Namn: Lösen:

Dyk nr: 16, Västra Kovik


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2007-06-17
MAXDJUP :
17,9 meter
DYKTID :
54 minuter
VATTENTEMP :
13 grader
SIKT :
2-3 meter
VISAD :
624 ggr

Med gårdagens kanondyk i minnet (toppenväder o toppensikt) slår man upp ögonen o inser...att det spöregnar ute. SH-T Nåja, det blir nog uppehåll t. vi ska byta om hoppas man.

Nere på dykis möts man av ett jätteglatt gäng...vi är 5 tjejer o 4 killar (hur ovanligt är inte det!?) som trots väder o tidig morgon ser fram emot en dykdag.

Efter ett par timmar i bilen stiger vi ur, o nu regnar det faktiskt inte såå mycket. Alla gör det de ska i skogen ;o) o sen går vi o rekar dykstället ute på piren. Faktiskt första gången på länge man riktigt ser fram emot att dra på sig torrisen (utan att man ska svettas ihjäl). Under mycket fniss o småprat mekar alla ihop sin utrustning o tar på sig dräkter m.m.

Vi har lite svårt att hitta något bra igångställe pga de våta klipporna, men vi bestämmer oss för att klättra ner på stenarna runt piren o gå ner. Går riktigt hyffsat tycker jag. Lite pustande o stånkande senare är vi alla i vattnet o guppar runt :o)

Väl i vattnet inser vi att vattnet är mörkt o grumligt, inte alls så fint som det var i april när jag o Jocke va här senast :o( Det är faktiskt RIKTIGT grumligt o mörkt. Av rent psykologiska skäl slår jag på min dyklampa, känns bättre på nåt sätt då. :o)

Jag o Jocke har, som de andra, bestämt att vi ska följa kustlinjen ut en bit o sen simma tbax. Det hade nog gått mycket bättre med vår navigering om inte Jocke hållit kompassen precis ovanför lampan med magnetkontakt...behöver jag ens berätta att kompassen fick spel...men bara lite lagom så Jocke inte skulle tänka på det.

Efter en stund går vi upp t. ytan efter ett riktigt jojo-säk-stopp (inge vidare att använda varandra som referens haha), vi måste ha sett riktigt roliga ut. Väl uppe på ytan är Jocke lite förvirrad över att vi inte alls var där han räknat med..."men Jocke är det så smart att ha en magnet precis under kompassen" säger jag o pekar på lampan...:o)

Vi går ner igen, t. 16 m o tar en sväng tbax, fortf. mörkt mörkt o grumligt...vi ser några småfiskar o nån räka men annars inte mycket alls. Det går bättre o bättre med avvägningen iaf trots väldigt varierande djup o det hänger ju oxå ihop med att jag andas riktigt lugn o normalt nu. Provar att köra avvägning med andetag när det kommer någon sten vi ska över o så (går väl si o så). Kollar på kompassen då o då för att kolla var vi är på väg (stranden ligger ju norrut). Blir bara lite förvirrad när vi simmar utmed kustlinjen tbax o möter ett annat gäng (det första man ser är lampan som Manuel har tänd, jisses så effektiv), Jocke börjar vända sig mot dem o jag vet inte alls vad han håller på med elr vill. Jag försöker ju då oxå vända riktning mot dykarna (som Jocke) vilket inte är så lätt med en starkt sluttande sandbotten precis t. höger om mig. Får svårt med balans o rör upp massor med både fenor o hand när jag försöker hitta balans igen. Nåja det lugnar ned sig o vi fortsätter vår kurs tbax.

Blir irriterad på mig själv när jag börjar bli lätt mot slutet o får en känsla av att ploppa upp...främsta skälet t. att jag åker upp mot ytan o faktiskt ploppar ibland beror ju på att jag fått det för mig, en fix idé som gör att jag tar djuupare andetag o får massor av luft i lungorna o sen *PLOPP* Jag har iaf inga problem att ta mig ner igen någon av de 3 nedstigningar vi gör under dyket (däremot gör det ont i öronen när vi gått ner sista gången, trots flera flera tryckutjämningar).

Profilen på dykdatorn visar färre o färre "snabba" ned elr uppstigningar. Navigeringen börjar jag få lite kläm på nu oxå. Likaså känner jag mig säkrare o säkrare på att simma där det inte är toppsikt o ljust. Men båda säkstoppen vi gjort idag har varit ojämna, ska titta mer på min dykdator än min dybuddie nästa gång o försöka slappna av o hitta avvägning.

Vi går upp vid stegen (alla andra går nu oxå upp, vilken timing). Vi lämnar utrustningen kvar på klipporna iom att vi ska göra ett andra dyk.

Jag känner mig fortf. lite småöm i öronen (gör inte ont, men känns inte bra) o småont i halsen. Efter mycket velande tar jag det tråkiga men ack så vettiga beslutet att stanna på land andra dyket (ligger sjuk idag, ont i halsen o feber...).

Men med energi kvar plockar jag kvarvarande flaskor (+hela min egen utrustning) på klipporna (tar några iaf). Sen tar jag emot fenor m.m. vartefter dykarna kommer upp (man vet ju själv att man uppskattar nåt sånt skarpt).

Dax för grill småprat o massa fnitter. Vädret spricker t.o.m. upp lite där vi sitter på piren o äter.Vi skojar om "mördarsvanar", skjuta boj o drar lite dykstories.

Lagom när vi packar ihop o ska åka börjar det dugga igen o när vi åkt en bit så spöregnar det igen o det håller i sig hela vägen hem.

En kul dykdag trots väder o problem med öronen!!! Ett kul glatt gäng o duktig utfärdsledare.

Nu ser man fram emot kvällsdyk i Kvinnersta den 28 juni (åå va långt det är dit, men då borde jag va frisk igen)

Parkamraters loggar:
Joakim Bergman - Oxelösund, Västra Kovik