Jonas Pavletic

Ålder: 36
Yrke: Projektledare
Bosatt: Västerås
Antal dyk: +800
Medlemsnummer: 112

Hej Jonas, allt bra med dig?
Allt är alldeles lysande! Har precis för första gången sedan tidigt i våras haft en helt "ledig" helg utan andra måsten än att umgås med familjen och pyssla hemma. Inte alldeles obekvämt med andra ord *ler*

Vem är egentligen Jonas Pavletic?
Småbarnsfar som enligt omgivningen spenderar alldeles för mycket tid på dykningen. Enligt honom själv är det däremot inte i närheten av så mycket som det borde vara under ideala förhållanden, men det gäller ju att anpassa sig även till vardagen. En stor fördel jag har är att jag inte är beroende av dykjobb för att hålla mig och familjen flytande, å andra sidan är det även en nackdel eftersom det är svårt att få tidspusslet att gå ihop med både familj, vanligt kneg, kommersiella dykkurser, ideell verksamhet inom VSDK-Mollusca och dessutom egen dykning ovanpå det. Än så länge är det bara roligt däremot och jag har som sagt möjlighetan att när som helst bara ägna mig åt min egen dykning om/när jag tappar sugen. Förhoppningsvis kommer jag däremot att få tummen ur och jobba åtminstone deltid med dykutbildning under en tid framöver, det är i alla fall en dröm...

Hur känns det som instruktör att ha medlemsnummer 112? :-)
Förklarar kanske varför folk ringer till höger och vänster när de vill ha hjälp med något. Annars säger det nog mer om att man hängt på forumet alldeles för länge...

Du har ju blivit nominerad av våra läsare varför tror du att de är nyfikna på vem du är?
Gissningsvis för att jag på forumet precis som i riktiga livet kan prata alldeles oavbrutet och länge om i princip ingenting. Förhoppningsvis beror det på att man gillar det jag skriver och inte att man undrar vilket ufo som sitter på konstiga åsikter...

När började du dyka och varför?
Har varit nära vatten hela mitt liv, först som tävlingssimmare och sen under högstadiet i form av apparatdykning. Blev däremot ingen "riktig" dykare av mig den gången, mamma gillade inte (då heller) idéen med mig under vatten och var knappast intresserad av att skjuta till några pengar *ler*
1996 tog jag och min blivande fru tag i saken igen och började om från början tillsammans via en dykkurs med en kompis i Strängnäs SDK, men efter kursen blev det till att börja med mest dykning i samband med resor i huvudsak. Efter något år kom vi i kontakt med Mollusca och då startade dykkarriären på allvar eftersom det blev betydligt enklare med kompisar på hemmaplan. Började dyka tekniskt under 2000 och i samma veva startade min karriär som utbildare inom SSDF, en karriär som sedan tog klivet vidare till att även utbilda tekniska dykare under 2005.

Har du några andra intressen förutom dykningen?
Prylar i största allmänhet, framförallt hemelektronik. Är även helt såld på snowboardåkning, men det har inte blivit speciellt mycket av den vara de senaste åren eftersom dykningen har ätit upp alla semesterdagar. Resor i olika former ligger även det nära hjärtat.

Hur ser en perfekt dykdag ut för dig?
Känslan av att vara först är det jag går igång på, om det sedan är att man faktiskt *är* först eller om det bara känns så är mindre viktigt. Oförstörda och i så liten mån som möjligt påverkade miljöer helt enkelt. Om det sedan råkar vara fint väder, trevligt sällskap, vindstilla och soligt med lagom värme i både luft och vatten och att maten står och väntar när man kommer upp är givetvis en glädjehöjare, men rätt dyk i snöstorm eller -25 funkar det också med lite planering och motivation.

Har du gjort något favoritdyk som du vill dela med dig av?
Trots att jag gillar grott/gruv och vrakdykning mest har jag massor med bra minnen från alla möjliga dykplatser, alla väl värda sin plats på prispallen ur sitt perspektiv. Naturdyk i lokala grustaget, någon av insjöarna, svenska eller norska västkusten eller tropikerna ger mig fortfarande sköna minnesbilder och samma sak med diverse gruvor och grottor, framför allt då miljön i Sala Silvergruva. De dyk som däremot gjort mest intryck på mig är besöken på General von Steuben. Aldrig tidigare har jag blivit så rörd av att vara en del av historien och berättelserna från de överlevande har aldrig känts så levande. Det var mer än en gång som ögonen under dyken tårades på mig, som annars inte är speciellt gråtmild. Ser det som min plikt som priviligierad besökare att sprida historien om vraket till en i huvudsak fullständigt okunnig omvärld, ytterligare ett exempel på att det är de vinnande nationerna som skriver historien under/efter ett krig.

Har du planerat nått kul den kommande tiden?
Med lite stöd från vädergudarna blir det ett besök på ett hittills odykt vrak under november/december och även en tripp till Egypten innan jul. Nästa år är de största planerna kring Sala Silvergruva och som det ser ut nu kommer vi att ta oss ett stort steg närmare både våra egna och gruvans mål för verksamheten under 2008. Ska även försöka hinna med en vända till Florida och Frankrike under året och i samband med kurser landar man säkerligen som vanligt på Åland.

Vad vill du säga till alla som läser detta?
Sluta aldrig att ta varje tillfälle i akt för att träna på dina personliga färdigheter. Det finns helt enkelt inga dåliga dyk, oavsett förhållanden, utan man kan alltid spendera tiden med att förbereda sig för framtida äventyr.