Narviks stora dyk

2017-03-01
Av: Rikard Carlsson
Läst: 3 253 gånger.

Urban Ringde en kväll och undrade om jag ville hänga med och dyka på den Polska jagaren ORP Grom i Nordnorge. Urban hade tillsammans med ett gäng likasinnade dykare planerat för det avancerade dyket i över ett år och av olika anledningar behövde de nu fylla på med folk

Själv hade jag inte för avsikt att dyka Grom under 2015 men jag anmälde genast intresse i alla fall eftersom jag visste att vi också skulle dyka den fina Erich Giese och lite andra intressanta vrak. Med på resan var förutom mig själv och Ubbe även Mikael från DK Polar samt Simon från Kirunaklubben. Vi bodde i Simons jättefina stuga nära dykmålen och stannade under fyra nätter för att förbereda oss inför Grom.

Orp Grom

Från Norska dykkepedia.com:
Efter den tyska invasionen av Polen 1939 var jagaren (ORP) Grom en av den polska marinens fartyg som flydde till England. Tillsammans med flera andra enheter anlände Grom till Leith den 1 September 1939 och åren som följde fick jagaren olika moderniseringar i England. Därefter följde patrulluppdrag i Engelska kanalen och Nordsjön där Grom var inblandad i flera häftiga strider.

Den 22 april 1940 seglade Grom mot den norska kusten och fick uppdraget att gå i patrull omkring Narvik. Den 4 maj samma år ligger Grom utanför Narvik när tre tyska Heinkel 111 från 2 / Kampfgeschwader 100 på morgonen attackerar jagaren.

Sex bomber släpps över Grom från en höjd på över femtusen meter och mirakulöst nog träffar två av dessa Jagaren. En torped på Grom exploderar, fartyget bryts i två delar och försvinner snabbt i det kalla vattnet vid Ornes utanför Narvik. Ombord på Grom är kommendanten kapten Aleksander Hulewicz och en besättning på 180 män, och av dessa dödas 59 män i attacken och i det kalla vattnet medan resten av besättningen plockas upp av två brittiska jagare som kommer till undsättning. Idag vilar vraket Orp Grom strax utanför Ornes på 110 meters djup i två delar.

Hos hamnfogden

Ett stort orosmoment inför resan var frågan hur Narviks hamnkontor skulle ställa sig till dykplanen inkluderande både Orp Grom och ett par ”nya” positioner i hamnen som vi tidigare fått från Kartverket. Mikaels efterforskningar tyder på att det ska vara tillåtet att dyka på vraket av Orp Grom, men vad gör vi om vi får -”Nej, det är dykkerforbudt” till svar?

Mikael och jag tog på oss uppgiften att gå upp till Narviks hamnkontor för att söka tillstånd till dykmålen, fogden satt på sin plats och var upptagen med att studera något som hände i hamnen genom sina många bildskärmar. Vi klev in på kontoret bägge två och Mikael tog ordet medan jag stod i bakgrunden och nickade förnuftigt.

- ”Hejsan, vi kommer från DK Polar och tänkte få dyka lite i hamnen”.
- ”Jaha, hei. Noe spesielt som dokk önska å dykke på?"
- ”Vi tänkte oss ett dyk på Erich Giese och kanske Eidsvold”.
- ”Begge vrak går bra å dykke på siden en tid tilbake”.
- ”Oj, vad bra! ”
- ”Vi trenger å kommunisere når det er et skip som ska til, ellers er det greit”.
- ”Jodå vi har både VHF radio och mobiltelefon så vi håller kontakten, förresten så skulle vi också vilja göra ett dyk på vraket av Orp Grom...”

Hamnvaktens hand stannade mitt i en rörelse, han snurrade på stolen och tittade upp på oss med en hastig blick, reste sig upp och gick in i rummet intill där den maritime ledaren sitter.

-” Har de lov å dykke på Grom eller er det bare djævelskt dypt?”
- ”Jau, det er lov till å dykke, men de må ha mye pustegas!”
Fogden kom åter in i rummet och upprepade stående:
- ”Dokk vet vel at det er jævlig dypt og at dokk må ha mye pustegas med dokk?! ”
- ”Javisst, självklart” sade vi med en mun och jag höll fram hundralappen som är avgiften för en veckas dykning i Narvik.

Erich Giese

Kaj som driver företaget Narvik Dyk och Äventyr ställde upp som båtförare när vi gjorde träningsdyket på Giese, tack vare detta kunde vi dyka samtidigt alla fyra vilket alltid är trevligt och dessutom säkrare. Ubbe och Simon hoppade i först och hade planerat en bottentid på 25 minuter på 65 meters djup med en sammanlagd dyktid på cirka 80 minuter inklusive dekompressionen.

Jag och Micke planerade för 20 minuter på 65 meter med en total dyktid på 64 minuter. Dyket flöt på helt enligt planen, jag och Micke gjorde ett lugnt och kontrollerat dyk där vi tittade på de fina propellrarna och simmade nästan hela vägen fram till fören innan vi vände dyket och simmade till linan. Vi bröt ytan några minuter före Ubbe och Simon som vi passerade på vägen upp.

När jag simmade mot båten kände jag en ilande värk i höger armbåge och förstod att jag hade fått en mild känning av tryckfallssjuka, jag fortsatte då att andas syrgas och tog det försiktigt upp i båten. Efter cirka tio minuter hade värken släppt så mycket att jag kunde upphöra med syrgasen och då hade även Ubbe och Simon kommit upp i båten. Ubbe kände smärtor i en axel efter en stund och valde då att andas syrgas även han. För Urban tog det lite längre tid innan symptomen ville ge med sig men till sist var vi bägge symptomfria. Senare på kvällen tyckte Simon att ena armen kändes svullen, öm och varm så även doktor Kenttä fick sig en släng av tryckisen.

Dekompressionsteori är ingen exakt vetenskap och trots att man alltid dyker med en konservativ inställning på dator eller tabell så kommer många att råka ut för symptom någon gång under karriären. Om man följer tabellerna med en försiktig inställning så blir dock symptomen oftast lindriga och behandlas bäst med syrgas på plats. Micke, som klarade sig denna gång, utsågs senare enhälligt till dekochef för Gromdyket.

Dyket på Orp Grom

Efter dyket på Giese vidtog ett intensivt arbete med att dubbelkolla all utrustning och fylla upp alla flaskor med lämplig gas inför Grom. Vi körde kompressor och booster halva torsdagnatten och kunde till sist dra täcket över huvudet med en spänd förväntan inför morgondagen. På fredagen ville vädergudarna inte vara på vår sida och grabbarna beslutade därför att skjuta upp dyket till dagen efter då meterologerna utlovade vindstilla och solsken. Ett enklare nitroxdyk fick bli fredagsnöje istället. När vi lade oss på fredag kväll så var det fortfarande halv storm…

På lördagen var det full fokus och aktivitet redan från morgonen, solen sken och fjorden nedanför var helt blank så vi ville inte missa vår tid för dyket på Grom som skulle starta en timme innan högvattnet vänder ut i Atlanten kl 13.17.
Ett av bakpaketen var felblandat på grund av ett misstag vid nedtecknandet av fylltrycket för helium. Boostern fick plockas fram för att trycka i mer helium och sänka syrenivån till 12%.

Det blev även bytt några misstänkta slangar och O-ringar för att vara på säkra sidan. Simon bytte vinge på grund av en läckande inflator och Ubbe fick låna en backupmask för att han tappade sin egen överbord i de stora vågorna dagen innan. Mitt i villervallan passar jag på att skoja till det med lite grottdykarvidskepligheter att om mer än tre saker strular innan dyket så skall man ställa in. Teamet tyckte att det var den löjligaste regel som de hade hört på länge så vi fortsatte enligt beslutad plan.

Vi satte iväg mot Narvik där vi hade båten liggande för att byta om och komma ut till vraket i god tid före planerad nedstigning. Micke lokaliserade vraket med hjälp av en kombination av GPS, kompass och klubbens fina ekolod och vi släppte vrakspjutet cirka en halvtimme innan dyket. Spjutet är ett stålrör som är fyllt med bly så farten neråt är imponerande.

När spjutet rusade ner påpekade Micke att: -”Om vi träffar ammunitionsförrådet så blir det nog inget dyk”. Alla skrattade en stund åt det roliga skämtet och följde sedan linans snabba färd ner i djupet som aldrig verkade ta slut. När linan stannat upp och bojen låg i vattnet startade den mödosamma påklädningen av dykarna där jag fick agera betjänt. Alla dykarna hade likadan konfiguration med D18 och tre dekoflaskor vardera.

Med full utrustning är det påfrestande att bara sitta ner så dykarna vill komma i vattnet så fort som möjligt och väl i vattnet gäller det att snabbt komma ner under ytan så att inte strömmen gör att man driver iväg från bojen. Hela påklädningen gick problemfritt och dykarna lämnade ytan klockan 12.17 i en ström som var hanterbar och avtagande.

Dykplanen i korta drag

Teknisk dykning är en övning i riskbedömning där grundinställningen är att risker skall elimineras och i de fall risken faller ut till en incident skall teamet besitta de färdigheter som krävs för att hantera situationen utan att en olycka uppstår. Rätt utfört är teknisk dykning ett mycket säkert sätt att dyka på och dessutom är det stimulerande att kunna nå avlägsna dykmål utan att äventyra säkerheten. Ett dyk på Grom kommer dock alltid att vara utmanande så en noggrann plan är nödvändig, här följer en kort redogörelse för planen som vi enades om till slut.

Bottengas: Trimix 12/60
Dekogas 1: Trimix 21/35. Vid uppstigning tas denna gas vid 57m.
Dekogas 2: Nitrox 50% från 21m.
Dekogas 3: Syrgas 100% från 6m. Dykarna valde att lägga in en 5 minuters gasbreak på bottengas efter halva tiden.

Dyket i punktform:
• Snabb nedstigning till 10m för att komma undan ytströmmen, Utrustningscheck på 10 meter sedan neråt om allt är okej
• Ubbe leder dyket där aktern som ligger på sida är det primära målet.
• Simon skjuter vid behov boj i slutet av dyket.
• Bottentid 15 minuter på max 100 meters djup med en total dyktid på 112 minuter.
• Micke leder dekompressionen, övriga följer och byter gaser på Mickes kommando. Gasbyte en i taget och övriga verifierar så att rätt gas för djupet används.
• Efter 45 minuter när alla dykare är tillbaka på linan hänger jag ner två dekoflaskor för 21 respektive 6 meter i reserv, jag använder shotlinans boj för detta.
• Vid uppstigningen är planen att dykarna skall hålla sig till shotlinan så långt det är möjligt, men vid stark ström skjuts röd säck och teamet kör drivande deko. Jag följer då med båt på ytan.
• Om behov av mer dekogas uppstår skjuts gul säck och jag skickar ner gas från ytan, vi hade gott om extragas i båten.
• Nödläge rapporteras med gul säck och en skrivskiva där problemet är beskrivet, jag agerar då efter eget förnuft med larm av myndigheter om det behövs.
• Efter avslutat dyk skall alla ligga i ytan och andas syrgas i 15 minuter för extra utvädring av inertgaser.
Hela dyket gick i min mening enligt skolboken och utan incidenter, här följer Mickes redogörelse för dyket:

Micke beskriver dykdagen och dyket på Orp Grom

På lördag morgonen var vädret underbart och det var tre mycket koncentrerade/fokuserade dykare som gjorde en sista kontroll av gaser och utrustning. Inget får gå fel!

Det går inte komma ifrån att dykning på vraket efter Orp Grom är ett avancerat dyk både på grund av djupet och risken för stark ström både vid nedstigningen (risk att dra på sig koldioxid) samt under den nästan två timmar långa uppstigningen.
Vi har försökt läsa på och prata med de som har tidigare erfarenhet från dykning på Orp Grom och flertalet har misslyckats med dyket både på grund att vraket är svårt att lokalisera (ej hittat vraket) och allt som oftast råder starka strömmar som gjort att dykarna tröttat ut sig innan man nått vraket.
Det ska efteråt visa sig att vi gjort samma misstag vad gäller tidvatten och strömmar som alla andra.
Högvatten/lågvatten och strömstilla uppstår ungefär var 6:e timme, men det är långtifrån säkert att hög/lågvatten sammanfaller med att det är strömstilla.
Strömstilla uppstår först när fjorden innanför är fylld till max/min och hur lång tid det tar beror på eventuella förträngningar som hindrar vattnet att fylla fjorden.
Se nedanstående bild där Orp grom ligger i öppningen till Rombaksfjorden. De två förträngningarna markerad med röda pilar kommer att tillföra en stor tidsskillnad mellan hög/lågvatten vid vraket och att det faktiskt blir strömstilla vid vraket.
Även mer än 1h efter högvatten vid vraket så var det fortfarande inåtström in mot rombaken.
Detta gör att det i stort sett är halvt omöjligt att veta när det är strömstilla. Jämför exempelvis Saltströmmen som orsakar nästan två timmars fördröjning.
Från vårt dyk så är erfarenheten att strömmen är för stark att simma mot någon längre sträcka. Så det gäller att bli släppt nära bojen och skyndsamt ta sig ner till 10m djup där strömmen avtagit.
Det är inte några problem att ligga stilla vid uppstigning/decompression. Vi hoppade i en timme före högvatten. Strömmen är troligen starkare vid lågvatten då rombaken formar strömmen på väg ut.

Rikard hjälper oss på med all utrustning och vi blir avsläppta lite uppströms bojen och sjunker fort ned till 10m där vi förenas och gör en snabb koll för att sedan fortsätta nedåt. Vid 65m djup syns inga spår av vraket och jag börjar bli orolig att vi ska bli ytterligare en i mängden som landat på 100m botten utan att se nått vrak.
Men några få meter senare tornar sig vraket hastigt upp och jag ser fort att bojlinan ligger perfekt över en av akterns två dubbelpipiga kanoner och sikten här nere är mycket bra, vi ser hela aktern och stora delar av förskeppet.

Vi simmar först mot aktern för att försöka titta på den Polska örnen som pryder aktern samt dess stora propellrar. Därefter passerar vi båda aktre dubbelpipiga kanonerna och vidare fram mot brottet mot förskeppet. Vi tittar ner på lite saker som ligger utspridda på botten och noterar att djupmätaren visar nästan 100m. Aktern ligger bara några meter från förskeppet, men tiden är knapp så vi vänder tillbaka och simmar ett varv över aktre bygget innan vi avbryter dyket och påbörjar den långa uppstigningen.
Temperaturen på botten är ca 5 grader, men stiger varefter vi närmar oss ytan.

Trots stor mängd kläder så är dyket kallt (jag läste i Örnhagens bok att vid ca 150m djup så kyler andningsgasen lika mycket som kroppen producerar värme vilket gör att det är svårt att hålla värmen vid djupare dyk). Uppstigningen går helt enligt plan och allt förflyter på bästa sätt. Strömmen är lagom stark att man simmar lite lätt och håller lite extra värme. Euforin efter ett perfekt dyk gör att den nästan två timmar långa uppstigningen går nästintill obemärkt förbi.

Vi tackar Rikard som på kort varsel ställde upp och gjorde dyket möjligt att genomföra.
Vi får även rikta ett stort tack till Narviks hamnkontor som var så välvilligt inställda till vår dykplan.

Rikard fortsätter:
Dagen efter Grom avslutade vi dykresan med ett dyk på de tre jagarna inne i Rombaksbotten. Nöjda med oss själva och fulla av intryck packade vi bilarna och styrde kosan hemåt, endast avbruten av det obligatoriska stoppet hos Annys Grill i Kiruna. Sammantaget fick vi uppleva en mycket trevlig och bitvis spännande dykhelg som verkligen gav mersmak för vår härliga sport.

Rikard Carlsson, DK Polar
Mikael Rönnkvist, DK Polar