Dyk nr: 220, Skår
Lördagen var här och nu skulle det bli dykpub. Glen och jag skulle vara vid Skår i god tid och lägga ut skatterna. Efter en morgon full med ”jag ska bara..” och ”har du sett..” och ”nu måste vi snart åka..” kom vi så iväg och svängde in vid Skår strax efter kl. 11. Här möttes vi av ett myller av bilar. Parkeringen och omnejden var full av bilar och överallt fanns det dykare, badande, solande och fiskande personer som alla hade tänkt samma tanke: Ska vi åka till Skår idag? Vi lyckades tränga in oss på en av grässlänterna. Här satt redan Robban och Ellis för att se om de kunde bevaka vår skattletarrutt och på så sätt skaffa sig fördelar inför letandet. Christian och Tanja hade samma tanke, och hade dessutom redan varit i vattnet och fotograferat en liten Nakensnäcka till allas delade glädje.
Nu var det bråttom i vattnet. Glen och jag kånkade ner skatterna och satte igång. Glen hade lite öronproblem efter förra dyket så nedstigningen tog sin lilla tid. Ett tag trodde jag att jag skulle bli tvungen att lägga ut skatterna själv då Glen såg ut som en blåsfisk med förstoppning när han försökte tryckutjämna, men till slut verkade det gå bättre. Jag låg med armbågen på en klipphylla och trummade med fingrarna tills jag såg Glen försvinna djupare ner och äntligen kunde följa efter.
Vi träffade på en liten Nål som vi beskådade en kort stund men satte sedan genast i gång med uppdraget. Vi hade båda en knippa skatter som hade en sten i ett snöre som ”ankare”. I andra änden av snöret satt skatten, eller snarare den del man skulle kunna byta in mot skatten under puben sen. Buntarna med skatter hade en viss förmåga att slingra in sig i varandra så vi ägnade en del tid och tålamod åt att slingra tillbaka dom igen för att kunna placera ut dom en och en, och inte i en hel bunt. Samarbetet och effektiviteten fungerade fint och vi for som små illrar omkring längs botten i en lagom förvirrande bana, allt för att våra åskådare uppe på land inte skulle ana någon uttänkt strategi. Under dyket påträffade vi faktiskt också något så fint som vår första Sjöhare som vi ju blev tvungna att ägna någon minut till att glädjas åt innan illerförvirringen fortsatte.
När dyket var avslutat och jag i upphetsningen sugit i mig all min luft skulle så tävlingarna starta. På plats fanns nu även Åsa och Stefan, Casper och till sist även Anders och Linda. De första på plats stod redan i vattnet och svalkade sina tävlingsnerver. Adrenalinet piskade upp vågor kring deltagarna och till slut gick startskottet. Nu kunde Glen och jag äntligen ta det lugnt så vi satte oss i solen och följde bubblor som gick på kors och tvärs vid Skårs strand. När deltagarna så till slut poppade upp kunde de flesta stoltsera med funna skatter, medan andra ägnat sig åt att försöka förhindra uppflytning (inga namn) eller att fotografera objekt (dock inga skatter), vilket man kan läsa om i åtminstone en av daltagarnas loggar. Dock hade alla skatter inte blivit funna så ännu finns det chans till inlösning av vinster…
Efter lite gott eftersnack fortsatte vi sedan hem till oss för att puba. Och det gjorde vi. Länge.
