Namn: Lösen:
Andreas Fritz

Andreas Fritz

Ålder: 41
Yrke: Rebreathersnickare
Bosatt: Koh Samui, Thailand
Antal dyk: Ingen aning
Medlemsnummer: 13325


Hej Andreas, allt bra med dig?
- Jotack, allt e fint!

Vem är egentligen Andreas Fritz?
- En levnadskonstnär som vägrade tro att man måste anpassa sig och jobba med sånt som man tycker är trist. Kan jag äta ibland och spendera en större del av min tid med det som jag skulle tycka vara värt att berätta för mina barn barn när jag är 70 bast, - då leker livet!.

Du har ju blivit nominerad av våra läsare varför tror du att de är nyfikna på vem du är?
- Kanske pga att jag bygger en rebreather som är rätt färsk i Sverige? Eller är det min stora näsa?

Hur kom du på idén att bygga Rebreathers?
- Jag har haft en hel del olika rebreathers genom åren men aldrig varit riktigt nöjd med någon. Jag har en liten lätt engineering bakgrund och alltid vägrat att slänga saker som går att fixa. Efter ett tag började jag modifiera rebreathers, men det slutade alltid med att man irriterade sig över något som var svårare att fixa till utan riktiga maskiner.
Under några år körde jag tom. små kurser med elever som ville bygga om sina Ryska militära RB’s. Det var riktigt skoj ochj jag fick ihop en liten krets som höll kontakten och bytte ideer. Sen kom tech dykning. Jag hakade på eftersom det var skoj med lite mer än att lära folk att spotta i masken, men jag gillade personligen aldrig ideen att spendera timmar att fylla stora flaskor för att sedan blåsa all gas på ett rätt osmart sätt. Tungt att bära allt också. En dag satt jag och tänkte på hur nice det var med fridykning eller små nätta O2 rebreathers. Att man faktiskt kan simma obehindrat. Varför kunde ingen designa en CCR som var bra att simma med? På bara två dagar lyckades jag tota ihop en rebreather av delar från kanske fyra olika modeller som jag tyckte kändes mer som fridykning än apparatdykning. Den kunde användas som O2 rebreather eller mixed gas, var lätt att bära på, och hade bättre trimegenskaper än alla de modeller som delarna kom ifrån. Det var då det slog mig att det vore fräckt att bygga något liknande från scratch. Bara en till mig själv som jag kunde vara nöjd med.

Sagt och gjort. En vecka senare var den första prototypen till det som senare blev en Pelagian färdig. Den såg för jävlig ut eftersom jag inte hade några vettiga maskiner, Jag minns att jag spenderade en hel natt med att bygga om en taskig borrmaskin till en typ av svarv för att kunna få till några delar. Jag använde o-ringar från gräsklippare och funkade det inte testade jag en kombination av gummiband och superlim. Ruggigt kul och till slut hade jag en rebreather som åtminstånne jag tyckte var bättre att dyka än allt annat jag testat! Efter ett par prototyper till så hade jag en som såg lite snyggare ut. Det började dyka upp kunder till det dykcenter jag drev med sina ”riktiga rebreathers” som ville testa min och jag började få förfrågningar om att bygga fler. Eftersom min kloka mormor brukade säga att man skall skynda långsamt så började jag med att designa alla delar med riktiga CAD- ritningar, kollade leveranstider för delar med leverantörer och testade marknadsintresset för en ny RB genom att tota ihop en websida med lite bilder på kalaset. Första veckan siten var uppe så fick jag in orders på 17 maskiner! När deadline för leveranser kom så började levernatörerna gnälla om att det var för komplicerat att tillverka delarna och jag fick lite panik. Men eftersom jag kan maskinteknik så tänkte jag att hellre än att lägga ner redan i starten så gör jag allt själv. Maskiner köptes in och den första lilla fabriken invigdes. Allt tog givetvis tid och de flesta som beställt rebreathers tröttnade och fick stålarna tillbaks. Det som sporrade var de som tyckte att det fick ta den tid det tar och inte ställde in sin order. Nån typ big shot chief engineer för något high tech företag sa ”Andy, your CCR design is unique and there is nothing on the market to substitute it” etc. och bla bla, bla. Sånt värmer för killen med borrsvarv och gummibands tätningar! Nåja. Nu är det CCR bygge på hel tid i fabrik nummer två som tyvärr börjar bli trångbodd.

När började du dyka och varför?
- Jag gjorde första dyket på semseter i Thailand nån gång 83, tror jag. CMAS certifikat hos ”Daves Divers” eller nåt. Jag kommer ihåg att det var lite dyrare än i det konkurerande Thaiägda dykcentret i samma kvarter. Jag frågade Dave varför det var dyrare att dyka med honom?; ”-I just got back from a body recovery of one of the other guys customers. They couldnt pick him up themselves”, var svaret som fick mig att välja Dave utan att gnälla mer om priset.

Varför jag började dyka? Jaques Costeau’s och Hans Hass’s filmer, helt klart. Slåss med hajar, leta skatt och cool mössa, du vet.

Kan du kort beskriva din dykkarriär?
- Right. Efter ovanstående så blev det lite sporadiskt med dykningen eftersom jag på den tiden var musiker, hade förlag och inspelningsstudio. Semesterdykning kort sagt. Året 93 fick jag möjlighet till ett sabbatsår mellan kontrakt och bestämde mig då för att dyka mer. Stack till Seychellerna och körde PADI racet till DM och jobbade lite efter utbildingen.
Jag fick erbjudande av Dept. Of Environment att jobba på Aldabra atollen som nån sorts sköldpaddsvakt. Tydligen så finns där en utrotningshotad, stor sköldis som gillar att lägga ägg där medans japanska fiskegubbar går iland och snor äggen. För att förbättra oddsen så brukade de ha en vakt stationerad på ön som försvarar äggen mot hungriga Japsare. Jag kommer ihåg att de sa att man fick två gevär med sig; Ett för att jaga vildsvin (för att dryga ut säcken med ris man fick med sig), och ett för att skjuta Japaner. Kontraktet var minimum 6 månader och man hade bara sporadisk radiokontakt och helikopterbesök efter 3 månader, (Aldabra var på den tiden obebodd). Jag kommer ihåg att jag kände mig ärad och utvald och undrade varför de valde just mig och vad man behövde kunna. De sa att det gillade mig eftersom svenskar var omutliga och att om jag kunde stå på ett ben och tugga tuggummi på samma gång så hade jag tillräcklig talang för att få jobbet. Right. Jag åkte hem till stan istället.
Väl hemma så blev dykintresset mer prominent. Jag hade alltid dykriggen i bakluckan och det blev inte bara weekenddykning utan även i veckan. Vrak utforskades och eftermiddags dyk blev nattdyk utan lampa. Nästa tillfälle till avbrott i den rätt hektiska musikkarriären kom 95 eller 96 och jag blev en heltids DM i Stockholm som faktiskt lyckade betala hyran med lönen. Jag jobbade hos Oceanic och blev fort instruktör. Oceanic hade nån typ av job network med olika dykcenter utomlands och jag högg på det mesta som erbjöds. Tobago, Medelhavet, Röda havet osv.

Efter ett år så var jag tvungen att välja musiken eller dykningen och valde dykningen fastän jag tänkte att det säkert var en dum ide. Sedan kom internet och MP3. Polarna från musksvängen fick ingen royalty medans jag satt och garvade i solen åt att jag rent eknomiskt valt rätt fasten dykning inte är nått man direkt blir fet på. Vidare; Filipinerna hade grym dykning och jag studerade effekterna av djup + luft + nätt bakfylla vs. djup + luft + ingen bakfylla. Tyvärr fans det inget He eller vettiga deco gaser utan dök man djupt så tog man med sig en ”flarra till” bara och ibland inte. Efter en del mishaps så började jag intressera mig för dykmedicin och insåg rätt snart att det fans bättre sätt att dyka djupt. Sista svängen till Sverige var nog runt 97-98. Jag jobbade hos Scandinavian Scuba Divers. Super coola snubbar som drev det hela. Elever blev polare, debreifings i bastun över en bira etc.medans en kurs hos andra samtida dykcenter var ungefär lika spännande som att stå i kö på Posten. Jag brukade köra OWD kurs iförd O2 rebreather. Säkert inte till PADI’s godtycke, men det var varmt, skönt, gaseffektivt och PADI gubbarna bodde ändå i Göteborg, so who cares?! Slutligen blev halvårshattandet mellan land X och Sverige lite jobbigt och jag kännde att jag måste väja var jag skulle bo. Efter ca två nanosekunders fundering blev det flytta och jag öppnade dykcenter i Thailand 99.

Har du några andra intressen förutom dykningen?
- Nej. Nja, egenligen brukar det funka så att jag tillfälligt intresserar mig för saker som jag inte kan och som jag inser att jag kan ha användning för att kunna. T.ex. just nu så tycker jag att det är spännande med injection molding, ( vet inte vad det heter på svenska), men alltså en teknik för att gjuta plast delar istället för att svarva etc. Maskinerna står på plats och jag måste lära mig hur det funkar. När jag väl kan det så blir det nog mindre intressant. Jo förresten. Vi har en papegoja som är väldigt kärlekskrank och det börjar bli pinsamt när hon sätter sig på handen och vill… hrm. Kort sags så gäller det att hitta en hane relativt fort. Problemet är att den här typen av papegoja är rätt trixig att se skilland på könen. Så; veckans hobbyprojekt är att skicka ett bud till Bangkok för att inhandla rätt kön av papegoja så att det blir ett harmoniskt papegojpar och slut på parningsbeteendet. Jag snackade just med en uppfödare som vänligt informerade om att honor lägger ägg medans hanar inte gör det. Thanks, dude. Detta projekt är för tillfället intressant.

Hur ser en perfekt dykdag ut för dig?
- Helt ärligt så är jag just nu lika lättroad som en nycertad OW elev i Björkvik. En drawback med att tillverka rebreathers proffessionellt är att det blir mindre dykning och mer av det andra. I går startade jag en kurs I Good Ole’ O2 Rebreather Diving. Kort sagt dyk mellan 4 och 6 meter. I morse var vi ute och dök på stranden och såg lite fisk, stenar och annat genom 4 meters sikt. Jag tyckte det var fantastiskt! För att konfigurera min Pelagian så mycket det gick för att ge samma minimalistiska förutsättningar som elevens O2 RB så plockades en hel del bort. Back to basics och simma som en fisk. Stencoolt! Annars så tror jag nog att den perfekta dykdagen innehåller en ny plats. Spelar inte så stor roll var eller hur djupt. Grejen är att det jag gillade med den bild Jaques Costeau åtminstånde målade upp var – Discovery. Om jag inte har sett en plats förr så är det discovery för mig. Klart, hittar man en grott passage som man vet ingen har hittat innan så är det doubbel bingo super discovery.

Har du gjort något favoritdyk som du vill dela med dig av?
- Ok givetvis har jag rätt många ifrån Thailand men här följer en av de bästa ifrån Stockholm; tippar att det kan ha varit 92 eller så. Jag och ett par polare ville dyka vrak i stan och sticker till nån dyk shop och frågar var man hittar dom. Killen i shopen briefar om den lilla bryggan lite bakom DN skrapan och att man kan hitta en liten motorbåt på 8 meter. Great. Vi sticker dit och när vi äntligen kommer i vattnet så är nog klockan 5 pm. Vi simmar efter beskrivningen och kommer rätt snart ifrån varann i den taskiga sikten. Jag är redan på den tiden känd som den sämsta parkamraten i stan och ingen tycker det är konstigt att jag försvinner en timme eller så. Jag simmar själv och efter ett tag så ser jag fören på en supertanker torna upp sig framför mig. Eftersom det är ruggigt mörkt (ingen lampa) så ser det väldigt dramatiskt ut och jag stammar: ”Det här är för fan ingen liten motorbåt”. Jag ser framför mig hur journalister trängs för att få uppgifter om det stora fyndet medans jag simmar in i vraket. Eftersom jag inte har någon lina eller andra finesser i bagaget tänker jag att jag bara kör ett ”L” dvs att man bara går in och sen max en 90 graderssväng. Den första svängen erbjuder en kort snutt till höger eller något som verkar som en lite längre sträcka om man svänger vänster. Vilken hade du valt? Jag tog den längre sträckan och kom in i ett större rum som kunde ha varit en mäss eller liknande. Tyst, ingen vatten rörelse, ingen lampa, och tanken av att simma omkring som förste man på ett icke upptäckt vrak. I Stockholm!!! Nåja. Det visade sig att ”Supertankern” egentligen var den slaktade Djurgårdsfärjan Falken och var ”upptäckt” samma dag de sänkte skiten. Ett par dagar senare i dagljus hittade jag massor an linor som visade på guidade PADI turer. Oh well, det var ändå ruggigt spännande att TRO att man hittade det!

Vad tycker du om dykarna.nu?
- Ärligt talat så har jag inte spenderat så mycket tid på att kolla igenom siten. Jag signade upp som medlem för några år sen tror jag men sumpade bort lösenord. Har tittat ibland som gäst och kom först ett par veckor sedan på att man kan luska reda på logguppgifter. So far so good. Verkar rätt spontant och ostyrt, fastän det finns banners etc. Ser ut som att folk som undrar något får hjälp och inte bara bannor av medlemmar. Det verkar väldigt aktivt och det käns som många medlemmar faktiskt dyker och inte BARA surfar. Great stuff.

Har du planerat nått kul den kommande tiden?
- Jodå. Det här året öppnar lite möjligheter. Jag får mer staff, och en floor manager som kommer ta en hel del av dagsrutinerna vilket gör att jag kan dra iväg och dyka lite oftare. Framförallt finns det hur mycket grottor som helst i södra thailand. Jag har bara krafsat på ytan än så länge och jag ser fram emot att kunna utforska mer. Planen är även att på sikt flytta till fastlandet, närmare bestämt södra västkusten. Det blir ett grymt jobbigt projekt, men det skojiga är att man kommer kunna dra ett grott dyk efter jobbet. Jag kommer ha de bästa grottorna på ca 10 – 40 min bilfärd från fabriken och året runt access! Det är inte illa.

Vad vill du säga till alla som läser detta?
- ?!? Va? Typ något riktigt clever som han Joda i Stjärnornas Krig skulle ha sagt? –”Spotta i masken och glöm inte att gnugga”? ”Låt fenorna leda vägen”?, Njäe kanske; ”Den som manometern inte kollar kommer få ett sjå att andas vatten”. Äh, det rimmar inte ens. Vi lägger ner detta.

Artikeln läst 7648 gånger.

Nominera en medlem
Stäng »

Du måste vara inloggad för att skicka mail!



Jonas Roos



Christian Reslow



Henrik L Jonsson



Pål Tyrenius



Catarina Jostéus



Tor Jörgensborg



Martin Quensel



Peter Steinhoff



Andreas Swills



Petter Johanson



Anders Jälmsjö



Andrej Hoffmann



Mirka Kinnunen



Annika Bonnér



Kjell Nylund



Mats Horngren



Angelica Rydelius Bergman



Micke Tilja



Jill Lundgren



Jan Wilske



Erik Rådström



Jakob Selbing



Christopher Zell



Anders Thulin



Jesper Berglund



Christian Svärd



Andreas Fritz



Filip Kalinski



Christian Balousa Andersson



Tony Holm



Mats Karlsson



Inge Lennmark



Staffan von Arbin



Sten Meyer



Åke Larsson



Anders Näsman



Millis Keegan



Antonio Martinez



Tomas Asp



Roger Xerxes Rosenvinge



Sofia Gulin



Stefan Barth



Mark Dougherty



Pär Ahlgren



Jonas Pavletic



Alex Dawson



Rik Gould



Erika Heineman



Roger Ingebo



Rahel Zemoi



Andreas Sannerman



Sofia Svärd



Henrik Enckell



Urban Lund



Raul Bäck



Per Lagerberg



Tobias Åberg



Linda Normark



Richard Lundgren



Anders Puranen



Tomas Persson



Annelie Pompe



Fredrik Astlid



John Gulliver



Linda Haglund



Dmitri Gorski



Mattias Vendlegård



Charlotta Carlén



Magnus Keijser



Anders Ståhl



Micke Wolhardt



Nils Möllerström



Roland Bede



Calle Lundin



Kim Davidsson



Linnéa Lilo



Magnus Hagman



Björn Carlsson



Ulf Eriksson



Göran Nilsson



Jonas Eklöf



Sten Stockmann



Erik Lindberg