Dyk nr: 52, Manoel island, X131 lighter

EAN37, för att vara extra säker med flygningen hem så gjorde vi ett grund sistadyk, och det fanns ett vrak jag inte besökt som man kan ta sig till från land. Vraket blev sänkt då man trodde det var en u-båt, man kan fortfarande se skadan i sidan från torpeden.

Svens torrdräkt läckte från utloppssventilen som han försökte fixa innan dyket, han var dyngsur men var schysst och fortsatte dyket för min skull. Vi missade dock vraket först och var tvungen att vända. Vände och gick ner på 15 meter, kom rakt på babord sida där torpeden träffade. Större hål än vad jag först förväntade mig men det var ändå häftigt att se. Två stora groupers bor i närheten och var och hälsade på oss. Vi simmade bak till aktern och sen upp mot fören. Vraket ligger starkt lutande uppåt vilket gjorde det till en annorlunda känsla att simma förut. Sikten var inte speciellt bra, och när vi sett vraket frågade jag om Sven frös. Han tecknade ja så jag sa att vi kunde stiga upp till ytan igen efter säkstoppet. Även jag var lite frusen.. Mycket fint vid ytan, spegelblankt och solsken.

Båtbaserade vrak får jag åka till Malta igen för att besöka, Oxygene har båt kontinuerligt från Maj till Oktober. http://www.oxygenediving.com/Index.asp?Action=ShowUnit&UnitID=39
Tydligen första säsongen de har öppet även under vintern, och bara Sven körde dykning nu (förutom då han blev uttorkad och inte kunde dyka på ett par dagar, då var Pablo vår guide). Han är en bra dykare, men verkar sliten efter säsongen och skulle nog behöva ett längre uppehåll, han har en tendens att bli lite väl gnällig när dykförhållandena inte är perfekta :)
Men Oxygène var ett bra dykcenter med trevlig personal och vi hade möjlighet att ofta få bestämma själva vad vi ville göra eftersom det var lågsäsong. Tycker säkerheten höll ok klass även om manometrar och djupmätare skulle behövt service oftare...