Sök - Bärgning - Sanering!

Här kommer nu en sann historia rakt igenom, hur otroligt det än låter så är det faktiskt så här.

En motorbåt av märket Orrskär fick motorhaveri i hårt väder då den gick från Västerås och hem mot Sundbyholm i början av juni i år. Det var under studenthelgen och Arosfestivalen som också ett överraskande storm drog fram över Mälaren. Personerna ombord var på glatt partyhumör, men som snart skulle bytas mot en rysarresa.

Vid Grävlingen blev det motorstopp, båten som har haft en besvärlig vår sedan iläggningen har bråkat med igensatta filter, kylvatten som gick in istället för ut mm.
Nu hade också vinden börjat piska på ordentligt och det gick höga vågor. Det kom en liten segelbåt som försökte dra loss båten som nu stod och slog bland stenröset. Men den segelbåten var för liten och kunde inte ta sig ända fram till båten. Den åkte iväg och då var det en som kände en världsseglare som har en jättestor segelbåt i Ängholmen. Den kom till hjälp.

Eftersom motorbåten stod med fören in mot ön så var ju seglaren tvungen att dra loss båten och bogsera den baklänges en bit. Och det var rena döden för Orrskär. Luftintaget till motorn sitter under badbryggan i nästan jämnhöjd med vatten linjen, lägg till också att det stormade rejält. Båten tog in vatten rakt in i motorrummet!
En rejäl tross spändes i fören för att vända båten åt rätt håll men det vart för sent. Den hade fyllt med vatten och blev för tung att bogsera. Sista utväg var att kapa alla linor och se en hyfsad stor Orrskär sjunka någonstans i Mälaren.
Man ringde 112 men eftersom det ej fanns personer ombord så sa räddningstjänsten att båtfolket fick klara sig själva.
Blubb blubb blubb så sjönk den….. Precis som i Muli-meck bygger båtar!

Men det fanns ju sju vuxna människor ombord vid detta tillfälle så några borde ju faktiskt veta vart det gick under för denna ”party-båt”. Men inte, seglaren pekade ut ett ställe, hans fru sa ett annat ställe, en tredje sa också ett helt annat ställe.
Men den som var självsäkrast och med erfarne måste ju ha rätt, så mellan Nabbudden och Kullersta strand ca: 300 m ut från stranden, där var det sa seglaren.
Och vi sökte, draggade, dök, körde med ekolod fram och tillbaka kors och tvärs i 2 månader. Inget resultat, men jag hittade i alla fall en gammal knoppflaska därute. Jag var kanske mest engagerad att hitta båten då jag två dagar tidigare hade dykt från båten efter sjömärke på klubbholmen Tallskär och hela min dykutrustning ( ej torrdräkten, phu) låg kvar ombord! Plus fridykarpaket och simutrustning.

Jag själv var ej med då båten sjönk, så jag var så klart lagom irriterad på vuxna människor som inte kan veta var de befann sig i nödsituationen.
Men då sommaren så gott som passerat och båtägaren inser att det är hopplöst så kläcker jag ur mig att jag lägger ut en rad på dykarna.nu den bästa nyhetssajten.
Och jag gör det och får svar samma dag från några stycken. Den mest intressanta var dykare från Köping som har en sidescansonar.
Matte var på plats i Sundbyholm dagen efter för att reka stället. Och de får samma information som den gamla seglaren berättade vart båten hade sjunkit. De kör fram och tillbaka med sonar och scannar av området utanför Nabbudden, efter några timmar är det träff.
Jag hoppar i min lånade utrustning för att dyka ner och kolla vraket. Men nej, det var inte den båten. Jag hinner dyka på 4 skapligt stora båtar men ingen Orrskär.
Vi gör ett nytt försök några dagar senare på samma plats men nej, ingen träff. Då tar Matte saken i egna händer och bestämmer sig för att prata direkt med seglaren och hans fru.

Ett nytt sökområde med stor hjälp av Marys berättelse med viktiga minuter, distans och iakttagelser. Och med hennes ord om att hon sett fendrar blåsa iväg mellan öar gjorde att ett sista svep med sonaren gjordes nära Alholmen den 25 september.
Där nere var Orrskär, 12 meter djup. Jag dyker ner och beskådar vraket.
Det är den ropar jag högt innan jag nådde vattenytan igen. Först var det tänkt att jag skulle gå in och hämta mina dykarprylar ombord. Men båten ser stor ut på land, lagom stor i vattnet med att dyka på den, nej, det var den för liten för.
Först trasslade jag in mej i däcksnöret med fenhållarna. Sedan hängde manometern rund fenderhållarna, ojsan jag dyker visst själv, inte parkamrat som kan trassla ut mej.
Men det gällde bara att ta det lugnt och försiktigt, rätt avvägt så svävade jag runt vraket och kunde läsa båtnamnet igen, jo, det var Aleina som var hittad. Jag tittade in i förarhytten, nycklarna satt kvar i tändningslåset, försökte nå dem med luckan var för liten och flaskan med kranar tog emot.
Skit samma det tänkte jag, båtens ägare ville att den skulle bärgas så då spelar det ju ingen roll. Härligt att dyka först på ett vrak faktiskt. Även om den är liten så ett vrak är ju alltid ett vrak.
Nöjda var nu alla, dykledarna, vrakletarna och jag för nu får jag tillbaka min kära gamla Spiro, Corsika fenor, Speedoglasögon allt bara skräp egentligen men objektet var i alla fall Orrskär 850.

Nu ska den bärgas och vi får massor med förslag om hur det ska gå till. Men eftersom jag haft kontakt med Aldrins dykeri redan dagen efter förlistningen så var det deras kunskap som var säkrast. Sagt och gjort, Aldrins bärgar hela båten från dyn till Gästhamnen i Sundbyholm.
Och dy var det ombord, dy överallt. I lådor, i väskor, på hyllor så mycket dyhögar är svårt att beskriva och lukten. Den måste bara upplevas, vilken stank. Ån är inget mot Mälardy.
Inget hål i skrovet lustigt nog. Det som hade fått båten att sjunka var luftintaget till motorn.
Båten drogs till saneringshallen samma dag, tusen tack Sita. Nu var det bara att hålla allt kallt, skulle motorn klara sig?? Nästan 4 månader på Mälarens botten 12 meters djup. Torshällas Marin Mek fixade till det på tre timmar. Motorn var igång!!!
Men fortfarande återstår en hel del skrubbande av dy.

Tusen tack till klubbens snälle Materialförvaltare Lennart Karlsson som lånade ut sin egna utrustning första veckorna innan jag hittade en ny Apex på blocket.

En spännande sommar med många dykningar i Mälaren, plus nya kontakter inom dykerisporten. Dyka är kul!

Fler bilder från bärgningen hittar du här:
http://www.dykarna.nu/fotoalbum/19482.html