Dyk nr: 220, A-gruvan
Vissa mornar önskar man att man kunde ligga kvar i sängen när man planerat dyk. Såna mornar då sängen är varm o skön o det är mörkt, gråmulet och alldeles regnigt i luften t.ex. Denna morgon var sådan. Jag låg riktigt o kände efter om jag inte mådde lite dåligt ;o) Sen stängde jag av huvudet o gick upp, fixade frukost t. familjen o lagade lite dyk-soppa.
1,5h senare satt jag i bilen med Inge o Jörgen på väg mot a-gruvan. Vi var först på plats och packade ur prylarna ur Jörgens stora fina dykbil. Snart rullar Lindas bil, tätt följd av Tiljas. När vi står där o hälsar o småpratar med varandra rullar ännu en bil upp o ut hoppar ”herrarna Vanadisplan”. Ännu mer hälsande o småprat medan lilla Ozzy far runt mellan benen på oss o vill leka med bollen.
Jag o Jonas tar det nu lugnt med fixandet o hjälper första teamen ner i vattnet istället. Vi har bestämt så att vi står på ytan medan Linda, Tilja, Inge o Jörgen dyker o så får de vara på ytan medan vi dyker. Säkert o ansvarsfullt värre.
Så när det är vår tur att dyka hoppar vi i o jag slås av hur kallt det faktiskt känns i vattnet, flera ggr på landbacken har jag tvivlat på om jag verkligen VILL dyka o nu kommer det tillbaka igen. Jag kollar dykdatorn o den visar 7 grader, men det brukar jag ju inte tycka är speciellt kallt, vad har jag blivit för en mes? Vi gör s-drill o filar på det sista på dykplaneringen. Jonas leder dyket o jag decot.
Ner vid dunken o nedstigningslinan, nere på 24m väljer vi linan som går ner mot uv-skogen o svarta öknen. Jag är så fräsch o klar i skallen o känner mig riktigt stabil o bra i vattnet, övar lite på att göra froggisar på det rätta sättet, nu riktigt känner jag när jag gör helt fel. Men att det ska vara så j-vla svårt att få till ordentliga froggisar, det här satt djupt inrotat i min koordination, jag som annars har så lätt att lära mig nya rörelser. Får ta till en expert helt enkelt ;o)
När vi kommer fram t. stolpen där linan är fäst kollar vi runt lite o snart hittar vi nästa lina och fortsätter att följa den djupare. Vi kommer t. en slätt där det inte sluttar så mycket längre o vi vänder dyket vid 42m. När vi dyker över svarta öknen ligger det en vit rökig dimma på den svarta botten o ser ljuset av våra lampor, just där just då i kolmörkret känner jag en sån skön känsla av total avvägning o jag bara njuter o tänker ”ååå vad jag älskar att dyka”. En underbar känsla som jag hoppas jag minns länge.
När vi är framme vid uppstigningslinan dyker vi bort mot den linan som går bort mot uppstigningsplatsen o vi tar en sväng in i blindtarmen, ååå va mysigt det är med all sten. Sen på börjar vi vår uppstigning med ”gasbyte” med sedvanligt stopp på 21 sen 1-min-stopp på 18-15-12 2min på 9 och 6min på 6m. Mot slutet av sista stoppet känner jag hur kallt det är o huttrar till ett par ggr. Uppstigningen i övrigt går bra, gasbyte går bra.
Efter en lugn o stilla uppstigning bryter vi ytan riktigt nöjda med ett riktigt soft dyk. Huttrande äter vi soppa o jag äter min macka. En massa dyksnack o lek med söta lilla Ozzy. Jag är sådär lyckligt kvävestinn o jag kan nu inte förstå varför jag tvekade hela morgonen o förmiddagen.