Namn: Lösen:


Av våra 85 kg bagage var 70 kg dykprylar


Viken i Xlendi där vi bodde och gjorde våra nattdyk


Nedgången till själva centret i botten av hotellet


Baren i Captains Table Wine Bar and Restaurant


Jonas och vår dykjeep


Ghasri Valley där vi klättrade i branta trappor ner
till igångsplatsen


Stämningsfullt i baren när Malta låg i mörker
under strömavbrottet


Vi käkar inne på Captains Table


Utsiktsvy på vägen ner till dykplatsen för
Cominoland och Karwela


Viken vid Mgarr Ix Xini


En av flundrorna jag terroriserade under dyket
vid Mgarr Ix Xini


En skorpionfisk vid Mgarr Ix Xini


PADI-flaggan på topp, utsikt från vår balkong
ovanför Moby Dive´s center


De serverade nästan svensk sprit


Middag med britterna sista kvällen, lite kyliga
vindar låg på in i Xlendi Bay


En vecka på Malta


2010-04-09
Av: Linda Haglund
Läst: 5 266 gånger.

När vintern var som kallast och kändes som mest omöjlig började jag och Jonas fundera på att åka till Gozo, Maltas nordligaste ö, för att ta ett välbehövligt break från Sverige och få dyka lite. Jag själv hamnade i en dyksvacka innan jul och hade således inte dykt på över fyra månader innan vi åkte iväg.

Tyvärr kunde vi inte hitta något flygbolag som flög direkt till Malta så här i slutet av lågsäsongen förutom RyanAir så det fick bli en biljett via dem. De tillåter bara ett 10 kilos handbagage per person, resten av bagaget får man köpa till i förväg (annars blir det ryyyyysligt dyrt med övervikt). Vi köpte först till varsit 15 kilos bagage och en sportväska á 20 kilo men kom på när vi börjat packa och väga hemma i lägenheten att det inte skulle räcka till. Vi köpte till ytterligare en 15 kilos väska enbart för kläder och hygienartiklar och fick ännu en kostnad på 770 kronor (tur och retur) tillagt på flygpriset. Totalt tror jag vi betalade 2700 kr/person T&R med all packning vi behövde. Efter omständigheterna rätt okej ändå…

Mitt på dagen den 30 mars blåste vi ner till Skavsta flygplats utanför Nyköping och lyckades komma på flyget med alla våra prylar utan minsta missöde och landade drygt 3,5 timme senare på flygplatsen i Valetta. Vår transfer var redan ordnad och en Maltes stod och viftade med en skylt med mitt efternamn på i ankomsthallen.

Han tittade på allt vårt bagage (som nu alltså bestod av tre 15 kilos resväskor, en 20 kilos resväska samt två 10 kilos handbagage) och frågade om vi skulle stanna en månad. Vi svarade glatt “nä, bara en vecka!” varpå han tittade lite konstigt på oss. På Malta har de vänstertrafik, men jag tror nog chauffören antingen önskade högertrafik eller bara önskade sig en trafikolycka, för han låg mer i mötande körfält än i sitt eget, hela vägen från flygplatsen till Cirkewwa och färjeläget.

Väl över på andra sidan, själva trippen tar bara runt 20 minuter, möttes vi upp av ytterligare en Maltes med en namnskylt. Det var Mario himself (som äger Mario’s biluthyrning varigenom vi hyrde vår bil under veckan) som hämtade upp oss i sin ultrafräscha Mercedes av sedan-modell och även han synade vårt bagage och undrade hur länge vi skulle vistas på Gozo medan han stuvade sin Merca knökfull!

Vi kördes på vindlande och halvknaggliga vägar ner till Xlendi Bay och Moby Dive’s dykcenter där “the bossman” Mark Cassar, centrets ägare, mötte upp oss och visade oss upp till vårt rum. Rummet var jättefräscht med ett sovrum med dubbelsäng, ett vardagsrum med tillhörande köksdel och balkong.

Första morgonen tog vi det jättelugnt och började med att käka frukost i den tillhörande restaurangen/puben “Captains Table Wine Bar and Restaurant” i entréplanet och därefter begav vi oss ner i källaren, även det i samma hus, till själva dykcentret. Vi fixade med utrustningen och flyttade lite tankband på de dubbelflaskor (2×12) vi skulle använda under veckan. Första dykdagens plan var att dyka i Xlendi Bay för att kolla av hur mycket bly vi skulle komma att behöva. Vi dök i övrigt exakt samma utrustning som hemma, dvs torrdräkt med tillhörande underställ etc. Det är ju trots allt bara runt 16 grader i Medelhavet så här i början av säsongen. Vi inväntade vår hyrbil, kollade av lite dykplatser och käkade lunch innan vi kom i vattnet.

Först försökte jag bli vän med bilen med ratten och växelspaken på fel sida. När jag skulle blinka slog jag på vindrutetorkarna och tvärtom. Jävla påhitt det här med vänstertrafik. Sen fick jag inte bara koncentrera mig på nya vägar, utan även på att hålla mig på rätt sida av vägen. Vilken utmaning! ;)

Efter att ha bytt om i värmen och släpat oss ner för trapporna till igångsplatsen kom vi äntligen i vattnet. Jag påbörjade dyket med 230 bar i flaskorna och 8 kg bly på bältet. Jag kände mig sjuuuukt tung, och lite åksjuk då dyningarna gungade oss och sjögräset lite lagom fram och tillbaka längs bottnen. Vi tog kompasskurs rakt över viken för att göra ett swim-through genom den “grottunnel” som finns där. Vi hittade inte ingången, trots att vi måste glidit precis förbi den. Sikten var lite grumlig inne i viken på grund av vinden så det var inte så konstigt att vi missade den. Vi följde revet/berget utåt och rundade udden. Där ute blev sikten väldigt mycket bättre och klippformationer och fiskstim bjöd på en fin naturupplevelse. När vi kommit över på andra sidan av udden började jag leta och hoppades på att hitta tunnelns utgångshål och till min stora lycka fann vi den, men först efter att ha hittat en liten minigrotta som slutade 10-15 meter in i berget. Jag hoppades vi hittat rätt men blev lite besviken när vi fick vända. Men kort efter hittade vi alltså “the real deal”. Vi simmade igenom den lite spännande och mystiska tunneln och kom snart ut på andra sidan. Där vände vi tillbaka och tog rundan en gång till. Vi såg sjögurkor, sjöborrar en vit skorpionfisk och mängder med andra småfiskar.

Till morgon nummer två bytte vi hyrbil från en vanlig personbil till en jeep. Vi hade blivit galna av att lasta i och ur våra dykprylar ur en baklucka på en bil av vanlig sedan-modell och med tanke på de snirkliga bergsvägar vi kom att färdas på under veckan så var det riktig tur att vi bytte bil.

En annan av dagarna dök vi ihop med en tysk kille, George, som tog oss till Ghasri Valley. Vi började med att titta på utsikten från klipporna ovanför stranden och kunde konstatera att det var ganska långt ner.Folk som var där tittade på oss som om att vi vore helt efterblivna som skulle dyka där med dubbelpaket. Lite efterblivna är vi nog eftersom vi satte på oss paketen och traskade ner för de hundra trappstegen. Solen sken och vi dröp av svett när vi kom ner. Vi slängde av oss paketen och traskade upp igen för att hämta dräkter, lampor och bly. Dyket var helt okej, ett långt ett på nästan två timmar. Väl uppe på stranden igen tog vi av oss paketen och vilade en stund medan George direkt skuttade upp för trapporna med sitt paket och försvann. När vi tagit det lugnt en stund tog vi enbart våra lampor och viktbälten och började den jobbiga vägen upp till bilarna. När vi kom upp tog vi snabbt av oss torrdräkterna. George, som var redan ombytt till shorts, frågade vem av oss som var i bäst kondition. Vi tittade på varandra och svarade samtidigt: “We are both equally unfit”. Han funderade en stund och försvann sedan ner för trappen. Fem minuter senare kom han upp med mina dubbelflaskor och dumpade det i vår bil. Vi började protestera men han vinkade bort det och sprang iväg igen. Jonas följde efter och försökte tala förstånd med honom men han ville inte lyssna. När de kom ner i ravinen igen slängde han på sig Jonas paket och började traska. Efter den episoden började vi kalla honom för “George the Terminator” och “Heman”. ;)


Då vi gjort ett så pass långt dyk bestämde vi snabbt att vi skulle ta det lugnt resten av dagen och bara ha semester. Planen var middag, öl och karaoke på Moby’s egna bar på kvällen. Precis efter vi ätit klart och satt och pratade strunt i baren gick strömmen. Vi satt kvar en stund och pratade i skenet av stearinljus. Mark SMS:ade med folk han känner på Malta och fick reda på att strömmen gått där också. Hela nationen Malta låg således i totalt mörker och snart slogs även mobilnäten ut när reservgeneratorerna gick ner. Vi drog oss tillbaka till vårt rum och sov redan innan klockan var 22.

Varje kväll käkade vi mat och drack ett par mellanöl, av den inhemska sorten “Cisk”, på centrets restaurang där vi även snackade en massa skit med Mark som också befann sig där varje kväll, antingen för att jobba eller för att själv hänga i baren över ett glas vin.

Under veckan besökte vi också vraken M/V Cominoland och M/V Karwela som är två avsiktligt sänkta fartyg. Tråkigt nog fick vi se några rundlagda britter bärga en av de sista ventilerna från M/V Karwela medan vi var där. Inte olagligt men väldigt trist när prylarna inte kan få vara kvar att beskådas på plats. Vi besökte även en liten grotta på norra Gozo vid Reqqa Point och tre av kvällarna gjorde vi kvällsdyk efter mörkrets inbrott i Xlendi Bay där vi besökte den lilla tunneln igen. Under kvällsdyken fick vi bland annat se cuttlefish och 8-armade bläckfiskar.

Mot slutet av veckan fick vi lite mer kontakt med ett brittiskt par, Joe och Lucinda, som också bodde hos och dök med Moby Dive’s och vår sista dykdag spenderade vi tillsammans med dem. På grund av vindarna blev vi tvungna att dyka på södra sidan (vi hade planerat Blue Hole och Azur Window på nordvästra sidan som sista dykplats) och letade oss ner till Mgarr Ix Xini (uttalas ungefär som “medjar chini”). Stället är en grund vik där man kan kika på två små grottor och lite djurliv vilket vi gjorde tillsammans.


Efter dyket satt vi på en liten uteservering och fikade och snackade. Rätt som det var kom det en enorm insekt som påminde om något mellan en stor gräshoppa och en mal och dundrade in i min axel så hårt att jag nästan befarade ett blåmärke (ja, jag får blåmärken löjligt lätt ;). Efter att den nästan slagit min axel ur led och innan jag riktigt hunnit reagera lyfte den igen, inför de övrigas stora ögon, på något vingliga vingar och flög vidare bara för att dundra in i en parkerad bil och nära på lämna en buckla även där. Där efter var den borta! I övrigt såg vi inte mycket mer i djurväg förutom små gröna ödlor överallt.

All good things comes to an end och tisdagen den 6 april var det dags att åka hem. Vi tog en liten sovmorgon och sedan plockade vi ihop alla våra med sötvatten noga avsköljda prylar som fått hänga nere på centret över natten för att ha en sportmössa att kunna torka i den höga luftfuktigheten (saltet på prylarna drar ju bara åt sig MER fukt). Eftersom det var lågsäsong och ingen brådska för oss att checka ut fick vi ha tillgång till vårt rum hela dagen och vi packade och pysslade i lugn och ro. Vi käkade glass och lunch nere vid den lilla marinan i viken och blev sedan upphämtade vid 15:45 för att påbörja resan tillbaka till först Malta och flygplatsen och slutligen Sverige och Skavsta.

Vi kan VARMT rekommendera Mark Cassar och hans dykcenter Moby Dive’s i Xlendi Bay på Gozo. Prisvärt, trevligt och gemytligt. De ordnade med allt från transfer till och från flygplatsen, boende med frukost, hyrbil samt dykning till en bra prislapp och allt har flutit på helt utan problem. Hit kommer vi garanterat att åka tillbaka, troligen någon gång under tidig höst.

http://mobydivesgozo.com/

Fler reseberättelser från Malta
Djup vrakdykning på Malta
Dykning på Malta


tipsa Tipsa en vän   facebook Posta på facebook    Direktlänk   Translate Oversæt denne artikel til dansk Oversett denne artikkelen til norsk Käännä tämä artikkeli on suomi translate this article into english

« Tillbaka