Namn: Lösen:


Åååh, vad vackert



sjöträd (Paragorgia arborea) till höger
(med ett medusahuvud på sig) och en sjöbuske


Kattfisk






Färskare än så här blir inte maten


Norge - Time to go west


2008-02-19
Av: William Hemberg
Läst: 5 432 gånger.

När man känner att det är dags för ett primalskrik om man tvingas till ännu ett dyk i Largen och Skärgårdens ljuva sikt på ca 2-3 meter inte alls känns lockande finns bara en sak att göra att om man ska orka fortsätta dyka i nordiska vatten: Nämligen att planera för en Norgeresa!
Efter alla inställda Östersjödyk var vi fyra grodmän/kvinnor som insett att vi behövde en uppiggande dykresa dit.


Norge har nämligen allt en dykintresserad person behöver, plus lite till som t ex en fantastisk natur även på land. Det enda som talar emot är de norska priserna, det mesta är dyrare än i Sverige och till råga på allt kostar en norsk krona 1,17 sek att byta till sig.
Nåväl, med några exemplar av Dyk och en norsk karta i näven samt lite surfande på Internet började sökandet efter några intressanta ställen.

Att det skulle dykas hos Dykambassaden vid Trondheimsfjorden för att få se ögonkorallerna blev snart bestämt och nu gällde det att hitta ett center till, som dels låg ute vid havet men också inom rimligt avstånd. Första förslaget var Runde, men där hade de dessvärre slutat med luftfyllning och båtdyk så efter lite mer funderande föll valet på Näröydykk 20 mil norr om Ambassaden. Ett alldeles lysande val skulle det senare visa sig.

En solig fredag i juli bar det så av. En hyrd Folkabuss hade fyllts med dykflaskor, dräkter, underställ, reggar, lampor, masker, handskar, reservdelar, fiskespön, kylväskor + några ombyten kalsonger. M a o allt vad en dykande grodman behöver för en 10-dagars semester.
Bilen var samarbetsvillig och trots en del upprepade märkliga förslag från Lars-Åkes navigator om att vi skulle vända dröjde det inte länge förrän vi nått vårt första mål i Rättvik. Här intogs middag innan aftonen höjdpunkt, en konsert i Dalhalla. Ja, även kulturen måste ju få sitt och vi hade bestämt att ta ett par lugna sightseeing-dagar innan dykningen skulle ta fart. Efter konserten for vi mot en stuga i Sälen för lite nattsömn. Uppfyllda av Robert Wells toner for vi dagen därpå vidare in på de norska vägarna och plötsligt ändrar sig hela landskapet. Bergen blir enorma, naturen mer storslagen och under ständiga utrop som ’Åååh, vad vackert’ och ’Vänta lite, jag ska bara ta en bild’, tog vi oss med blandad körning på E-vägar och små fjällvägar upp till Lom där vi skulle övernatta på Nissegården (Nisse betyder som bekant tomte på norska). Dagen efter blev den stora turistvägsdagen då vi skulle täcka in såväl Gamle Strynefjellsveien som Geiranger, Trollstigen och Trollväggen. Norge var på sitt bästa humör och visade snällt upp sig i strålande sol och helt vindstilla. Man kunde faktiskt gå i kortbyxor mitt upp fjället. Ett par renar passade på att förhöja tillvaron då vi tog en kort promenad upp till de första snöfläckarna.
Efter en händelserik dag fylld med vackra vyer var det bara en mer rallybetonad avslutning som fick oss hinna med färjan över Tronheimsfjorden och ta oss till Dykambassaden för nattvila innan dykningen skulle ta vid..

Första dyket skulle vi göra på Ögonkorallerna (Lophelia perdusa) som är nordens enda revbyggande hårdkoraller. I Tronheimsfjorden finns de så grunt som på 40-45 meter och vi hade tagit med oss en lämplig gasblandning (25/20) för att klara 25 minuters bottentid med 50% O2 som dekogas. Normalt dyker man själv från land vid Dykambassaden, som hjälper till att berätta om tidvatten och dykplatser, men på korallerna gör man guidade båtdyk. Återigen var vädret perfekt med sol och så gott som vindstilla. Vi hoppade i, kollade av varandra och så bar det av ner för linan. Vid ca 25 meter började man skymta stora vita formation därnere och snart växte det fram ett helt kritvitt korallrev framför våra ögon. Nu kändes Largen väldigt långt borta. Förutom själva korallformationerna (som är 1000-tals år gamla) finns där fler andra djuplevande nässeldjur som sjöträd, sjöbuske och medusahuvud. Inne i korallerna bor det fullt av olika kräftdjur, en del är endemiska och finns bara på korallreven och andra passar på att hitta skydd inne i revet. I stort fungerar de som tropiska korallrev, men de här korallerna saknar färg eftersom de inte lever i symbios med alger som de flesta tropiska gör. Det är detta som gör att de kan förekomma på stora djup där temperatur och salthalt är densamma året runt. Även Sverige har några rev från 85-meter vid Koster-öarna,. Dessa är dock till stor del söndertrålade av vår tynande fiskeflotta.
Det fanns alltså mycket att kika på och trots att det här grunda revet inte var så jättestort gick våra 25 minuter där snabbt förbi och vi fick långsamt, men väldigt nöjda, bege oss upp till båten igen.

Eftersom dyningen vid Ambassaden, som drivs av en svensk familj, är beroende av tidvattnet serveras måltiderna lite oregelbundet. Men det betyder också att det alltid serveras lunch eller middag strax efter att man återvänt efter ett dyk. Loggning görs då lämpligen till kaffet.
Ett behaglig och bekvämt dyktempo som gör varje dykare glad.

Övriga dyk här gjorde vi själva, antingen genom att ta bilen till någon lämplig dykplats i närheten eller att helt enkelt gå nerför backen och hoppa i direkt. Ihopp sker ca 20 minuter innan tidvattnet vänder. På så vis får man, teoretiskt, först en svag ström i ena riktningen och sedan en svag ström tillbaka. För det mesta hade vi inga problem med strömmen, förutom under ett nattdyk då vi kom upp på grundvatten och tvingades kämpa mot strömmen för att alls komma framåt. Till slut gick vi helt enkelt upp och gjorde ett ytsim tillbaka till land.

Trondheimsfjorden bjöd annars på bra dykning med ett mycket intressant djurliv. Kattfiskar, småtorsk, sej i olika storlekar, trollkrabbor, trollhumrar av alla sorter, diverse sjöstjärnor, anemoner, nakensnäckor, vanlig hummer och del som man helt enkelt inte ens vet vad det är. Sikten är inte riktigt så bra som ute vid storhavet, men för en Östersjödykare är det ju rena mineralvattnet (sikt runt 10 meter). Och det är ju just det här med sötvattenslocket och den sämre sikten som ger fjordeffekten, och som får många djuphavs-levande djur att komma upp på dykbara djup (precis som i Gullmarsfjorden).
Heder åt Dykambassaden och eftersom vi inte lyckades hitta den märkliga havsmusen, trots idoga försök, måste vi nog komma tillbaka hit någon gång under den mörkare årstiden.

Nöjda med två dagars dyk tog vi nu en pausdag och tuffade vidare norrut mot Näröya.
Det första som mötte oss där var en uppvärmd badtunna som strax invaderades med lämplig kyld dryck i näven. En bra start på de kommande dykdagarna. Hos Sivert på Näröydykk sköter man det mesta själv, lagar mat, eldar bastun, sköter grillen, kokar musslor, slöar i solen, ja man får t o m blanda sin egen nitrox och fylla luft om man så vill (och kan).
Sivert tar med en ut i båten och bjuder på fantastisk dykning. Rent praktisk innebär det att man placerar det man vill ha med sig på en släpvagn som sedan körs ner några hundra meter till bryggan. En liten omlastning och sedan bär det iväg med den snabba plåtbåten. Centret ligger inne i skärgården som består av ca 7000 öar, och att ta sig allra längst ut i havsbandet tar ca 20 minuter. De flesta av dykplatserna nås dock på kortare tid än så.

Vi hann prova på flera olika sorters dykning. Ett av de mer spännande var ett strömdyk i Ottersöy-strömmen som rör sig med ca 8 knop som snabbast. Meningen var att vi skulle välja ett lite lugnare tempo före tidvattenvändningen. Men norrmän är ju lite otåliga så vi fick hoppa i när det fortfarande gick i ca 4 knop. Och 4 knop är fort vill jag lova. Taren ligger pressad vertikalt längst botten som är översållad med olika nässeldjur som blir mer eller mindre tvångsmatade i den starka strömmen. Chockade torskar flyr snabbt fältet när de märkliga grodmännen och grodkvinnorna kommer fladdrande förbi. Det kanske kan låta obehagligt, men det fiffiga är att Ottersöystömmen bara är 10 meter djup där strömmen är som värst. Det betyder att man inte behöver oroa sig för att dras ner för djupt utan det gäller bara att flyga med och undvika att krocka med stenar eller flyta upp där det är som grundast.

Efter ca 15 minuters ilfärd blir det bredare och djupare igen vilket gör att strömmen avtar. Man kan då ta passa på att pusta ut lite innan det är dags att ta sig upp igen. Det kan ju tilläggas att parseparation snarare är regel än undantag vid den här typen av dyk. Förvisso stöter man då och då på en meddykare, men de har en tendens att snabbt försvinna igen.
Andra fina dyk utanför Näröya är väggen vid Tviberg längst ut i havsbandet. Sikten är bra och väggen bara fortsätter och fortsätter ner. Man väljer sitt djup och simmar sedan långsamt och tittar på allt intressant man passerar. Dyket avslutas med fördel uppe i själva tare-skogen. Inte långt från Tviberg passade vi också på att göra ett jaktdyk för att plocka lite pilgrimsmusslor och ett par marulkar som sedan skulle omvandlas till en värdig avslutningsmiddag i centrets egna ”grill- och slöhörna” (man undviker att jaga på de ’vanliga’ dykplatserna eftersom även dykare som kommer efter ska kunna få se markulkar som ligger på klippavsatserna och vilar.)
Vid Näröy finns också en hel del vrak för de intresserade. De flesta ligger dock rätt djupt och utan tillgång till helium valde vi att prova Blaafjeld. Hon, och ett systerfartyg, sänktes i samband med en tysk bombattack under 2:a världskriget. Systerfartyget sänktes av bomber, men Blaafjeld sänktes av besättningen för att inte falla i fiendens händer. Det betyder att hon är relativt oförstörd där hon vilar kölrätt på ca 35 meters djup.

Här hade vi dock lite otur för på vägen dit mötte vi en båt med lokala dykare och efter att ha sett sikten därnere var det bara att önska att vi hade varit nere före dem. Men återigen, jämfört med Harm så var sikten god och vi hann kika på såväl de stora propellrarna, som på akter-ratten, toaletten, lastrummen och bygget. Det sistnämnda har dock till stor del rasat och loftgångarna är mer eller mindre nedrostade. En stor del av båten är beväxt med stora hydroider som ser ut som små minipalmer där de står tätt tillsammans. Sammantaget är hon ett intressant vrak som gärna får chansen igen, då gärna med lite bättre sikt.
Så efter ytterligare tre dagars dyk, fiske och slöande i sol var det med lite vemod bilen packades för den ca 100 mil långa resan tillbaka till Largen, Östersjön och jobbet.
Men det känns som att chansen är stor att vi kommer tillbaka till Norge igen!

http://www.dykambassaden.no
http://www.ndive.no

Fler bilder hittar Du på
http://www.dykarna.nu/fotoalbum/11750.html


tipsa Tipsa en vän   facebook Posta på facebook    Direktlänk   Translate Oversæt denne artikel til dansk Oversett denne artikkelen til norsk Käännä tämä artikkeli on suomi translate this article into english

« Tillbaka