Namn: Lösen:


Visaya- och valhajsafari i Filippinerna


2004-11-01
Av: Björn Kihlberg
Läst: 13 507 gånger.




Safari i den filippinska övärlden


Text: Björn Kihlberg
Foto: Björn Kihlberg och Stefan Thell

Bilderna hittar du här: http://www.dykarna.nu/fotoalbum/6518.html
Diskutera artikeln här: http://www.dykarna.nu/forum/visaya-och-hajsafari-i-filippinerna-130391/

Tresher shark vid Monad Shoal
Sittande på knäna på en undervattensplatå kisar jag och min parkamrat ut i det blådisiga vattnet. Jag vänder mig lite åt sidan och tittar på vår divemaster som spejar runt efter någonting därute. Dykdatorn visar på drygt 24 meter och det är faktiskt en aning kyligt i vattnet där vi sitter och väntar. Plötsligt pekar divemastern upprepade gånger ut i ingenstans och vänder sig häftigt om mot oss med något upphetsat i blicken. Pulsen ökar och vi försöker förgäves se vad han pekar på men kan bara utskilja en vag aning av en blek skugga därute....där! Skuggan blir skarpare och sedan kommer en haj med en till synes kraftigt överdimensionerad stjärtfena graciöst simmande mot oss. En rävhaj. Medan vi sitter helt blickstilla cirklar den nyfiket runt över platån framför oss några varv innan den verkar bli oroad av någonting och försvinner då snabbt ur våra synfält igen. Först när hajen försvunnit märker jag att jag helt glömt av att använda kameran jag tagit med mig.

Trötta men hejdlöst upprymda bryter vi ytan och tar oss upp på bankabåten som vi hittills tillbringat 9 dykdagar på och som skulle ta oss vidare på safarit genom den filippinska övärlden. Tresher shark eller rävhaj var en av anledningarna till att vi hemma i det kalla, vintriga februari bokade safarit av Pro Safari och just då efter dyket hade vi nog svårt att tänka oss att resan kunde bli bättre än så här. Efter 40 minuters båtfärd var vi iland igen på Malapascua Island och åt en välförtjänt frukost medan vi jämförde våra upplevelser från det tidiga gryningsdyket.

Visayasafari
Vi var 12 svenskar och lika många norrmän som i slutet på april i år hade mönstrat på två dykbåtar strax utanför Cebu vilka tagit oss till Siquijor Island via stop på Hilatungan Island och Cabilao Island i Visayaområdet. Resan fortsatte söderöver till Balicasag Island, Panglao Island, Siquijor Island, Apo Island för att sedan vända norrut igen med dykning på Gato Island och Sunken Island i området runt Malapasqua norr om Cebu Island.

Resan tog sin början när jag och min frekvente resekamrat Stefan landade på Cebu airport den 28 mars där vi möttes upp av Johan Eriksson från Pro Safari som skulle vara vår dykguide under hela vår vistelse på Filippinerna. Vi var rejält trötta efter många långa timmar i flygplan och på flygplatser och nu när vi äntligen var framme kände jag mig mer och mer uppspelt inför vad vi skulle få uppleva under vårt nästan tre veckor långa safari. Vi överöste Johan med frågor under den korta resan i minibuss till hotellet; hur hade sikten varit på det förra safarit? Hade de sett Tresher Shark? Valhaj? När skulle vi gå på båten? Den enda vi ville just då var att dra på oss de tunna 3 millimetersdräkterna, ladda kamerorna med film och dyka ner det förhoppningsvis klarblåa varma vattnet.

Väl på hotellet mötte vi upp Thomas Johansson, vår andra dykguide, och resten av svenskarna vi skulle dela båt med. De hade kommit några timmar tidigare och redan tagit en tur runt i Cebu för att leta kläder, DVD-skivor och allt annat som är riktigt billigt när man jämför med priserna hemma i Sverige. Vi åt lite inhemsk mat och bekantade oss försiktigt med varandra och det visade sig att flera av dykarna hade varit med på samma safari året innan vilket borgade för att det skulle bli dykning av den bättre klassen. Senare släpade vi oss trötta upp på hotellrummet för några timmars sömn men med nordisk tid i kroppen kunde vi inte somna utan slötittade på en kabelTV-kanal som visade gamla klassiska NBA-matcher och det blev många quarters innan vi till slut somnade in.

På förmiddagen nästa dag åt vi hotellfrukost och åkte därefter cirka 30 minuter till de två dykbåtarna där vi installerade oss. Varje båt, med sina karaktäristiska utskjutande pontoner på sidorna, hade en kapten och två boys vilka hjälpte till med allting från att kränga på oss utrustningen till att koka kaffe. Båtarna, en för svenskarna och en för norrmännen, var tillräckligt stora att ta emot oss 12 passagerare och inrymde huvuddäcket med plats för dykutrustningen samt ett soldäck en trappa upp. Eftersom vi alltid sov inkvarterade på olika öar så behövdes inga kojar på de långsmala bankabåtarna.

Den Filippinska övärlden

På kartan över den Filippinska övärlden som består av över 7000 öar kan man urskilja tre huvudområden; Luzon i norr, Visaya i mitten och längst söder ut ligger Mindanao som är ett politiskt oroligt område. Självklart fick jag av flera bekanta innan jag reste frågan om det verkligen var säkert att åka till Filippinerna, men faktum är att så länge man håller sig borta från Mindanaoområdet så kan man vara helt trygg. Huvuddelen av safarit hade en rutt som låg i närheten av öarna Cebu och Bohol i Visayaområdet.

Äntligen kom vi efter flera timmar fram till den första dykplatsen som låg på Hilutungan Island, en liten ö i Boholsundet en bit utanför Cebus ostkust. Men lite hastigare puls skruvade jag och Stefan ihop våra grejer och efter att en av våra boys hängt på oss paketen tog vi klivet från båtens spetsiga för ner i det lugna salta vattnet. Väggdyk. Det var skönt att komma i igen och även fast det fanns en del att se längs korallväggen så var nog det bästa med dyket att vi nu på riktigt hade påbörjat det länge efterlängtade dyksafarit.

Väggdykning på Cabilao Island

Efter en natt inkvarterade på lummiga Cabilao Island gjorde två väggdyk i sikt på plus 25 meter. Korallväggarna runt Cabilao är riktligt bebodda av varierande makroliv för den närsynta uvfotografen. Bland annat fotograferade jag flera arter av nakensnäckor, ettriga anemonfiskar och den lilla nästan genomskinliga periclemens-räkan som skyggt gömmer sig i mjukkorallernas bubbelformade tentakler. Lite djupare ner längs väggen växte flera olika varianter av sea fans och när vi lojt simmade under dem på plus 20 meters djup och tittade mot ytan avtecknade sig solens strålar genom deras stora grenverk.

Alona Beach på Panglao, Bohol
Dag två anländer vi till Alona Beach där vi skulle övernatta två nätter. Sedan år 2000 driver Pro Safari sitt dykcenter där med kurser och utfärder till dykplatser i närheten. När vi tittar in på dykcentret träffar jag Darwin Menorias, en av delägarna i Pro Safari. Darwin är känd på Filippinerna för sin aktiva medverkan i Bohol Marine Triangle Project, en organisation som verkar för bevarandet av det marina livet på och runt öarna i Filippinerna. Det finns bla elva arter av delfiner och valar som man försöker värna om. Darwin berättar att de kommit en bra bit på väg i sitt arbete men att det fortfarande finns mycket att göra när det gäller få upp ögonen på de lokala beslutsfattarna för hur eskalerande fiske, utsläpp och habitatförstöring kan påverka det rika marinbiologiska miljöer vi besöker när vi dyker.

Vid Alona Beach finns det betydligt mer att sysselsätta sig med om man vill göra annat än att dyka; shopping, restauranger, pubar, havsfiske och guidade turer runt ön. Atmosfären är avkopplad och platsen har fått behålla en orörd charm och är inte alls speciellt ”turistigt” i mina ögon.

Chocolate Hills och river cruise
Vi valde att följa med på en guidad tur till Bohols välkända Chocolate Hills som ligger någon timmes färd i minibuss från Alona Beach. Det är ett område med 1268 konformade kullar mellan 40 och 120 meter höga, vilka är gröna under regnperioden och bruna (chocolate) under sommaren. Ingen vet säkert hur kullarna kom till men självklart finns det några legender som förklarar deras existens. Den första berättar om Arogo, en ung och mycket start jätte blev kär I en vanlig dödlig flicka som hette Aloya. När hon dog så grät jätten Arogo bittert. Chocolate Hills sägs vara beviset på Arogos smärta, då hans tårar förvandlades till kullar. Den andra historien är om en kamp mellan två jättar som slängde sten på varandra I flera dagar. Till slut var de så trötta att de istället blev vänner och lämnade ön utan att städa upp på slagfältet. Även om kullarnas geologiska ursprung inte är fastställt så tror många att de är formationer av någon typ av marin kalksten som slipats av elementen ovanpå hårdgjord lerjord. Är du på Filippinerna och befinner dig i närheten så ska du definitivt åka dit för ett besök.

Turen gick vidare längs de kurviga vägarna och snart kunde vi en bit nedanför oss se en flod som slingrade sig genom landskapet. Jag frågade Johan och han berättade att det var Loboc River och undrade om nån var sugen på ett dopp. Snart stannade vi till vid en lång hängbro till synes byggd av bambu och jag kände mig inte helt säker på om det var safe att gå över. Nu visade det sig att bron, trots att den gungade bemärkligt när vi gick över, var av den stabilare sorten. Några i gänget bytte glatt om till badkläder i regnet som precis börjat strila ner och hoppade sedan helt respektlös ner från mitten av hängbron i flodens grumliga vatten som strömmade förbi flera meter längre ner.

Blöta av regn eller bad gick vi på en båt för en river cruise på Loboc River med ett kort stop för att titta på den lilla Tarsier-apan med de stora ögonen. Vi avslutade vår dag med ett besök i Hinagdanan Cave I vilken man kan studera en mängd stalaktiter och stalagmiter, eller till och med ta sig ett dopp I den underjordiska sjön. När vi nöjda kom tillbaka till Alona Beach var jag ganska mör efter skumpandet i minibussen och somnade nästan till kaffet efter en mäktig fiskbuffé-middag som vi åt på en av de bättre restaurangerna i närheten av vår inkvartering.

Strömdyk runt Apo Island
Den fjärde dagen kom vi till Siquijor Island där vi hade, enligt mitt tycke, den klart skönaste inkvarteringen. Klassen på boendet var oväntat hög med marmorbeklädda väggar i badrummet i den huslika bungalowen som var uppdelad i två etage. Tio meter från den palmkantade sandstranden låg pool, restaurang och bar. Utan problem hade jag kunnat stanna där en vecka men nu var vi ju där för att dyka så det får kanske bli vid nästa tripp till Filippinerna.

Från Siquijor gjorde vi några dagsturer till Apo Island. Dykningen runt Apo Island är kanske mest känd för sitt rika koralliv men själv njöt jag nog mest av de strömdyk vi gjorde vid Mamsa Point. Att bara ligga perfekt avvägd och glida med strömmen i 4 knops fart medan man blickar ut över korallandskapet som snabbt passerar under sig. Om man tröttnar på att åka med strömmen tar man tag i ett utstickande sten och håller sig fast för att betrakta stimmen av Trevally som jagar småfisk på revet. Mellan dyken går vi iland och äter en välfylld lunchbuffé för att sedan slumra in skönt i solen en stund tills det är dags för nästa dyk.

På Apo Island har man förstått hur den inhemska fiskenäringen påverkar ekobalansen på reven runt ön och har således infört totalt fiskeförbud inom områden man kallar Marine Sanctuarys vilket på sikt ska leda till att det marina livet stabiliseras. Man får dyka inom dessa områden men får då inte ankra upp båten utan ska använda de bojar som lagts ut vid dykplatserna. Vidare får man inte använda handskar, harpun och man ska förboka dyken då dessa platser max tar emot 15 dykare per dag. Själv fick jag mig en funderare på hur bra det egentligen kan vara med alla dykande turister som i strida strömmar besöker reven stora delar av året.

Grottor med revhaj
När vi åkt runt och dykt mellan öarna i Visaya i 9 dagar kom vi till Malapascao Island, en liten charmig ö med en lång kritvit sandstrand kantad av palmer och små bungalows. Som på alla de andra öarna vi besökt hittills var det även på Malapascua ganska lite turister och majoriteten var där för att dyka. Ungefär 40 minuters båtfärd från ön ligger Gato Island, en hög liten grön klippö som är genomborrad av grottgångar befolkade av sjöormar, krabbor och en helt del makroliv. De stora klippformationerna runt ön är under ytan rikligt bevuxna med mjukkoraller och man kan hitta flera arter av nakensnäckor på botten utanför grottöppningarna. Vi gjorde dyk genom grottgångarna när det var ström, vilket det var vissa tider på dygnet, och fick då en ganska snabb åktur för att sedan tryckas ut på andra sidan av tunneln. Helskönt. På flera ställen runt ön finns det grottliknande hålor där det brukar ligga vitspetsad revhaj och vila. Jag mötte tre stycken revhajar under mina fyra dyk på ön medan några andra i vår grupp hade turen att få se Bamboo Shark.

Valhajssafari
Efter att ha avslutat Visayadelen av resan flög vi från Cebu via Manilla vidare till Legaspi för att avsluta den tre veckor långa vistelsen med dykning i vattnen runt Donsol. Donsol är ett relativt nytt resmål för dykare och har snabbt blivit uppmärksammat för de stora mängder av valhaj som passerar kuststräckans näringsrika vattnen. Fram till 1997 så bestod fiskenäringen i området till största delen av valhajsfiske och innan den filippinska staten förbjöd jakten bedrevs en skoningslös jakt på de alltför lättfångade och försvarslösa valhajarna. Numera är valhajen helt fredad och de fiskare som tidigare varit aktiva i fiskenäringen har idag helt övergått till att livnära sig som guider och övervakare i det skyddsprogram som WWF startat i området. Varje år firar lokalbefolkningen med en valhajsfestival, Butanding Festival. Hela regionen stannar upp och man festar och ägnar all tid åt valhajarna med karnevaler, musik och skådespel.

Dykningen med valhajarna, eller Butanding som de kallas i Filippinerna, är strikt reglerad och innan vi får åka med i de små bankabåtarna måste vi registrera oss på turistkontoret samt titta på en film om hur vi ska uppträda mot valhajarna när vi så småningom kommer möta dem under ytan. Endast snorkling är tillåten och då på ett avstånd av några meter från djuren så att de inte blir uppstressade i onödan. Fotografering är tillåten men vi blir tillsagda att inte använda blixt eller lampor under dyken. Väl klara med genomgången tar vi med oss vår lätta utrustning och går till stranden för att möta den guide som ska hjälpa oss att hitta valjhaj.

Möten med valhaj

Efter en halvtimme i den lilla båten med sex förväntansfulla dykare, hör vi hur utkiken i masten ger rorsman order om att ändra kurs och båten ökar farten. Vi slänger på oss fenor ochmask, sätter oss på relingen och på ett givet kommando hoppar vi i. Först ser jag ingenting i det ganska planktonrika vattnet men strax tornar något svart upp sig och mot mig simmar en 7 meter lång valhaj. Nästan majestätiskt glider hon med lugna fenslag genom ytvattnet medan solstrålarna lyser upp den enorma gråfläckiga ryggen. När hon ser oss ändrar hon riktning och vi får öka tempot för att hänga med. Vi har tur. Den första valhajen vi möter förmodligen ett yngre exemplar som verkar lite nyfiken på oss och vi kan simma med henne precis under ytan i drygt 50 minuter innan mina ben är så pumpade med mjölksyra att jag inte orkar hänga med längre. Känslan är obeskrivlig. Jag har tidigare mött valhaj men då bara någon kort minut. Under de två dagar vi snorklade i vattnen utanför Luzon såg vi inte mindre än 14 valhajar.

Mantamania
När vi efter de första dagarna blivit mätta på valhaj, bestämde vi oss för att ta en lite större båt mot en dykplats som heter Tacdungan Reef vilken är belägen utanför ön Ticao, drygt två timmars båtfärd från Luzon. Vi skulle göra två dyk den dagen och förhoppningen var att få se manta. På platsen, som är en platå som börjar på 15 meter, är strömmarna kraftiga och vi får komplettera vår utrustning med små krokar som vi fäster i västarnas d-ringar. Efter att vår divemaster har samlat ihop gruppen i ytan, där vi ligger och håller hårt om ena pontonen på bankabåten, ber han oss att helt tömma västarna så att vi snabbt sjunker mot botten i den starka strömmen. Det är bara att försöka slappna av och följa med.

Första stoppet gör vi på 18 meter där vi krokar fast oss i botten för att kunna hålla oss kvar medan vi spejar ut över revet. Utandningsluften trycks rakt bakåt av strömmen och jag svävar någon halvmeter ovanför botten bredvid min parkamrat som bara ligger där och flinar. Efter tio minuter hakar vi loss och åker med strömmen till kanten på revet på 24 meters djup, där vi gör ett sista försök att se manta men tyvärr lyckades vi inte detta dyket.

Vi går iland på Ticao vid dykplatsen och inmundigar en skön lunch i solen som till huvudsak består av fisk, skaldjur och färsk frukt, därefter hoppar vi i vattnet igen. Denna gång skulle det visa sig att vi hade bättre tur. Redan efter några minuter ser vi på håll den första mantan komma glidande genom vattnet mot strömmen. Två minuter passerar och nästa manta kommer rakt emot oss för att sedan göra en vid sväng strax ovanför våra huvuden och försvinna bortom revkanten. Dyket fortsätter och när vi kommer upp till ytan efter säkerhetsstoppet håller jag leende upp sex fingrar mot Johan, vår andra divemaster från Pro Safari, som stannat på båten under dyket.

Dagen därpå stannar jag hemma medan resten av gänget åker tillbaka till Ticao Pass för mer mantadykning. Framåt middagstid kommer de tillbaka och berättar leende hur de på ett enda dyk sett ett stim med åtta mantor. Fast det gått över tre timmar sedan dyket är Stefan helt exalterad och berättar;

”..Vi hade varit nere kanske en kvart. Snett framfor oss kommer det tre stycken mantor inglidande och jag trodde det var samma grupp som vi såg i går. Jag ryckte fram kameran och började plåta men inser när jag tagit ett par kort att det inte bara är tre stycken som simmar framför oss. I ögonvrån ser jag ytterligare mantor simma in över revet. Bara några meter från oss börjar de främsta att simma rakt mot strömmen och bort från oss. Vid det laget har jag lagt ner kameran och försöker få en uppfattning om hur många det egentligen är. Vid tredje försöket lyckas jag räkna allihopa. Åtta stycken! Det kunde inte vara sant! Lyckades ta några bilder till innan mantorna simmade iväg, såg nästan som en flotta rymdskepp. Definitivt det mäktigaste jag sett som dykare...”

Beslutet jag tagit att stanna hemma den dagen kändes plötsligt helt fel men hela resan hade varit suverän och dagen efter påbörjade vi resan hem till Sverige med många sköna dykminnen som vi kan leva på till det är dags att packa dykprylarna nästa gång.

Kort historik
Det var på ön Mactan vid Cebu som spanjorerna först landsteg när de anlände till Filippinerna. Den moderna historien börjar med att Ferdinand Magellan, som var en sjöfarare från Portugal i spanskt intresse, anlände till Cebu den 16:e mars 1521 och landsteg på ön Mactan. Han reste ett stort kors och deklarerade hela arkipelagen för spanskt. En stolt hövding vid namn Lapu-Lapu motsatte sig erövringen och inledde ett uppror vilket ledde till det berömde slaget om Mactan där Ferdinand blev dödad. Legenden säger att det var just hövdingen Lapu-Lapu som dräpte Magellan i stridens hetta. Varje år firas detta minne genom att mängder av statister spelar upp händelsen under den sedvanliga fiestan i Mactan. Staden Lapu-Lapu som ligger på ön Mactan är som man förstår uppkallad efter hövdingen.

Även om väst upptäckte Filippinerna redan när Ferdinad Magellan landsteg vid Cebu så var det först i och med att Miguel Lopez de Legazpi etablerade en spansk bas i Manila 1565 som kolonialiseringen tog fart på allvar. Eftersom det Filippinska samhället var löst sammanhållet och saknade central styrning kunde spanjorerna utan större svårigheter lägga under sig huvuddelen av landet.

Filippinerna är olikt andra asiatiska länder
Då Filippinerna styrdes av Spanien i över 300 år (landet har fått sitt namn efter Philip II), vilket ledde till att Filippinerna är det enda landet i Asien där kristendomen är den ledande religionen (90%). Mellan åren 1898 och 1941 var det USA som styrde landet med påföljden att engelskan är mer etablerat som språk än i övriga asiatiska länder. Filippinarnas språkkunskaper har bidragit till att ett stort antal arbetar utomlands som bl a sjömän, sjuksköterskor och byggnadsarbetare. Sen är det ju självklart bekvämt för oss turister att de flesta skyltar, förpackningar etc är på engelska.

Fler än 7000 öar bebodda av över 84 miljoner människor med en sammanlagd yta på totalt 300 000 kvadratkilometer, cirka 2/3 av Sveriges yta. Alltifrån berg med risterrasser i Banaue på Luzon till de kritvita stränderna på Boracay i Visayas. Drygt 80 miljoner människor samsas där varav hälften är under 25 år. Det är kanske pga de stora variationerna mellan kulturer, traditioner och landskap i de olika regionerna som gör att det finns mycket att se och uppleva i landet. Förmodligen gör det, i kombination med att Filippinarna är ett vänligt och hjälpsamt folk, att många turister återkommer hit år efter år. Den bästa tiden att resa till Filippinerna är från december till juni.

Bo och leva
Generellt var det bra klass på boendet under hela safarit med toalett och dusch på rummen på varje resort vi besökte. När vi betalade för safarit ingick boende och dykning men ska du åka på egen hand så är allting billigt; en tvårätters middag med dricka kan man får för under tjugolappen och en natts boende behöver inte kosta mer än en hundring. Priset för dykning varierar men de flesta större öarnas dykresorts har egna webbsajter med allt du behöver veta.

Visst kommer vi att återvända
Upplägget med ett safari var skönt för oss eftersom vi är lite rastlösa och inte vill ligga stilla för mycket. Safarits första del var medstadels inriktad på korallrev och väggdykning med en marinbiologiskt riklig undervattensmiljö. Under andra delen ändrade dykningen karaktär till en kanske mer spännande dykning i de hajrika vattnen runt Cebu. Mixen av dykning och skön avkoppling gjorde gott och under våra tre veckor fick vi besöka många dykplatser med olika typer av dykning. Några av ställena blev klara favoriter som vi gärna återvänder till nästa gång vi kommer till Filippinerna.

Länkar:
http://www.prosafari.com



























Att resa till Filippinerna:Flyg via London till Hong Kong, därefter till Cebu

Elsystem:
220 volt. Du behöver oftast en adapter för dina svenska kontakter.

Framkallning:
Ute på de mindre öarna hittade jag ingen framkallning men i Cebu finns det och dit kom vi inte förrän efter två veckors dykning. Digital fotografering kan därför vara ett alternativ om du vill vara säker på resultatet av ditt fotograferande...

Dyksäkerhet
På vårt safari fanns oxybox och kommunikationsradio/mobil ombord på båtarna. Närmaste tryckkammare finns i Cebu.

Flyg inrikes:
Filippinernas internationella flygbolag är Philippine Airlines. Flygplatsskatten 550 pesos för alla över två år.

Mobiltelefoni
Vi hade täckning för det mesta utom på någon ö. De största operatörerna är Smart Communications Inc. ( http://www.smart.com.ph ) och Globe Telecom ( http://www.globe.com.ph ). Billigast är att köpa ett refillkort när du kommer dit och fylla på det eftersom.

Valuta:
Filippinska Peso = 100 centavos. 100 SEK ger cirka 725 Peso (PHP) och 100 Peso är cirka 13 kronor.

Vaccination:
Du bör ha ett grundskydd mot Difteri, Hepatit A, Polio och Stelkramp. Till vissa riskgrupper vaccin mot kolera/turistdiarré men kolla för säkerhets skull vad som gäller med din närmaste vaccinationscentral.
Kreditkort: I de stora städerna fungerar de vanligaste korten men ute på öarna är det bra om du har med dig Peso att betala med då kursen där inte är den bästa.


tipsa Tipsa en vän   facebook Posta på facebook    Direktlänk   Translate Oversæt denne artikel til dansk Oversett denne artikkelen til norsk Käännä tämä artikkeli on suomi translate this article into english

« Tillbaka