Dyk nr: 161, Svartfotsvraket

Det enda som saknades denna dykdag var lite egen theme-music.
Och då snackar vi inte något dramatiskt som hajen eller tragiskt som hulken, snarare något glidande flummigt eller någon härlig hårdrock. Suicide nation med At the Gates kanske? Detta, och möjligtvis en strålande vacker på/avkläderska, var det enda som kunde förbättrat dagens dyk. Ensamma på vraket, bra sikt och ny underbar torris. Abborrarna var de enda som skymde sikten från aktern till fören!
Även jocke hade en bra dag, navigeringen gick bra och vi prickade ekan spot on, utan att egentligen ha en exakt kurs, men i alla fall.
Om man kollar på föregående loggars elände kan man nästan tro att jag bara dagdrömt det hela efter en hel helgs kalasande. Men nä, det är faktiskt sant. Den nya corduran är invigd och den kommer framöver ta HIDens plats i sängen. Den fungerar som den skall och är rent generellt alldeles fantastisk. En vacker dag ska jag köpa lite aktier i Ursuk, med sådana produkter kan det bara gå bra för företaget.

Att dagens mål skulle bli Stavsnäs var det ju inte så höga odds på. En höstdag, inte lika härlig som gårdagen, men likväl härlig inbjöd ju verkligen till en trevlig dykdag.
Efter dyket var vi så pass böjda att vi skippade ett andra dyk. Efter detta så kan det ju bara bli sämre. Lika bra att hinna in i god tid för att fylla på ny gas.

Jo, en sak inträffade ju trots allt. J påpekade efter dyket att min bakuplampa lyst i armhålan bra länge. So what, den fick ju nya batterier igår. Vid närmare inspektion visade det sig att oringen stuckit och floodat lampan. Vid ännu närmare inspektion hemmavid visade det sig att lampan inte bara var floodad utan hela gängdelen på lampans huvud var näst intill sönderbrutet. Men, men. I min värld räknas det dock inte som att det hände under dyket, så dyket var ju fortfarande utmärkt. Incidenten hörde snarare till kategorin våld och försummelse i hemmet.

Räcker det förresten med tio armhävningar i veckan för att bli stark nog att lyfta D12 på raka armar?