Dykning med vithajar i Guadalupe

2022-02-20
Av: Lars Duvander
Läst: 2 958 gånger.

Klockan är sju på morgonen. Jag har precis avslutat en lättare frukost och bytt om till min våtdräkt. Sakta klättrar jag ner för stegen i ytburen. Jag omsveps av det 18 gradiga vattnet och ställer mig på botten av buren, justerar det tunga viktbältet. Jag startar min kamera och börjar spana ut i det kristallklara vattnet. Det är för dagen minst 30 meter sikt. Det dröjer inte länge förrän den första vithajen kommer simmande från ingenstans. Först simmar den lite på avstånd, men efter en stund kommer den allt närmare buren. När den sakta glider förbi buren på ett par decimeters avstånd så möts våra ögon. Det är helt klart att hajen iakttar mig, och hajen är säkert medveten om att jag iakttar den minst lika mycket tillbaka, om inte mer.

I hela mitt liv har jag varit intresserad och fascinerad av vithajar. När jag var liten grabb följde jag med mina föräldrar till badhuset. Där försvann jag in i fantasins värld och jag blev världens modigaste dykare som simmade med vithajar...i poolen.

Hajar som art har existerat på jorden i 420 miljoner år. Det innebär att arten fanns ungefär 200 miljoner år före dinosaurierna och överlevde asteroiden som utrotade dinosaurierna. Evolutionen har ändrat hajarna som art gaska lite. Dom var väldigt bra utvecklade redan från början. 2014 såg jag ett avsnitt av Shark Week på Discovery. Det var filmat vid Guadalupe. Där och då bestämde jag mig för att åka dit. Jag bokade min första resa och åkte dit 2015. Därefter återvände jag 2017 och nu senast 2021.

Guadalupe Island eller Isla Guadalupe är en vulkanö 250 km² och belägen 241 kilometer utanför västkusten av Mexikos Baja California-halvön och cirka 400 kilometer sydväst om staden Ensenada i delstaten Baja California, i Stilla Havet. Vid ön finns det stora kolonier av pälssälar och nordlig sjöelefant. Detta vet vithajarna om och migrerar dit under augusti månad och dom kan ses där fram till slutet av november. Man har identifierat runt 400 olika individer av vithajar. Man ser dock inte samtliga individer där varje år. Några individer är där mer ofta än andra.

Senast åkte jag med det nystartade dykreseföretaget BeAShark. Det ägs och drivs av Euan Rannachan och Nikki Sevy. Båda har dykt vid Guadalupe regelbundet sedan början av 2000-talet. Att ta sig dit är en lång och ganska jobbig resa, men i slutändan är det värt det. Man får räkna med drygt 20 timmar från dörr till dörr. Man brukar boka sig på ett speciellt hotell i San Diego. Där bekantar man sig med reseledarna och de övriga dykarna kvällen före avfärd genom en gemensam middag.

Dag 1 blir man efter frukost och utcheckning upphämtad med buss för vidare transport till fiskebyn Ensenada i nordvästra Mexiko. Bussresan tar cirka 2 timmar. I Ensenada går man ombord på båten Solmar V. Båtresan ut till ön tar ungefär 18-20 timmar, lite beroende på vädret. Det brukar bli en ganska skumpig resa så sjösjukepiller är ett måste.
På båten är det all inclusive, och maten ombord är helt fantastisk och servicen är världsklass.

Det brukar finnas många otroligt duktiga undervattensfotografer med på resan. Samtliga som jag har träffat, delar med glädje med sig av tips och trix för att få bra fotografier.
Euan Rannachan är professionell fotograf, och tar helt fenomenala undervattens fotografier. (Nikki Sevy är också vass på att fotografera)

Man brukar anlända till ön på morgonen eller förmiddagen. Dykningen sker i burar. Dykbåten Solmar V har två burar vid ytan, och en bur som man sänker ner till 10 m djup. Säkerheten är rigorös. Innan man får börja dyka så håller besättningen brand och säkerhets- övning. Detta sker i regel under resan och inte när man är framme. Man andas så kallad hookah, dvs. via en regulator. En kompressor på båten förser dykarna med luft. Skulle den kompressorn haverera, så finns det en back up. Skulle även den haverera så finns det en luftbank i buren (den på 10 m). Skulle även back up kompressorn haverera så finns det luftflaskor i buren. Det krävs dykcertifikat för att dyka i den djupa buren, men det behövs inte i ytburarna. Skulle något inträffa så är det bara att klättra upp.

Något som är riktigt spännande är att dyka i den djupa buren. Där får man ett helt annat perspektiv på hajarna, och man kan även studera de enskilda individernas simrutter. Den kunskapen är viktig att ha med sig när man sedan dyker i någon av ytburarna. Då vet man när man kan förvänta sig de olika individerna och på så sätt vara beredd med kameran.
Man ser i stort sett hajar på varje dyk. Under mina tre resor så har jag endast varit i någon av burarna utan att se någon haj vi ett tillfälle.

Många av de olika individerna kan man se vid varje dyk, då vissa av dom är väldigt nyfikna. Andra individer ser man inte ens varje år. En av dessa vithajar är döpt efter en amerikans skådespelare, Paul Walker, som tragiskt omkom i en trafik olycka. Han var väldigt intresserad av vithajar och var med i några avsnitt av Shark Week. Paul Walker kan simma varv efter varv runt burarna och nyfiket studera oss dykare.

Det är också intressant att på nära håll se hur bra kamouflerade vithajar är. Man kan se en haj simma runt buren i stora cirklar och för varje varv simma djupare och djupare. Det är lite kusligt när man helt tydligt ser hajen, för att i nästa sekund vara uppslukad av havet….man vet att den finns där, och att den ser mig, men jag vet inte vart den är. Man brukar vara schemalagd i de olika burarna till en början. Detta för att alla skall få lika mycket dyktid. Är det en plats ledig i någon av burarna så säger man till så får man hoppa i. Tyvärr går det inte att göra nattdyk vid Guadalupe... eller går gör det väl, men där lever den så kallade cigarrhajen, cookie cutter shark. Den blir cirka 90 cm lång och är nattaktiv. Den attraheras av ljus och biter loss köttstycken i form av en snusdosa från sina byten. Man kan se en del vithajar med bitmärken efter cigarrhajar.

Många undrar över hur stora vithajarna är. I början av säsongen brukar de yngre, mindre vithajarna ( Ca:3 m) anlända till Guadalupe. I skiftet mellan oktober/november kan man se de riktigt stora honorna. Under min första resa 2015 såg vi inte någon riktigt stor vithaj. Den största var dock rund 4 m så det är fortfarande en stor haj. På den resan hade jag en GoPro- kamera. Jag bestämde mig för att åka dit en gång till, bättre förberedd och med en bättre kamera. Målet var då att se en riktigt stor vithaj.

Jag minns att jag befann mig i en av ytburarna när alla hajar plötsligt försvann. Det blev kusligt stilla och tyst i havet på något sätt. Efter en liten stunds väntan kom hon så... Bullet, en hona på cirka 5,5 m. Jag stod som en fågelholk och bara stirrade på detta gigantiska, vackra, fascinerande djur. Kameran höll jag vi knäskålarna och glömde bort att fotografera. För sent kom jag på detta och smällde av två misslyckade kort ( Blev lite deja vu då jag dök på vrak vid Åland. Gjorde ett kanondyk på Beliver.. kom upp med 72 kolsvarta bilder. Hade glömt att sätta igång blixtarna)

Jag skulle egentligen åkt med BeAShark 2020, men pandemin satte stopp för detta. Dom gav mig två alternativ, pengarna tillbaka eller boka om resan till 2021. Valet var enkelt och jag åkte dit i oktober 2021. Den här resan var den bästa hittills då jag nu fick, med mina mått, riktigt hyfsade bilder.
Själva resan är väldigt intensiv. Flygresan på dryga 20 timmar, båtresan på 18-20 timmar. Därefter tre intensiva dygn med dykning och umgänge med andra hajnördar, sedan samma resa tillbaka. Innan man hunnit fatta vad som hänt så är man hemma igen. Jag lider fortfarande av Guadalupe Blues och det går inte en endaste dag utan att jag tänker på hajarna, mina vänner från resan och hela upplevelsen.

Detta är en ganska dyr resa, men gillar man äventyr, adrenalin så är det i slutändan värt varenda krona. När man kommit hem så kan man skicka sina bilder till några marinbiologer som forskar på vithajarna vid Guadalupe. Dom är intresserade av vilka hajar som befinner sig vid Guadalupe. Som tack så hjälper dom dig med att identifiera de hajar du har fotograferat. Titta gärna in på deras hemsida http://www.marinecsi.org
Om ni är intresserad av att dyka med vithajar så kan jag varmt rekommendera BeAShark. https://www.beashark.team

Att fotografera vithajar:

Jag använde en Olympus TG5 Tough kamera med uv-hus och en UWL-04 vidvinkel lins. Jag fotade enbart med naturligt ljus och de flesta av mina bilder är fotade med f3,2, ISO 100, slutartid 1/125.
Det är inte direkt smidigt att ha med sig stora blixtar och armar då det kan bli trångt i buren om man är max antal dvs. 4 dykare. De flesta hade DSLR eller Mirrorless kameror med monsterlinser och uv hus. Några fotade/filmade med GoPro och några hade mobilkameror i nåt sorts undervattens hus. Jag var den enda med kompaktkamera vad jag minns.

Jag får ofta frågan om jag inte är rädd när jag dyker med vithajar. Svaret är Nej! Jag har respekt för dom, då det är stora, potentiellt farliga djur, men om vi stod på vithajens meny så skulle vi inte kunna dyka med dom. Dom är så kraftfulla att dom enkelt kan simma in i burarna om dom ville. Jag skulle dock inte våga simma i ytan om jag visste att det fanns vithaj i närheten.

Jag har bara varit riktigt rädd för vithajar under en kortare period i mitt liv, och det kan vi tacka Steven Spielberg för. Efter att ha sett filmen Hajen 1975 så vågade jag knappt gå till simträningen. Slog faktiskt ett av mina personbästa på 50 m frisim tack vare den filmen. Efter 25 m fick jag för mig att det simmade en gigantisk vithaj i den klorfyllda simbassängen. Jag simmade som en galning, fylld av skräck. Både tränaren och mina simkompisar undrade vad det var som hände. Jag svarade inte på frågan och officiellt så kommer jag aldrig att erkänna att jag var rädd för hajar just då.

Ps: Jag var med i P4 Skaraborg och berättade lite om mitt intresse för vithajar för ett tag sedan. Nedan finns en länk som går till programmet om någon vill lyssna :Ds
http://p4dela.sverigesradio.se/?id=27062