Pål Tyrenius

Vid tillfället för intervjun:
Ålder: 44
Yrke: Kapitalförvaltning på en storbank samtidigt som jag har startat ett företag tillsammans med några riktigt bra människor. Det har ingenting alls med kapitalförvaltning att göra vilket glädjer mig innerligt.
Bosatt: Vasastan i Stockholm
Antal dyk: 130

Medlemsnummer: 18761

Hej Pål, allt bra med dig?
Ja tack, det är riktigt bra. Förra året fick jag dykförbud efter ha fått svininfluensan. Det var faktiskt tack vare dykningen som jag slapp läggas in på sjukhus, så länge man har en schysst flaska nitrox hemma klarar man sig bra. Ingen dykning på 7 månader var inte kul men nu har jag kommit igång igen.

Vem är egentligen Pål Tyrenius?
Jag är en stolt tvåbarnspappa, två tjejer på 7 och 9. Kortfattat: jag är glad. Jag har en tendens att prata mycket (som sagt; jag arbetar inom finans och är det något vi kan så är det att prata....).

Du har ju blivit nominerad av våra läsare varför tror du att de är nyfikna på vem du är?.
Jag är rätt aktiv på forumet kanske? Eller så kan det bero på att jag är oerhört lycklig när jag ska dyka och det brukar märkas när jag är lycklig. Jag tillhör inte den falangen inom mänskligheten där man måste se arg ut när man gör allting.

När började du dyka och varför?
När jag var liten såg jag på Cousteau och hans dykfilmer, sedan kom tonåren o plötsligt var jag 40. Då kom jag på att jag var en dykare utan utbildning och faktiskt helt utan att dyka. Jag började leta efter vad det var jag sökte inom dykningen, jag såg dokumentären om GUEs dykning på Britannic och därmed var jag såld. En hel del kan man säkert skylla på att jag fick åldersnoja men dykning gör mig lycklig så då kan det gärna få kallas vad som helst.

Kan du kort beskriva din dykarkarriär?
Började med en PADI OW med siktet inställt på att ta kurser fram till Rescue. Strax innan Rescue var jag ute med M24 och de dyken fick mig att inse att jag skulle bli tvungen att ta en Fundamentals och helst några tekniska kurser efter det. När jag började på Rescue träffade jag två strålande killar, Jonas Roos och Joel Nyberg, som jag sedan skulle dyka riktigt mycket med. Jag har haft otroligt duktiga instruktörer som inte bara berättat och visat hur man bör göra utan även varför det kan vara viktigt att göra så rätt som möjligt. Det blir mycket vrakdykning men egentligen har jag inget emot att se fisk (o sånt) men i Östersjön verkar det finnas fler vrak än fiskar.

Har du några andra intressen förutom dykningen?
Barnen vinner till och med över dykningen. Det nya företaget tar väldigt mycket av min tid men går det bra så kommer det sedan ge ännu mer dykning framöver.
Anledningen till mitt dykintresse är egentligen mitt intresse för vatten och oceaner, få saker gör mig så infernaliskt irriterad som hajfenssoppa, utfiskning osv. Jag tror att oceanerna och livet i dem är en smula viktiga för jorden men jag kan ju ha fel...

Hur ser en perfekt dykdag ut för dig?
Det är med goda vänner. Det startar med en bra genomgång, lugn och utan stress, alla förberedelser är gjorda, man har pratat igenom dykplanen och alla som dyker tillsammans känner till den, alla har kollat och dubbelkollat all utrustning. I Östersjön gärna ett vrak som har en historia eller som är nyupptäckt men jag gillar verkligen caverns och hade gärna dykt och tittat på marint liv också. Den lycka som kommer efter 2 dyk där allt gått bra är svår att slå. Att sedan avsluta dagen med prat om dyken, livet och allt annat gör dagen perfekt.

Har du gjort något favoritdyk som du vill dela med dig av?
Ett var med M24 förra sommaren som var helt fantastiskt. Då visste de inte vad vraket hette, relativt nyupptäckt. Peter och Eva höll i en suverän dykgenomgång och berättade det som var känt om fartyget. De första 5-8 metrarna var bara algblomningssörja och sedan plötsligt helt makalös sikt. Man kunde se hela vraket vila där nere på botten runt 40m. En svindelkänsla. Dyket blev kort med tanke på djupet men jag njuter fortfarande av minnet av det vraket.

Ett annat var en helg när vi var på Åland, se gärna Joel Nybergs perfekta bild på klockan från ett av vraken. Det var en helg med fantastiska vänner, härlig dykning, frukostgliringar; ja allt det som gör dykning till vad det är.
Sedan var det en fascinerande upplevelse att göra första dyken på Kreta, den som är intresserad av den upplevelsen kan läsa min logg därifrån.

Vad tycker du om dykarna.nu?
Jag gillar verkligen dykarna.nu. Kul diskussioner, bra tips. Självklart blir det då och då lite hårda ord och folk som faktiskt vet allt om allting. Det som är mest framträdande är när de som faktiskt vet väldigt mycket om någonting så skriver de alltid på ett ödmjukt sätt. Att läsa inlägg av exempelvis Peter Steinhoff är en njutning. Alla bilder och loggar är grymt inspirerande. Ofta när det är en "typisk bankdag" så måste jag in på dykarna.nu ett par gånger bara för att bli en smula normal igen.

Har du planerat nåt kul den kommande tiden?
Jag ska ut med M24 i sommar ett par gånger. Det har jag gjort i 3 år nu och det hade inte varit sommar utan de utfärderna. Sedan hoppas jag göra dyk runt Skåne men jag har inte riktigt hittat de utfärder jag ska ut med ännu. I höst ska jag förhoppningsvis gå en GUE Tech1 och våren efter en grottdykarkurs.

Vad vill du säga till alla som läser detta?
En sak som förvånar mig är att varje gång en sak går sönder eller strular är att det nästan alltid blir fler saker som strular. Om en sak fallerar så verkar det som om man tappar fokus på allt annat. Själv är jag fortfarande i det närmaste en nybörjare i de här sammanhangen men ju mer jag lär mig behärska desto mer njuter jag av själva dyket. Att göra skillsdyk då och då är aldrig fel.
Om jag någonsin fick frågan om jag hade några visdomsord så hade mitt första råd varit: Våga säga nej till ett dyk om det inte känns bra.
Mitt andra råd hade varit: Njut!