Erik Lindberg

Vid tillfället för intervjun:
36 år, ensamstående singel, boende i Mölndal
Medlemsnummer: 1797

Erik har dykt sedan 1992 och har länge varit en hängiven debattör på diverse dykforum. Erik är kanske mest känd för sin länksida http://hem.passagen.se/m93lgek/scuba.html som fungerat som startsida för åtskilliga dykare.

Hej Erik, allt väl?
Hej hej, allt är bra med mig!

Hur många dyklänkar är du uppe i nu?
Vet inte, jag måste erkänna att den en gång så berömda länksidan förfallit till en pinsam nivå numera. Faktum är att jag länge funderat på hur jag skall få till ett värdigt avslut. Personligen fyller inte sidan något praktiskt värde nuförtiden då ju Google hittar allt jag behöver (och därtill). Jag inser ju dock att många fortfarande använder sidan, så en tanke vore att Wikifiera den för att på så sätt göra den självgående. Hursomhelst är den kraftigt lågprioriterad just nu.

Vad gör egentligen Erik Lindberg när han inte samlar på länkar?
Jag är formellt utexaminerad från Chalmers som "Naval Architect", mentillfälligheter ledde karriären bort från fartyg och båtar. Istället jobbar jag som konsult inom fordonsindustrin och provkör bilar dagarna i ända. När jag inte dyker (vilket jag inte gör på vintern) så gillar jag att åka snowboard. En annan hobby som jag fastnat för på senare tid är Urban Exploration ( http://sv.wikipedia.org/wiki/Urban_Exploration ), förmodligen för den stora likheten med vrakdykning.

Du har ju blivit nominerad av våra läsare varför tror du att de är nyfikna på vem du är?
Tja, jag har ju hängt med på interwebben sedan begynnelsen vilket automatiskt placerar mig i facket "gamla rävar / gamla stötar". Samtidigt har jag alltid försökt hålla en personlig låg profil vilket kanske ökat på mystiken kring mig som person.

Du är ju en respekterad debattör på dykarna, vilket ämne tycker du är mest uttjatat och vad pratas det för lite om?
Mest uttjatat? Det måste nog vara alla "Är det DIR att..."-frågor som dyker upp med pinsam regelbundenhet. Likheten med sexfrågespaltens "Är min snopp normal"-fråga kan inte vara en tillfällighet. Pratas det för lite om? Såsom båtägare så saknar jag diskussioner om praktisk båtdykning. En detalj som man lägger märke till när man dyker på andra ställen i landet är tex. att metoderna för att boja upp vrak kan skilja sig rejält. Ett annat ämne jag saknar är diskussioner om dykpedagogik mellan instruktörer.

När började du dyka och varför?
Jag fick följa med min kusin och hans polare som "prylvakt" när de skulle dyka. Efter dyket fick jag låna en utrustning för att "bara bubbla i ytan". Först ville de inte låna ut viktbälte men jag hävdade att jag behövde det "för balansen". Raskt gick jag ner på 3 m och lade mig på rygg och tittade upp mot ytan (där jag kunde se min kusins skärrade polare). Jag var såld från första sekunden.Jag tog mitt OW-cert 1992 och jag har inte slutat dyka än...

Hur ser en perfekt dykdag ut för dig?
(Jag snor friskt från Billy Tynes monolog ur "Den Perfekta stormen") Morgondimman lättar, vi kastar för- och akterförtöjningarna och går norrut, passerar Stora Oset och stävar nordväst mot Stora Pölsan. Det är vindstilla och havet ser ut som olja. Varvar upp till 2400, gör god fart. Tutar och hejar på Mr. Fiskar-Bengt som varit ute och lagt garn med sin snipa. Kattegatt ligger öppet och med kikaren kan vi skymta vår boj som fått ligga kvar, utan att bli nerdragen av strömmarna. Man inser att man är vrakdykare. Finns det något bättre i hela världen? Väl i vattnet konstaterar vi att sikten är +15 m och ingen bottenström. För omväxlings skull kan vi se ut över botten vis sidan av vraket och resterna av all bråte som föll ur fartyget vid den dramatiska förlisningen för över 60 år sedan. På dekot konstaterar vi att brännmaneterna lyser med sin frånvaro, vilket gör att man kan slumra till lätt där man hänger i sin jonline i strömmen. Efter en kort paus för bad så stävar vi tillbaka hemåt, dock med ett obligatoriskt stopp vid glasscaféet i Hönö Klova.

Har du gjort något favoritdyk som du vill dela med dig av?
Oj, det var en svår fråga då jag har gjort många dyk som varit fantastiska. Det är dock ett som fortfarande sticker ut, trots att det inte var särskilt avancerat (med dagens mått). Det hela utspelade sig 1995 på en vraksafari som Strömsholmens Dykkesenter hade anordnat. Det var en live-aboard som utgick från Strömsholmen och åkte upp och ner för kusten med vrakdykning på menyn. Denna dagen låg vi på Runde och gjorde en avstickare söderut med aluminiumbåten till Åramsundet och vraket Felix Scheder. Sundet som vraket låg i är mycket känsligt för tidvattenströmmar så enda tidpunkten att dyka var precis när tidvattnet vände. Det pressade tidsschemat höjde nog spänningshalten lite och var ganska "taggad". Vraket var en gammal valfångstbåt som byggts om till patrullbåt av tyskarna och som sänktes under ett flyganfall. Det tog oss lite tid att hitta platsen och den lina som skulle leda oss från ett sjömärke fram till vraket, men väl i vattnet kunde vi konstatera att sikten var fantastisk och att strömmen ännu inte börjat tillta. Linan vi följde gick genom en dalgång med renspolade klippor och gnistrande vit snäckskalssand. Plötsligt öppnade dalen upp sig och där låg vraket med en lätt slagsida på 28 m djup. Däckskanonen pekade fortfarande ut över babords bog och det trasiga akterskeppet vittnade om den våldsamma sänkningen. Jag har sedan dess dykt häftigare vrak och gjort mer avancerade dyk men den känsla jag fick under detta dyk kan faktiskt än idag få håret att resa sig när jag tänker tillbaka på det. > Har du planerat nått kul inför årets dyksäsong?> Utöver den "vanliga" dykningen på hemmaplan så skall det väl bli en dykvecka till Norge i höst. Kanske en och annan avstickare till andra delar av dyksverige också.

Vad vill du säga till alla som läser detta?
Ta inte sporten (och dig själv) på sådant allvar att du glömmer bort hur kul det är att dyka!

Tack för att du tog dig tid!
Tack för visat intresse!