Om skepsklockors kulturhistoriska värde
Du måste vara inloggad för att skicka mail!
Björn Gustavsson skriver i sitt inlägg om det s.k. klockmålet i en tidigare tråd (https://www.dykarna.nu/forum/response.asp?response=yes&id=131507&main_Id=131507&catId=0) bl.a. följande:
"Jag bedömer klockans ekonomiska värde som mycket lågt. Jag bedömer det kulturhistoriska värdet som obefintligt - den säger inget om det som vi redan vet det mesta om - så mycket lägre kulturhistoriskt värde är väl svårt att uppnå, speciellt eftersom ingen tidigare sett klockan på vraket."
Vidare:
"Den är nu definitivt Sveriges dyraste skeppsklocka det finns inget som helst kulturhistoriskt värde i den"
Denna argumentation är enligt mitt sätt att se det totalt bakvänd - det är ju inte klockans kulturhistoriska värde som primärt är det intressanta när man bedömer hur grovt brottet är eller diskuterar eventuell straffpåföljd. Vad som är intressant däremot är givetvis det kulturhistoriska värdet hos det vrak som den ursprungligen kommer ifrån, dvs. ångfartyget Hesperus. Det är viktigt att detta klargörs en gång för alla eftersom diskussionerna här på forumet annars lätt kan få en märklig snedvridning.
Utan att ge mig in i debatten om det kulturhistoriska värdet hos just detta vrak (vet för lite om vraket i fråga för att våga yttra mig) så vill jag hävda att om ett vrak är hyfsat intakt och har last, utrustning och personliga tillhörigheter kvar, så är det kulturhistoriska värdet generellt högre än om det är länsat på sina föremål. Det är ju inte utan anledning som marinarkeologer ofta talar om förlista fartyg som ”frusna tidsögonblick” och ”tidskapslar”. De enskilda föremålen däremot har ju, isolerade och ryckta ur sitt sammanhang, ett tämligen begränsat kulturhistoriskt värde – i synnerhet om det rör sig om ett så pass ”sent” fartygsvrak som det här är frågan om. Plundring av föremål från ett vrak innebär således att vraket successivt berövas sitt kulturhistoriska värde.
Det är vidare viktigt att poängtera att "kulturhistoriskt värde" inte nödvändigtvis har något att göra med kulturminneslagen eller den däri stadgade 100-årsgränsen för skeppsvrak. Även många yngre vrak kan ha ett stort kulturhistoriskt värde, i likhet med många typer av kulturhistoriska lämningar på land som inte skyddas genom kulturminneslagen. Exempel på sådana lämningar är torplämningar, kvarnruiner, lämningar efter flottningsverksamhet, stenbryteriverksamhet m.m.
Problemet när det gäller yngre skeppsvrak, åtminstone sett ur ett musealt/antikvariskt perspektiv, är att man inte tar hänsyn till dessas eventuella kulturhistoriska värde i den nuvarande sjöfynds- och hittegodslagstiftningen. Följaktligen vägs detta värde inte heller in vid länsstyrelsens prövning av ansökningar om ensamrätt till bärgning etc.
Visa alla svar
«TILLBAKA
Svara på detta inlägg
Vi ber dig följa de riktlinjer som beskrivs under Netiquette. Rubrik:
Svar:
