Hydrox
Eng. Hydrox
Allmänt:
Gasblandning av vätgas (H2) och syrgas (O2) i valfri mix.
Vid låga blandningar blir gasen så kallad "knallgas" med mycket stor explosionsrisk varför den inte har rönt stor framgång inom dykningen. Genom att hålla syrgashalten under 4% så elimineras risken för explosion, men gör samtidigt gasen oanvändbar på ytan eller grunda djup. Även om det för dykning främst är intressant med en gasmix som har en så hög andel väte att gasen inte är lättantändlig, så gör riskerna med läckage där gasen kan spädas ut med vanligt luft riskerna stora.
Maximalt dykdjup för hydrox är cirka 200 m pga av djupberusningseffekten.
Historik:
Första gången gasen användes för experiment som andningsgas var på 1789, då fransmannen Antione Lavoisier testade den på marsvin.
Gasens stora pionjär var svensken Arne Zetterström som gjorde experiment på under 1940-talet, men arbetet avbröts när Zetterström omkom efter ett dykt ill 160 m djup i en dykolycka som dock inte berodde på gasen.
På 1960-talet återupptog svenska marinen försök med vätgasbaserade andningsgaser genom arbete utfört av Gunnar Lundin och Claes Lundgren.
På 1960- & 1970-talen så gjorde US Navy tester för att försöka fastställa rimliga mättnadstider för gasen, så att man skulle kunna göra dekompressionstabeller för gasen.
1976 gav amerikanen Bill Fite ut dyktabeller för hydrox ner till 100 m efter att ha gjort simulerade dyk ner till 300 m i tryckkammare.
Under 1980-talet gjorde svenska marinen genom Hans Örnhagen nya experiment med vätgasbaserade andningsgaser. Även det franska företaget Comex experiment med hydrox. Comex fann bland annat att vid djup större än 150 m så blev den narkostika effekten av vätgasen betydligt värre än kvävgasens narkotiska effekt, en jämförelse som liknades vid ett LSD-rus för vätgasen mot kvävets alkoholberusning, man drog därför slutsatsen att maximalt dykdjup för hydrox ligger på 150 m, och använde istället 1992 hydreliox för silmulerade tryckkardyk motsvarande djup ner till 700 m.
Arne Zetterströms gaser:
Syntetgas I: 4% O2, 24% N2 & 72% H2
Syntetgas II: 4% O2, 36% N2 & 60% H2
Skiftgas: 4% O2 & 96% N2 (används för att vädra ut transportgasen luft som innehåller höga halter syre, innan gasbyta till/från vätgasblandning)
På slutet övergick dock Arne till äkta hydrox med 4% O2 & 96% H2 för att optimera narkotisk effekt (minimal) och andningsmotstånd (minimal).
Åsikter och diskussioner
Externa länkar:
http://en.wikipedia.org/wiki/Hydrox_(breathing_gas)
http://en.wikipedia.org/wiki/Breathing_gas
Relaterade ord: Andningsgas Argox Blandgas Divox Dräktgas EAD END Gas Gasblandning H2 Heliair Heliox Helitrox Helox Hydreliox Inertgas Luft Mix N2 Neox Nitrox O2 Oxygen Partialtryck Safe Air Syre Syrgas Trimix Triox Väte Vätgas
TILLBAKA VISA DISKUSSIONER