Dyk nr: 311, Tyr

Enligt Sjödin kan vi inte göra så långa bottentider med de ytintervall vi har. Enligt oss kan man det.

Tyr har man hunnit tröttna på men va f-n. Lånade Swills stage dagen till ära och plumsade. Ner mot skrothögen i dunderfart. Väl nere konstaterade jag att stage sög eftersom man knappt kom in någonstans. Kastade lystna blickar på alla tänkbara kryp-in men konstaterade att jag inte skulle komma in med stagen. Eftersom krillo skulle snabla andra halvan så tänkt jag ta penetreringen sen när jag blivit av med 80:an men när detta väl inträffade visade det sig att VISSA i sällskapet redan slammat sönder och samman varenda vrå. Försökte mig på en dykning ner för trappan men konstaterade halvvägs att jag fastnade med ryssens canister. Drog mig ut baklänges och enligt krillo skrek jag "Fuck I'm stuck, I'm stuck" vilket var en total hallucination då inga sådana ord yttrades. Vad som var än mer skrämmande än det faktum att min parkamrat hallicunerade var hans reaktion på mitt påstådda skrikande, "Jag bara asgarvade" som han själv uttryckte det.

Anywho så lallade vi runt lite mer och jag tänkte kolla styrhytten lite men med 0-sikt kändes inte det lönt fast då ser jag något som rör sig. Tro fan att det är Swilles fula gula maskram som uppenbarar sig någonstans i höjd med maskintelegrafen. Visar sig att Petter sitter i stolen och kör medan Swills drar i maskintelegrafen och bräker i talröret eller nåt sånt. Tittar en stund på pojkarna för att sedan lämna siltmolnet och flytta tillbaka solstolen i rätt läge.

Någonstans här börjar vi bli uttråkade och börjar dra oss mot linan. En fin och slapp uppstigning med lite vettiga stop på vägen och sen upp i Tessie och fullt ös hem.

Tack för en finfin dag på sjön! Nästa gång ska vi ofreda Ingrid tycker jag!

/C

/C

Parkamraters loggar:
Kristian Lyberg - Sverige, Rödkäpplarna, Sappemeer
Kristian Lyberg - Sverige, Dalarö, Tyr