Namn: Lösen:

Ratio deco


Eng. Ratio decompression

Allmänt:
Ett uttryck för en beräkningsmetod som används för planering av dekompressionsdyk utan att använda tabeller, dykdator eller annan mjukvara för planeringen genom att man istället gör en grov plan baserat på den generella strukturen för dekompression enligt vissa enkla reglar. Metoden är så enkel att man skall kunna använda den under ett dyk för att räkna ut dekompressionen baserat på hur djupt och länge man har dykt, och därmed anpassa den planerade dekompressionen efter hur dyket verkligen blev (exempelvis korta dekompressionen om dyket blev kortare eller grundare än planerat).
Metoden används exempelvis inom utbildningsorganisationerna Global Underwater Explorers (GUE) and Unified Team Diving (UTD) som tillämpar så kallad Doing It Right (DIR) filosofi kring hela sin dykning och då främst för dykning med trimix som andninggas och utanför de traditionella gränserna för sportdykning.
Namnet kommer från att det hela bygger på förhållanden (eng. ratio), där varje djup ger ett visst förhållande mellan dyktid och erfoderlig tid för dekompression (eng. decompression)..

Bakomliggande teori:
Inga dyktabeller är exakt lika eftersom fysiologin bakom dekompressionssjuka inte till fullo är helt förstådd, utan till stor del bygger på empiriskt (genom tester) insamlade data, och tabellerna innehåller dessutom inga speciella anpassningar efter personliga förhållanden. Därför finns det inte heller något exakt svar på vad som är rätt när det gäller dekompression, och många dykare har fått dekompressionssjuka inom tabelgränserna, medan andra som gått utanför gränserna har klarat sig alldeles utmärkt många gånger.
Genom att ta med de relativt nya kunskaperna om effekterna av djupa stopp, så vill man genom ratio deco öka tiden för dykare på större djup och korta ner tiderna på grundare dyk, och därmed totalt korta ner dekompressionstiden – dykprofilen kommer därmed mer att likna de som ges av tabeller som VPM, Bühlmann och RGBM.

Förutsättningar:
1 - Metoden kan bara användas på trimix 21/35 och 18/45, men gaserna ger samma dekompression och är därför utbytbara.
2 – Som dekompressionsgas för grundare stopp används enbart nitrox 50.
2 - Bottentid i beräkningarna är tid spenderad på botten (och inte som i vissa andra fall inkluderat tid för nedstigning).
3 – Dykaren måste praktiskt kunna genomföra uppstigningen med en kontrollerad hastighet, 3 m/min, 6 m/min och 9 m/min där så erfordras.

Beräkningsmetod:
En grundprincip för metoden är att dekompressionen görs i förhållande till dykdjupet, och att förhållandet 1:1 erhålls vid 46 m (150 fot) och 2:1 vid 67 m (200 fot), däremellan så justeras dekompressionstiden för varje 3:e meter (10 fot) som dyket blir djupare eller grundare från de två djupen genom att tids läggs på eller tas bort från dyktiden.
Detta innebär att dyker man på 46 m djup, så blir 1 minut dyktid på botten 1 minut dekompressionstid på väg upp, och på 67 m så blir 1 minut dyktid på botten 2 minuter dyktid på väg upp. Dyker man istället till 50 m djup, så utgår man från 1:1 förhållandet, men lägger på ytterligare 5 minuter (för gaserna angivna ovan) för varje påbörjat 3 m intervall, dvs man lägger på 10 minunter på dekompressionen för att man är på 50 m djup.
Beaktas skall att man i beräkningen använder medelbottendjup (dvs medeldjupet på "botten", alltså ej inräknat nedstigningen), istället för största djup.
För att räkna ut var det första stoppet skall ske, så räknar man först ut det absolutatrycket på aktuellt medelbottendjupet (ex 6 bar på 50 m) och multiplicerar det med 2 (gånger 6 om man räknar i fot), och drar av det nya värdet från aktuellt djup och får då ett djupvärde som ger en en trycksänkning till ungefär 80% av trycket på medelbottendjupet (exempel 50 m djup: 6 bar x 2 = 12, vilket ger djupminskningen 50 m – 12 = 38 m). Därefter skall dykaren göra stopp var 3:e meter upp till djupet där gasbyte till dekompressionsgas kan ske. Vid gasbytet stannar dykaren 3 minuter på aktuellt djup för att dra fördel av partialtryckssänkningen på inertgasen.
Efter gasbytet inleds den verkliga dekompressionen enligt tiden beräknad enligt ovan, vilket genom stopp var 3:e meter förläggs med halva tiden jämt fördelad på vägen upp till 9 m (30 fot) och resten jämnt fördelat mellan mellan 6 m (20 fot) och ytan.

Att notera:
Metoden förespråkas inte (ej heller lärs ut) av de större utbildningsorganistationerna inom teknisk dykning, och inte större vetenskaplig forskning har inte gjorts kring metoden, även om det förefaller ha gott utfall hos användarna.
GUE som står bakom metoden, framhärdat att man inte skall använden den utan korrekt utbildning i metoden och i övrigt full tillämpning av DIR-filosofin.
Metoden skall ej användas för att ersätta ordentlig dykplanering, utan snarare som en metod att skapa nöduppstigningsprofiler.

Externa länkar:
http://en.wikipedia.org/wiki/Ratio_decompression

Relaterade ord: Bottengas Dekodykning Dekompression Dekompressionsdykning Dekompressionsstopp Dyktabell Gasbyte GUE Inertgas UTD Utvädring




TILLBAKA  VISA DISKUSSIONER