Mats Karlsson

Vid tillfället för intervjun:
Ålder: 43
Yrke: Platsansvarig i väktarbranschen.
Bosatt: På landet utanför Köping, Västmanland.
Antal dyk: Ingen aning men mer än 10 är jag säker på
Medlemsnummer: 4357

Hej Mats, allt bra med dig?
Hej, jag mår alldeles förträffligt i detta fantastiska sommarväder.

Vem är egentligen Mats Karlsson?
En Karlskronafödd ölänning som via Stockholm idag bor i Köping med sambo och två stycken simmande tonårsgrabbar. Ägnar nästan all ledig tid åt att samla information om svenska fartyg i världen och maritima händelser i Östersjön.
Sedan en lärare i Färjestadens skola på Öland i mitten på 70-talet målande beskrev hur örlogsskeppen stred och brann i Kalmarsund har jag haft ett stort intresse marin/maritim historia. Intresset blommade ut i mitten av 90-talet då allting hände.
Jag tog upp dykningen igen efter ett långt uppehåll, började samla på mig information och skapade kontakter. Lärde känna duktiga dykare, sonarbyggare (Sture Hultqvist) och andra med samma intresse för det maritima. Vi var ett gäng som hittade flera vrak i bl a Stockholmsområdet och tog flera sonarbilder med Sture Hultqvists hemmabyggda side-scan sonar. 1999 bärgade vi öl från s/s Nicomedia (sjönk 1915) som Slottskällans bryggeri i Uppsala gjorde en kopia på. Ölet såldes sedan en kort stund på bolaget under namnet ”Vrak”. Tyvärr tillverkas inte ölet längre men den gamla jästen lever fortfarande och förvaras på bryggeriet. Samma år hittade vi den ryska ubåten S-8 utanför Öland.
Jag är idag allmänt intresserad av historia med särskilt intresse av marina händelser och har skrivit en del avsnitt samt delgett information i olika böcker. Jag lever med mitt intresse 24 timmar om dygnet och vissa vill kalla det ”sjukdom”. Jag har dock en del själsfränder som förstår mig varav en är Göran Nilsson och en annan som bör nämnas i sammanhanget är Björn Åkerlund.

Du har ju blivit nominerad av våra läsare varför tror du att de är nyfikna på vem du är?
Ingen aning, möjligen för mitt intresse för marina/maritima lämningar. Kanske har någon ”vän” mail-bombat er för att få se min nuna på denna sida.

När började du dyka och varför?
Det susade i öronen, krampen låg farligt nära i hela kroppen, illamåendet hade gått över i och med spyan i vattnet. Den fysiska tröttheten var smärtsam och hjärnan hade den sista timmen skrikit att jag skulle ge upp. Men nu stod vi där i givakt på led i vattenhallen på KA 1/Vaxholm. Kroppen skakade när jag tittade mig om. Plötsligt blev jag medveten om att vi inte var så många kvar. 80 st hade efter 5-6 timmar blivit 20. Min dykarkarriär började med orden ”Välkomna, ni har just klarat testen för att bli attackdykare”. Det var 1983 och vid muck 1984 var vi endast 8 man kvar.
Det finns enklare och roligare sätt att utbilda sig till dykare, men det var ju gratis ;-)

Kan du kort beskriva din dykkarriär?
Började i det militära 1983, gjorde sedan sporadiska dyk civilt men efter mitt första repmöte 1986 tröttnade jag på allt som hade med dykning att göra. Visserligen gjorde jag något dyk då och då men det var oftast när någon tappat något i vattnet.
1993 gjorde jag mitt sista repmöte som dykare och blev därefter pensionerad som sådan. Sedan började mitt intresse för marin historia vakna till liv på allvar. 1996 började jag dyka lite mer och gick diverse utbildningar inom PADI, CMAS och IANTD.
Dykning idag är, för mig, ett transportmedel för att upptäcka marina/maritima lämningar. Jag skulle aldrig gå under ytan för någon slags biologisk studie. Nä, en fisk ska ligga på tallriken och vara tyst.

Har du några andra intressen förutom dykningen?
Marin/maritim historia är mitt stora intresse sedan har jag inget emot att gå ut i skogen och mörda ”Bambi” lite då och då. Man kan nog beteckna mig som en ”sportfåne” också, även om jag själv lagt löparskorna på hyllan.

Hur ser en perfekt dykdag ut för dig?
När man, efter vrakdyk, i goda vänners lag sitter på akterdäck och insuper en egenhändigt lagad gourmetmåltid med diverse finare bolagsdryck i solnedgångens labra vind. Då inser man att dykningen bara är en liten del av en helhet men samtidigt är en gemensam nämnare för samhörighet.

Har du gjort något favoritdyk som du vill dela med dig av?
Väldigt svårt att rangordna men jag skulle nog säga att vraket vid ”Franska Stenarna” var en härlig upplevelse som jag hade förmånen att få besöka under en veckas tid för några år sedan. En mer dramatisk vrakplats har jag nog inte upplevt. De flesta ”vanliga” vrakdykare hade nog betraktat platsen som ett tråkigt ”plockepinnvrak”. Själv kunde jag känna, lukta och smaka på ett av de hjälteskepp som befriade oss stackars svenskar från danskarnas tyranni på 1520-talet. Östersjön är fantastisk!

Vad tycker du om dykarna.nu?
Ett alldeles utmärkt forum för möten av personer som gillar vatten. Faktum är att sidan är en maktfaktor inom dykningen, en institution som kan påverka. Det finns en enorm kunskap bland medlemmarna inom olika nischer men med dykning som minsta gemensamma nämnare.

Har du planerat nått kul den kommande tiden?
Absolut! I år är flera projekt på gång som kanske inte genererar i världens bästa dykning men som historiskt kan vara intressant, åtminstone lokalt. Sedan finns det ett gammalt vrak i Östersjön jag skulle vilja besöka där ingen dykt ännu…..men det kanske inte hinns med i år.

Vad vill du säga till alla som läser detta?
Det finns så fantastiskt många historiska händelser att upptäcka, inte bara stora vrak i Östersjön utan även andra händelser i sjöar och vattendrag. Åk ut och prata med folk på din ort, lyssna på legender och skrönor. Ta reda på fakta, leta, finn, skriv ned och berätta. Det kommer att ge dykningen en ny dimension där plötsligt en gyttjig lerpöl kan vara väl så intressant som vilket vrakdyk som helst.