfällen. Ute på Elphinstone-revet hade vi också förmånen att få se ett av målen för resan, Oceanic whitetip, och det riktigt nära! ”Coolt” är ett bra ord för känslan att möta en Oceanic whitetip öga mot öga på armlängds avstånd! Väl uppe på båten kunde vi under pausen till nästa dyk också se några hajar som passade på att visa upp sig genom att cirkla i ytan runt båten.

En dag när vi tuffade på mot nya dykplatser hade vi turen att möta en liten flock med flasknosdelfiner mitt ute på havet. Båten stannade och vi fick hoppa i med snorkel och fenor för att kika lite närmare på dem. Hade vi inte varit så upprymda och jagat efter dem hade de nog stannat hos oss längre, men vi hann i alla fall få en kort glimt av dem i deras rätta element.

Ett av de sista dyken gjordes på en plats där en av Röda Havets sista sjökor, kallad Dennis, håller till. Dessvärre lyckades ingen
av oss hitta honom, men vi stötte alla på de stora soppsköldpaddorna som också kommer till den grunda bukten för att beta på sjögräsängarna. Underbara djur som gör sig mycket bättre i havet än på en sopptallrik!

Sista kvällen ute till havs var det ”party” ombord. Middagen den kvällen var en överdådig buffé med allehanda grönsaksrätter, musslor, fisk, grillade jätteräkor, kyckling, biff samt en lammstek. Och till kaffet fick vi en enorm tårta. Allt serverat uppe på soldäck. Efter maten sattes det sedan på Egyptisk musik och killarna i besättningen såg till att det blev dans och tjo och tjim och även lite Shisha-rökning (vattenpipa). Det var en och annan trött nuna morgonen efter…

Dagarna susade snabbt förbi, och underbart är som ni vet alldeles för kort. Innan vi visste ordet av var veckan slut och vi var plötsligt tillbaka i hamnen vid Marsa Galib. Där fick vi tillbringa vår sista natt på det nybyggda och bekväma Coral Reef Diving Hotel innan vi påbörjade vår långa resa hem till Sverige igen.

Fler bilder hittar Du på:
http://www.dykarna.nu/fotoalbum/12814.html


tipsa Tipsa en vän   facebook Posta på facebook    Direktlänk   Translate Oversæt denne artikel til dansk Oversett denne artikkelen til norsk Käännä tämä artikkeli on suomi translate this article into english

« Tillbaka