Misslyckat dyk

Hösten 1996 var vi 5 killar som var på en dykresa till Norge. När klockan närmade sig 21 så satt dom andra på bryggan och grillade marulk o tog sig några öl då bestämde oss för att vi skulle göra ett fjärde dyk för dan. Det i sig är inget ovanligt, vi brukade hellre dyka än vara social, så folk hade slutat att undra så mycket över oss. Vi var "dom"!

Det hela började med att vi inte lyckades tajma in tiden så alla blev färdig samtidigt, utan fyra dykare satt färdiga i båten och ropade på den femte som då kände sig lättstressad o fick jäkta på med utrustningen. Sen bar det iväg tvärs över sundet för ett härligt dyk med mareld efter den svagt sluttande sandbotten.

Första problemet blev när jag själv skulle rulla i vattnet från båtkanten. I all hast så hade min octopusslang fastnat i relingen och när jag väl rullade över kanten så svär jag och alla inblandade på att slangen töjde ut sig rejält. Detta borde naturligtvis inte gå och jag har samma slang fortfarande men nu är den normallång igen.

Kort efter detta så var det så dags för det andra dykparet att hoppa i. Däribland den femte dykaren som fick jäkta före dyket. När dom väl rullat i hördes ett kort skrik och sen såg man hur han panikartat hängde i relingen och försökte ta sig upp i båten med all utrustning på. Ganska snabbt upptäckte vi att kedjan till torrdräkten var helt öppen och hjälpte honom av med utrustningen och upp i båten så att han fick åka tillbaks och värma sig i stugan.

Nu var iaf vi övriga fyra i vattnet, så nu skulle vi dyka. Väl under nedstigningen så upptäcktes att ena dykaren var lite för lätt och fick slita för att komma neråt. Senare kände den andre dykaren hur hans torrdräktsslang fastnade i intryckt läge vilket gjorde att han fick rycka bort den och fortsätta med squeesande dräkt. Som om inte detta skulle vara nog så hade den tredje dykaren tagit med både lampa och ljuster av storlek större så det blev stora bekymmer att hantera utrustningen på ett säkert sätt under dyket.

Efter att utbytt blickar på botten så konstaterade vi snabbt att vi skulle återvända till ytan och vänta på båten och så gjorde vi. Återfärden med båten fortlöpte iaf utan problem men visst kändes det lite pinsamt när alla kompisar kom och frågade hur dyket hade varit.

Hur många skulle ha tippat att fyra av dessa fem nu är utbildade dykinstruktörer och är de personer som jag känner mig mest säker med under vattnet? Missöden och dåliga dyk kommer alltid att inträffa men genom att ta lärdom av dom och dela med sig så lär man sig mer och hjälper på så sätt till med att förebygga mer allvarliga saker i kombination med fortsatt utbildning.

/ Magnus