Namn: Lösen:

Batyskaf


Eng. Bathyscaph. Fr. Bathyscaph

En undervattensfarkost för forskning som uppfanns 1939 av Auguste Piccard byggd för att klara av det stora tryck som finns på stora havs djup. Namnet kommer från grekiskans bathys (djup) and skaphē (farkost).
Till skillnad från vanliga ubåtar så saknar batyskafen framdrivning och kan dyka till betydligt större djup, och till skillnad från batysfären så är den helt fri från koppling till ytan (dvs helt autonom). Genom att den saknar framdrivning, så kan man likna den vid en luftballong, dvs den driver med havets strömmar och personalen ombord kan bara observera det som råkar passera framför farkosten fönster. Det är praktiskt beskrivet ett dykarklocka som driver med havets strömmar, men kan reglera sitt eget djup.
Undervattenspionjären Cousteau var med på den första turen i en batyskaf FNRS2 år 1948, 1960 dök batyskafen Trieste ner i Challengerdjupet i Marianergraven, 10,911 m under havsytan.

Konstruktion
Batyskafen kan beskrivas som en rund dykarklocka monterad under en stor cylindrisk flytkropp. Inga människor kan alltså vistas inne i den stora delen av kroppen under dykningen, utan den är endast den lilla sfären som kan transportera människor. Den passage som finns från sfären genom flytkroppen är endast för transport till och från sfären när farkosten ligger på ytan, och det lilla tornet är bara för att förhindra att vatten kommer ner i passagen under in- och utpassering – under själva dyket så vattenfylls passagen. Passagen fanns inte på den först batyskafen, där resenärerna var tvungna att klättra in direkt i sfären innan hela batyskafen sjösattes.
Eftersom en batyskaf är avsedd att dyka till stora djup, så kan man inte använda tryckluftstankar, efter luft på så stora djup komprimeras och får en densitet högre än vatten, och därför inte längre har någon lyftkraft, och ej heller kan användas för avvägning. Istället så har en batyskaf tankar fyllda med en icke-komprimerbar vätska (fotogen) som är lättare än vatten för att säkerställa lyftkraft när man vill ytan, för att kunna sänka farkosten, så är den försedd med tyngder i form av små järnkulor som drar farkosten nedåt, vilka man på djupet släpper ut för att få positiv lyftkraft. För att batyskafen inte skall sjunka så fort den sätts i vattnet, så har den även lufttankar som töms när man är klar för nedstigning.

Olika batyskafer som tillverkats
- FNRS 2, 1948, dykdjup 4.000 m, deplacement 40 ton
- FNRS 3, 1954-1961, dykdjup 4.000 m, deplacement 90 ton
- Trieste, byggd 1954-1963, dykdjup med Terni-sfär 4.000 m, dykdjup med Krupp-sfär 11.000 m, deplacement 125/150 ton
- Archimède, 1961-1974, dykdjup 11.000 m, deplacement 200 ton
- Trieste II 1964-1983, dykdjup 1 :a versionen 4.000 m, dykdjup 3 :e versionen 6.000 m, deplacement 300 ton (3:e versionen)

Externa länkar:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Batyskaf
http://en.wikipedia.org/wiki/Bathyscaphe
http://fr.wikipedia.org/wiki/Bathyscaphe


Nedan: Batyskafen Trieste undersjösättning under sin tid i amerikansk tjänst. Foto: US Navy

Relaterade ord: Batyal Batypelag Batysfär Dykarklocka Farkost Ubåt Undervattensfarkost



Batyskaf

TILLBAKA  VISA DISKUSSIONER