Lyngstøylsvatnet, en reseberättelse

Det hela började för min del som en tanke för flera år sedan, detta efter att ha läst en reseberättelse från Lyngstøylsvatnet samt sett bilder därifrån, rester av en gammal säter under vatten måste bara ses på riktigt.

Natten till den 26 maj 1908 rasade en stor mängd sten och jord från fjället Keipen (1218 m.ö.h.) ner i mitten på Norangsdalen. Raset fyllde ett stort område på flera hundra meter i bredd och flera manshöjder i höjd med rasmassor från fjället. Röken och dammet som steg upp mot himlen sågs på flera kilometers håll utav invånarna på de nio gårdar som just stod i färd med att ta med packning och kreatur upp till dalen för sommarbetet. Som tur var fanns ingen människa på plats i dalen då det skedde men raset gjorde att forsen som rinner genom dalen med tiden dämdes upp och lade landsvägen, betesmarker, skog samt elva fäbodar under vatten.

För att genomföra en dylik resa krävs först och främst en likasinnad reskamrat samt med tanke på den långa resan och de kostnader förenat med en långhelg till Norge gärna mer än en kamrat att dela upplevelsen med samt för att få lite ekonomi i arrangemanget. Efter att ha sammanställt en resplan innehållande all relevant information såsom uppskattad kostnad, tidsplan, upplägg samt dykplatsbeskrivning med bilder presenterades detta för ett gäng i klubben och mottogs med sju rynkade näsor, 25 timmar i bil för tre timmar under ytan lockade kort sagt inte mina svårflörtade vänner.

Med anledning av detta lades planen på is i några år innan jag vågade prova idén på nytt. Detta resulterade förra året i att två av mina vänner hade en fantastisk helg uppe i Norge utan mig då jag av olika skäl inte hade möjlighet att följa med utan fick följa händelseförloppet via utförliga SMS. Med handen knuten i fickan lovade jag mig själv att 2010 skulle bli året då det äntligen blev av. Jonas prylar hade inte ens hunnit torka från 2009 års resa innan jag fick honom att lova att boka tredje helgen i juni 2010 för en ny resa, Jonas var inte svårflörtad vilket tolkades som ett tecken på att dykningen väl är värd omaket med resan.


Fredagen den 18 juni kl 05:00 sitter vi då där på motorvägen mot Göteborg i en lånad pickup, till bredden lastad med dykutrustning och campingattiraljer. Vi hade hoppats på att få sällskap på resan men det blev slutligen endast vi två som gav oss iväg den här gången. Jonas hade köpt en kartbok och jag hade kokat kaffe samt laddat bilen med CD-skivor, vi var med andra ord förberedda för att klara en bilresa på dryga 12 timmar.

Färdplanen var att ta oss via E6:an, via ett stopp för frukost på en parkering i Svinesund, upp till Oslo för att där byta väg till E16 som skulle ta oss en bra bit upp i det norska landskapet.
Denna väg skulle vara marginellt kortare men ta lite längre tid jämfört med att fortsätta E6:an norrut förbi Lillehammer. Upplevelsemässigt var det dock ett klokt val av väg, redan då man passerat de första kullarna norr om Oslo började det vackra landskapet med berg och fjordar breda ut sig. I Fagernes bytte vi väg till 51:an som tog oss över höga kalfjäll och genom djupa dalar upp i Norge. Väg 51 byttes till väg 15 som en bit efter Stryn ersattes av väg 60 och vi började nu verkligen närma oss vårt mål. Dessvärre blev vädret allt sämre ju närmare Lyngstøylsvatnet vi kom och då vi svängde av vägen mot Hellesylt till förmån för vägen mot Øye regnade det ymnigt. Vi anlände parkeringen vid sjön ganska exakt 12 timmar efter avfärd och tog efter noga övervägande beslutet att avvakta med att sätta upp tältet i regnet. Vi åkte istället in till Hellesylt för att se om det gick att på något sätt komma över en enkel och prisvärd stuga vilket visade sig vara svårare sagt än gjort. Till det facila priset av 450 NOK hittade vi tak över huvudet i en liten hytte, varsin säng att sova i, toalett och dusch i huvudbyggnaden samt frukost på Grand Hotell. Då regnet öste ner var det inte mycket att tveka på! Efter grillad korv och en pilsner eller två somnade vi sedan in och drömde om morgondagens efterlängtade eskapader.

Vädrets makter fortsatte att spela oss ett spratt även under lördagen. Dagen började för övrigt med en stor, god och näringsrik frukost nere på hotellet i byn, vi som hade hyrt in oss i en stuga vid vandrarhemmet som ligger en liten bit upp på berget fick ta bilen till matbordet. Efter frukost och en enkel städning av stugan var det så dags att ge sig av till dykplatsen.

Vi parkerade längs med vägen på en parkeringsficka och tog en kort promenad ner till platsen där den gamla landsvägen går ner i vattnet. Det var här vi skulle slå upp tältet och det var här vi hade planerat att starta åtminstone dyk nummer ett. Efter lite strul med utrustningarna var vi hur som helst klara att dyka och då jag simmade ut en bit i vattnet möttes jag av en makalös sikt. Simmade jag 30 meter från vägen och kikade under ytan kunde jag klart och tydligt se Jonas gröna fenor, detta bådade gott! Dyk nummer ett valde vi att följa den gamla landsvägen norrut med sikte på stenen med inskription om vilken väg man befinner sig på samt tunneln under vägen där forsen som nu dämt upp dalen förr rann. Väl där vände vi dyket efter ett par turer genom tunneln och tog oss via en svängom genom skogen tillbaka till platsen vi klev i vattnet. Här låg vi stilla en stund och bara njöt av den makalösa sikten, det fantastiska undervattenslandskapet vi fått se samt stimmet av öring som blev nyfiknare och nyfiknare ju längre vi låg och iakttog dem.

Under ytintervallet gjorde vi en ansträngning och reste tältet medan torrdräkterna fortfarande var på som ett skydd mot regnet och ganska snart var vi redo för dyk nummer två. Dyk nummer två som enligt överenskommelsen skulle leda till en längre tur genom skogen i de östra delarna av sjön. Den goda sikten höll i sig och det var på något sätt en magisk känsla som infann sig när vi simmade genom trädkronorna på 4-5 meters djup. Kompassen låg kvar på land vilket så småningom resulterade i att vi irrade bort oss och kom upp till ytan helt diametralt från den del av sjön vi båda trodde vi befann oss i. Detta ledde till ett ytsim innan vi gav upp, klev upp på land, tog av oss utrustningen och fattade ett enhälligt beslut om att starta nästa dyk där vi just klivit upp ur vattnet. Detta var dock inte ett helt tokigt beslut då det skulle ge oss möjlighet att följa vägen hela vägen genom sjön utan att för den delen behöva simma mer än nödvändigt på den delen av vägen vi tidigare sett. Inget ont som inte för något gott med sig med andra ord.

Ytintervall nummer två förflöt i stillhet genom matlagning samt en sightseeingtur med bilen ner till Øye, en liten by som kan stoltsera med ett oerhört vackert hotell med anor från slutet av 1800-talet samt en liten gästhamn med såväl toalett och dusch. Självfallet var landskapet vackert under hela resan genom dalen ner till det lilla samhället .

Innan vi tog oss ner i vattnet för tredje gången denna dag mötte vi en ensam tysk turist på cykeltur genom landskapet. Med en tyska som utan tvekan hade fått min gymnasielärarinna i det tyska språket att gråta lyckades vi utbyta såväl artighetsfraser som viss information.

Inför dyk nummer tre tog vi sikte på den bortre ändan av sjön samt de ruiner av fäbodar som befinner sig där. Denna delen rymmer även en hel del gärdesgårdar samt stenmurar med rester av grindar och grindstolpar. Inte heller den här gången blev vi besvikna på vad Lyngstøylsvatnet hade att erbjuda. Då vi var nöjda med den norra delen av sjön följde vi vägen tillbaka och simmade slutligen praktiskt taget hela vägen in i tältet, nästan i alla fall. Dock hade vi tagit ett nytt kik på våra nyfunna vänner öringarna innan vi satte oss på vägen utanför tältet med fötterna hängandes i vattnet.

Egentligen var vi nog båda två lite mätta på dykning men ville inte gå miste om någonting utangjorde oss ganska raskt i ordning för resans och helgens sista upptäcktsfärd. Då mat och dryck hägrade beslutade vi i demokratisk anda att göra ett bra men kort dyk. Ett rätt av två möjliga är kanske inte bra men ändå bättre än inget rätt alls. Vi gjorde som avslutning ett riktigt trevligt och bra dyk bland träd och grenar, gärdesgårdar och stenmurar. Vi hann även med att få lite skjuts av strömmen från forsen som mynnar ut i sjön. Dock så gick vi än en gång bet på navigationen och befann oss vid den tidpunkt som vi hoppats vara tillbaka vid tältet mitt ute i sjön. En snabbkoll vid ytan innan vi fick ta ut en ny kurs med våra inbyggda men mindre tillförlitliga kompass. Vi hamnade rätt till slut och med rätt i detta fall så menade jag att vi hamnade i varsin så kallad brassestol med en tallrik grillad mat i knäet och en kall öl i handen. Måltiden avslutades dessutom med kaffe/the och på grillen värmd ananaspaj med vaniljsås. För en stund så spelade regnet som smattrade mot tältduken inte någon större roll.

Då väckarklockorna hade ställts på 03:00 för att bana väg för en tidig hemfärd gick vi och lade oss tidigt. När klockorna alldeles för snart ringde var det redan ljust ute. Regnet hade nästan upphört och här och var på himlen skymtade lite blått mellan molnen. Redan 04:45 satt vi i bilen på väg ut genom Norangsdalen med en lång bilresa framför oss. Då omväxling förnöjer valde vi att ta sikte på den andra vägen hem, den lite längre men något snabbare via väg nummer 15 ut till Otta och E6:an genom Lillehammer och Hamar söderut mot så småningom Göteborg. Vi turades om att sova och köra, så småningom körde vi över Svinesundsbron och in i Sverige igen. Resan hem gick utan missöden och dessutom hyggligt fort vilket resulterade i att vi redan strax efter klockan tre på eftermiddagen kunde packa ur Jonas saker utanför hans hus och en sedan länge planerad resa var till ända.

Var det värt alla timmar i bil? Utan tvekan! För den som har en helg att slå ihjäl kan jag varmt rekommendera en tur till Lyngstøylsvatnet; tält om vädret tillåter då det är värt varenda litet myggbett man eventuellt kan få genom att få vakna upp till en sådan makalös natur eller campingstuga om man vill vara lite mer bekväm av sig. Vill man göra det riktigt lyxigt kan man dessutom alltid prova Union Hotell i Øye eller Villa Norangdal som också såg lite mysigt ut.

Kommer jag att resa dit igen? Med allra största sannolikhet! Frågan är bara när, hur och med vem/vilka. Lyngstøylsvatnet är ett resmål som borde passa och intressera alla typer av dykare och jag ser fram emot att någon gång få dyka där igen!



Länkar:
http://www.unionoye.no
http://www.norangdal.com
http://hellesyltvandrerhjem.no
http://www.grandhotel-hellesylt.no