Namn: Lösen:
Göran Nilsson

Göran Nilsson

Jag är som alltid i ”mina bästa år” som det så vackert heter. F.n. är den åldern 49. Bor i Delsbo och är numer lycklig ensamstående med en 6 årig kille (Joakim).
Dagarna fördriver jag som datalärare.
Medlemsnummer: 277


Göran gjorde sitt första dyk 1979 och är en av de 300 första medlemmarna på sajten. "Görans Dykhörna" är en ord som klingar välbekant i mångas öron och som gjort Göran till något at en "nätkändis" bland vrakfantaster.

Hej Göran, vi vet ju inte så mycket om dig egentligen vem är du egentligen?
Haha, nja lite mystik ska det väl vara kring min person, få har sett eller träffat mig än mindre haft äran att dyka med mig. Det finns faktiskt de som en gång trodde jag var någon ”spökskrivare” Men för att vara allvarlig så är jag uppvuxen i Gävle men bor sedan 99 i Delsbo och är pappa till tvillingar på 6 år. Jäntan (Julia) föddes med funktionshinder Downs Syndrom vilket fick mig att prioritera henne före dykning så utrustningen är numera dammig. Men jag betonar att jag på intet sätt lagt tuberna på hyllan utan bara på is ett tag.

Varför detta stora intresse kring skeppsvrak?
Det undrar jag också, jag har hållit på så länge att jag glömt hur det började. Men jag är vetgirig av naturen och vill förkovra mig i saker och ting. Jag upptäckte tidigt att vrakdykningen gav mig ytterligare en dimenssion om jag kände till vraket ursprung och historik i allmänhet och dess sista resa i synnerhet. Det är också det jag försöker förmedla på ”Görans Hörna”. Om nu inget märkt det så är det ungefär hälften kända vrak och resten är ännu ej hittade. Detta för att stimulera andra att ge sig ut och leta vrak. Jag ger er lite uppslag och en ungefärlig plats och sen hoppas jag lokala dykare tar vid.

Det ger mig även stor stimulans när släktforskarna hör av sig och vill veta hur deras förfader levt sitt liv och hur det gick till när dom förlist och gått bort. Just denna grupp har blivit väldigt frekvent på mina sidor och jag kommer aldrig att glömma när en pensionär hörde av sig ang. sin farfar som varit styrman och omkom vid en förlisning. Jag fixade så hans arbetsplats filmades och efter att ha bränt ner några CD-skivor skickades det över med en halv pärm om förlisning. Glädjen i hans röst vid nästa telefonsamtal kommer jag aldrig att glömma. Inte heller sonen till Vestas befälhavare som jag faktiskt hade kontakt med för bara någon dag sen. Förstå känslan om man skulle kunna hitta hans julklapp (han aldrig fick) och kunna återlämna den trots det ev. skicket. Det är en leksaksbil i plåt som ska finnas ombord på Vesta och som sonen väntat på i över 60 år. Stunder som dessa ger mig mycket och är även de en drivande kraft.

Om du bara fick skriva om ett enda vrak vilket skulle det bli?
Hrrmm. Ett enda vrak??? Skulle vara Tilja efter ett sjöslag då, ett riktigt kronvrak :D

Skämt å sido, det ska väl vara någon skuta som fallit mellan raderna i arkiven och alla glömt bort. Att leta fram fakta, skriva och sen se någon hitta vraket vore gött. För närvarnande är det galeasen Anna Charlotta som gäller som favorit trots att det förmodligen är en s.k. brädhög. Annars är det just nu Saturnus jag försöker klura ut var hon ligger. Jag tror hon ligger inom ”ett stenkast ” från land och det vore väl faaan …. Detta för att försöka räta ut en del frågetecken för de anhöriga.

När började du dyka och varför?
Mitt första dyk gjorde jag i Philippinerna 1979 som en rolig grej, dock utan cert. Bara lite extra peso till grabbarna. 80-talet blev det bara kemdyk och 1990/91 satte det fart och jag utbildade mig hos Dyksport i Uppsala och vi var ett ganska stort gäng som var verksamma och dräkten hann knappt torka mellan dyken. Jag liksom många i min generation fascinerades av Costeu på TV och viljan att själv kunna ta del av livet under ytan fick mig att börja med dykning.

Hur ser en perfekt dykdag ut för dig?
Dyker inte idag men har på intet sätt lagt tuberna på hyllan utan bara lagt dom på is ett tag. När tvillingarna föddes blev det p.g.a. jäntans sjukdom omöjligt att kunna komma loss någon timme för dykning under hennes första 3-4 levnadsår. Idag är hon 6 år och mycket friskare så nu finns måhända utrymme för att ”damma av utrustningen”. Så jag lär väl här gå ut med en varning till andra dykare….snart kommer jag.

Men annars skulle en perfekt dykdag te sig som så:

Samling kvällen innan dyket och lite social samvaro på kvällen med käk, pilsner och vraksnack. Upp i ottan och tuffa ut i stiltje till ett nytt orört vrak. Sjunka sakta ner mot botten och se konturerna framträda alltmer ju djupare man går för att till slut helt avteckna sig i all sin prakt. Väl avvägd, sakta glida fram utmed relingen och känna historiens vingslag och försöka förstå, eller känna med, besättningens öden och strapatser. Greppa ratten och försöka sätta mig in i känslan där styrman ”Svensson” förde en kamp mot naturens krafter trots att han såg knappt till fören i tjockan. Efter dyket fikar vi på skäret dit besättningen räddade sig och fick utstå stormen under ett dygn innan räddningen kom.

DET är en bra dykdag för mig.

Har du gjort något favoritdyk som du vill dela med dig av?
Mitt bästa dyk har jag inte gjort ännu utan jag har det framför mig, självklart. Men visst har jag några favoritdyk som präntat sig fast på hornhinnan. En nyupptäckt Erik Nordewall går inte av för hackor. Lastångaren Vesta som jag var med om att hitta kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat samt givetvis det klassiska vraket Thistlegorm. Vad gäller övriga dyk (icke vrak) så är färgprakten i Röda havet oemotståndlig och för att inte tala om alla bestar till hajar man stirrat i vitöget ;-). Men det får vi ta över en pilsner i bastun någon gång.

Har du planerat nått kul inför årets dyksäsong?
Som jag sagt tidigare inget planerat utan jag får vara glad om jag kommer i vattnet i år. Jag får väl fortsätta mitt skrivande på ”Hörnan” och framför allt jobba på själva arkivet.

Vad vill du säga till alla som läser detta?
Jasså, du vill ha några kloka ord från en som varit med ett tag. Ja då vill jag säga som så, att vare sig du är vrakfreak eller gillar den marina floran så försök ta reda på lite mer om djurarten eller vraket mm. Detta garanterar jag ökar dykningens kvalité och ger mer tillbaks till dykaren själv som efter ett tag själv står på dykbåtens däck och förmedlar kunskap till nästa generationens dykare.

Och för livet i allmänhet har jag bara ett råd: ” Frukta inte vad morgondagen har i sitt sköte”. Detta får tolkas av var och en ;-)

PS. Ska väl nämna att tekannorna på bilden finns på museum DS.

Tack för att du tog dig tid!
You welcome

Artikeln läst 7836 gånger.

Nominera en medlem
Stäng »

Du måste vara inloggad för att skicka mail!



Jonas Roos



Christian Reslow



Henrik L Jonsson



Pål Tyrenius



Catarina Jostéus



Tor Jörgensborg



Martin Quensel



Peter Steinhoff



Andreas Swills



Petter Johanson



Anders Jälmsjö



Andrej Hoffmann



Mirka Kinnunen



Annika Bonnér



Kjell Nylund



Mats Horngren



Angelica Rydelius Bergman



Micke Tilja



Jill Lundgren



Jan Wilske



Erik Rådström



Jakob Selbing



Christopher Zell



Anders Thulin



Jesper Berglund



Christian Svärd



Andreas Fritz



Filip Kalinski



Christian Balousa Andersson



Tony Holm



Mats Karlsson



Inge Lennmark



Staffan von Arbin



Sten Meyer



Åke Larsson



Anders Näsman



Millis Keegan



Antonio Martinez



Tomas Asp



Roger Xerxes Rosenvinge



Sofia Gulin



Stefan Barth



Mark Dougherty



Pär Ahlgren



Jonas Pavletic



Alex Dawson



Rik Gould



Erika Heineman



Roger Ingebo



Rahel Zemoi



Andreas Sannerman



Sofia Svärd



Henrik Enckell



Urban Lund



Raul Bäck



Per Lagerberg



Tobias Åberg



Linda Normark



Richard Lundgren



Anders Puranen



Tomas Persson



Annelie Pompe



Fredrik Astlid



John Gulliver



Linda Haglund



Dmitri Gorski



Mattias Vendlegård



Charlotta Carlén



Magnus Keijser



Anders Ståhl



Micke Wolhardt



Nils Möllerström



Roland Bede



Calle Lundin



Kim Davidsson



Linnéa Lilo



Magnus Hagman



Björn Carlsson



Ulf Eriksson



Göran Nilsson



Jonas Eklöf



Sten Stockmann



Erik Lindberg