Namn: Lösen:


Svensk grottdykning i Bjurälven


2007-04-16
Av: Nicklas Myrin
Läst: 7 761 gånger.

(SSF) Sveriges Speleologförbund´s dyksektion gjorde i påsk en resa till Bjurälvens naturreservat för att ta reda på vilken potential området har när det gäller dykbara undervattensgrottor. Bjurälven försvinner ner i marken för att komma fram igen ca 3 km längre ner. Det finns ingen som vet var vattnet egentligen tar vägen. Efter att ha fått tillstånd från länsstyrelsen kunde vi äntligen förverkliga våra planer.


Deltagare var:
Mats Lind
Johan Utas
Nicklas Myrin
Kai Hietanen
Daniel Nordin (Fjällräven)
Martin Nordin (Baggbodykarna)
Crister Berg (Team FX)
Pia

Här följer en förkortad reseberättelse.

Onsdag
Vi lämnade Stockholm kl 18.00. Allt gick bra tills vi passerade Strömsund, då fick vi haveri på vårt lånade släp. De två balkarna som går ihop vid kulfästet gick av på två ställen. Beror sannolikt på en kombination av överlast, rostigt släp och mycket kärlskott på vägen.


Vårt lånade släp numer trasigt.. Foto: Nicklas Myrin



Man skulle kunna säga att det gick av på mitten! Detta var kl 04:00… Vi bestämde oss för att sova och lösa problemet när närmaste mack öppnade kl 06.00. I halvsittande ställning somnade jag till slut. Men den glädjen var kort för det dröjde inte länge förrän väckarklockan ringde. Som tur var satt jag ju redan i förarsätet så det var bara att starta bilen och köra iväg.

Torsdag
Hur ska vi nu lösa detta? Vi kan ju hyra ett släp men då kommer vi inte hela vägen hem ändå! Nu var det dags att ta fram charmen! Jag behöver ju ett eget släp, jag vill ha ett eget släp. Nu gäller det bara att få min fru att förstå hur mycket vi behöver ett släp. Jag ringer upp och förklarar hur risigt vi ligger till och att ”vi borde ta vårt förhållande till en högre nivå, en riktigt lycklig familj har ett släp!” Hon svalde betet och 5 minuter senare hade hon satt in 24 000 kr av våra gemensamma pengar på mitt konto (som hon såklart styr över) och sa med len röst ”använd inte allt!” Vi hittade ett släp som var så pass stort att vi fick plats med det trasiga släpet uppepå (norrländskt skotersläp med tipp!!). Detta var helt nytt men stödhjulet var sönderkört. Vi kollade upp nypriset som var 23 000 kr.
Klockan 7 på morgonen lyckades jag pruta ner det till 17 000 kr, KLART! NU KÖR VI!


Släp på släp Foto: Nicklas Myrin



Från Strömsund tog det också lång tid p.g.a vädret. SMHI varnade för storm klass 3 och vi passerade flera bilar som kört fast. Vi försökte hjälpa en av dem med inte ens med oss 4 väloljade killar som puttade lyckades få loss denna Subaru. Vi fortsatte köra tills vi fastnade i en halv meter tjock snö som täckte hela vägen. Vi fick hjälp av en brutal plogbil som röjde upp på sista kullen till Stora Blåsjön. Ett stort problem var att det blåste så mycket att snö virvlade runt och sikten blev mycket begränsad. Martin fick gå framför bilen och leda vägen, ibland ramlade han ner i diket för inte ens han men sina falkögon kunde se var vägen gick.

Anlände Stora Blåsjön torsdag kl 12.00, ca 7 timmar försenade pga haveri på släp och snöoväder. Det är precis såna här utmaningar jag älskar med dessa äventyrsfulla expeditioner!

Planering för morgondagen:
Upp vid 06.00
Avfärd ca 07.30
Medtag minst en hel dykutrustning, rep, spadar, mackor, termos, mm. Målet är att försöka hitta Festins grotta och utloppet. Vi ska även försöka hitta Dolinsjön. Säkerhetsutrustning såsom första hjälpen, syrgas, sovsäck, liggunderlag tas med.

Fredag
Upp vid 06.00. Avfärden försenad till 08.00. Vägen mot gården (Leipikvattnet) var ej snöröjd. Johan och Kai åkte Johans bil för att se om det gick att ta sig fram. När de inte kommit tillbaka på en stund åkte vi med min bil för att hjälpa till om de kört fast men vi mötte dem efter halva vägen och det gick bra att köra om i den djupa snön. Men vi vågade inte försöka med släpvagnarna så vi lossade skotrarna och några fick köra dem medan vi andra tog bilarna.
Vi vägens slut tog vi beslutet att åka lätt för att först hitta grottan vi ska dyka i. Efter mycket letande hittade vi Festins grotta. Det enda som gav en ledtråd om grottan var ett så kallat andningshål som var ca 1 dm i diameter. Andningshål bildas eftersom temperaturen i grottor ofta är varmare och smälter snön utanför. Jaha! Det är väl bara att börja gräva då? Mycket skottande och vi hade till slut en fin trappväg 5 meter ner i snön. När vi kröp ner i underjorden blev det lite varmare, vindstilla och fantastiskt vackert. Grottan går från markytan ner ca 10 meter innan man kommer till vattnet. Iskristallerna glimmade och vattnet var kristallklart.

Det sög i hela kroppen. JAG MÅSTE HOPPA I !!! Det började bli ganska sent men vi hämtade ändå två dykutrustningar så att vi kan avgöra hur mycket vi ska ha med oss i morgon. Jag dök först och bekantade mig med grottan. Det verkar vara ganska stort. Jag tittade in i den del som jag tror är fortsättningen. Här fortsätter det garanterat. Denna gång gick åt Syd ost.



Johan Utas klättrar upp ur Festins Grotta Foto: Crister Berg (Team FX)



Jag gjorde två dyk. Det andra gjorde jag längs gamla linan fram till en t-korsning som är uppfäst i taket. Sedan dök Kai, hans reaktion var splittrad. Dels hatade han grottan för att han tyckte den var så liten (han är van vid större grottor) men mest älskade han den för att den är så vacker. Det finns inget som slår våra vackra fjällgrottor. Nu när vi vet att det går att dyka här vänder vi tillbaka till skolan i byn där vi sover.

Lördag
Jag dök från Festins grotta ner åt höger, uppströms och kommer till en förträngning. Gången är hyfsat stor men den delas av en skiva som är av annan berggrund och inte har fräts sönder av koldioxiden i vattnet. Botten består av finkornigt grus och taket är fast karst. Där försökte jag att gräva så pass mycket så att jag skulle komma förbi. Jag hade 2 st 6 liters flaskor sidmonterat men trots att jag höll på i ca 25 minuter lyckades jag inte komma igenom.

Gången lutar nedåt och det grus jag gräver bort rann tillbaka på mig. Det är nästan möjligt att komma förbi men det kändes för osäkert att trycka sig igenom. En stor fördel var att det är ganska högt flöde just här så sikten är nästan perfekt hela tiden. Det går antagligen att vända på andra sidan utefter vad jag kan se men jag är inte den som vill
chansa. Det går säkert att ta sig igenom med 4 liters flaskor. Det går säkert ännu lättare om man tar av sig flaskorna och skjuter dem framför sig. Denna gång är helt klart en fortsättning som vi ska spara till senare.

Under tiden jag dök så dök Kai på ett annat ställe som ligger några hundra meter ner i dalen.


Kai har precis kommit ut ur Meandergrottan, Nicklas gör sig redo.. Foto: Daniel Nordin



Där finns ett stort utlopp som sommartid har så högt flöde att det är tveksamt om det går att komma i överhuvudtaget. Men Kai hade med lätthet lyckats komma in där nu. Han berättade om en helt renspolad gång med fasetter (urskålningar i berget pga vattenflödet). Dessa fasetter är tydligen mindre än de i Festins grotta. Detta tyder på att det normalt är ännu högre flöde här. Johan och Mats hade också redan tittat in där och som det berättat var det helt fantastiskt med renspolade väggar, vackra fasetter och ljust grå kalk. Man simmar liksom i en meandrande tunnel som är lite ovalförmad.

Detta utlopp kommer vi att kalla Meandergrottan. Man kommer efter att ha simmat lite på sidan fram till ett större utrymme (ca 1,5-2 m brett) där det vänder rakt nedåt 5 m även detta i en sprickliknande gång. Man bör här bestämma sig för vilket håll man ska gå ner men det går att vända sig där nere även om det är svårt. Väl ner svänger gången in och det enda vi kunde se där var ett inferno av grusstorm. Kai döpte denna till ”Blästergången”. Jag försökte titta in men det var omöjligt att se någon fortsättning. Gruset har en storlek på ca 2-3 mm. Det letade sig in överallt
och vi hittade grus i utrustningen långt efter. Detta går säkert att ta sig förbi men området har många fler ställen vi ska kontrollera först.

Söndag
Jag simmade runt och fotograferade. Började med att följa gamla linan från Festins grotta tills grusbädden börjar gå uppåt (ca 70 m). Fotade gångarna och fiskar på vägen.


Bäcköring eller som vi kallar den, Grottfisk.. Foto: Nicklas Myrin



I slutet är linan uppfäst i taket och efter det låg linan väldigt slack. Det visade sig senare att den var av längre fram.
Efter detta dyket var jag såklart lite kal och ville få upp värmen så jag tog en spade och gick ner till det mindre utloppet som vi inte har tittat så mycket närmare på. Jag skottade och kom fram till vatten och en liten grotta. Jag kröp in och upptäckte att det dykbart. Kai kom och instämde så jag hämtade dykutrustningen. Jag gjorde flera försök att hitta fortsättningen, men det var ganska så dålig sikt och det verkade vara litet så jag tog det försiktigt. Jag var upp och pratade med Kai 4 ggr innan det kändes så pass bra att jag vågade trycka mig igenom denna förträngning.

När jag väl kom igenom hittade jag den gamla linan som Johan och Leif lagt för 10 år sedan. Där blev även sikten bättre. Jag knöt in den nya 4 mm linan i den avslitna gamla linan som är lite tjockare. Dyket vidare gick väldigt bra
och var otroligt vacker. Det kändes bra eftersom att jag dykt vägen förut även om det var från andra hållet.


Grottgång under vattnet, storlek ca 1 meter högt och 3 m brett. Foto: Nicklas Myrin



Dyk nummer tre denna dag gjorde jag och Kai tillsammans för att fota och ta oss ner i det som vi har kallat T-korsningen tidigare. Kai lade om den linan så att den låg mitt i gången istället för att spärra ingången i den gång som
går nedströms. Vi installerade ett klätterrep som Kai matade in i gången där den sögs ner i mörkret. Detta rep använde jag som säkerhet när jag backade ner i strömmen i denna ganska trånga gång. Den är ca 10-12 m lång räknat från förgreningen och går snett ner från början vid förgreningen på 7 m djup till 10 m djup där den smalnar av och går in under en kant. Jag vände därför att det höga flödet gjorde det hela spännande och jag är glad att jag hade
en ordentlig lina att ta mig upp för. Det hade aldrig gått att simma mot strömmen. Kai väntade hela tiden där uppe. Sedan fotade vi i ”skivgången” då Kai höll i slavblixten.


Kai tar sig ut ur den trängsta delen i skivgången. Foto: Nicklas Myrin



Medan jag och Kai var på denna plats hade de andra letat efter och hittat Dolinsjön som ligger några 100 meter upp i dalen. Denna sjö är en av de högintressanta platser vi ville leta fortsättningen på. Detta blev en riktig utmaning för Johan, Mats, Christer, Martin och Daniel. Dels var det ju såklart snö, sen var det is, sen var det vatten, sen var det is igen! Denna dubbelis gjorde det hela lite mer komplicerat. Johan fick stå i det kalla vattnet och borra hål efter hål tills han gjort en fyrkant som var så pass stor att en dykare går igenom. Äntligen kunde Martin och Mats hoppa i. Även
här finns det fotsättning!


Mats, Johan och Martin försöker komma ner i Dolinsjön. Foto: Daniel Nordin



Eftersom målet inte var att utforska grottan utan bara se om det finns potential att fortsätta så avbröt vi dykningarna och konstaterade att Bjurälvens undervattensgrottor skall fortsätta att utforskas! Totalt hittade vi minst 5 möjliga fortsättningar och lade ut ca 60 meter ny lina i tidigare outforskad grotta. Nästa år åker vi tillbaka för att kartlägga mer av Bjurälvens undervattensvärld...


tipsa Tipsa en vän   facebook Posta på facebook    Direktlänk   Translate Oversæt denne artikel til dansk Oversett denne artikkelen til norsk Käännä tämä artikkeli on suomi translate this article into english

« Tillbaka