Jakob Selbing

Ålder: 27
Yrke: civilingenjör, hårdvaruutvecklare
Bosatt: Huddinge
Antal dyk: drygt 300
Medlemsnummer: 11174

Hej Jakob, allt bra med dig?
- Hej! Jo tack, det är jämna plågor. Företaget jag jobbar på kommer att läggas ner kring årsskiftet, men jag ser det som något positivt. Det blir spännande att hitta något nytt att jobba med. Kanske får jag någon månad "ledigt" däremellan.

Vem är egentligen Jakob Selbing?
- Jakob är en mycket komplex människa! Men jag är i grund och botten en teknik- och naturvetenskapintresserad person, med lite konstnärskap i blodet (från min farfar). Jag är född och uppvuxen i Linköping, och flyttade till Stockholm år 2006. Jag kanske upplevs som tystlåten och tillbakadragen ibland, men det är mest för att jag har lite svårt för kallprat och skitsnack. Jag försöker dock att vara trevlig och ödmjuk i alla sammanhang, men det är inte alltid så lätt när man är så intellektuellt överlägsen som jag.

Sen tycker jag det är kul att skämta om allt möjligt, speciellt när folk inte förstår att man skämtar. T.ex. om jag på en båtutfärd plötsligt tar mig för pannan och skriker "neeeej, jag glömde min snorkel hemma!" och alla tittar föraktfullt på en. Sånt är kul!

Du har ju blivit nominerad av våra läsare varför tror du att de är nyfikna på vem du är?
- Jag skulle tro att det är nån av mina vänner som anmält mig på skoj. Men det är klart, man hoppas ju att det skulle vara för mina fotoalbum på dykarna.nu... Sen har jag ju varit ganska aktiv på forumet, men på sistone har det blivit mest sporadiska oförskämdheter från min sida. Kanske blev någon upprörd och ville hämnas på ett ologiskt sätt?

När började du dyka och varför?
- Jag har alltid varit intresserad av vatten och dykning. Jag har snorklat och fridykt mycket på somrarna, så när jag år 2004 fick mitt första riktiga sommarjobb, vilket var på svenska solobservatoriet på La Palma (Kanarieöarna), så passade jag på att gå en dykkurs. Man kan väl egentligen inte säga att "jag fastnade direkt", för det var ju knappast någon ny upplevelse! Men det var bekvämt att slippa hämta luft vid ytan hela tiden.

Kan du kort beskriva din dykkarriär?
- Jag började som sagt med dykcert på La Palma 2004, sen köpte jag utrustning (singelflaska, såklart!) när jag kom hem till Sverige och började dyka lite sporadiskt på olika ställen i Stockholm och Linköping. När jag fick fast anställning i Stockholm i januari 2006 så började jag dyka mer aktivt. Jag började också åka på mer dykutfärder med båt, och försökte hitta fler dykpolare. I mitten av 2006 skaffade jag äntligen dubbelpaket, och ungefär samtidigt skaffade jag UV-kamera och började fotografera. Sen gick jag IANTDs advanced nitrox i mitten av 2007, men har egentligen inte gjort så mycket tekniska dyk sen dess.

Ända sen starten så har det enbart varit skeppsvrak som lockat. Växter och djur tycker jag inte är så intressanta. Sen har mitt intresse för fotografering gett en helt ny dimension till dykningen. Jag älskar utmaningen att i dålig sikt och/eller dåligt ljus försöka ta bra bilder. Jag vill ta bilder som folk verkligen häpnar över! Det har dock den lite trista bieffekten att många tror att jag fuskar med Photoshop eller liknande, vilket inte är riktigt sant...

Har du några andra intressen förutom dykningen?
- Jadå, främst är jag intresserad av elektronik och programmering. Just nu förlustar jag mig i programmering på en Apple II+, en gammal dator från 1979. När jag var liten spelade jag mycket spel på den, så den har för evigt en speciell plats i mitt hjärta! Förut spelade jag mycket gitarr och trummor, men tyvärr har jag inte längre något band att spela med så det ligger på is. När jag bodde i Linköping brukade jag också ägna mig åt fotografering av stjärnhimlen vid ett amatörastronomiskt observatorium (Landeryds observatorium), vilket jag tyckte var väldigt spännande men också väldigt frustrerande p.g.a. vädret i Sverige...

Hur ser en perfekt dykdag ut för dig?
- En varm, solig och vindstilla morgon på en båt ute i skärgården. Nitrox i flaskorna, och hamburgare i lunchlådan. På vraket är sikten perfekt, och kan jag se hur den steniga bottnen breder ut sig och försvinner i fjärran i det gröna dunklet. Jag känner mig avslappnad, fri och lycklig. Kanske simmar jag ut en bit från vraket, vänder mig om och bara ligger och tittar en stund. Kanske upplever jag den underbara känslan av att vara väldigt långt borta från omvärlden, att bara ha sig själv att rå om, och inget annat har någon betydelse. Då är allting perfekt!

Har du gjort något favoritdyk som du vill dela med dig av?
- Det är klart att man gjort några dyk i fantastisk sikt, bl.a. Director Reppenhagen nu i somras, men det enstaka dyk som står ut mest är ändå det jag gjorde på Melanie i september i år. Det var en helgutfärd med Storsjön, och vi var väldigt tidigt på plats - kring 7:40 om jag minns rätt. Det var riktigt fint väder, och vi hade ett bra dyk på vraket. Vi gjorde uppstigningen längs klipporna (Inre Bådarna) och låg på ca 8 m djup, då en gråsäl plötsligt simmar förbi på några meters avstånd. Efter ett tag börjar sälen närma sig lite försiktigt, och sen dröjer det inte länge förrän han tuggar på både mina och min parkamrats fenor. Vi låg bara stilla och studerade den nyfikne sälen medan han lekfullt undersökte våra jetfins. Totalt hade vi kontakt med sälen i gissningsvis 15 minuter. Det var fantastiskt roligt att se! Sedan dess har jag varit lite besatt av att få leka med sälar igen, men tyvärr har det bara blivit några få korta möten.

Vad tycker du om dykarna.nu?
- Det är en väldigt bra community! Forumet är ju väldigt användbart på många olika sätt. Jag tycker det är synd att folk klankar ner så mycket på det ibland. Ett forum på internet är trots allt öppet för alla och man får ta det för vad det är. Sen är ju siten en otroligt bra plats att lära känna nya vänner på! För min del så är såklart fotoalbumen en väldigt trevlig funktion; både för att ladda upp egna bilder och för att söka efter bilder från någon specifik plats. Dykplatsbeskrivningarna var väldigt användbara i början av dykkarriären, även om man ofta satt och suckade över att de flesta vrakdyk krävde båt! Loggböckerna kan vara trevliga att läsa i också, om det står något vettigt i dem.

Har du planerat nått kul den kommande tiden?
- Jag har dykt lite för mycket senaste året, så jag har faktiskt tröttnat lite på att alltid se samma gamla vrak. Min plan för 2009 är att gå mixkurs och skaffa rebreather, sen ska jag enbart ägna mig åt findyk! Och så ska jag försöka hitta ett nytt jobb också.

Vad vill du säga till alla som läser detta?
- God jul o gott nytt år! Och så vill jag hälsa till mina föräldrar Anders och Helena, och mina syskon Ida och Johan! Och min farmor Carola!