Staffan von Arbin

Vid tillfället för intervjun:
Ålder: 36 i augusti
Yrke: Marinarkeolog
Bosatt: Uddevalla
Antal dyk: 900 +
Medlemsnummer: 5998

Hej Staffan, allt bra med dig?
Tack det är bra, även om det är lite mycket just nu med jobb och annat.

Vem är egentligen Staffan von Arbin?
Jag har mina rötter i Västervik men är västkustbo sedan ca 14 år tillbaka. Jag är gift och har en dotter på 10 år och en son på 7. Sedan 2003 bor jag och min familj på Bokenäset vid Gullmarn, två kilometer från de välkända dykplatserna Hällebäck och Jordfall.

Du har ju blivit nominerad av våra läsare, varför tror du att de är nyfikna på vem du är?
Jag hoppas förstås att den eller de som har nominerat mig tycker att jag bidrar med marinarkeologisk sakkunskap här på forumet, inte minst i "bärgardebatten" som ju återkommer med jämna mellanrum.

När började du dyka och varför?
Jag har alltid varit fascinerad av undervattensvärlden och läste som så många andra Cousteaus böcker som barn. Första gången jag provade apparatdykning var i 10-12-årsåldern, under överinseende av en kompis pappa som var gammal sportdykare. Under mitt sista gymnasieår var vi några klasskompisar som bestämde oss för att ta dykcertifikat. Jag fick genast mersmak, även om det dröjde ungefär ett år innan jag skaffade egen utrustning och kom igång på allvar med dykningen.

Kan du kort beskriva din dykkarriär?
Jag gick grundkursen 1991 och vidareutbildade mig efter ett par års intensivt sportdykande till Divemaster. Genom dykning på vrak och andra historiskt intressanta platser fick jag tidigt ett intresse för marinarkeologi, vilket ledde till att jag hösten 1994 började studera arkeologi vid Göteborgs universitet. I ungefär samma veva gick jag marinens A-certifikatutbildning i Karlskrona. Från 1998 och framåt arbetade jag i olika marinarkeologiska projekt innan jag 2001 påbörjade min nuvarande anställning vid Bohusläns museum i Uddevalla. Tyvärr dyker jag idag nästan uteslutande "i tjänsten", men det är något som jag hoppas kunna ändra på framöver.

Har du några andra intressen förutom dykningen?
Familj och hus tar mycket av min lediga tid, men jag gillar bland annat att resa, läsa, skriva och vistas i natur och skärgård.

Hur ser en perfekt dykdag ut för dig?
Jag tycker om att dyka på vintern, när skärgården ligger mer eller mindre öde. Det är en häftig kontrast mot somrarnas båthysteri här på Västkusten. Sedan får det gärna vara något trevligt vrak som är målet för dykningen. Det behöver inte ligga djupt, och inte heller vara särskilt gammalt. Jag tycker att i stort sett alla vrak har sin charm, eller kanske man skall säga tjusning?

Har du gjort något favoritdyk som du vill dela med dig av?
Under mina 17 år som dykare har jag hunnit med många minesvärda dyk, men ett av de absolut häftigaste var på det ryska minläggningsfartyget Jenisej som torpederades 1915 utanför Estlands kust. Det var sommaren 1993, och jag var en av deltagarna i en svensk-estnisk vrakletningsexpedition. Jenisej var ett av flera orörda vrak som vi lokaliserade den sommaren.

Vad tycker du om dykarna.nu?
Jag tycker att forumet fyller en viktig funktion som informationskanal och kontaktyta för landets sportdykare. Det är dessutom ett utomordentligt verktyg när man behöver hjälp med konkreta spörsmål. Däremot undrar jag om det inte snart är dags för en liten "ansiktslyftning"...

Har du planerat nått kul den kommande tiden?
I maj skall jag och ett par kollegor från museet följa med Marin mättekniks sjömätningsfartyg Franklin (känt från TV:s Vrakletarna) och under en dryg veckas tid göra ROV-inspektioner av nyupptäckta vrak som ligger i sträckningen för en planerad gasledning mellan Norge och Halland. Det ser jag mycket fram emot! Till hösten planerar vi dessutom att fortsätta med undersökningen av det medeltida Skaftövraket, som är ett verkligt arkeologiskt "guldägg" och ett fynd av stort internationellt intresse.

Vad vill du säga till alla som läser detta?
Var rädd om alla våra fantastiska vrak! Som dykare har du en närmast unik möjlighet att göra "tidsresor" till autentiska historiska miljöer - oavsett om det är 700, 70 eller 7 år tillbaka i tiden det handlar om. Det är miljöer som, skulle jag vilja hävda, helt saknar motstycke på torra land. Allvarligt talat, var på landbacken kan man besöka flera hundra år gamla ruiner där föremålen ligger kvar på samma sätt som när de en gång lämnades?