Jonas Roos

Ålder: 29, men får fortfarande visa leg för att köpa snus.
Yrke: CTO på ett nystartat företag där jag även är delägare.
Bosatt: Bor tillsammans med min sambo Linda Haglund och hunden Ozzy i Årsta.
Antal dyk: 313 loggade men det finns ett glapp på ett par år där det blev ologgad semesterdykning så den egentliga siffran är okänd.
Medlemsnummer: 16758

Hej Jonas, allt bra med dig?
Allt är bara bra med mig. Mycket att göra både på jobbet och på min fritid.

Vem är egentligen Jonas Roos?
Oj vilken svår fråga, om jag viste svaret på den så skulle jag kunna krypa ner under duntäcket och vara ganska nöjd. Då jag inte riktigt vet vem jag är kan man nog kalla mig en sökare. Jag försöker att utmana mig själv privat och på jobbet då jag blir väldigt rastlös när allt bara går på rutin.

När började du dyka och varför?
Jag tog mina första certifikat i Vietnam 2003 då jag och min dåvarande flickvän reste runt i SO Asien. Anledningen till att det blev just där och då var nog för att jag alltid haft en mental lista på saker som jag skulle vilja testa och SARS härjade vilket ändrade vår resväg och gjorde att vi hade två veckor att fördriva. Det var tomt på turister och vi fick ett erbjudande vi inte kunde tacka nej till av dykcentret. Där blev det OW, AOW och en massa fundives under loppet av två veckor tillsammans med Sun, Pierre och 4 divemasters på Coco divecenter i Nha Trang. Där kan man snacka om bra ratio mellan instruktörer och elever.

Kan du kort beskriva din dykarkarriär?
Den började som sagt 2003 i Vietnam och under de nästföljande åren blev det lite sporadisk semesterdykning. Efter en resa till Cypern kom jag på att man kanske skulle ta och prova på att dyka i svenska vatten och köpte platta, vinge, luftpaket samt en ”torrdräkt”. Jag gjorde ett par dyk här hemma men bestämde mig snabbt för att om jag skulle fortsätta med kallvattendykning så var jag tvungen att investera i en bra torrdräkt som faktiskt höll mig torr. Sagt och gjort, jag skaffade mig en ny fin torrdräkt som kom med posten i mitten av juni 2008. Sedan dess har jag gått fler kurser, skaffat ny utrustning och lärt känna en hel massa bra och likasinnade dykare.

Har du några andra intressen förutom dykningen?
Ja det har blivit en hel del intressen genom åren men det enda intresse som jag fortfarande försöker upprätthålla är klättringen. Det brukar bli ett par kvällar i veckan tillsammans med min sambo men jag skulle vilja klättra mer då det känns som om att jag måste satsa mer om jag skall bli bättre. Annars så är det mest dykning som snurrar i min skalle, vilket min omgivning nog kan intyga.

Hur ser en perfekt dykdag ut för dig?
En perfekt dykdag för mig brukar börja i en säng på okänd ort eller på golvet i en gympasal någonstans i Sverige. Man går upp, dricker kaffe, äter frukost och börjar planera dagens dykning. Den euforiska upptäckarglädjen går nästa att ta på när vi tittar på de gamla gruvkartor vi hittat. När vi sedan bestämt dykordningen samt gått igenom nödfallsplanerna börjar den febrila aktiviteten för att ta oss till dagens dykmål.

Väl på plats sonderar vi terrängen och ser till att all utrustning är på topp. När man äntligen kommer i vattnet försvinner nervositeten och ett lugn infinner sig. Ett hopsvetsat team och vetskapen att alla vet exakt vad de skall göra gör att man nu kan koncentrera sig på själva dyket. Jag ligger som förste man med linrullen, andreman sätter pilar och kontrollerar allt jag gör. Dyket går exakt som planerat och vi har lagt ut mellan 50 och 100 meter ny lina i en gruva som det aldrig har dykts i tidigare. Vi har fått se lämningar efter en nu svunnen tid.

Efter dagens dykning bär det av till boendet igen och det vankas god mat och ett par pilsner. Vid middagsbordet diskuteras dagens dykning och alla observationer stäms av mot kartorna. När det sedan är dags att gå och lägga sig infinner sig tröttheten och man glider sakta ner under ytan igen och återupplever dyket...

Har du gjort något favoritdyk som du vill dela med dig av?
Då jag redan gått igenom ett av mina favoritdyk tänkte jag dela med mig av ett kvällsdyk som jag, Linda Haglund och Anders Thulin gjorde på S/S Gustav Wasa & S/S Capella utanför Oxelösund. Det var mitt 81 loggade dyk.

Vi hade tidigare på dagen gjort ett dyk på Gustav Wasa och tänkte till det andra dyket ta oss en titt på en annan ångare som skall ligga vid samma grund. Tulle tog täten ner i det nu ganska mörka vattnet och ledde oss bort mot Capella. Det första vi möttes av var spökbyssan som tydligen flyttar på sig och rullar med strömmarna. Vi fortsatte vidare mot den plats där huvuddelen av vraket ligger och Tulle visade oss maskinen.

Jag vet inte om det var för att jag blivit bländad tidigare eller vad det var men när ögonen vande sig ordentligt vid mörkret såg jag två silhuetter tona upp sig bakom Tulle som fick mitt hjärta att slå lite snabbare. Det var två stora ångpannor som stod där i all sin prakt och vakade över den lilla maskinen. Vi fortsatte vidare runt vraket och tittade på allt roligt som fanns att se. Väl tillbaka på ytan tackade jag mina vänner för ett av det bästa dyk jag gjort. De bästa dyken är de som man inte räknat med eller hunnit bygga upp förväntningar kring.

Vad tycker du om dykarna.nu?
Om jag inte hittat dykarna.nu när jag skulle börja dyka här i Sverige hade jag nog levt ett helt annat liv idag. Det är därigenom jag träffat alla de dykvänner jag har och det var där jag läste mig till den utrustningskonfiguration som jag idag använder. Sidan är ett bra sätt att hålla sig ajour med det som händer i dyksverige och man får nästan alltid bra svar på de frågor man ställer.

Har du planerat nåt kul den kommande tiden?
På lördag (2011-01-29) är det dykpub på Pelé där jag hoppas att jag möter er alla.

Som vanligt har jag stora planer inför det dykår som ligger framför oss. Jag vill hinna resa med mina vänner, utforska odykta gruvor, gå kurser för att utvecklas samt köpa en del ny utrustning som kan ge mig möjlighet att göra de dyk jag vill göra på ett säkert sätt.

Vad vill du säga till alla som läser detta?
Glöm inte att dykningen skall vara rolig. Gör bara dyk som ligger inom din komfortzon och våga säga nej om det planerade dyket inte känns bra