Dyk nr: 22, Svartfotsvraket, Stavsnäs
Dagens andra dyk. Efter den lilla incidenten vid Hölödroppet var jag inte alls säker på att jag skulle dyka mer men efter ett längre ytintervall så ändrade jag mig. Allt kändes fint med undantag av den piskande snöstoremn utanför bilen. Vi bestämde oss för att prova Svartfotsvraket trots allt. Efter att ha tagit oss ut på den rätt isiga bryggan så började saker kännas mycket bättre. Vi bestämde oss för att enbart satsa på själva vraket och inte ta de små vraken (roddbåtar?) som ligger runt om. Väl nere på 5 meter följde vi bryggan fram till vraket. Vilken syn. Solen speglade sig ner på detta djup och Svartfotsvraket låg utbrett framför oss. Jag gled ner för det lilla droppet som finns där vraket lutar sig och kände att detta kommer bli så nice. Måste säga att trots min oro från dagens första dyk så var detta en av mina finare dykupplevelser. Allt funkade utmärkt. Gled sakta och mjukt fram längs vraket och njöt av ljusspelet som smekte vraket. Tyvärr började min regg dumma sig igen vid maxdjupet men då jag gick upp några meter försvann problemen. Resten av dyket var mest avslappning och ren glädje. Det var dock lite kallt och helt plötsligt börjar Rolle signalera att han vill upp. Nåja får väl gå till ytan och övertala honom. Väl uppe hör jag honom grymta om att han håller på att få en våtdräkt om han inte kommer upp på land och får pissa....tss....nåja...det var ett bra dyk och synen av en kissnödig Rolle som hasar sig upp i snöstormen var rätt schysst den med.
Hit skall jag tillbaka!