Dyk nr: 125, Jordfall

Orkade inte göra så mycket frukost, tidigt som det var, så vi grillade lite dykvantar. Dmitri försökte steka en av sina innervantar direkt på en av mina spisplattor. Jag avbröt honom på engång och slängde in dom i ugnen istället. Ja, i brist på bra torrhandskar så var faktiskt mina vantar lite småfuktiga också, så vatusan, jag slängde in mina också, fast på bottnen av ugnen. Det var inte så jäkla smart gjort. Ena av dom två små stackars grå thinsulatevantarna blev färdiggrillad, vi åt den inte, men brandlarmet tyckte det luktade gott.
"Jaha!" tänker jag. Inte bitter alls. Normalt hatar jag morgnar. Morgnar som förstör dykutrustning är ännu värre.
"Nåväl, skitsamma, vi löser det på nått annat sätt", tänkte jag då jag inte orkade tjura över en väldykt vänstervante.
Nu hade i alla fall herr ryss fått hämd på parkeringsbolaget då han kunnat stå hela natten utan att pynta en spänn eftersom automaterna vägrade ge honom nån biljett. Hmm.. ena natten köper ryssen en dyr papperslapp. Kvällen därpå är inte p-automaterna i brukbart skick? Hmm..
Vi åker norrut som sig bör. Jag säger åt dima att svänga, han gör det, han borde inte lyssnat på mig. En liten sväng runt på hisingen, och sen är vi "on the E6 again" som man brukar säga borta i staterna.
Trots vaga minnen om vägbeskrivningen så hittar vi rätt. Rent otroligt.
På vägen dit svänger vi av till ett antal drivmedelsmackar och letar vantar. På första stället så hade dom inte några, men dock dykbullar och superlim till våra "Nordic Blööth". Nästa hade inte heller några, men sen tillslut så hittar jag en människa som är redo att försälja handklädsel till mig. Dessvärre består kollektionen av en massa halvt-funktionsdugliga, inte alls ändamålsenliga stroke-vantar. Nåväl, bättre än att bada naken.
Hur makabert det än kan låta så mötte vi ett par nydykta människor på dykplatsen när vi börjat rigga. Dom måste gjort ett ovanligt långt nattdyk, ingen kan ju för tusan gå upp ännu tidigare än vi.. Förtstå; här håller jag på att avlida av morgontrötthet och sen möts man av färdigdykta människor!!
Efter det sedvanliga "simma över vik och ytsimma längsmed en vägg"-simmandet så började vi simma lodrätt. Vi kom ner en rätt go bit faktiskt. Såg ett litet stim med några goa, ganska stora firrar. Såg en sjuhelsickes massa djur och växter och sånt där som skymmer dom fina bergsväggarna som Daniel Sjödin sagt..
Simmade ikring lite och runt lite, försökte ta lite foton, men det är tusan inte lätt utan display (andra kameran i ordningen som jag förstört). Sen simmade vi rakt under varvets hamn, det var ljust, bra sikt och allmänt jäkligt mysigt. Vi hade upp emot en tio meter sikt om inte mer tidvis. Precis när vi skulle gå ner alldelse i början kunde man knappt se varandras knallgula/röd aquiondräkter trots att vi låg alldeles bredvid varandra, men sikten funkar inte på den här sidan som på den andra, för när vi väl kom ner så lättade det upp tidvis och kleggade igen tidvis, allt beroende på djup och sånt.
Vi kom iallafall upp precis vid bilen, bytte om och konstaterade att vi kunde glömma andradyket om ryssen skulle komma till stockholm på den här sidan om dygnet, så vi klämmde i oss en massa dykbullar, hällde i oss lite kaffe (och lite i bilen), och åkte hem. Väl hemma så fick ryssen sköljas (man ska ju skälja all utrustning när man badar i saltvatten) och sticka iväg, och därefter tog jag itu med lampan. Lagade lampan, lagade lite äppelkräm och satte mig och skrev lite loggar, och nu är vi i realtid, så då kan jag sluta skriva. Tjingeling.