Dyk nr: 34, Stockholm, Viktor af Vätö-Ornö

Utfärd med Waterhouse och Obelix.
Genomgången sa att vi idag skulle dyka på Fylgia först för det låg längst ut för dagen. Vi skulle passa på att dyka där innan vädret skulle bli för dåligt. På vägen ut tyckte vår skeppare att vädret inte verkade fullt så dåligt som prognosen hade förutspått så därför tyckte han att vi ändå skulle ta det djupare dyket på Tyr först.
Väl där hittade vi inte bojen. Den hade antingen slitit sig eller så har någon tagit bort den. Därför ville inte Stefan att vi skulle dyka där. Ingen referens-svårt att finna vraket som skulle finnas på runt 30 meters djup. "Vi åker till Sappe istället", föreslog Stefan. Skitkul tyckte vi alla.
När vi anlände och efter mycket om om än hade lyckats förtöja vidbojen (rätt höga vågor och regnet vräkte ner) hoppade första dykare i- Bengt 60 år med dubbelpaket och diverse extra utrusning. Han for genast flera meter bort från båten och skulle försöka ta sig till fören där nedgångslinan fanns. Han sparkade och frustade och kom ingenstans. Han stodmer eller mindre still i vattnet. "Hämta båtshaken" ropade Stefan. Efter att ha fått tillbaka stakars Bengt till båten frågade Stefan om han tyckte att det var för svårt att simma fram till linan. Bengan nickade..."då är det för svårt för alla"....Även Sappe blåstes av.
I höga vågor och regn bar det av vidare. efter ett bra tag började jag plötsligt känna igen mig. De vackra husen i Dalarö börjde torna upp sig utmed stranden.
Vi kom fram till vraket efter Viktor af Vätö. Ett rätt så intakt trävrak utlovades- inte bara en hög med brädor som det annars skulle kunna vara.
Jag blev för dagen tilldelad en buddie då min ständige dykkompis hade lovat bort sig som hundvakt (!!!) denna söndag. Tim, som min kamrat hette för dagen var en ung trevlig man,hoppade i först och jag var inte sen att följa efter. Det visar sig att Tim´s octupussy friflödar bakom hans rygg. Jag skyndar för att hjälpa honom stoppa "läckaget".
" Fan!!! Där tappade jag 50 bar " säger han besviket...
Ja,ja. Vi går ner och ser vraket. Mycket riktigt så var det en fin båt med mycket fin akterspegel...hela båten är helt täckt med påväxt av olika slag ( jag är ingen biolog så jag kan ej klargöra av vad ). Tim simmar fort och jag får nästan kämpa för att hinna med. Efter ett varv runt båten kommer vi åter till linan. Har ca 70 bar kvar så vi tummar dyket. Börjar så sakteliga gå upp mot ytan och även här har Tim bråttom. Jag vet att jag undrade om han var skitnödig eller nåt sånt... Jag försökte få honom att sakta ner då min dator varnade för för snabb uppstigning. Tim ville inte riktigt förstå mina signaler... När vi närmade oss 6 meter ville jag att han skulle stanna upp för säkerhetsstopp. Han signalerar att han inte behövde...hans dator visar ok sa han. Jag tvingade honom kvar då jag inte riktigt litade på honom. Efter genomfört säkerhetsstopp bröt vi ytan efter 20min i vattnet.
Väl på båten frågade han lite om vad symbolen "slow" egentligen betyder. Han trodde att han simmade för långsamt. Jag sa då att det betyder att han haft för hög uppstigningshastighet. Efter att ha kollat igenom sin loggbok på datorn så visade det sig att han haft för hög hastighet på samtliga dyk.
Jag vet att datorn kan vara svår att hantera- jag tyckte det själv i början. Men nu tycker jag att jag förstår den bra.