Dyk nr: 398, Tuna-Hästbergs gruva, Mirrors

Första dyket för året skedde i Tuna-Hästberg vår sedan en tid tillbaka planerade dykhelg tillsammans med Janne och Tapsa.
Allt som allt var det cirka 12 dykare i gruvan denna helg där Teppo med kursdeltagare plus lite annat löst folk från Norge och Finland samt paret Käär från Finland.

Vi hade ett problemartat första dyk där egentligen som så ofta problemen började på ytan där Tapani hade ett läckage på sin manometer vilket resulterade i att han gick upp från Decostången till platformen, tog av utrustningen och utförde ett byte av swiveln och problemet vart eliminerat.

Sedan började vårt första dyk emot gången i Mirrors. Vi hade en dålig och ineffektiv kommunikation som ledde till att teamet blev för utspritt vilket lätt händer med tre scootrar om man inte är uppmärksam.

Jag hade som vana att hela tiden när jag ej såg tapsas lampa bakom mig (jag gick som tvåa) stanna och vänta till ljuset kommer närmare och sedan fortsätta, utan att markera till Janne att "huomio-huomio". Vid Keyhole fick Tapsa tanglement-problem som jag ej heller upptäckte i tid och det hela blev inte liksom bra.

Nåväl, vid stegen innanför droppet ner till dörren var vi samlade igen och restriktionen gick fint. Vi la en cookie och fortsatte bort emot mirror-orten vilket ligger stadigt på 32m djup. Orterna här nere/borta är verkligen fina, rena och begränsat med bråte att fastna i.

Vi tog sista höger in till Mirrors och njöt av den orten så länge det varade innan väggen kom. Mirrors är en lite mindre ort tycker jag än den orten man kommer ifrån men jag är inte riktigt säker.
Här gick allt fint och bra också, scootrade i sakta mak i samlad trupp fint efter varandra utan större fadäser.

Vi fortsatte sedan tillbaka, upp igenom restriktionen vid dörren och upp på cirka 20 meters djup, fortfarande cirkus 300 meter från dykplattformen.
Här fick vi lite problem, Tapsa stannade upp och hans scooter slutade fungerade, något häng på gasen vilket hänt tidigare och proppen snurrade inte alls. Ingenting hände, vi låg stilla och väntade på att tapsa skulle agera men han blev stressad och lite handlingsförlamad vilket gjorde att janne började agera. Han sa åt mig att lägga mig etta vilket jag gjorde och försökte fråga tapsa vad som händer men tapsa kunde inge gör något utan bara visade han hade work overload.
Efter cirka 20 sekunder till så fick Janne oss att röra oss framåt, det var lite läskigt eftersom Janne nästan aldrig blir stressad under våra gemensamma dyk men tror det var Tapsas stressade situation som gjorde att Janne också blev stressad. Vi har analyserat och gått igenom dyket många gånger och det känns ok nu och vi vet grundorsakerna till problemen och kanske även vad som härledde situationen.

Det gick lite långsamt såklart när vi inte kom till bogserande position utan tapsa skjöt den döda scootern framför sig och simmade efter, klart för långsamt men vi förde oss emot målet åtminstone.
När vi hade kommit igenom keyhole så lugnande allt ner sig och vi började se plattformen och ljuset igen.

Vilket trasseldyk men tacksam för vi kom välbehållna tillbaka. Själv blev jag mest skraj för vi inte fick Tapsa att reagera men jag vet från vårt gemensamma dyk på SS Karla för något år sedan att han klarar sig igenom situationerna bara man tar lite tid på sig - vilket vi hade, både i tid och gas.

D18 TX 27/19
80cuf EAN30
7 liter Syre